Ibland blir jag bara så trött på mig själv för att jag aldrig kan ta emot hjälp. Varför måste jag va så inkörd på att klara allt på egen hand för?
För att jag alltid gjort det tidigare och inte kan nåt annat. Visst är ensam stark, men inte stark nog i alla lägen. Trots att jag har underbara vänner som verkligen bryr sig och vill mig väl, kan jag inte förmå mig att släppa in dem.
Inte ända in. Vad är det som är så svårt? Varför kan jag inte bara släppa ner garden och fatta den där handen jag så ofta erbjuds?