GET IT ON

Har inlett morgonen med att byta ikoner på datorn. Jaha, det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det bor en liten eskapist i mig som tydligen tyckte att det var betydligt viktigare att göra om designen på laptopen än att börja packa. Men nu så. Alla tekniska prylar jag ska ha med mig ligger på laddning och nu ska jag börja fylla resväskan med kläder. Sen ska jag ner på stan, uträtta diverse ärenden och äta mjukglass med Flacken. Solen skiner och i morgon lämnar jag landet. Det går fortfarande inte riktigt att ta in. När ni äter rabarber- och jordgubbspaj hos Elin i sommar, tänk då på mig - jag hade gärna varit med er.

It's beginning to dawn on me now. Herregud, om två dagar befinner jag mig med största sannolikhet i Tyskland. Jag erkänner, lite skrämmande är det. Och jag bävar inför morgondagens alla måsten. Har inte börjat packa än, men det hör i och för sig till vanligheterna: packar alltid sista dagen. Dagarna bara flyger fram. Innan jag vet ordet av har det blivit fredag och dags för avresa. Jag är lite rädd att jag inte ska fixa språket. Särskilt i och med den rådande hierarkin i Tyskland. Vill verkligen inte att de ska tycka att jag är ohövlig bara för att jag inte kan alla artighetsfraser. Är inte riktigt van vid att nia människor till höger och vänster. Men jag lär mig väl...

Maj blev jätteglad att se mig och gav mig en varm kram, ett antal tyskböcker (grammatik, övningar och reseparlör) och lyckönskningar. Hon sken som en sol och bad mig skriva och berätta om hur jag har det där nere, och att jag självklart fick höra av mig om det skulle va så att jag behövde hjälp med något. Efter besöket på Solberga mötte jag upp Flacken, Walle och Elin.  Åt en jättegod fetaostsallad i sällskap med några av världens bästa vänner. Och när det var dags att skiljas åt fick jag en liten goodie bag av Elin och Walle - helt out of the blue - innehållandes mängder av choklad, Glamour och ett jättegulligt kort som jag kommer ta fram varje gång jag känner mig ensam i Tyskland. Ni anar inte hur glad jag blev! Jag älskar er ♥


I Karlstad hittade jag dessvärre ingenting i klädväg, bortsett från en t-shirt på Monki som jag inte köpte eftersom den inte alls var vad jag letade efter, och resväskan kommer bli tillräckligt svår att få igen ändå. Däremot hittade jag ett par passande jobbskor som bara kostade 199 kr. Några pengar fick jag inte växla eftersom Euron var slut (!) på Forex, så jag får försöka på banken i morgon. När jag ringde till polisen tidigare under dagen fick jag inget svar, så även där får jag göra ett nytt försök i morgon. Hoppas innerligt att mitt pass kommit, är nämligen inte det minsta sugen på att boka om min flygbiljett.

I förrgår skickade jag ett mejl till Maj, som var min tysklärare och handledare för projektarbetet på gymnasiet. Jag hade fått information om att hon befann sig på den årliga Tysklandsresan med skolan, men skickade ändå iväg ett mejl för att berätta läget. Så fick jag svar i morse. Det visade sig att hon valt att stanna hemma i år eftersom hon hade så mycket att göra, och ville mer än gärna att jag skulle komma bort till Solberga och prata lite med henne. Har jag flyt eller vad?

"Um 20.30 Uhr geht ein Bus von Frankfurt-Hahn nach Mainz Hauptbahnhof. Die Ankunft dort ist 21.35. Ich werde Sie in Mainz abholen."

Skönt, nu slipper jag åtminstone oroa mig för hur jag ska ta mig till hotellet.

Jag gillar verkligen att gå upp tidigt och bara njuta av lugnet och ensamheten. Äta frukost och läsa tidningen i godan ro, kolla mejlen och sen kura ihop sig i sängen med Luftslottet som sprängdes. Jag måste försöka hinna läsa färdigt den innan jag åker. Är sådär måttligt sugen på att bära med mig den tegelstenen på fredag. Har knappt halva boken kvar så det är väl lika bra att sätta igång.

Igår blev det några avsked och fler kommer det bli..

Idag skulle jag egentligen ha börjat jobba på Gästgården. Idag skulle jag egentligen ha varit bilägare till en gammal pärla. Men nu blev det ju inte så.. Morgan ringde igår också. Jag fattade aldrig riktigt vad det var han ville, kanske lät han bli att säga det han egentligen hade tänkt säga när han fick reda på att jag ska spendera sommaren i Tyskland. Hur som helst sa han iallafall att jag mer än gärna får höra av mig när jag kommer tillbaka om jag vill jobba på Coop igen. Kändes skönt, inga broar brända där åtminstone.

Bjuden på tjejmiddag hos Carro ikväll. Ser fram emot att träffa tjejerna igen över en bit mat. Samtidigt känns det lite vemodigt eftersom det lär va sista gången jag ser dem på ett tag. Jag hatar avsked. Det är långt ifrån min starka sida.

Avslutade nyss ett timmeslångt samtal med finaste Sofie. Blir alltid lika glad, för trots att vi nästan aldrig ses och pratar på tok för sällan är det ändå precis som vanligt när vi väl gör det. Känns skönt att veta vart jag har dig. Nära. Miss you sweetie!

