GET IT ON

Åkte och hämtade Andreas förut eftersom han ville komma hit och titta på fotboll ikväll. På tillbakavägen stannade vi till på Amigo och köpte mat. Jag tog en blandsallad (eftersom jag, i vanlig ordning, inte kunde bestämma mig för vad jag var mest sugen på) med kebab, ost, skinka, kyckling, räkor, ananas, isbergssallad, gurka, tomat och så godaste kebabsåsen förstås. Sen kryddade jag kycklingen lite extra med curry och resten med grillkrydda. Såhimlagott!

Det är redan första advent och i övermorgon går vi in i december. Det är mindre än en månad kvar till julafton, och ännu färre dagar kvar till min födelsedag. Jag hinner inte riktigt med. I morse till frukosten tände jag ett ljus (adventsljusstaken finns nånstans på vinden, det är pappa som har koll på var saker och ting ligger däruppe...) och avslutade min gröttallrik med några pepparkakor med ädelost. Senare idag kanske jag hugger in på den där glöggflaskan jag hittade i skafferiet häromdan. Egentligen hade jag tänkt göra marängfudge också, men isåfall måste jag iväg och handla en sväng. Vi får se..

Igår var jag, Elin och Annie på bio. Vi såg New Moon (såklart!) och efter filmen trånade vi som aldrig förr efter Edward, Jacob och bara överkroppar i största allmänhet. För att få tankarna på annat åkte vi hem till Elin efteråt och tittade på Yes Man. Lagom lördag.

Och på tal om nåt helt annat: den här situationen jag befinner mig i börjar bli allt mer absurd. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, hela grejen är bara så fruktansvärt tragikomisk. Ett ganska angenämt problem, så jag borde väl kanske inte klaga egentligen. Tur att jag har dig att bolla det med, Elin.

De ringde från jobbet tidigare idag och frågade om jag kunde komma in och jobba ASAP. Jag skulle kunna skriva "i morse" för jag vaknade faktiskt av samtalet, trots att klockan var 10.21. Helt otroligt, så länge har jag inte sovit på jagvetintehurlänge. Hur som helst tackade jag nej eftersom jag hade planerat att vaccinera mig mot svininfluensan idag. Sagt och gjort. Så här fyra timmar senare känner jag fortfarande inga biverkningar. Har inte ens ont i armen. Än. Själva sprutan är det som gjort ondast än så länge. Sekunderna när de sprutade in vaccinet sved till lite, that's all. Efter sprutan gick jag ett varv på stan med Andreas och fick med mig en skjorta från JC hem. Fick ju oktoberlönen idag och den satt fint. Innan jag åkte hem svängde jag in på Coop och köpte kycklingvingar, ett lår, färskt bröd och skagenröra. Nu sitter jag i sängen och inväntar biverkningarna. Kanske jag slipper. Hoppas. För i morgon är det tänkt att jag ska jobba igen. Och på kvällen är det tänkt att jag och Elin ska se på skräckfilm, men fick precis reda på att Elin varit på vårdcentralen och fått diagnosen "frusen skuldra", så vi får se hur det blir. Tack för den, vaccinationssprutan, liksom!

Hemma efter ännu en dag på jobbet. Egentligen skulle jag ha jobbat tillsammans med nån fram till 19.18, men istället var jag ensam 18-20 eftersom de andra satt i möte. Självklart kom det extra mycket folk sista timmen så jag inte hann förbereda städningen nästan nånting, men på nåt vänster lyckades jag ändå nästan bli färdig i tid. Jag kan om jag vill. Lite stress har ingen dött av.

När jag kom hem var jag rätt sliten så det fick bli varma tonfiskmackor till middag/kvällstugg. Var evigheter sen jag åt det, kanske därför det smakade extra gott ikväll. Och att ha mat på bordet inom tio minuter när magen gallskriker är verkligen perfekt. Måtten är förresten inte alls exakta, jag blandade lite på en höft sådär.

