GET IT ON

Jag har en himla massa dötid just nu så jag ska försöka berätta lite om vad som hänt den senaste veckan. Det hände så mycket och det var så stort allting att jag inte riktigt fått grepp om det än. Jag tog studenten. Och det är över nu. Sista veckan bestod mestadels av klassammanhållning. Vi hade middagar och gjorde i ordning flaggan till torsdan. Sen blev det helt plötsligt torsdag. Champagnefrukost i stadsparken, ett antal timmar tillsammans med klassen - skratt & tårar - och plötsligt stod vi där framför skolgården med alldeles för många rosor runt halsen. Så blev det fredag och bal, det man väntat på i flera år. Det var varmare än någonsin och alla var så otroligt vackra. Så var kortegen över; efter ett antal tagna bilder och ännu fler leenden kom vi in på hotellet. Det fanns ingen luftkonditionering så det var om möjligt ännu varmare där inne, men ärligt talat gjorde det inte så mycket. Det var de allra sista timmarna med klassen och jag försökte njuta av varje sekund. Efter otroligt god mat och vackra tal som fick mig till tårar var det dags för baren och lite senare även dansgolvet. Framåt tolvslaget bar det iväg mot bryggan. Jag kommer nog antagligen aldrig mer kunna använda vare sig min klänning eller väska, men just då brydde jag mig faktiskt inte alls. Det var värt det.

Lördagen kom och det blev fest igen. Det kändes verkligen som sista kvällen med gänget, även om så verkligen inte var fallet. Vissa saker som hände under kvällen borde väl kanske aldrig hänt, men det är svårt att göra det ogjort. Förlåt för att jag gjorde dig besviken. Önskar att jag kunde ställa allt till rätta igen, men om det är så här du vill ha det finns det inte så mycket jag kan göra åt det. Du tycker att jag har lekt och sårat, men egentligen är vi nog kvitt nu. Jag säger inte att det här var något jag planerade, för det var det verkligen inte. Du sa att du aldrig skulle leka med mig, men det gjorde du, för ett år sen. Du insåg det nog aldrig, men det kändes verkligen. Det kändes..


The sun was shining and you were on my mind
Every time I think about you I feel so alive
I wish I could hold on to you forever

Såhär i student- och sommartider är det svårt att hinna med allt. När solen skiner kan jag inte direkt påstå att datorn blir mitt förstahandsval så det här med att blogga har väl legat lite på is de senaste dagarna, och kommer väl göra det ett tag framöver också. Absolut sista veckan på gymnasiet, bara några få dagar kvar tillsammans med människor jag spenderat otroligt mycket tid med. Det känns verkligen sorgligt nu. Jag ser fram emot att ta studenten - det är ju det man väntat på de senaste åren - men ändå längtar jag inte tillräckligt mycket för att det ska dämpa alla andra känslor som väller upp inom mig. Har köpt vattenfast mascara i förebyggande syfte. Jag vet ju att jag är en riktig cry baby ibland, och nu är det inte ens på film det är sorgligt - nu är det på riktigt.

Igår hade vi middag med klassen. Som väntat blev det bra. Efter ett kort besök hos John-Anders och ett ännu kortare i strandparken åkte jag och Karin ut till hennes sommarstuga. Kanske tyckte folk att vi var löjliga som inte drack nånting, men för mig handlar inte studenten bara om att supa sig dyngrak varje kväll. När vi kom fram till sommarstugan höll solen precis på att gå ner och det var sådär magiskt som det bara kan bli vid vattnet. Kändes stort på nåt sätt. Ett sånt där ögonblick som liksom etsar sig fast innanför ögonlocken.

Nu äntligen har jag fått tid hos en sjukgymnast. Ska dit om en timme. Inte världens bästa tid kanske. Missar vattenkriget på skolan och middagen hos Inga flyttades, för min skull. Problemet var ju att om jag inte tagit den här tiden hade jag inte fått tid på åtminstone två veckor, och det känns faktiskt som att jag har väntat tillräckligt länge nu.