Bokade flygbiljetten förut. 18.50 på fredag lyfter planet som tar mig till Tyskland.
Jagfattarfortfarandeinte.

Varit och hälsat på farmor idag, med största sannolikhet sista gången jag ser henne innan jag åker. Hon satt i sin stol och sov när vi kom dit, men efter att personalen väckt henne och kommit med kaffe och fika blev hon jättepigg och glad. Det var härligt att se henne sån, och det känns skönt att kunna ta med sig den bilden av henne till Tyskland. Hon sa inte mycket vettigt, men verkade må bra och var kontaktbar och tillfreds med tillvaron. Framför allt var hennes blick inte sådär tom och livlös som den annars brukar va. Det var ett upplyftande besök med andra ord.

Har beställt fem nya böcker som jag innerligt hoppas att jag får innan jag åker. Hade tänkt beställa en bikini och ett par shorts också, men dem hinner jag med största sannolikhet inte få så det är nog ingen idé. Mamma ska va i Karlstad i stort sett hela nästa vecka, så med lite tur kanske hon kan springa in på H&M och köpa dem där.

Kände mig lite vimmelkantig förut. För mycket sol, för lite vatten. Tankade depåerna nyss så nu känns det bättre. Ska snart börja göra mig i ordning för spelkvällen hos Isa. Hoppas er kväll blir lika bra som min definitivt kommer bli. Ut och njut!

Så fort affärerna öppnat ska jag och mamma ta en tur på stan, har några ärenden att uträtta. Min sista lördag i Arvika på ett bra tag. Sen ska jag skynda hem, hoppa i bikinin och lapa sol som om det inte fanns någon morgondag. Och ikväll blir det spelkväll i goda vänners lag.

Om en vecka lämnar jag landet. Anledningen till att det inte blir tidigare är för att jag måste få mitt nya pass först. Fixade nytt idag (mitt nuvarande går ut i juli) och skulle lätt misstas som en fånge eller brottsling på kortet. SNYGGT!

Ringde och pratade med Renate, min blivande arbetsgivare i Tyskland, för en knapp timme sen och rätade ut alla frågetecken. Nåja, de flesta iallafall. Hon sa att om jag hade vänner som också kunde tänka sig att jobba för dem var de mer än välkomna. Sa att jag och en kompis arbetat tillsammans i Norge, men att hon tyvärr inte kunde tyska, vilket var ett av kraven. Så Isabelle, om du går en turbokurs i tyska kan du ju haka på nästa vecka? Inte det..? Annars tänkte jag på Cissi. Det hade verkligen varit perfekt! Tyvärr har hon redan fast jobb med fyra veckors uppsägningstid, och dessutom en lägenhet. Jag om nån vet hur det känns att behöva tacka nej till saker man verkligen vill göra. Fast nu löste det sig ju för mig så att jag får göra det ändå.. Hur som helst, ni måste komma och hälsa på mig i sommar! Ser redan fram emot det ♥

Nu blir det grillkväll med världens bästa föräldrar.

Finaste solen värmer och lämnar spår efter sig. Mamma kommer hem efter lunch för att hinna umgås så mycket som möjligt de sista dagarna (?), och pappa har än en gång kommit in i den där "tusenfrågorsfasen" när han ställer frågor och pratar så mycket som möjligt med mig om just ingenting. Jag förstår att han tycker att det är jobbigt att jag ska åka, men när jag sitter ute och läser är jag inte riktigt mottaglig för att prata massa strunt.

Idag vill jag bara lägga mig i solstolen som en död säl, exponera mig för UV-strålar (i lagom mängd förstås) och njuta. Egentligen borde jag väl rota fram mina gamla tyskböcker på vinden och börja tokplugga, men det får helt enkelt vänta. Jag menar, trots att jag pratat med dem i telefon tre gånger vill de fortfarande att jag ska komma och jobba för dem. Det finns inget svårare än att prata i telefon på ett språk man inte riktigt behärskar. Man är så utlämnad. All you have is words. Det finns ingen hjälp att få från sitt kroppsspråk (jag kan gestikulera hejvilt här hemma, det hjälper inte ändå), utan man får helt och hållet förlita sig på ordförrådet och mitt är under all kritik just nu. Men det kommer bli bättre. Om fem månader kanske jag kör på Victoria Silvstedt-grejen: att bryta på ett annat språk och slänga in massa tyska ord och uttryck i var och varannan mening. Eller kanske inte.

Men det är väl kanske lika bra att jag säger det redan nu: förbered er på en hel del tyska framöver.

Nu börjar jag känna igen mig själv. Here goes.. Jag menar, vad är det jag har gett mig in på egentligen? Ge upp ett jobb, en pojke med potential och en sommar i finaste Arvika med bästa vännerna? Å andra sidan, vad är det jag får? Äventyr, nya erfarenheter och minnen för livet. I want it all. Men ibland måste man välja. Och när man väl gjort sitt val - hur impulsivt och illa genomtänkt det än må vara - gör man klokast i att hålla sig till det. Det finns ingen mening med att blicka bakåt, eftersom det bara är en del av det som varit och ändå inte går att ändra på, utan istället försöka se ljust på det framtiden har att erbjuda. Det kommer alltid finnas tvivel, och jag kommer nog aldrig kunna fatta såna här livsavgörande beslut utan att känna mig kluven. Men vad tjänar det till att grubbla på vad som hade kunnat ske om jag valt andra vägar? Det kommer bara göra mig tokig till slut. I've made my decision, and I'm sticking to it.

