GET IT ON

Fullspäckat schema idag. Först skola, sen ner på stan och välja slips med Björn, fixa balconette-bh och leta smycke, öva på studentsången i aulan, hem och laga mat, möte med basketen och så till Berit för att testa frisyr till balen. Det var så skönt att hon fattade precis hur jag ville ha det, trots att min beskrivning var luddigast ever.

I morgon blir det Karlstad igen. Ska köpa kuvertväska, sjal och kofta. Förhoppningsvis ett par shorts också. Känns skönt att jag inte behöver leta smycke längre. Eftersom inte farmor kan vara med på min student blev valet plötsligt väldigt enkelt: jag ska ha farmors gamla guldkejda. På så vis är det som att hon är där ändå. Och det verkar som att de flesta ur min extremt lilla släkt kommer trots allt. Hoppas att de inte får förhinder eller nåt. Det skulle faktiskt betyda en hel del om de kom. Vi träffas alldeles för sällan, och man ska värna om dem man tycker om.

7 dagar kvar.
Stanna jorden, jag vill kliva av.

Av någon outgrundlig anledning har jag varit trött hela dagen. Tror att vädret har en hel del med det att göra, brukar alltid bli extra slö när det är grått och trist ute. Hade klockan på ringning i morse men fattade ett snabbt beslut om att ligga kvar i sängen några timmar till. Skulle egentligen springa klassikern idag, men eftersom jag som sagt inte fått knäet kollat än vill jag inte riskera nåt. Kunde visserligen ha gått de där 1,3 milen, men med tanke på vädret kändes det inte alltför lockande. Vädret var också avgörande när jag bestämde mig för om jag skulle gå på franskan eller inte - min enda lektion för dagen. Pappa hade tagit bilen och åkt till golfbanan, och min cykel med smygpunka kändes inte som en tillräckligt bra ersättare så det fick helt enkelt bli en heldag i soffan. Kvällen lär fortsätta i samma spår. Det är Grey's om en timme, och min vana trogen kommer jag sitta kletad framför TV:n.

I get what I want, but not what I need

Göteborg var en besvikelse. Hade förväntat mig att jag äntligen skulla få användning för pengarna på kontot, men icke. Fanns nästan ingenting av värde, och det lilla som fanns var antingen i fel storlek eller osmakligt dyrt. Hittade en snygg kofta på Topshop men SÅ snygg var den inte att den var värd 700 kr. Blev lite småkär i ett halsband också tills prislappen avskräckte mig: 12 000 kr! Kände mig sådär lagomt uppgiven när jag satte mig i bussen igen, efter sisådär åtta timmar i Göteborg, utan ett enda inköp. Jo, mat köpte jag. Det var allt.

Förresten, helt otippat lyckades jag och Karin vinna båda frågesportstävlingarna på vägen till Göteborg. Den första, som handlade om musik, visste vi att vi hade rätt på åtminstone tio frågor och de resterande fyra gissade vi på. Det komiska var att nästa tävling, som handlade om Göteborg och dess historia, innehöll typ elva frågor som vi inte hade nån aning om vad svaret var på, och tre frågor som vi var säkra på. Ändå lyckades vi med bedriften att svara rätt på 28/28 frågor. Man kanske skulle ha köpt en trisslott eller nåt igår, bara för att se om turen hållit i sig. Knappast troligt iofs.

Ringde och försökte få tid hos en sjukgymnast. Det är tydligen lättare sagt än gjort, eftersom Bertil inte verkar vara den enda som är ledig nu. Verkar som att jag får gå omkring med mitt knä ett tag till, ovetandes om vad som egentligen är fel, och stå över ännu fler matcher. Blir väl ingen vårsäsong med fotbollen, antar jag..

