GET IT ON

Snart blir det vin och film med Isa. Mamma erbjöd sig precis att bjuda mig på inträdet till Tiki. Why, oh why? Vad hände med: "Ska du verkligen gå ut nu igen?" Det hjälpte i och för sig aldrig, men ändå.

Ikväll är jag och mamma själva. Pappa jobbar och Andreas är ute och syndar. Ska snart ge mig ut på en springtur, sen blir det chili con carne, nachochips och mys framför TV:n. I morgon bitti kommer Mats hit för att börja byta fönster, ingen sovmorgon whatsoever alltså. Sen blir det träningsmatch, och så ytterligare en skön hemmakväll, med exotiska frukter, nötter och vin. Can't wait!

Springa var det ja...

Det var en rätt lugn träning idag och underlaget var under all kritik, men åh va härligt att lira igen! Det är på tok för lite med två träningar i veckan. I need more! Skönt med träningsmatcher framöver iallafall. Första är redan nu på lördag.

Om en vecka är Hanna i England. Det känns helt overkligt att jag inte kommer se henne på ett halvår. Vi som alltid brukar leva ihop under somrarna; det är då vi umgås allra mest och gör massa galna saker. But I'm happy for her. It's gonna be great, and I'll try to come and visit. ♥

Myskväll med Sofie. Tanken var våfflor, men det slutade med grönsaker och dipp. Och ett lite småpinsamt möte med ett minne från i lördags. Såntsomhänder. Förresten, är människor extra lösa i Arvika?

Just nu:
Jag saknar Monki. Och jag saknar Stockholm. Ibland.

It's over, you're through. Du är ensam igen. Den första tanken som slog mig var att det är därför du varit som en främling den sista tiden. För att du haft det tungt. Men det går inte ihop, för det var flera år sen du försvann, men det här hände för bara några månader sen. Du borde väl åtminstone ha kunnat skicka iväg ett sms. Bara några ord hade varit okej. Anything.

Nu gjorde Färjestad mål. Då kanske jag ska fortsätta titta ändå.

Jag har ont i öronen. Strömmen måste ha gått nån gång tidigt i morse, så frysen har varit med om en ofrivillig avfrostning. Allt annat utom just frysen och kylen var k-k-k-kallt när jag gick upp. Elementen och värmepumpen går fortfarande på helfart och det börjar äntligen bli sådär behagligt varmt igen.

Hoppas verkligen att böckerna kommer snart, cause I'm bored out of my mind.

1. Grab the book nearest to you, turn to page 18, and find line 4.
Finns ingen bok i närheten, bara massa installationsböcker till datorn.

2. Stretch your left arm out as far as you can.
Mkay?

3. What is the last thing you watched on TV?
Some crappy movie.

4. Without looking, guess what time it is:
12.00

5. Now look at the clock. What is the actual time?
12.05

6. With the exception of the computer, what can you hear?
TV:n och värmepumpen.

7. When did you last step outside? What were you doing?
Igår, gick ut med soppåsen. Glamorous!

8. Before you started this survey, what did you look at?
Nån devian art-sida där jag hittade det här.

9. What are you wearing?
Mysbrallor, linne, oversizetröja och ett par höga klackskor faktiskt.

10. Did you dream last night?
Gör man inte alltid det?

11. When did you last laugh?
Igår nån gång, antagligen när jag pratade med Hebbe.

12. What is on the walls of the room you are in?
Tavlor, lampor, element, eluttag osv.

13. Seen anything weird lately?
Nope, not really.

14. What is the last film you saw?
Det var längesen jag såg en hel film.

16. If you became a multi-millionaire overnight, what would you buy?
En resa till familjen.

17. Tell me something about you that I don't know:
Jag har elva fingrar men ingen har någonsin märkt det.

18. If you could change one thing about the world, regardless of guilt or politics, what would you do?
Jag vet inte, det är för tidigt för en djup fråga.