Jag kan inte tro att det är sant. Men det ser ut som att jag ska till Tyskland. Omgående. Det ringde förut. Skrek: "Pappa, hjälp, jag tror att det är från Tyskland!" Svarade, blev erbjuden jobbet och tackade nej. Fick världens ångest efteråt. Pappa sa att han hade berättat för sina jobbarkompisar vars spontana reaktion varit: "Säg för fan te na att ho stecker me en gang!" Grubblade lite, sen impulsringde jag upp och fick prata med frun till mannen som ringt mig tidigare. Frågade om platsen fortfarande fanns kvar, och om det fanns möjlighet för dem att hålla den tills i morgon så att jag kunde prata med min arbetsgivare här och försöka hitta en lösning. Det gick alldeles utmärkt. Lovade att ringa i morgon och lämna besked, och vi sa hejdå. Så kom jag på att jag hade ytterligare några frågor jag behövde svar på, och ringde upp för att framför allt kontrollera så att jobbet verkligen var mitt om jag nu kunde lösa allt med Glava. Och svaret blev att det var "ganz sicher" (helt säkert) och "ein Versprechen" (ett löfte). Så jag fixade lite mat, lugnade ner mig några hekto, och laddade inför ett mindre roligt samtal till Glava. Det gick väl okej, men känner mig riktigt usel som krånglat och ställt till det för dem. Hur som helst blev jag önskad lycka till, så i morgon ska jag ringa till Tyskland en tredje gång och tacka ja till jobbet och planera inför avresan. Snacka om att va impulsiv. Men det känns rätt. Just nu iallafall. Ingen bil, men en sommar i Tyskland istället.

Karin frågade mig efteråt hur jag lyckades få fram allt jag ville ha sagt. Och jag har faktiskt inte den blekaste. Minns knappt vad jag sa. Det bara... kom. Så här i efterhand undrar jag om jag verkligen var fullt medveten om vad jag gjorde. Att jag överhuvudtaget vågade ringa upp och börja prata tyska bara så där känns nästan lite absurt. Tänk om jag ändrar mig igen? Slå upp ordet beslutsångest i ett lexikon och du hittar en bild på mig. Men jag blev så himla låg efter att ha tackat nej första gången att jag var tvungen att göra nåt, och efter att de sagt att de gärna höll platsen öppen tills i morgon kändes det bra igen. Jag sken som en sol och som pappa sa: "Där har du ditt svar."

Jag fick ett ryck förut och kände för att baka småkakor. Så nu har jag gjort kokostoppar, hallongrottor och så står det ett gäng chokladdrömmar i ugnen. Eftersom mamma försöker va nyttig (och pappa borde försöka va det!) har jag gjort så små satser att det blir precis lagom många till mig. MUMS! Bilder kommer sen.

Don't get me wrong, jag älskar verkligen sol och fint väder, men jag blir tyvärr inte särskilt produktiv när det är blå himmel ute. Hamnar för det mesta i en solstol på verandan med en god bok nära till hands. Allt annat får liksom vänta, för jag måste ju ta till vara på solen. Så blir det sol nästa dag igen, och nästa dag... Och allt det där jag egentligen borde göra - som att döda dammråttor på mitt rum - blir helt enkelt inte av. Det är lite jobbigt nästan. Att känna att jag måste ut i det fina vädret så fort solen kikar fram. Det luktar tvångsbeteende lång väg. Tur att det trots allt är ett ganska nyttigt sådant. Som det ser ut nu kommer dammråttorna kunna njuta ytterligare några dagar.

Igår köpte mamma hem Carte D'or Dulce de Leche, och idag skedade jag i mig en rejäl portion ute i solskenet. Glass smakar verkligen extra gott när det är sol och sommar. Den här glassen kunde ju inte på långa vägar mäta sig med mjukglass (som är något av en drog för mig, för er som inte redan visste eller förstått det), men god var den. Kanske i sötaste laget enligt vissa, men sött är ju gôtt - right? Är sugen på att testa Crema di Mascarpone och Caramel Cinnamon Waffle också.

Det tog rätt lång tid att somna i natt. Försökte stänga av allt, ändå låg jag och tänkte tysk grammatik och formulerade meningar i huvudet. Det bästa vore nästan om de inte hörde av sig alls. Jag vill ju inte tacka nej, men kan inte tacka ja. Det är ju precis en sån där grej jag skulle vilja göra: bara helt spontant åka iväg, pröva nånting nytt och utmana mig själv lite. Istället kanske jag ska åka och titta på en bil idag. Vill inte köpa bil. Vill åka till Tyskland och dricka vin istället. Det händer så mycket positivt just nu att jag inte hinner med, och jag hatar att jag inte kan göra allt jag vill, utan tvingas välja och avstå från saker jag drömt om. Allt har sån taskig timing bara. Och så fort mobilen låter får jag hjärtat i halsgropen.