Varma tonfiskmackor
valfritt gott bröd
1 burk tonfisk i vatten
½ dl majonnäs
1 msk tomatpuré
salt, peppar

ost


Bred smör på brödskivorna och lägg dem på en plåt. Låt tonfisken rinna av. Mosa sedan ihop den med resterande ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Toppa med ostskivor och sätt in i ugnen på 225°C i ca 4 minuter eller tills osten smält och brödet fått lite färg och blivit rostat. Dra några varv med pepparkvarnen vid servering.

När jag gick upp igår märkte jag att jag tydligen hade tagit upp ett halvkilo köttfärs ur frysen när jag kom hem i lördags natt. Kände inte direkt för att ställa mig och laga mat igår, men idag slapp jag åtminstone ha beslutsångest. Hade kvar pizzadeg från i fredags också så det fick bli en köttfärspizza. Namnam.

Annars är jag lite ur balans för tillfället. Så många tankar som snurrar. Tusen frågor, inga svar. Jag blir inte klok på dig. Eller på mig själv heller för den delen.

Hemma igen efter söndagshäng med Elin. Vi bunkrade upp med massa gott och hade tänkt se Haunting in Connecticut men filmen hackade, så vi kollade på Confessions of a Shopaholic istället. Pratade om gårdagens bravader och deppade lite tillsammans. Finns det nåt bättre än att prata med en vän som verkligen förstår precis vad man menar, trots att man själv knappt kan förklara hur allt känns? Det spelar ingen roll hur låg jag än känner mig, med dig blir det ändå alltid lite lättare. ♥

Det gick bra hos farmor. Hon var pigg när vi kom dit, hade på sig den fina mjukisdressen vi köpt till henne som en för tidig födelsedagspresent och var iordninggjord i håret. Vi gav en tårta till personalen och övriga tanter och farbröder som bor på hemmet och tog med oss farmor in på sitt rum där vi dukade upp med eget fika. Har inte haft tid att baka nåt och utbudet på Coop i förmiddags var inte mycket att hurra för, men vi köpte iallafall en kolatårta och Marabou Mint och Frukt & Mandel (för att mitt chokladsug behövde stillas). Sen tog vi med oss kex, ost och mandelkubb hemifrån. Allt gick bra, bortsett från att farmor blev så trött efter fikat. Nickade till, drömde mardröm och började gråta. Sen blev hon lite aggressiv också, men det hör ju till sjukdomen och vi har börjat vänja oss - det är liksom bara att slå det ifrån sig. På det stora hela var hon pigg och glad och vid god vigör sett till hur det varit de senaste gångerna vi varit och hälsat på. Skönt.

Igårkväll blev det ännu en myskväll med Elin (ja, jag ska sluta ta bilder på vårt mys). Vi satsade på lättsmält även den här gången och såg Ghosts of Girlfriends Past och Marley & Me. Jag laddar lite inför mina kommande två veckor av ensamhet. Natten till torsdag åker nämligen mamma och pappa till Egypten med grannarna så jag och katten kommer ha huset för oss själva, och jag tror inte det vore så lyckat att se en hemsk film så tätt inpå deras avresa (eller under tiden de är borta) som håller mig sömnlös om nätterna. Findus inger ingen större trygghet; han är ju mer eller mindre både halvdöv och halvblind och är inte direkt nåt "vakthundsmaterial" eftersom han är livrädd för allt som rör sig. Men bra fin är han förstås.