Vilken hemskt meningslös gårdagskväll! Var relativt festsugen till en början men det avtog allt eftersom jag insåg att jag inte kunde få i mig nåt överhuvudtaget. Det gick helt enkelt inte att dricka. Bara bålen. Sen när den var slut försökte jag mig på både öl, vin och cider men inget av det föll mig i smaken. Kände mig allmänt off när vi åkte till Tiki, där jag hade om möjligt ännu tråkigare. Träffade snyggve som också var så gott som nykter, och massa annat folk som däremot inte var det minsta nyktra. Jag blev meddragen upp på dansgolvet där jag ändå hade någorlunda kul, tills det blev så mycket folk att jag knappt fick plats och, p.g.a. mitt alltför nyktra tillstånd, började störa mig på hur folk uppförde sig och hur mycket öl de spillde ut. Gick ut för att ta luft och komma ifrån allt ett tag, och sen kände jag inte alls för att gå in i vimlet igen. Hämtade jackan och följde med Henke hem istället. Kände att det inte fanns så mycket mer att få ut av kvällen, och mina fötter värkte och knäet kändes inte alls bra. För att summera kvällen önskar jag faktiskt nästan att jag hade stannat hemma. Då hade jag sluppit det där fruktansvärt pinsamma mötet som Johanna räddade mig från efter alltför många minuter. Det bådar förresten inte alls gott att jag inte tycker nåt är gott längre. 10-dagarsfesten börjar i morgon och det enda jag vill dricka är vatten. Billigare så, iofs.

Stod ensam på Konsum förut och letade efter Kesella. Hittade det och skulle precis gå vidare mot köttdisken när en man närmade sig. Han tittade frågande på mig och sa: Sour cream? samtidigt som han pekade mot crème fraichen. Det tog nån sekund innan jag fattade att det var gräddfil han menade. Min första tanke var att han letade chips bland mjölkprodukterna och då var han ju faktiskt ganska fel ute. Iallafall så pekade jag på gräddfilen och sa att det nog var den han letade efter. Sen sa han nåt väldigt konstigt på nåt som lät som en blandning av danska och tyska. Grejen är att jag förstår danska relativt bra, eftersom vi varit i Danmark sisådär tretton gånger på semester, men det han sa förstod jag inte ett dugg av. Han ville hursomhelst ha gräddfil tror jag, men det skulle inte va naturell utan det skulle va med sourcream-smak, om jag inte förstod helt fel. Det fanns bara med dill- och gräslökssmak så jag prackade på honom en vanlig gräddfil och en crème fraiche-burk för säkerhets skull. Jag blev helt ställd när han kom fram eftersom jag verkligen inte hade förväntat mig att han skulle fråga mig om vart det fanns olika produkter på Konsum. Senast igår frågade jag själv någon ur personalen vart crabfishen hade tagit vägen. Det gjorde ju inte direkt saken bättre att jag - in i det sista - trodde att han pratade sluddrig danska, eftersom detta medförde att jag svarade på svenska, vilket han inte lär ha fattat ett ord av. Kul var det iallfall, och jag såg till att hålla mig undan resten av Konsum-vistelsen, tills jag råkade hamna bredvid honom och hans tre kompisar i kassan. Det var först när jag berättade för mamma om incidenten och de stod där bredvid oss och pratade som jag förstod att han inte var vare sig dansk eller tysk - han var holländare! Inte konstigt att jag inte fattade mer än jag gjorde. Dum som jag är svarade jag honom inte på engelska, utan envisades med att säga massa osammanhängande saker på övertydlig svenska. Guuud, hur dum får man bli? Och jag är språkvetare. HAHA.


I guess I had you back then
But now you'll never be mine again

Jag börjar faktiskt oroa mig på riktigt nu. Jag tror att jag börjar se dåligt. Det skulle förklara all den huvudvärk jag tvingats stå ut med den senaste tiden. Samtidigt försöker jag hitta mängder med ursäkter för vad den annars kan bero på, så som att det är åska i luften och att jag inte druckit nåt på hela dagen. Det är ju inte så att jag ser så dåligt att jag inte kan läsa längre, men det känns liksom annorlunda. Som att det krävs större ansträngning för att jag ska kunna se vad det står. Måste erkänna att det är lite skrämmande. Tänk om min syn försämras på riktigt och jag inte upptäcker ett barn som korsar övergångsstället när jag kör förbi. Fortsätter det så här måste jag nog åka och kolla upp det, men jag är rädd för vad resultatet av ett sånt besök skulle bli. Linser kan jag inte med och glasögon klär jag inte i. Nej usch, nu går jag händelserna i förväg. Får helt enkelt hoppas att det bara är tillfälligt.