Halsen känns som igår. Om nu kroppen ställt in sig på att bli sjuk kan den väl åtminstone bli det på en gång istället för att dra ut på det? Eller så går det över och blir ingenting alls. I wouldn't mind.

Låg ute i solstolen och degade nyss när telefonen ringde. Det var nåt konstigt nummer och med tvekan i rösten svarade jag: "Hej det är Malin..?" Mannen i luren sa sitt namn och började sen att prata på tyska. Jag satte i halsen, tänkte "Men va i helvete..?" och sen slog det mig plötsligt: ansökan. Trodde inte att det skulle gå så här fort. Hur som helst ville han bara kolla så att jag verkligen kunde tyska. Det CV och personliga brev jag skickade såg tydligen bra ut, men det hade ju kunnat va nån annan som skrivit det. Efter att ha berättat lite om vingården och hotellet (på svenska) sa han plötsligt: "Så hur tidigt tror du att du kan börja isåfall?" Is i magen igen, för jag gjorde ju det här mest som en kul grej. Trodde inte för mitt liv att de skulle nappa på det. Sa att jag hade några andra jobberbjudanden att ta ställning till, och att jag inte kunde ge nåt besked om det just nu. Liar liar.

Så till det värsta: han sa att han skulle skicka vidare min ansökan till den tyska arbetsgivaren och att de kommer att ta kontakt med mig om de tycker att jag är lämplig för jobbet. Vilket innebär att det finns risk att en RIKTIG tysk ringer mig inom en snar framtid. Vart ska jag ta vägen? GÖM MIG NÅGON!

Sådär, nu har jag skickat iväg min ansökan ang. det tyska jobbet (bara för skojs skull, som sagt) och på slutet flöt faktiskt tyskan på relativt bra ändå. Med lite övning skulle den nog kunna bli som ny. Jag menar, hamnade man i Tyskland skulle man bli så illa tvungen. Den erfarenhet jag har av tyskar är att de ogärna pratar engelska (och de brukar inte va särskilt bra på det heller) och förutsätter att svenskar kan prata mer eller mindre flytande tyska. Jo, tjena.

Fick nyss mejl från Tone också. Ska jobba 27-29 nästa vecka + Valborg, sen börjar heltidsjobbandet veckan därpå. Har kikat lite på bilar på Blocket, men jag är mer eller mindre tappad bakom en vagn när det kommer till bilar. Visst, jag är ingen usel chaufför, men allt det där tekniska runt omkring har jag ingen större koll på. Om farfar fortfarande varit i livet hade vi med största sannolikhet köpt min gammelfaster Ediths gamla avställda pärla för 1500 kr och låtit honom rusta upp den. Han hade ju egen verkstad och var en riktig fena när det kom till sånt. Jag saknar dig så det gör ont, och jag önskar att du hade fått se mig ta körkort. You would've been so proud of me.

Fick precis mejl från nån kille som jobbar på Arbetsförmedlingen i Eskilstuna (av alla ställen?) där det stod att jag hade rätt kvalifikationer för ett jobb på ett hotell i Tyskland som är känt för sin vingård, och blev uppmanad att söka om jag hade lust. CV och ansökan ska va på tyska. Inte för att det är aktuellt i nuläget, men det lockar faktiskt att söka bara för att se vad jag skulle få för respons. Och tänk dig sommar, sol och vin i Tyskland. Jag giller't.

Du vet att du lever i 2009 när:

1. Varje gång du går på fest kan du dagen efter se bilder på dig på Facebook.
2. Du har inte spelat Harpan med riktiga kort på flera år.
3. Anledningen till att du inte har kontakt med folk är för att du inte har dem på MSN.
4. Du letar igenom hela huset för att hitta fjärrkontrollen till TV:n i stället för att trycka på en knapp på TV:n.
6. Din eftermiddagsaktivitet är att sitta vid datorn och du är alltid inloggad på MSN även om du inte är där.
7. Du läser listan, flinar och nickar.
8. Du tänker på hur sjukt det egentligen är att sitta och läsa den här listan.
9. Du var för upptagen för att märka att nummer 5 fattas.
10. Du kollade tillbaka för att se att det var sant.
11. Nu skrattar du åt dig själv.

Depp. Trots mammas försök att muntra upp med fika och naturgodis. Farmor hade inga krafter alls. Hon vägrade sätta in löständerna, ville inte ha te och knep ihop läpparna när vi försökte lirka med choklad. Och så sov hon. Modstulna satte vi oss i bilen och åkte hem igen. Nu kan det inte va länge kvar...

Kanske det lindrar med lite sol. Det är som terapi.

Nu ska vi åka och hälsa på farmor. Sen blir det lapa-lapa-sol och Luftslottet som sprängdes. Kanske blir det grillning i eftermiddag, annars har jag ett nytt recept på g som jag är sugen på att testa. Mmh, gillar verkligen att vakna upp på söndagar utan vare sig ökentorka eller fyllesmak i munnen. Extra härligt känns det när solen skiner och det redan är tolv grader i solväggen, trots att klockan inte ens hunnit bli tio än.