19. Do you like to dance?
Älsker't.

20. George Bush:
What about him? Han kan ha blivit tappad bakom en vagn.

21. Imagine your first child is a girl, what do you call her?
I dunno. Sumthin sweet.

22. Imagine your first child is a boy, what do you call him?
Vet inte. Namn är svårt.

23. Would you ever consider living abroad?
Jaaaa.

24. What do you want God to say to you when you reach the pearly gates?
"Welcome to my humble abode. Please have a welcome drink and make yourself at home. Your beloved ones are waiting, take the first turn to the left."

Ett glas vin blir lätt flera. En blick blir lätt något mera. Det var riktigt kul igår, över förväntan faktiskt. Tråkigt bara att Elin inte följde med till Tiki, jag tror du hade tyckt att det var värt det, baby. Vid ett var jag tillbaka på lågstadiet igen. Jag och Isabelle satt där nere och väntade på en bra låt, när en kille kom fram till mig och frågade om inte hans kompis kunde få dansa sista dansen med mig. Jovisst, lite charmigt kanske, men inte när kompisen det handlade om satt två meter ifrån mig och hörde varje ord vi sa. Jag och Isa utbytte en blick, skrattade och gick därifrån.

"Jag måste erkänna att jag är svag för dig, men du åkte ju bort på...."
Resten av sms:et kom inte fram. Jag åkte bort på.. vad?
Or was it just a type-o?

Laxcocktailen, räkmoussen och ägghalvorna är så gott som klara, bara lite topping som fattas. Ska snart börja med chokladdesserten, kycklingspetten, laxrullarna och matmuffinsen. Och kanske korka upp en flaska vin och smygstarta lite. Det kommer bli helt himmelskt!

Gårdagen var lagom, trots att min hals fick ta lite stryk. Jag och Elin (och Flacken, som följde mig hem) var i princip de enda Arvikabor som faktiskt var nyktra igår, men det kändes bättre att åtminstone göra något trots att det aldrig blir särskilt kul när alla andra pimplar vin/spril/öl/whatever. Satt mest och pratade med Isabelle och Johanna, om allt mellan himmel och jord. Och sötaste Johanna lyste som en sol; hon är kär och galen och totalt insnöad på pojkvännen i Göteborg, men jag kunde inte göra annat än le när Simon kom på tal än en gång - jag har aldrig sett henne så lycklig.

Mamma och pappa åkte i morse, vilket innebar att det blev min uppgift att torka bort kattspyor från mattan när kungen (som pappa nyligen börjat kalla Findus) lekte vattenspridare. Mysigt! Carro åkte till Sälen vilket var fullt förståeligt, så tjejkvällen vi pratade på igår får bli vid ett senare tillfälle.

Långfredagen lever verkligen upp till sitt namn. Jag har tråkigt.

Har druckit så mycket te och käkat så många halstabletter att min hals mer eller mindre domnat bort och känns helt okej. Jag vet, it sounds like a good thing, men det här innebär att jag får falska förhoppningar om att jag faktiskt orkar gå ut idag ändå. Ska ta en dusch och rannsaka mig själv. En liten stund kanske jag klarar...?

Idag impulsbeställde jag två tidlösa klassiker - två böcker man verkligen måste ha läst, och jag har bara läst korta utdrag - så snart kommer jag ha lite sysselsättning i några dagar framöver. Problemet är ju att om en bok verkligen är läsvärd kan man inte sluta, och då varar det inte värst länge. Önskar att jag hade beställt tidigare så att jag hade haft något att sysselsätta mig med ikväll när hela världen festar utom jag. Det suger att vara sjuk, och jag känner inte för att vara social när jag kallsvettas i perioder. Sen skulle inte Elin heller dit och vara social ikväll, så då får det va. Lördag kanske. Blir nog Singstar med Hebbe då iallafall, efter maten. Ska bli intressant att se om det kommit några nya låtar, men det var ett tag sen jag körde de gamla so they're still going strong. Lördag kommer bli bra, jag har det på känn.