Har glömt att berätta att TV:n har kommit också och står där den ska på TV-bänken som jag monterade ihop tidigare i veckan. Funderar på om jag ska flytta ner till Andreas gamla rum innan mamma och pappa åker, eller om jag ska vänta med det, med tanke på att det är nog är bäst för Findus om allt är så normalt som vanligt de två veckorna vi kommer va ensamma. Han håller mest till på övervåningen och jag är rädd att jag inte skulle höra honom om jag sov på nedervåningen och det hände nånting. Alternativet är att flytta ner och sen sova i mammas och pappas rum. Kanske. Men nog om det. Om några timmar ska vi åka till farmor och gratulera henne på 90-årsdagen. Hon fyller egentligen inte år förrän den 23:e men då är ju m&p som sagt inte hemma, så vi firar henne idag istället. Hoppas att hon har en bra dag och är pigg och glad.

Här kommer kycklingreceptet jag nämnde häromdan. Både jag och mamma tyckte det var jättegott, men pappa  däremot rynkade på näsan och åt upp bara för att han var hungrig. Kanske bör tilläggas att han aldrig varit särskilt förtjust i kyckling och tycker det är rent ut sagt vidrigt med varm banan och jordnötter. Något jag såklart inte tänkte på när jag öste på med nyss nämnda ingredienser. Förlåt pappa.

Currygryta med äpple, 4 portioner
2-3 kycklingfiléer
1 äpple
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
salt, peppar
2 tsk curry
400 g krossade tomater
1 dl vatten
2 hönsbuljongtärningar
½ dl mango chutney
1 dl matlagningsyoghurt

Tillbehör
bananer
jordnötter
ev. mango chutney


Dela kycklingfiléerna i småbitar. Kärna ur äpplet och tärna det. Hacka löken. Stek kyckling, äpple, lök och pressad vitlök i olja i en traktörpanna. Salta och peppra. Tillsätt curry och låt den fräsa med några minuter. Rör ner krossade tomater, vatten, buljongtärningar och mango chutney. Låt grytan koka under lock i 35-40 minuter. Rör till sist ner yoghurten och toppa med skivad banan, jordnötter och eventuellt extra mango chutney.

Servera med ris, potatis och/eller sallad.

Den här veckan på jobbet har jag ätit mina första skivor julskinka för i år. Jag kunde helt enkelt inte låta bli. Och idag  kom mamma förbi och köpte ett hekto av mig. Så när jag kom hem från jobbet (yes, jag fick sluta kl. 18!) var det givet vad jag skulle äta: smörgås med julskinka och senap.

Pappa kom och handlade av mig igår i charken. Vi hade fått in två nya laxsorter: varmrökt lax, antingen citrus- och pepparmarinerad eller lime- och chilimarinerad. Jag provade den förstnämnda. Var så skönt att ha maten mer eller mindre fixad när jag kom hem från jobbet. Det enda jag gjorde var att slänga ihop lite romsås.

Strax innan jag slutade igår blev jag tillfrågad att jobba 14-21.18 idag och hörde mig själv tacka ja, om än lite tveksamt. Hade lite ångest efter det i och med att det förstör alla planer på fredagsmys och försökte byta med nån av de andra vikarierna, men utan större framgång. Nyss ringde de från jobbet igen och frågade om jag inte kunde komma in redan klockan tio. Sa att det blir en väldigt lång (fre)dag om jag ska jobba 10-21.18, men då sa de att de skulle försöka fixa så att jag fick sluta tidigare. Så nu håller vi alla tummar och tår för att jag får mitt fredagsmys ändå, okej?

Det är nästan pinsamt att gå till Nöjesbutiken nu för tiden. Elin och jag är ju där minst en dag varje vecka - och mitt i veckan till på köpet - och går alltid därifrån med en stor godispåse i handen, så snart börjar vi väl klassas som stammisar och ger personalen anledning att säga: "Jaha, så var det dags igen, det vanliga..?" Nåja, vi bjuder på den.

Hur som helst, när vi hade dukat upp myset, tänt alla ljus och satt oss tillrätta i soffan var ingen av oss särskilt sugna på att bli rädda. Det kändes mer som en kväll då man vill se nåt lättsmält och faktiskt må bra efteråt när filmen är slut, inte sitta stelfrusen i soffan helt paranoid och fundera på om man vågar sätta ner fötterna på golvet eller inte. Så istället för The Haunting in Connecticut såg vi He's just not that into you, som jag sett tidigare men inte hade något emot att se igen. Efter att filmen var slut satt vi och skvallrade längelänge och jag kan omöjligt va annat än glad när jag umgås med dig, fina.