På tal om besök som oroar mig. Mitt knä är fortfarande inte helt. Fick ge mig på uppvärmningen även igår, och det ser ut som att jag kommer missa fler matcher. Ringde till Bertil men han var visst ledig i tre månader. Får försöka hitta numret till nån annan som kan ta en titt på mitt knä och ge besked om vad som är fel och vad som behöver göras. Vila har inte funkat än så länge iallafall, det är en sak som är säker. Sen har jag väl inte direkt låtit det läka helt heller, eftersom jag försökt vara med för tidigt tydligen, och det enda det har lett till är att det gått upp lite igen och igen och igen...

Ikväll är det bara jag och mamma hemma. Jag har spenderat en stor del av eftermiddagen i köket, där jag förberett vårt fredagsmys. God mat, film och trevligt sällskap står på schemat ikväll, och det är verkligen det enda jag behöver. Börjar äntligen se fram emot morgondagen också. Klackarna i taket, som en viss person skulle ha uttryckt det.

Jag ligger med huvudet nerborrat i kattens päls när telefonen ringer. Mamma svarar, hon blir helt tyst, säger: "Va?!". Jag känner hur allt liksom stannar upp. Hjärtat bultar märkbart hårdare och min andning hörs plötsligt klart och tydligt. Är det ett sånt där samtal jag alltid fruktat? Ett samtal likt det vi fick för elva år sen på mammas födelsedag och som fortfarande ger mig andnöd? Förberedd på det värsta hör jag hur mamma suckar och pratar vidare. Telefonförsäljare. Kanske börjar jag bli paranoid. Kanske är inte det så konstigt, när det varje gång det ringer lika gärna kan vara det samtal jag väntar - det samtal jag fruktar mer än nånting annat. Jag önskar att allt bara försvann om jag drog ur telefonsladden, att det räckte med isolering för att slippa beskedet - för att lura döden. Men det gör det inte.

It is the unknown we fear when we look upon death and darkness.
Nothing more.

Det blev fest i lördags till slut ändå, dock inte alls som planerat. Hamnade hos Stefan och sen blev det Tiki. Jag älskar verkligen såna där spontana kvällar! Blev kanske lite väl full, men det hör väl till vanligheterna nu för tiden. Otroligt kul var det iallafall. Tyvärr la min mobil tragiskt nog av vid halv tre nån gång, mitt i ett samtal. Fick (och skickade också för den delen) ett antal sms under kvällen, vissa smaskigare än andra. Dum som jag är raderade jag alla skickade sms under kvällens gång så jag har tyvärr ingen aning om vad jag själv skrivit. Lite synd, hade varit kul att se vad jag skrev innan jag fick det där überintressanta sms:et från XXXXX. Eller vad jag gav som svar...

Hade fotbollsmatch igår också, men mitt knä gick sönder igen på uppvärmningen. Lite tur i oturen kanske, med tanke på att jag har fått världens skavsår på hälen och att bakfyllan var ett faktum, men jag börjar verkligen tröttna på att ha ont. Försökte ägna resten av kvällen åt att plugga, men jag somnade i fosterställning på sängen med pennan i handen. Vaknade nån timme senare och insåg att det var helt lönlöst att försöka plugga, så jag gav helt enkelt upp och kollade på film istället.

Efter en trög inledning i Karlstad hittade jag äntligen nånting att ha på mig på torsdan när vi tar studenten. Lyckades även hitta ett linne inför morgondagen, men som det ser ut just nu lär jag inte få användning för det. Har ont i halsen, på högersidan. Den där känslan jag alltid får innan jag blir sjuk har infunnit sig och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att det är nånting på gång i kroppen. Jag som verkligen vill äta middag tillsammans med tjejerna i morgon, och sen festa hela natten på Tiki. Hade till och med tänkt försöka spela fotboll på söndag eftermiddag också, trots att mitt knä fortfarande är lite trasigt och trots att jag antagligen skulle varit rejält bakfull, men det lär inte bli nåt av det heller - varken baksmälla eller fotbollsmatch.

