Såhär i student- och sommartider är det svårt att hinna med allt. När solen skiner kan jag inte direkt påstå att datorn blir mitt förstahandsval så det här med att blogga har väl legat lite på is de senaste dagarna, och kommer väl göra det ett tag framöver också. Absolut sista veckan på gymnasiet, bara några få dagar kvar tillsammans med människor jag spenderat otroligt mycket tid med. Det känns verkligen sorgligt nu. Jag ser fram emot att ta studenten - det är ju det man väntat på de senaste åren - men ändå längtar jag inte tillräckligt mycket för att det ska dämpa alla andra känslor som väller upp inom mig. Har köpt vattenfast mascara i förebyggande syfte. Jag vet ju att jag är en riktig cry baby ibland, och nu är det inte ens på film det är sorgligt - nu är det på riktigt.
Igår hade vi middag med klassen. Som väntat blev det bra. Efter ett kort besök hos John-Anders och ett ännu kortare i strandparken åkte jag och Karin ut till hennes sommarstuga. Kanske tyckte folk att vi var löjliga som inte drack nånting, men för mig handlar inte studenten bara om att supa sig dyngrak varje kväll. När vi kom fram till sommarstugan höll solen precis på att gå ner och det var sådär magiskt som det bara kan bli vid vattnet. Kändes stort på nåt sätt. Ett sånt där ögonblick som liksom etsar sig fast innanför ögonlocken.
Nu äntligen har jag fått tid hos en sjukgymnast. Ska dit om en timme. Inte världens bästa tid kanske. Missar vattenkriget på skolan och middagen hos Inga flyttades, för min skull. Problemet var ju att om jag inte tagit den här tiden hade jag inte fått tid på åtminstone två veckor, och det känns faktiskt som att jag har väntat tillräckligt länge nu.
Magisk utsikt