Idag har jobbat. I morgon kommer förhoppningsvis min nya TV, och så blir det TV-spelskväll (Silent Hill) hos Andreas. På fredag väntar Idol-mys med Elin och helgen vet jag inte än. Men ni hör ju själva: bra vecka!

Nu ska jag gå min dagliga promenad, trots att jag har sån fruktansvärd träningsvärk. Fick ett ryck (jag får det nån gång ibland sådär) och kände för att göra armhävningar i söndags. Efter att ha gjort femtio stycken körde jag plankan en stund också och idag - två dagar senare, när träningsvärken är som värst - känns det som om nån har sparkat mig i sidan med stålhättor och gett mig sprickor i vartenda revben. Är det förresten bara jag som gillar att klämma och trycka där man har träningsvärk så att det gör lite extra ont? Efter promenaden ska bära ner bordet jag monterade ihop förut och ställa det tillrätta i min storebrors gamla rum (som blir mitt så snart jag orkar flytta ner) i väntan på att den nya TV:n kommer. Sen ska jag kura ner mig i soffan, bläddra i tidningarna och invänta kvällens filmkväll med tjejerna. Det blir The Haunting in Connecticut och eftersom det kommer finnas socker tillgängligt kan jag garantera att jag inte kommer somna den här gången.

Två rostade brödskivor. En med tacoköttfärs (crème fraiche och tacosås tillkom efteråt) och en med kokt fläsklägg och söt starksenap. Jag rynkade på näsan när mamma sa att det skulle bli fläsklägg och rotmos till middag i lördags, och slängde istället ihop tacos till mig. Men eftersom jag aldrig förkastar saker utan att testa hade jag lite fläsklägg på smörgåsen på söndagsmorgonen. Och det var jättegott! Smakade nästan som julskinka, särskilt med min favoritsenap på.

Min tjock-TV:s dagar är räknade. Idag klickade jag nämligen hem den här fina 42-tummaren. Tommy hjälpte mig sålla bland marknadens enorma utbud och jag tror vi kommer trivas ihop, TV:n och jag. Leveranstiden var 1-3 dagar så redan denna vecka hoppas jag kunna börja bekanta mig med den. Visst svider det ordentligt i plånboken, men jag ser det som en nödvändig investering. Vi har förhoppningsvis en himla massa år tillsammans framför oss.

Här kommer receptet på gårdagens familjemiddag. Pappa hade önskat nånting med ädelost och mamma hittade det här receptet på matklubben.se. Vi använde oss av Høng Danablu och en stor konservburk champinjoner, eftersom de färska såg torra ut i affären. Övriga i familjen åt även hasselbackspotatis till, men jag gillar ju som bekant inte potatis i någon form överhuvudtaget (förutom chips...) så jag hoppade över det. Såsen blev jättegod och krämig och gillar man ädelost kan jag garantera att det här blir en riktig hit. Och vet ni vad det bästa är? Det blev en portion över.

Fläskfilé med svamp- och ädelostsås, 4 portioner
600 g fläskfilé
salt, peppar

Sås
200 g champinjoner
2 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl vatten
2 dl vispgrädde
75 g gorgonzola eller annan ädelost
salt, peppar

1½ dl lagrad riven ost


Sätt ugnen på 225°C. Putsa filén och skär i skivor. Bryn i smör i en stekpanna i några minuter. Krydda med salt och peppar. Lägg över i en ugnssäker form.