Jag tänkte på min barndoms alla kärlekar förut, och hur mycket som har förändrats. Samtidigt är det konstigt, för de jag kände så starkt för redan då har fortfarande en särskild plats hos mig. Ibland tror jag nästan att jag kanske riskerar att bli lite småförälskad igen. I en äldre version av min barndomskärlek - samma person, men ändå så olik det han en gång var.

Det känns verkligen konstigt att vara ledig idag. Och särskilt välbehövlig är faktiskt inte den här ledigheten heller. Det är - hör och häpna - riktigt roligt i skolan just nu. Klassen är tightare än någonsin och de flesta ämnena börjar nå sitt slut. Liksom den här årskursen och hela gymnasieperioden sakta men säkert närmar sig den allra sista hållplatsen - studenten. Det är med både glädje och vemod jag ser på att ta studenten. Just nu känns det mest bara ledsamt, eftersom det som sagt inte varit särskilt tungt att gå i skolan de här sista veckorna. Men att ta avsked är en del av livet. Det går liksom inte att komma ifrån, hur mycket man än skulle vilja.

Idag ska jag vara chaufför åt pappa och Janne, som kommer med Inger idag. Ingenting jag gråter floder över direkt.

I morgon ska jag och Karin antagligen till Karlstad och förhoppningsvis shoppa lite. Och på lördag blir det fest igen! Först tjejmiddag med klassen hos Karin och sen Tiki. Hoppas att vädret håller i sig iallafall så man slipper gå hem (eller till nån annan, haha) i regnet.

And you. Just.. don't.
You can't play me like a game.

Åker 12.45, har tid hos tandläkaren 13.00. Minuterna går och plötsligt är det helt tomt i väntrummet. Så blir klockan 13.17 och Robin kommer in. Han har tid 13.20, hos Monika. Men det har ju jag också! 13.20 kommer Monika och hämtar Robin, och jag blir ensam igen. Som ett frågetecken sitter jag där. Går till receptionen: "Ursäkta, men ska jag va här överhuvudtaget idag? På min lapp stod det att jag har tid hos Monika idag, 13.00 men.." Världens trevligaste människa sitter på andra sidan disken och knappar in mina uppgifter på datorn. Det visar sig att jag tydligen inte har tid förrän tolfte juni. Den trevliga människan springer in till Monika och frågar om hon har någon ledig tid senare idag, och halv fyra har Monika en lucka i schemat då jag kan få göra min undersökning som går på sisådär en kvart. Men jag har väntat tillräckligt.. Så kommer jag hem och tittar på lappen jag fick förra veckan där det klart och tydligt står: 2007-05-15 kl. 13.00. Blir sådär lagom bitter. Själv måste man betala om man skulle råka glömma bort en tid, but not the other way around..

Så till lite gladare saker. Idag utgjorde jag toppen av vår mänskliga pyramid. Vi var precis tillräckligt många för att pyramiden överhuvudtaget skulle räknas så ingen kunde hjälpa mig att klättra upp. Kändes en aning osäkert högst upp. Det blåste storm och obalansen var ett faktum och sen är jag inte direkt överförtjust i att trampa på mina kära klasskamrater, men till slut stod vi där som en pyramid och Damir lyckades fånga allt på bild - efter många om och men.

Så har jag provat på att vara tiger också. Det läskiga var att man hela tiden glömde bort hur man såg ut, så därför fattade man inte först när folk inte tog en på allvar. Å andra sidan är det väl inte så konstigt kanske. Hade själv stora problem med att lyssna när Tiger-Inga gick igenom översättningen till en text på spanskan. Kul idé hursomhelst, Malin. Jag gillade att vara tiger. Och Andreas, I may look hideous to you, but I honestly think that we all looked kinda cute. ^^

Hemma igen. Gårdagen var jättemysig. God mat och trevligt sällskap. Adam är verkligen världens sötaste! Han tog min hand, tittade mig i ögonen och sa: "Jag tycker inte om dig". Blev lite paff ett tag, men så fick jag förklarat för mig att han alltid säger tvärtemot vad han menar. Släck lampan betyder tänd lampan och så där. "Jag tycker inte om dig heller, Adam" blev mitt svar.

