Det gör så ont att jag mår illa. Mamma och pappa var hos farmor idag. Hon kom knappt ihåg nånting alls, sov mest. Pappa hade suttit och hållit hennes hand hela tiden, han ville inte åka därifrån. När de kom hem sa han att det kändes som att farmor gett upp; att han väntade sig ett samtal när som helst. Ett sånt där samtal man skulle göra vad som helst för att slippa. Men telefonen har inte ringt. Det känns konstigt att fira jul såhär när det bara är vi fyra. Det fattas nåt. Nåt som aldrig kommer tillbaka. Jag vill att allt ska va som vanligt, men det går inte. Pappa är helt trasig och jag känner mig lika tom inuti. Nu är det julafton, men det känns liksom som att det kvittar. Jag vill inte ha nån jul längre. För på julen ska man vara glad, och nu finner jag ingen glädje nånstans - hur mycket jag än letar.
Jag älskar dig, farmor.
Jag älskar dig, mormor.