Nej, farmor nästa.

Mer sol, fast kallare och blåsigare idag. Jag och mamma har ätit frukost (bovete-/rågflingegröt för mig) och ska snart göra oss i ordning för en tur på stan, och ett stopp på Coop på vägen hem för att fixa middagsmat. Eftersom det inte blev nåt mys igår lyxar vi till det idag istället och gör bådas vår favoriträtt, som vi föll pladask för när vi gjorde den för första gången i slutet av februari. Ni får se sen.

Och tack för alla gratulationer till jobbet, både här, på msn och IRL.
Jag hoppas det blir bra.

I kassan, klockan är strax efter åtta.. En man (40+) ska precis betala när han ser mig djupt i ögonen och plötsligt säger:
- Jaha... Är du nåt intresserad av en date kanske?
Jag blir så chockad att jag nästan trillar av stolen.
- Eh, va..?! Nej, alltså.. Jag är.. öh.. upptagen, tyvärr.
Besviket fortsätter han att titta på mig och vräker ur sig ytterligare ett skamligt förslag:
- Jaha, jo, det är klart, kunde man nästan ha räknat ut. Men han behöver ju inte få veta nåt?

Och så var min lediga dag inte fullt så ledig längre. Hans-Olov ringde, börjar klockan tre och ska jobba till stängning. Och nu har jag gett besked både till Coop och Glava att jag tackat ja till jobbet på gästgården. Det tog emot, men jag tror att bara jag förlikat mig med tanken och kommit över hela den här grubbelprocessen kommer allt kännas bra.

Nån myskväll med mamma blir det tyvärr inte, men jag fixade lite mys till mig själv i form av Rocky Road-glass (choklad, pecannötter och marshmallowsbitar) med vaniljglass, chokladsås, kaksmulor och hackade valnötter.

Sol och jag är ledig. Pappa har åkt iväg på en liten roadtrip med gubbarna (eller ja, den yngste är väl i och för sig 23 år) för att spela golf och kommer inte hem förrän i morgon eftermiddag. Ikväll ser det ut att bli myskväll med världens bästa mamma. Och jag tror att jag äntligen bestämt mig. Så nu måste jag nog börja se mig om efter en bil på allvar. Overkligt. Vuxenpoäng.

Nu: Bikini + sol + bok + tidningar.

Det här är ju löjligt. Arbetslösheten är ett faktum, ändå sitter jag här och tycker synd om mig själv för att jag inte kan välja mellan två jobb. Morgan ringde förut. Han ville jättegärna ha mig där i sommar, men önskade mig lycka till om jag väljer att jobba i Glava istället. Lovade att ringa och lämna besked i morgon. Jag vet varken ut eller in.

Nu fick jag mejl. Och svar på mina frågor.

Tredje och sista dagen alltså. Jag är medveten om att det inte blivit så många recept den senaste tiden, men i måndags åt jag rester från grillningen och när jag jobbar i Glava får jag mat där och har inte tid att fota. Men i morgon kanske.. Innan dess måste jag nog ha bestämt mig. Ska ringa högsta chefen sen och räta ut alla frågetecken. Sen vet jag hur det blir. Hoppas jag.

Nån som vill ge mig en bil förresten?

Jaha, nähä, jag vet inte? I think I'm going out of my mind. Jag fick ett samtal från Coop när jag var i Glava. Hans-Olov ringde och frågade om jag ville jobba i morgon. Berättade att jag var på gästgården och provjobbade och att jag kanske kunde komma och jobba i morgon, beroende på vad svaret på frågorna jag ställt skulle bli, men att jag inte fått nåt besked än. Hans-Olov är en riktig pärla och sa att han verkligen inte ville pressa mig att ta nåt beslut vare sig angående timmarna i morgon eller jobb där i sommar, men att jag kanske kunde komma och jobba i helgen istället. Timmarna gick och strax innan det var dags att bege sig hemåt fick jag äntligen besked. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hade ställt lite krav innan, att jag jobbat tre dagar i snitt per vecka på Coop, och att jag behöver mer än så i Glava för att stanna. De sa att de väldigt gärna vill ha mig kvar på Glava Gästgård, och att de kunde lova mig 100 % från och med början av maj. "Jag är villig att satsa om du är det." Så hur gör jag? Har en dag kvar att provjobba, sen är tidsfristen över och jag måste bestämma mig. Jag behöver en bil isåfall, men jag vill inte köpa nån bil. Jag åker ju aldrig bil annars - jag promenerar. Det kanske går att fixa så att jag kan låna firmabilen, det är det jag hoppas mest på isåfall.

Mamma köpte skjortan. ♥

Solen skiner, har ätit frukost och läst AN i lugn och ro och börjar jobba om en timme. Sista ansökningsdagen på studera.nu idag. Jag har faktiskt sökt en utbildning, och kommer garanterat in, men har inga som helst planer på att läsa till hösten. Skadar dock inte att va på den säkra sidan.

Mamma är i Karlstad idag. Hon skulle försöka hinna med att kika in på Monki, och förhoppningsvis springa in på H&M och köpa en skjorta jag såg där förra veckan. ♥

Varför kunde jag inte ha vantrivts idag, så hade valet varit så mycket enklare? Istället har det varit jättebra, med trevliga gäster och mysiga arbetskamrater. I morgon får jag förhoppningsvis svar på mina frågor.

