GET IT ON

I tisdags åkte jag och mamma på en spontantripp till Karlstad. Internet tyckte det var passande att krångla när jag skulle köpa biljett, och eftersom vi redan var stressade hann jag inte utan fick köpa på tåget i stället. Vilket visade sig kosta 100 kr extra. Bra där! Kul att pröjsa 160 kr för enkel väg till Karlstad... Särskilt när vi bara var där i några timmar. Hittade en bok av en av mina favoritförfattare i alla fall. Höjdpunkten var ändå när vi väntade på tåget hem och satt på en bänk på perrongen och njöt av solen. Det känns i luften att sommarens sista dagar är räknade och att hösten är på ingång. Som vanligt har det gått alldeles för fort, och på lördag gör jag (enligt schemat...) sista jobbdagen för den här sommaren. Sen väntar två veckors ledighet innan skolan drar igång igen. De två veckorna ser ut att fyllas med en Stockholmsvisit, hej då-fest, personalfest och en hel del andra avsked. Måste trycka in lite skolarbete också, men det tar minst sagt emot...

Gårdagen kommer inte gå till historien som den bästa dagen i mitt liv. Det var en sån där dag då precis allt gick fel, från början till slut. Försökte verkligen vända rätt det, men det ville sig inte och jag kände hur mitt missnöje stadigt växte sig starkare för varje timme. Det enda bra var solen, och att jag äntligen (efter många om och men...) fick äta grillad lax, färskpotatis och romsås. Hade längtat hela veckan!

Helt plötsligt har vi gått in i maj och om nästan exakt en månad är jag klar med första året på Logopedprogrammet. Vansinnigt! Nu har jag precis tittat på Jamie Oliver: Middag på 30 minuter och känner att det är dags att fixa nåt att äta. Det enda jag är sugen på är en riktigt god grillad köttbit till färskpotatisen jag har kvar. Ska bli skönt när jag bor hos mamma och pappa i sommar och får äta grillat varje helg. Känns som att jag är den enda som inte grillade i påsk eller nu i helgen.

Efter gårdagens hemresa känns det passande att inleda med att citera min käre far: "SJ är en skam för mänskligheten!" Men hem kom jag i alla fall till slut, och väl hemma väntade en överraskning från mamma. Utöver vanligt påskgodis hade hon hittat mârtensgodis som hon köpt till mig. Lycka! Nu ska vi ner på stan, handla ingredienser till påskmaten och sen förbereda påsklunch. I kväll väntar fest med vännerna. Bra dag, bra kväll!

Jag är en usel bloggare, och ni är så fina som ändå kikar in här för att se om det hänt nåt nytt. Vilket det alltför sällan har... Kan inte skylla på tentaplugg längre, även om nästa kurs drog igång en timme efter tentan, och ännu en morgonen efter. Jag har inga ursäkter kvar, mer än att fokus ligger på andra saker i mitt liv just nu.

I skrivande stund sitter min familj i bilen på väg från Arvika. De ska spendera helgen här i Göteborg, som verkligen visar sig från sin allra bästa sida. Det är blåsigt så klart, men att vakna och se den vackraste av himlar kan inte göra en annat än glad. Igår var jag på födelsedagsfest hos min klasskompis Magdalena så jag är lite seg idag, men det är bara att ta en Ipren, skölja ner den med lite C-vitamin (mitt livselixir som jag inbillar mig hjälper mot precis allt!) och njuta av dagen. Vi ska bl.a. gå loss på IKEA och i kväll har vi bokat bord på en restaurang. Ska bli så mysigt att ha mamma, pappa och storebror här. Så mycket bloggande lär det inte bli, men det är ni väl vana vid vid det här laget. Tiden lär gå ruskigt fort ändå, innan jag vet ordet av kommer de vara på väg tillbaka till Arvika igen... Kameran får så klart följa med, och en uppdatering efter restaurangbesöket kommer. Trevlig helg!

Förra veckan somnade min blå iPod in. Den fungerade som vanligt när jag var ute på en powerwalk, men efter att jag stängde av den när jag kom hem vaknade den aldrig igen. Det var sorg här i Göteborg. Men så igår när jag kom hem från rösthandledningen hos logopeden jag träffar (vi har förmånen att få gå hos en logoped fem gånger den här terminen och jobba med den egna rösten) hittade jag ett litet paket i postfacket. I paketet låg en svart iPod (!) som världens bästa Tommy hade skickat till mig. "Du har säkerligen mer nytta av den än vad jag har." Jag var helt lyrisk! Det finaste någon gjort för mig. Tack, du är helt fantastisk!

Som om inte det vore nog: igår fick jag tillbaka hemtentan i utvecklingspsykologi - och jag klarade den! Ångesten stod mig upp i halsen när läraren pratade om den innan hon lämnade ut den. Som det lät på henne hade många missförstått frågorna och jag var helt övertygad om att jag skulle få komplettering, men det gick ju alldeles lysande. Hela dagen igår var just det: lysande. Solen sken, avklarad tenta, fredag och musik i öronen.

Himlen är precis lika blå idag som den var igår. Nu har jag precis gjort mig i ordning för att åka in till stan. Tänkte för omväxlings skull inte köpa matvaror utan faktiskt leta efter något nytt i klädväg, men känner jag mig själv rätt är det ändå en matvarukasse jag kommer hem med till slut. Har förresten ingen aning om vad jag ska äta till middag idag...