Så fastnade vi framför ESC. Det blir bara mer och mer parodivarning på det där, och egentligen tycker jag att det är ganska värdelöst faktiskt, men.. Barnen kom och satte sig hos mig och Hanna. Albin hoppade upp i mitt knä och så blev det en mysig kväll med Hannas småsyskon. De är så underbara. Jag lovade att bada med dem i sommar igen. Det börjar bli förenat med livsfara att bada med dem, eftersom de vuxit till sig. Förr behövde man inte vara rädd när man stod längst ut på bryggan eftersom de ändå inte kunde göra något mot en, men nu har de blivit så starka att man nog får se upp framöver. Anyway, I love them.

Så smyger de sig på. Försiktigt till en början, nästan omärkbart. Men så får de fäste.. Minnena från förr, tankarna om framtiden. Det är inte så här jag vill minnas dig, men det enda jag ser nu är sjukdomen. Den lyser igenom så starkt nu att det inte går att blunda för den. Det har det inte gjort på länge. Ändå blundar jag; skrattar när jag egentligen vill gråta, sitter tyst när jag egentligen bara vill skrika. Att jag saknar dig. Att jag älskar dig. Att jag vill rädda dig. Men jag kan inte.. Du är så rädd och när jag borde vara stark blir jag bara svagare.

Förlåt mig för att jag inte räcker till.

Tråkigt att behöva plugga geografi hela kvällen, men Karin & jag har ju själva försatt oss i den här situationen eftersom vi inte orkat börja tidigare. Det känns iallfall skönt att novellen är klar. Problemet där är att jag inte vet vilken jag ska lämna in, eftersom jag lyckats få ihop två. Det var hursomhelst okej att lämna in båda så det ska väl lösa sig till slut.
Längtar till Grey's ikväll. Fick för mig att det var onsdag igår och satt och väntade som värsta idioten, men när klockan blev 21.00 och det inte alls var dags för Grey's Anatomy blev jag sådär måttligt besviken. Funderar på att åka ner och inhandla lite godis ikväll. Ska ändå ha det till bion på skolan i morgon på solidaritetsdagen.

166 besökare igår förresten. Eller ja, 166 visningar rättare sagt. New record nonetheless.

Jag tog med mig mammas nya tidning ut i solen förut och bläddrade lite i brist på annat. Så kom jag till korsordssidorna och kändiskrysset. Gissa vem det handlade om idag då! Jodå, mycket riktigt var det bild på snyggve nr 1. Andreas gav mig en sur blick när han såg mitt leende. I just can't help it, haha. Efter att ha löst korsordet kan jag meddela att jag inte är den ende som fastnat för honom. "Är charmige Jude en.. flickfavorit!" Och korsord ljuger aldrig.

Åkte och hämtade pappa förut och när jag kom hem väntade ett sms från Karin med texten: "Kolla brevlådan!" Så jag skyndade ut och hittade Alfie och Åter till Cold Mountain (tack hjärtat, du är min ängel), och två minuter senare satt jag klistrad framför TV:n med ett löjligt flin på läpparna. Han må vara lite av ett svin i Alfie men ingen kan ta ifrån honom att han är gudabenådat snygg. So my crush on him lives on.. Under veckan ska jag försöka se den andra filmen också, men trots att man inte kan få nog av honom är det bäst att ta lite i taget - för säkerhets skull. Känns ju bra att man sitter och trånar efter någon som man inte har en chans i världen på. Men lite ska man väl få drömma också.