Nu sticker jag iväg och jobbar. Inte på Coop den här gången, utan i Glava. Ser fram emot att sätta mig i bilen, lyssna på musik och bara ta det lugnt. But that's about it. Får se hur det blir med allt det andra. Har en hel del saker jag måste ta upp, och jag bävar. Men det löser sig nog. Det här är ju en nyttig erfarenhet och nånting positivt som hänt - inte tvärtom. Att tvingas välja mellan två jobb är ju lyx, inte misär.

Vill ha fredag och myskväll med mamma. Pappa åker bort så vi har huset för oss själva. Men den här veckan går säkert fort. Det är ju redan tisdag. Och nu tänker någon på mig.

Det är visserligen måndag, men känns som en typisk söndag. Ligger i sängen, tittar på Harry Potter och De Vises Sten och bävar inför morgondagen. Känns som att jag redan har tagit ett beslut och gjort mitt val. Efter att ha funderat och vägt för- och nackdelar mot varandra känns valet trots allt ganska enkelt. Särskilt efter att ha pratat med mamma och Inger om det igår. Saknar förresten redan Inger och Janne.

There's a boy who wants to know where to hang around, hoping to bump into me. He's not turning 40 sometime soon, he's nowhere near retarded and he seems to want me even though he's sober.

Jag är tamigfan helt otrolig. Henke skickade sms förut och frågade om jag hade glömt en svart/lila tröja hos honom. Hade ju faktiskt med mig en i lördags, men den var väl i och för sig mer gråsvart, men hade inget minne av att jag fått med mig den hem. Så Henke kom hit och lämnade tröjan. När jag var ute på promenad med mamma. Så kommer jag hem, ser en tröja som definitivt inte är min, och hittar min egen tröja i garderoben. Bra där. Nu har jag någons tröja liggandes här hemma, och jag har inte den blekaste om vems den är. Dyker det inte upp nån ägare antar jag att jag huxflux blivit en Diesel-tröja rikare. Knappast troligt, dock.

---

Mystery solved. Det är Carls tröja.

Jag har träffat så många underbara människor den här helgen som jag inte sett på alldeles för länge. Och som jag har saknat er. Hoppas innerligt att det inte dröjer lika länge tills jag får se er nästa gång.

I morgon åker Inger och Janne hem och det kommer bli jättetomt utan dem. Träffar dem bara några gånger per år och jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på dem. Mina extraföräldrar. Ikväll blir det troligtvis en sista och avgörande match i TP. Hoppas jag och Janne tar hem det. Eller vad säger jag: det gör vi.

Jag gick hem från jobbet förut vid halv fyra. I dubbla tröjor, långkalsonger, vinterjacka, halsduk, mössa och vantar. Nej, jag skämtar faktiskt inte. När jag gick till jobbet i morse var det nämligen minusgrader och dimma, och eftersom jag är en extremt frusen person föredrar jag att ha långkalsonger på mig när jag jobbar i charken. Hade knappt en aning om att det var så fint väder ute, enda hinten var väl att i princip ingen av kunderna hade jacka på sig inne på Coop. Folk tittade på mig som om jag kom från en annan planet när jag steg ut i solen i full mundering. Can't blame them though.

Festsuget har inte infunnit sig. Känner mig inte som en partypingla direkt, utan snarare som en död säl. Har ätit så mycket godis idag att jag kände att jag var tvungen att borsta tänderna förut. Det var nog inget smart drag så här i efterhand. Tandkräm + vin låter inte som en bra kombo och jagvillinteha. Nu ska jag traska iväg mot stan, Esplanaden rättare sagt, och möta upp Elin och Walle.

Det ska bli tokfint väder och jag ska jobba. Känns sådär, om jag ska va ärlig. Är inte det minsta sugen på att jobba idag. Vill bara krypa ner i värmen under täcket igen, sova ut och spendera dagen i solväggen. Men nehej. Istället ska jag traska runt på ett iskallt golv i sällskap med kyl- och frysdiskar. Inte direkt så att jag exploderar av längtan. Festa känner jag inte heller för. Särskilt inte nu. Vill va pepp ju. Inte depp..

Sprängande huvudvärk, hemsk ångest. Fan.
Nu ska jag sova. Sen upp tidigt, igen. Jobba.

Varför snetänder du jämt?
Det börjar bli lite tröttsamt.

Nähä, det blev visst ingen äggpromenad för mig. För andra dagen i rad blev jag väckt av att de ringde från Coop och bad mig komma in och jobba asap. I morse var jag extremt frestad att tacka nej, men det verkade krisa ordentligt, och när Lisa påminde mig om att det var riktigt bra betalt idag gnuggade jag tröttheten ur ögonen, åt frukost och skyndade iväg. Don't get me wrong, jag är morgonpigg. Men att bli väckt av ett telefonsamtal sådär (min första tanke var förresten att det var från Gunnebo, så jag låg på helspänn) gillar jag lika lite som alla andra. Det blir liksom ingen bra start på dagen. Känns som att man inte riktigt vaknar till. Oh well, extrapengar är aldrig fel, och Eva-Lena är alltid tokmysig att jobba med.

