GET IT ON

Efter ytterligare några samtal med (och om!) Sundsvall Saints vet jag fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta. De ringde precis och ville höra vad jag bestämt mig för. Jag berättade hur det låg till; att jag redan skrivit på kontraktet för lägenheten och att jag ska bo ihop med Malin, vilket gör att jag inte bara kan slänga allt åt sidan och flytta till Sundsvall, men att jag bara är uppbunden i ett halvår (fram till mitten av januari). Jag antog att mitt svar skulle innebära ett "Tack och hej" men istället började han prata om att jag kanske kunde hitta nån klubb i Stockholm där jag kunde hålla igång det kommande halvåret, och sen flytta upp till Sundsvall och spela sista halvan av säsongen där. Han pratade rent teoretiskt om att det skulle kunna vara en lösning, och jag antar att det skulle kunna funka. Men nu hade jag mer eller mindre släppt det här med damligan. Det kom så plötsligt, och det gick helt enkelt inte att lösa även om det varit så att jag inte ville något hellre än att spela basket där uppe. Jag hade ställt in mig på en basketfri tid i Stockholm, och nu vet jag inte alls hur det blir.

Inte nog med att jag helt plötsligt fått alternativ i mitt liv som verkligen är livsavgörande - lägenheten har krånglat sen dag ett. Igår fick jag beskedet att det var vattenskador i lägenheten och att inflyttnigsdatumet skulle bli försenat 2-3 veckor. Jag dog litegrann, tills de berättade att det fanns en annan lägenhet tillgänglig som de hade fått återbud på alldeles nyligen. Den var lite större, någon hundralapp dyrare, hade ett bättre läge, och - bäst av allt - inflyttning kunde ske omgående. Så på måndag morgon åker jag till Stockholm med mamma och pappa. Jag kommer alltså inte alls bo hos Karin som det var tänkt från början, utan flyttar in i min och Malins lägenhet direkt. Jag brukar inte ha någonting emot spontanitet och jag gillar att vara impulsiv, men det finns en gräns och den är verkligen långt överskriden nu. Planerna har ändrats varenda dag, och jag är trött på den här ovissheten. Det räcker nu.

My world has suddenly turned upside down, and I could use some structure in my life.
What I need is a place where the earth doesn't move.