GET IT ON

Det finns så himla mycket jag inte begriper. Om jag ska vara helt ärlig förstår jag nästan ingenting. Vi som tvivlar på Guds existens, vi tvivlar för att vi inte begriper. En nutida rationell människa måste förstå allt, kunna förklara och bevisa allt. Alltså känns det inte trovärdigt att Gud finns. Men å andra sidan: Vem förstår sig på universum? Ändå kan det inte förnekas. Det finns i allra högsta grad. Hur började allt en gång? Och hur ska det sluta? Vad är egentligen början och slut? Obesvarade frågor och olösta mysterier finns det gott om, liksom luddiga definitioner och tvetydighet. Det bästa vore väl kanske helt enkelt att låta bli att grubbla på det. Låta det vara och istället ta det som det kommer. Det låter som en sund livsstil och jag önskar så att jag kunde leva efter den, men det ska visst inte vara så enkelt. Hursomhelst jobbar jag på det. Jag försöker verkligen. Förr eller senare kanske jag förlikar mig med tanken, men just nu känns det bara så fruktansvärt ofattbart och skrämmande. Jag är glad att jag lever och att det finns så många i min omgivning som berikar mitt liv. Tack.

Idag har det varit en riktigt bra dag. Av någon anledning har humöret varit på topp hela dagen, från början till slut (som det ser ut än så länge). Ovanligt för att vara jag. Jag brukar ju annars vara den obotlige pessimisten. Men inte idag. Trevligt att kunna blicka framåt och vara positiv för omväxlings skull. Det finns alltid nånting att glädjas åt och se fram emot. Det gäller bara att hitta det.

Findus lät precis som om han försökt svälja en alltför stor hårboll och fått den i halsen istället. Han liksom kippade efter luft, och massa tankar for runt i huvudet på mig. Jag menar, vad skulle jag göra för att rädda honom? HLR känns inte som rätt metod att ta till när det gäller katter, eller..? Hursomhelst lyckades han hosta upp vad det nu var han hade i halsen, och svalde det belåtet efteråt. Mysigt. Snacka om att oroa sig i onödan.

Nu ska jag bänka mig framför tv:n och invänta Grey's Anatomy. Kanske bjuder jag över någon som kan hålla mig sällskap. Ska ju trots allt vara ensam här i natt, och just nu känns det faktiskt inte sådär jättelockande. Vi får se. Om han har tillgång till en bil får han mer än gärna komma över en sväng. Eller en natt. Jag vet inte.

Bortsett från en hemsk baksmälla känns det ändå rätt bra idag. Ingen större ångest över gårdagen. Det blev visst en riktigt lång kväll. Kom inte hem förrän klockan började närma sig halv sex, och då var jag fortfarande full. Nästan lite imponerande, med tanke på att jag aldrig varit en hejare på att efterfesta. Hursomhelst var det en otroligt rolig kväll. Från början till slut. Än en gång lyckades jag med konststycket att vara sådär lagom full. Men nu framöver blir det lugnt ett tag. Kroppen börjar kännas lite väl sliten. Träningen idag var nog inte direkt nyttig för mig. Jag skulle nog ha hoppat över den.

Enligt Hanna träffade jag världens kap igår. Många verkade dela hennes uppfattning. "Tar inte du honom så gör jag det!" Sen råkade jag få syn på den enda person som kunde få mig ur fattningen just då, och sen var allt förlorat.
I can't say no to him. Jag blir så jävla impulsiv när jag träffar honom. Kan inte riktigt säga om jag gillar det eller inte. Hursomhelst är det helt sanslöst att han dök upp just igår, när jag verkligen inte behövde honom alls. Och jag försökte verkligen göra det som var rätt. Men trots att jag visste redan då att det antagligen inte var rätt, så kunde jag inte stå emot. Och vem kan klandra mig? Han visade upp en annan sida igår också, och det gladde mig att se att han inte är sådär hård och känslokall som han ibland verkar va. Men nu har jag lekt av mig och nu är det över. Eller..?

Vilken hemsk dag! Känner mig verkligen helt slut. Somnade 04.00 i natt och blev väckt sisådär 3½ timme senare. Inte nog med att jag har världens fetaste sömnbrist, jag har dessutom på känn att jag kommer bli sjuk. Vilket iofs inte förvånar mig det minsta, det är ju trots allt studentfest på lördag och så möter vi Karlstad på onsdag. Har en tendens att alltid va antingen sjuk eller skadad när vi möter dem, så det här var väl trots allt ganska väntat. Samtidigt hoppas jag förstås att det här bara är falskt alarm och att jag känner mig helt frisk och full av energi i morgon.

Jag tror inte på tecken i vanliga fall, men alla förutsättningar verkar tyda på att just den dagen kan bli en riktigt bra dag. Och jag vore evigt tacksam om det kunde gå vägen, just this once. Hör du mig?

Är fortfarande lite irriterad på att jag aldrig såg att du ringde i lördags. Såg ju verkligen fram emot att få träffa dig igen, och jag tyckte det var konstigt att du inte hört av dig, eftersom du sa att du skulle ringa. Var helt ovetande om att du överhuvudtaget ringt tills jag pratade med dig igår. Ser fram emot att kanske träffas på lördag och ta vid där det slutade sist. Man kan ju alltid hoppas..

Teorin avklarad. Känns verkligen skönt att kunna lägga det bakom sig nu. Halkbanan snart. Och uppkörning? Iih, äntligen.

Hade tänkt mig en lugn hemmakväll framför tv:n i lördags, men helt plötsligt blev jag sugen på att gå ut och festa istället. Impulsiv som jag är ibland plockade jag till mig en vinflaska och x antal ölburkar och begav mig till Stefan. Några timmar senare var jag yr av glädje (och alkohol). Ångrar verkligen inte att jag gick ut. Utgång x 2 till helgen, är tanken. 20-årsfest på fredag och studentfest på lördag. Tvådagars (eller fler) är inte direkt min starka sida, men jag ska göra mitt bästa.

På onsdag ska vi till Huskvarna med basketen. Match 20.00 (!), beräknad hemkomst vid 03.00 nån gång. Och jag ska till skolan dagen efter. Idioti att lägga matchen en vardag under en skolvecka. Hade tänkt ta ledigt från skolan, men nu visar det sig att vi ska till Karlstad och besöka universitetet där på torsdag. Obligatoriskt, självklart, och jag vill ju faktiskt dit också. Frågan är bara hur jag ska orka. Försov mig till och med i morse, trots att jag sov tillräckligt många timmar i natt för att åtminstone orka upp. Visserligen kan jag inte direkt påstå att jag ägnade lovet åt att vila upp mig, så jag antar att jag är tillbaka på ruta ett.

Nu ska jag äta skorpor med ost och marmelad. Min nya kärlek.