Nu sitter jag ute i solen con mis padres y nuestros amigos. Ikväll blir det mer TP, chips&dipp, naturgodis och alkohol för de vuxna. Jag får vänta tills i morgon, ska jobba först. I morgon ja.. Jag hatar att jag inte kan klona mig själv och va på två ställen samtidigt. Och jag hatar att vi inte kan umgås som vuxna människor. But okay, I get it. And I love y'all, just so you know. Och förut kom Henke förbi en sväng när jag jobbade. Sunshine~

Konstigt det här med traditioner förresten. När jag var yngre målade jag påskbrev, fyllde dem med godis och åkte runt och lämnade till vännerna. "Slängde påskbrev" på trappen och sådär. En riktigt trevlig tradition. Men det verkar inte va en påsktradition som jag har gemensamt med så många andra. För de flesta verkar påsken vara det samma som Halloween: det kommer barn som ringer på dörren och tigger om godis. Bedrövligt enligt min mening. Särskilt Halloween. Ge mig godis annars gör jag nåt dumt är liksom budskapet. Föräldrarna kan väl lika gärna köpa godis till sina egna ungar istället, så slipper alla andra förse barnen med onyttigheter. Och visst är det en mycket trevligare tradition att ge bort godis (och förhoppningsvis få några påskbrev själv) istället för att ge sig ut på ett tiggartåg?

Försöker stänga ute allt liv pappa för i rummet intill när han kommenterar hockeymatchen. Han låter som att han är på väg att gå upp i atomer. Tur att Luftslottet som sprängdes är så bra att jag kan stänga ute det mesta av oväsendet och fokusera på boken.

Dagen i morgon kommer spenderas i Karlstad. Först ska jag strosa runt några timmar för mig själv, sen tar mamma ledigt vid lunch och gör mig sällskap. Förhoppningsvis kommer vi hem med så många kassar att pappa måste hämta oss på stationen.

Here we go again.. Jag känner mig låg. Eller uppgiven snarare. Har varken ork eller lust att ta tag i det om det ändå bara möts av motstånd. Men som tur är finns det några som strävar mot samma mål. Varför ska det behöva va så svårt? JAG SAKNAR ER, räcker inte det? Allt jag vill är ju att träffa er. Att allt ska va som förr - om så bara för en kväll.

Hade inte alls väntat mig fint väder idag, utan blev positivt överraskad. Har suttit ute och läst och halvsovit de senaste timmarna. Nu ska jag ta mig an duschen och badrummet på nedervåningen. Och boka tågbiljett till Karlstad i morgon?

Nu åker jag och pappa till farmor igen. Varje gång känns som sista gången...

Nu har jag läst ut Flickan som lekte med elden, och Flacken, jag förstår verkligen att du vill få tag i den sista boken så fort som möjligt. Själv införskaffade jag de två sista böckerna i serien samtidigt, så jag tänkte börja läsa den sista och avslutande boken redan ikväll. Jag menar, hur skulle jag kunna låta bli?

Som det ser ut nu jobbar jag inte på onsdag, vilket innebär att resan till Karlstad blir av. Däremot jobbar jag på lördag. Jag som hade bestämt mig för att tacka ja till jobb alla dagar den här veckan förutom lördag. Så bra gick det.. Nåja, det är mellan 07.30-15.18, så festa hinner jag oavsett, även om jag med största sannolikhet kommer känna mig lite halvseg och opepp. Ingenting som lite vin och vackra vänner inte kan bota, dock.

Skickade precis iväg ett sånt där sms man bara skriver strax innan man ska sova. Ett sånt där man gått och tänkt på och formulerat i huvudet under en längre tid. Jag vet att det var onödigt. Men ett sätt att ventilera, antar jag. Förväntar mig inget svar. Det finns inte så mycket han kan säga.

Nu ska jag iallafall försöka sova. Ska upp strax före fem i morgon. Öppnar i charken och jobbar till två. Det är mindre kul att öppna på måndagar. Man ska nämligen städa köttdisken och plocka fram alla skinkor och ostar. Jag har aldrig gjort det själv tidigare - var med och "assisterade" i somras bara - men det löser sig.

Findus ligger och drömmer (han rycker som om han vore besatt) här bredvid mig, och enligt TP tar det cirka sju minuter i genomsnitt för en människa att somna. Låt mig vara en i mängden. Godnatt!

Distriktssköterskan ringde. Hon ville bara meddela att personalen på Gunnebo ringt henne i förmiddags och bett henne komma och ta en titt på farmor. Tydligen har hon varit betydligt tröttare idag än hon varit tidigare, haft andningsuppehåll och varit jättesvag. Sköterskan sa att det inte hänt nåt akut, men ville förbereda oss på att farmor inte kommer finnas kvar så länge till. Beskedet var väntat, ändå skär det som en kniv i mig.

Vädret ser ut att bli helt okej även idag. Det enda som står på agendan är att ta en promenad med mamma och leta påskris. I övrigt lär det bli en väldigt lugn dag. Börjar jobba 06.30 i morgon så något nattsuddande blir det defintivt inte. Fast det brukar det inte bli annars heller, i och för sig.

