Om jag var tvungen att fatta ett beslut i skrivande stund skulle jag utan tvekan välja att komma hem. Den här dagen suger också. Liksom alltför många andra gjort. Det finns för lite som gör det värt att stanna. Maike, Milena, Alex, Maria... Men det räcker inte.
Inte på långa vägar.
Jag är trött på att känna mig så värdelös hela tiden; känslan av att aldrig riktigt räcka till tar på krafterna. När jag pratade ut med Heike sa hon att det skulle va knäckande för mitt självförtroende om jag gav upp och åkte hem, men jag tror snarare att det knäcker mig mer att stanna kvar.
"Rein und raus," säger de, men när till och med Heike bröt ihop och fick ta till tårarna idag kände jag att det räckte.