GET IT ON

Igår fick jag förresten ett sånt där förlösande skrattanfall tillsammans med mamma och pappa. Det var så himla härligt! Det var när jag och mamma skulle promenera ner till Palmviken och mamma prövade olika mössor eftersom hon hade glömt den hon brukar ha på jobbet. Så prövade hon en svart hatt som hon köpte förra året, och plötsligt ropar pappa från övervåningen:

- Men... vad är det du har på dig?
Han reser sig upp ur fåtöljen, lutar sig ut över räcket vid trappan.
- Maud.. Vad är det där?
Han tar trappan i tre snabba kliv.
- Men herregud.. Ska du verkligen ha den där? Så där kan du ju inte se ut.
Och så börjar han skratta som om det hela vore ett skämt, men mamma hade seriöst bestämt sig för att ta hatten.

Här bröt jag och mamma ihop och vi skrattade tills vi började gråta, och mamma var tvungen att gå in på toaletten så att hon inte såg mig längre, för så fort vi tittade på varandra började vi tjuta av skratt igen. Jag vet att det inte låter det minsta roligt så här i efterhand, men hela situationen var bara så.. sjuk. Pappa är verkligen inte den som brukar komma med stiltips, han är en sån person som inte kunde bry sig mindre. Jag blev helt matt i knäna och fick ta stöd mot väggen för att hålla mig upprätt. Det var precis vad jag behövde. Att få släppa allt - om så bara för några sekunder - och skratta som om inga bekymmer fanns i hela världen.

Förresten är mina föräldrar bäst. De har skjutit upp Hemsedal-resan en vecka så att jag kan gå på Agnes och festa med tjejerna som kommer hem den helgen. Tack, för allt ni gör för mig.