På onsdag kommer jag förhoppningsvis iväg till Karlstad och får en heldag på stan. Mamma jobbar men ska försöka möta upp mig vid halv två och så blir det en mor&dotter-dag på stan. Har inte shoppat på jag vet inte hur länge och är verkligen i behov av att förnya garderoben lite. Skulle vilja hitta den här lila påskskålen på Indiska också, tycker den är så himla fin. Fylla den med mängder av påskgodis och ställa fram lagom tills Inger och Janne kommer. Som sagt, nästa vecka ser riktigt lovande ut.

Det blev en riktigt trevlig kväll, trots att Elin och Walle lämnade återbud i sista stund. Traskade iväg till Isa strax före halv sju och sen mötte vi upp Cissi på Coop. Köpte kex, ost, vindruvor och godis. Lika gott som alltid. Viktor var hemma och han fixade musiken, och deltog sen även i spelandet. Vi körde TP och jag och Viktor var i samma lag, vilket visade sig vara en vinnande kombo. Kvällen bjöd på x antal förlösande skrattanfall och det var bara så himla härligt alltihop. Strax efter tio åkte Cissi vidare mot The Roof, jag traskade hem, tog en dusch och nu sitter jag här. Tack för ikväll, sånt här borde vi göra oftare!

Mjau. Det är sol och spelkvällen närmar sig. Jag kommer med största sannolikhet bli sjuk, men just nu rör det mig inte i ryggen, för att lapa sol gör mig lycklig. Och nästa vecka får jag äntligen krama om världens finaste Karin igen. ♥ Det var tre månader sen sist, so it's about time. Och nästa vecka är det nog dags att inleda mjukglassäsongen. Plus att Inger och Janne kommer. PLUS att andra fina vänner kommer hem, och det är påsk och mys och partaj.

Jag och pappa ska snart åka och hälsa på farmor, but it's okay. I'm okay. Kan inte riktigt förklara varför, men det känns som att det här kommer bli en bra dag. Jag känner mig inte alls sådär tungsint som jag gjort den senaste tiden, och ångesten lyser med sin frånvaro. Kanske vänder det nu. På riktigt.

En person jag bara känner väldigt ytligt frågade nyss hur det var med mig. Bara en sån sak lyfte mig ytterligare några snäpp. Vilka fantastiska människor det finns överallt. Och att så många korsat min väg. Ibland är allt bara... bra.

Igår träffade jag äntligen sötaste Ida igen. Vi såg Bolt (vilken mysig film!) och försökte undvika att bli attackerade av Nusse, Idas lite lätt schizofrene hankatt. Vilket charmtroll!

Idag har jag en hel del måsten att ta itu med. Det ligger bl.a. en hög med brev i köket adresserade till mig som jag inte riktigt orkat med. Men jag hade en bra dag igår och känner mig relativt pigg och utvilad idag, så det finns ingen anledning att skjuta på det längre.

Åh va härligt det är att va ledig!
Nu försvinnner jag ut i solen och in i Stieg Larssons värld. Meow!

Du som liten:
1. Vad hette din första bästa vän? Robert och Petter.
2. Vilken var din favoriträtt? Våfflor (v-gåfflor). Sen gillade jag korv stroganoff också.
3. Vilken var din favoritfärg? Blå kanske?
4. Vart bodde du? Arvika.
5. Vad tyckte du var det bästa som hänt? När jag vann Baghera (en svart panter som var större än jag själv) på Skara Sommarland, eller Marabou-Oskar på Ica-Rosen.
6. Vad tyckte du var det värsta som hänt? När människor jag älskade gick bort.
7. Vad ville du bli när du blev stor? Veterinär eller frisör.
8. Vilken va din favoritfilm? Hm, Lejonkungen?
9. Vilket godis tyckte du bäst om? Har alltid varit en sucker för choklad.
10. Vilken hårfärg hade du? Ljusbrun.

Nu:
1. Vad heter din bästa vän? Karin.
2. Vilken är din favoriträtt? Grillade tigerräkor, paj, skaldjur.
3. Vilken är din favoritfärg? Har ingen.
4. Vart bor du? Arvika.
5. Vad tycker du är det bästa som hänt? Körkortet, Cypern, studenten.
6. Vad tycker du är det värsta som hänt? Samma som när jag var liten.
7. Vad vill du bli? Ingen aning.
8. Vilken är din favoritfilm? Har ingen.
9. Vilket godis tycker du bäst om? Choklad ♥
10. Vilken hårfärg har du? Brun.

Okej, allt är inte underbart idag. Jag har en självspricka i tummen och den gör helt fruktansvärt jättejätteont. Himla tur att jag inte jobbar i morgon. Klarar inte att skriva sms utan det får bli pekfingervalsen ett tag framöver. Skriva på datorn går visst bra. Puh.

Nu ska jag fixa krubb.

Är förvånansvärt pigg, vilket är bra, med tanke på den dag jag har framför mig. Inte världens bästa uppladdning kanske. Nåja, det spelar nog inte så stor roll egentligen. Mer om det senare.. Nu ska jag borsta tänderna och göra mig i ordning för att åka och jobba.