Fick precis ett samtal från Karlstad Basket. Lite fräckt sådär att försöka få över spelare från grannklubben, men samtidigt är det väldigt smickrande att de är intresserade av hur min framtid ser ut. Kan inte direkt påstå att den ser ljus ut, sett med deras ögon. Flytten till Stockholm ser fortfarande ut att bli av, och om det skulle bli så att jag inte flyttar stannar jag nog i Arvika i åtminstone ett halvår till. Sen om jag ska spela basket för Arvika eller inte beror helt på hur laget och tränarupplägget kommer se ut, och det kan ingen svara på än. Kanske spelar jag inte alls nästa år, inte ens om jag blir kvar i Arvika. I guess time will tell..

Funderar på att se Alfie inom en snar framtid, men frågan är om jag kommer klara av det. Min Jude Law-feber sitter fortfarande i och vad jag hört ska han vara ruskigt snygg i den filmen. Med tanke på att hans rollfigur är en player som får alla tjejer han vill, så borde jag kanske låta bli att se den. But I crave for him.. Nej, men ärligt talat. Man kan faktiskt inte få för mycket av honom.

Newsflash:
We're back together. We made up, cause we couldn't stand being apart. 
It really felt like something was missing these last five days.

That's love, isn't it?


And yeah, I might be crazy for loving him so incredibly much, but I have so much to give and no one to give it to, and he is more than willing to receive all that is me.

Så var det över. Seriepremiären är avklarad, och tältningen på skolgården likaså. Båda var ganska krävande, men annars hade de inte alltför mycket gemensamt. Tråkigt att så många bangade tältningen (och pyjamastemat!), men blev verkligen positivt överraskad när Damir dök upp igår och ställde upp på tältningen. Vi fem tappra som valde att tälta trots tröttheten och regnet, gick ner till Nöjesbutiken och inhandlade godis innan vi försökte oss på att sätta upp tälten. Självklart regnade det när det väl var dags för det, men lite regn har aldrig skadat. Blev lite chockad när det gled upp en Securitas-bil på skolområdet och en kille steg ur bilen. Hade förväntat mig en gammal tjurig gubbe, men det visade sig vara en ung kille - snygg som få! - och efter några förstulna blickar var problemet ur världen. När vi hade gjort oss bekväma i tälten körde ännu en bil in på området. Inte nog med att vi plötsligt hade fått sällskap på den lilla gräsplätten - det var esteter också! Helt respektlöst satte de igång att skrika och hålla på utanför våra tält. Inte så konstigt kanske, med tanke på att de antagligen lyssnat sönder hörseln och inte vet var ljudnivån vid normalt samtal ligger. Det slutade med att vi fick be dem hålla.. ja, tyst.. men inte ens då slutade de. Någon gång runt tre i natt somnade jag äntligen, och sisådär två och en halv timme senare vaknade jag. Då var det för ljust för att somna om. Två timmars sömn är på tok för lite, och likt en zombie har jag genomlidit ännu en skoldag. Kvällsmaten bestod av godis och frukosten blev densamma. Nyttigt och framför allt väldigt näringsrikt. Inte nog med att jag antagligen lider av fet näringsbrist just nu, jag är dessutom öm i hela kroppen. Blev trampad och sparkad x antal gånger på matchen igår på diverse ställen, och dessutom nerknuffad ett flertal gånger. Sen tog även tältningen ut sin rätt. Kan i princip inte röra mig utan att det gör ont nånstans. Hade ju varit desto skönare om jag vetat att det var träningsvärk som åtminstone skulle lett till nåt bra, istället för alla blåmärken som allt eftersom börjat uppenbara sig.

Tog bilen ner till Konsum förut för att handla. Ringde Hanna innan jag åkte för att tala om att jag skulle komma förbi med hennes tältsaker. Så satte jag mig i bilen och tog mig med stor kraftansträngning ner till Konsum. Gjorde en riktigt usel parkering och orkade inte backa och krångla för att fixa till det, eftersom det värker i hela vänsterbenet när jag lyfter på kopplingen. Så kom jag hem och såg att Hannas grejer fortfarande låg i hallen. Jag hade totalt glömt bort att jag sagt att jag skulle ta med hennes grejer till henne. Vadå tankspridd! Ringde och bad om ursäkt för att jag lurat ut henne helt i onödan, och fick till svar att hon hade lite skvaller till mig senare. Har en aning om vem det kan handla om iallfall, och det ska bli väldigt intressant att se vad h-n har gjort den här gången.