Skiva champinjonerna och fräs dem i smör i en kastrull. Tillsätt mjöl och rör om. Späd efter hand med vatten och grädde under kraftig omrörning. Låt såsen sjuda i minst 5 minuter. Smula ner ädelosten och låt den smälta med. Smaka av med salt och peppar. Häll såsen över fläskfilén, strö över riven ost och gratinera i ugnen i ca 10 minuter.

Servera med sallad och förslagsvis hasselbackspotatis.

Ett litet urval av gårdagens bilder. Varje gång jag dricker vin får jag världens sug efter choklad, så även igår. Vin + choklad är helt enkelt en oslagbar kombo. Johan, en kompis till min storebror, som var på väg till festen stannade till extra för att köpa med sig en chokladkaka. Uppskattades, särskilt av oss tjejer.

Igår var det alltså tjejmys hemma hos Elin W. Gud vad fint hon hade gjort, lägenheten var verkligen tokmysig! Älskar att det var så högt i tak, och de äldre inslagen blandat med allt det nya. Och att träffa tjejerna igen var precis lika trevligt som alltid. Det här med att vi träffas för att se på Idol är förresten bara en ursäkt för att samla alla. Ingen bryr sig särskilt mycket om Idol, det står liksom bara och tuggar i bakgrunden. Men att det blev Rabih som åkte ut fick vi med oss, och att Eddie sjöng nåt så fruktansvärt falskt att man inte kunde låta bli att skämmas å hans vägnar...

Känns lite konstigt att lägga upp en vanlig mellanmålsbild efter ett så känsloladdat inlägg, men man måste ju faktiskt äta också - inte bara kela med katten och oroa sig. På bilden ser ni ett sesamknäckebröd delat i tre (som vanligt kunde jag inte bestämma mig för vilket pålägg jag ville ha) med leverpastej, messmör och brieost.

När jag vaknade i morse fick jag knappt upp ögonen. De var så svullna efter alla tårar i natt. En mardrömsnatt. Allt var precis som vanligt först. Jag halvlåg i sängen med datorn i knät och Findus bredvid mig. Skulle precis börja stänga av och knappade en sista gång på tangentbordet när Findus ryckte till. Fortfarande inget konstigt, han brukar göra det när han halvsover bredvid och vaknar av att jag skriver på datorn. Så reste han sig upp, stirrade med skräckslagna klotrunda ögon rakt in i väggen. Jag strök honom lugnande över ryggen, såg att han fastnat med klon i täcket. Sen gick allting så fort. Han fick panik, började rycka som en galning och jag försökte förtvivlat lossa klon från täcket utan att göra illa mig själv eller honom. Sen upptäckte jag att han inte satt fast längre, men att han fortfarande ryckte. Krampade. Dreglade. "PAPPA! HERREGUD PAPPA HJÄLP MIG!!!!" skrek jag där jag fortfarande satt under täcket med datorn i knät. Pappa kom inrusandes, lyfte försiktigt ut Findus till TV-rummet och la honom på golvet där han fortsatte att krampa. Så blev han stilla. Lugn. Låg som förlamad på golvet. Trampade med benen under sig men fick inget fäste. Orkade inte. Här nånstans började jag gråta. Lyfte upp honom och la honom på en filt. Försökte få honom att dricka lite vatten, men han verkade inte ens medveten om att vi var där. Bara flämtade, väste som om han inte fick luft. "Var inte rädd lille vän," viskade jag och strök honom över pälsen. "Han är inte rädd gumman, han är bara väldigt sjuk," sa pappa. Efter att ha vilat en stund försökte Findus resa sig upp. Det gick till slut och på ostadiga ben gick han runt runt runt på samma ställe, ungefär som i filmer när katten jagar sin egen svans. Det var som om han inte kände igen sig, som om han inte visste vart han var. Ögonen var fortfarande vitt uppspärrade och han reagerade inte på vad som hände runt omkring. Försökte hitta nånstans att ringa, nån veterinärjour eller vad som helst, men hittade inget. Googlade på Internet och fann däremot en sida där det stod om katter och epilepsi. Det verkade stämma. Rädsla, kramper, dregel, förvirring. Tog upp honom i famnen, höll honom nära nära. Först vilade han huvudet mot bröstet, lealös nästan, men kände hur han sakta kom tillbaka, lyfte huvudet och blev sig själv igen. Släppte ner honom på golvet, han vinglade omkring som om han fortfarande inte riktigt visste vart han var. Ställde sig två centimeter från väggen och stirrade rakt in i den. Sen gick han försiktigt och la sig under skänken. Låg där en stund, smög sedan ännu längre in och gömde sig bakom en golvlampa där han till sist somnade. Katter brukar ju göra så när de skadat sig eller råkat illa ut: de gömmer sig för att de skäms.