Sitter och väntar på mina klasskompisar Hannah och Sofia. Vi ska hänga lite hos mig först, göra oss i ordning och pimpla cider. Sen blir det logopedfest för alla årskurser med bål, mingel och mat. Maskerad där temat är att alla måste klä ut sig till nåt på L. Min käre far föreslog att jag skulle klä ut mig till en lök eller en flaska Loka, och min storebror tyckte att en lyktstolpe var ett ännu bättre förslag... Studentbudgeten tillåter inga större utsvävningar så jag och Hannah kör på en riktig budgetvariant. Vi ska va "likadana", haha. Nu verkar de vara på ingång här. Ha en fin fredagskväll!

Just nu läser jag en kurs i utvecklingspsykologi. Redan på högstadiet tyckte jag att psykologi var intressant så den här kursen har jag verkligen sett fram emot. Igår pratade vår föreläsare om nånting som heter animistiskt tänkande, vilket innebär att man besjälar objekt; man tror att saker är levande och har en själ. Jag tyckte det lät lite flummigt först, tills föreläsaren kom med några träffsäkra exempel. Direkt efter föreläsningen utgjorde jag själv ett sånt exempel. När jag reste mig upp för att gå fastnade väskremmen i stolsarmstödet. Jag blev irriterad och utbrast: "Men för i helvete, väskjävel!", (jag vet mamma, jag ska vårda mitt språk!) varpå jag insåg att jag precis lagt skulden på väskan som om den hakat fast sig i armstödet med flit. Sånt här händer mig dagligen. Det är ju så skönt att ha nåt att skylla på när man själv egentligen är boven i dramat. Som när jag slog höften i skärbrädet här hemma. Då var det skärbrädets fel och inte mitt eget, trots att det var jag som hade glömt att skjuta in det. Man tycker ju att skärbrädet borde inse att det inte kan stå rakt ut sådär, men tydligen måste man göra allt själv...

I morgon bitti åker jag tillbaka till Göteborg. Fysiologitenta på tisdag morgon väntar. Längtar till tisdag eftermiddag. Då tar jag nämligen tåget tillbaka hem till Arvika igen. Är ledig fram till 10:e då jag åker till Göteborg en snabbis än en gång för att ha ett två timmar långt seminarium. Sen blir det Arvika igen eftersom jag har en vecka ledigt (mitt "riktiga" jullov!) och så drar termin två igång sen den 17:e. Den som la vårt schema har i alla fall inte haft oss som inte kommer från Göteborg i åtanke. Ska hur som helst bli lite skönt att komma tillbaka till lägenheten (även om kylen ekar tom och inte kommer fyllas på än på nån vecka). Har faktiskt saknat den; att ha sitt alldeles egna och få komma och gå som man vill. Nu är äntligen soffan beställd och på väg också, får den i slutet på januari. Men nu ska jag sova så att jag orkar upp i morgon. Bara jag får den här tentan avklarad kommer jag ha lite mer tid att blogga (har ju visserligen det där seminariet, men ändå...) och då kommer det upp recept på bl.a. laxtårtan vi hade på julbordet och min nyårsefterrätt.

Jag är helt otrolig ibland. Tur att det finns så fina människor i den här stan. Under föreläsningen hade någon ringt min mobil. Ringde upp efter föreläsningen men fick inget svar. Sen ringde det igen under nästa föreläsning, och sådär höll det på. När jag var på väg hem och precis skulle lämna skolan ringde det igen. Det visade sig att personen som försökt nå mig hade hittat mitt passerkort till skolan och mitt Västtrafik-kort i snön vid spårvagnshållplatsen. Jag kände efter i fickan och mycket riktigt fattades kortet. Tappade det antagligen när Sofia ringde mig i morse för att berätta att hon var lite sen, och jag tog upp mobilen ur fickan med mina Lovikka-vantar. Måste skärpa mig! Först glömde jag ju plånboken på Hemköp och nu det här. Vad händer härnäst? Att jag tappar bort nycklarna? Blir lite rädd för mig själv. Såhär disträ får man inte va. Och sånt flyt också! Det kan ju omöjligt hålla i sig! Lite oflyt har jag faktiskt haft idag också, eller vad man nu ska kalla det. Åker ju hem till mitt fina Arvika i morgon. Enda problemet är att SJ inte skickat min biljett till mobilen än. Har varit inne på hemsidan och bett att få den skickad fyra gånger nu, och varje gång har det stått att den skickats men nåt sms har jag inte fått. Skriver ut kvittot på biljetten på skolan i morgon i stället. Lite extra krångel i mitt redan fullspäckade schema. För det första ska jag dra runt på en tung resväska, sen har jag föreläsningar 9-14, sen är det självständigt arbete med instuderingsfrågor mellan 14-16, men jag tar tåget hem strax efter kl. 15. Om allt går som det ska blir jag hämtad av pappa i Kil strax före kl. 18.

Min fina mamma ringde från affären förut också och frågade vad jag ville ha handlat, så nu väntar ingredienser till tre olika sorters julgodis på mig där hemma. Längtar efter att få lägga vantarna på dem och göra massa gott! Nu tror jag att det är bäst att jag packar färdigt och går och lägger mig. Då blir det ju i morgon fortare.