Jag och Karin såg The Holiday förut. Det skulle vi aldrig ha gjort. I'm friggin' heartbroken! ._.
Jude Law är så snygg att det gör ont inuti. Seriöst! Han och Cameron Diaz är värsta drömparet, och allt var sådär äckligt kärleksfullt att man egentligen bara ville spy på det. För det är inte så på riktigt. Not even close. Men ge mig! Han är ju så sjukt charmig och obeskrivligt snygg att man inte vet vart man ska ta vägen. Jag trodde att det var en sån där må bra-film, men icke. Det enda den lyckades med var att få mig att känna mig ensam och deprimerad. Och så gav den mig en anledning att tråna efter Jude Law. Patetiskt, men seriöst.. Who can blame me?

Vi planerade lite inför klasskampen idag. Sen åkte jag och pappa till banken för att sälja en fond jag haft liggandes där i en herrans massa år. Pengarna till körkortet. Och på vägen hem gick vi som hastigast in på InterSport och kom ut därifrån med både fotbollsskor och benskydd. Men benskydden tänker jag inte behålla. Antingen har jag fått monstervader efter all basketträning eller så ska modellen vara sådär. Hursomhelst föredrar jag mina gamla, hur slitna de än må vara.

Pappa skrämde livet ur mig förut. När han och mamma kom hem från Konsum frågade han vad jag hade gjort med bilen. Jag fattade ingenting. Så pekade han på nummerplåten och plötsligt hade jag hjärtat i halsgropen. "Shit, jag har kört på nåt!" var det första som slog mig. Men efter att pappa njutit av att se min reaktion sa han att det var någon som backat på bilen medan de var inne och handlade. Personen hade lämnat lapp och allt. Inte ofta sånt händer. Kan visserligen ha berott på att det enda som skadats var skylten och att kostnaden ligger nånstans runt 200 kr. Men ändå..

Nu ska jag hoppa in i duschen. Sen hjälpa till med maten (grillat igen) och se film med Karin. Tänkte låta bli att vara bitter idag, för omväxlings skull. Så ni som hade väntat er ännu ett svårtolkat kryptiskt meddelande får vänta lite till. Om jag känner mig själv rätt återkommer jag nog snart med nya gliringar till intet ont anandes människor.

Jag visste inte att folk lade så stor vikt vid vad jag skriver. Igår hade den här sidan visats 122 gånger och många trodde att det var slut med katten för att han försvunnit till himlen. Andra spekulerade över vem denne någon är som jag skrev om igår. Personen i fråga vet det visst inte ens själv, och det är väl lite därför jag skrivit det också. För att du inte förstår. Men det hade jag inte väntat mig heller. Faktiskt.

Och nej. Alla ljuger inte. Intressant att se att så många blev osäkra på om det var dem jag menade. Men återigen är det de personer jag menar som inte förstår. Och som sagt, det är just därför jag skriver. Nånstans måste jag få ur mig det. Det är inte meningen att ni ska förstå. Det är inte meningen att ni ska behöva undra heller. Om du läste mellan raderna skulle du nog snart sluta fundera över vad jag menar. Du märker det nog inte än. Det kanske inte är en stor grej för dig, men det växer. Jag lovar.


Just to make things clear:
Findus har inte dött. Vi har bara gjort slut. Det var till och med mamma som sa det. And she's right. It's like there's nothing left between us anymore. When I'm needy he's no longer there, and when he wants my attention it's always like 4 am and I refuse to leave my bed just to watch him play or eat or relieve himself. That's all..

That's it. I give up. You're on your own now. I saw it all coming, but I never thought that the end would come so soon. I didn't even get the chance to prepare myself, though that is what I've been trying to do.. ever since.. since.. since when? I don't know when our ship sailed away, but it's long gone. I won't laugh like that on the phone again. I won't see you like I did back then. And I miss you, but maybe it's all for the best? The end was coming our way anyway..
It just came sooner than later..

Jag & Findus har för övrigt gjort slut.
XX/XX-98 - 1/5-07