Idag är han som vanligt, men jag kan inte släppa bilden av honom när han låg och krampade bredvid mig. Den har etsat sig fast på näthinnan och jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver uppleva nåt liknande igen. Jag kan inte  ens beskriva känslan jag har i kroppen. Skuldkänslor. Förlåt älskade vän, om det inte varit för att jag skrämt dig hade det här kanske aldrig hänt. Du är det finaste jag har, och det finns inte mycket som kan konkurrera med att få somna tätt intill din varma kattkropp. Please don't leave me.

Till middag idag blev det laxwraps. Det smakade utflykt av alltihop. Helst av allt hade jag velat klä mig varmt, packa ner wrapsen i en ryggsäck och bege mig ut i skogen, välja ut en lämplig stubbe, tända en eld, dricka varm choklad och... ja, ni fattar. Istället satt jag hemma i köket och tittade på snöflingorna som föll från himlen. Tillbaka till wrapsen. Det blev fräscht och gott. Krämigt. Och det tog inte ens 10 minuter att fixa. Hade tänkt ha i avokado också, men den vi hade var inte tillräckligt mogen.

Laxwraps, 1 portion
1-2 tortillabröd el. tunnbröd
1 laxfilé
citronpeppar
purjolök, skivad
körsbärstomater, halverade

Sås
1½ dl crème fraiche
½ dl majonnäs
1 msk dijonsenap
salt, peppar


Dela laxfilén i småbitar. Stek dem i olja i några minuter tills de är genomstekta. Krydda med citronpeppar. Rör ihop ingredienserna till såsen och smaka av med kryddorna. Fördela laxen på tortillabrödet tillsammans med purjolök och tomater och klicka på lite sås.

Nu tänker ni säkert: "Men herregud, gör inte den här människan nåt annat än att se på film och äta godis?!" Och då kan jag berätta för er att nej, det verkar onekligen inte så. Igår var det nämligen dags igen. Jag och finaste Elin bänkade oss framför TV:n i hennes toksköna soffa på de vanliga platserna med godis och chips. Vem har sagt att man inte kan göra det en tisdag? Det passade bäst så, eftersom Elin slutade tidigt igår och är ledig idag. Vi såg The Unborn och den levde tyvärr inte upp till förväntningarna. Varför måste alla filmer spåra ur för? Nåja, nästa gång får det blir The Haunting in Connecticut och vad jag hört ska den va riktigt läskig. Hoppas den lever upp till sitt rykte.

Efter många om och men blev det pizza till middag idag. Mamma, pappa och Andreas har hållit på med Andreas flytt hela dagen. De håller faktiskt fortfarande på. Jag har inte behövt lyfta ett finger. Istället har jag träffat Flacken, gått en långpromenad och kramats hej då. Och att laga mat har jag inte alls känt för idag. Det är en typisk söndag och jag känner mig lika sliten som om jag hade tillbringat natten på dansgolvet. I och för sig kom jag inte hem från Elin förrän efter två, sen duschade jag och så blev jag telefontrakasserad ett bra tag så jag somnade säkert inte före halv fyra. Kanske är jag sockerbakis också. Och lite annat...