Okej, jag erkänner. Jag är rädd för att somna. Eller snarare rädd för att vakna upp i morgon. Min hals kommer bokstavligt talat få mig att vilja vidta drastiska åtgärder, och allt är precis som vanligt. I morgon lär vara den värsta dagen under den här sjukdomsprocessen, sen kan det bara bli bättre. Men jag bävar verkligen. Helst av allt vill jag ju träna fotboll, vilket jag helt kan glömma. Känns så tråkigt att bli sjuk nu, när jag äntligen börjat få tillbaka min gamla kondition. Men allt är i sin ordning, jag följer samma mönster. Arvika Basket möter Karlstad - jag var sjuk eller skadad varenda gång när jag fortfarande spelade och vi mötte dem. Dessutom börjar det närma sig lov och jag blir sjuk - som vanligt. Tydligen struntar min kropp i att jag tekniskt sett inte spelar basket eller har lov längre, men rätt ska vara rätt och inga undantag görs whatsoever. Om det är någonting jag alltid kan förlita mig på så är det just det här. Den enda trygghet jag skulle klara mig bättre utan.

Jaha, here we go again. Det här gör det åtminstone enkelt för mig: nej, jag ska inte festa någon dag den här veckan. Kommer antagligen spendera påskdagarna i sängen, med te och alvedon. Kan ju alltid hoppas att det går över snabbt för en gångs skull, but that's just not me. Suck.

Crap, nu börjar min hals göra ont på riktigt. Träningen var väl okej. Vann en dricka (kul, jag som inte dricker läsk), and that's about it. Hade ingen energi alls, förutom på slutet när vi körde lite kondition och styrka. Fick ont i öronen trots att jag hade mössa på mig. Förkylningstecken fanns det gott om. Nonononono, please no.
Yes! Färjestad gjorde precis mål. Jag bryr mig inte värst mycket egentligen, men det är svårt att inte ryckas med. Och Henke, pappa försöker hitta dig i publiken. Vart gömmer du dig nånstans?

Om det inte varit för snön hade det här varit den perfekta vårdagen. Tog en promenad i skogen förut, förbi dagiset där jag hade några av min barndoms bästa dagar. Där vi gick hand i hand i solskenet, där vi byggde kojor och grillade korv med fröknarna. Det, om någonting, var fina stunder. Och ikväll är det fotbollsträning. Längtar. Känns fortfarande lite som att jag har en infektion i kroppen, men nu har det känts så här i tre dagar så jag tränar ändå.

Jag mår inget vidare. Så här i efterhand var det nog inte världens mest briljanta idé att ge sig ut i spåret idag, men det är lätt att vara efterklok. Det kliar i halsen och febern verkar komma smygande. Blir nog inget gym i morgon, utan snarare en heldag framför TV:n. Or maybe it's just a false alarm..

Snart påsk också. Mamma och pappa ska till Småland. Jag som lite naivt hade hoppats att Inger och Janne skulle komma hit, trots att vi (jag och Andreas också, när Jonas fortfarande bodde kvar) alltid firat påsk där i alla år. Är sugen på att fixa ihop en riktigt härlig påskmeny, men är lite tveksam till hur sugen Andreas är på den idén. Troligen inte särskilt sugen alls, om jag känner honom rätt. Jovisst, äter gör han gladeligen, men allt annat som hör till får jag nog snällt göra själv. Kanske man skulle göra något med vännerna. De som verkligen bryr sig, alltså.

Trevligt som vanligt hos Hanna. Hundarna är lovely och barnen likaså. Men det är bara Adam som är liten nu; bara han som vill hålla handen och krypa upp i knäet. De andra visar det på andra sätt nu, och jag saknar det gamla. I want you to need me.

När jag kom hem blev det löpning med Andreas. Vi sprang 4,5 km, och det sköna var att jag lätt hade kunnat fortsätta några kilometer till. Av någon anledning kändes det lätt idag, lättare än på väldigt länge.

Det är nog tur att jag inte ska ut ikväll, för jag luktar extremt mycket vitlök och skulle väl antagligen bara skrämma iväg folk. Och nu känns det verkligen som att jag är på väg att bli sjuk. Hoppas jag har feeeeel.

Om en timme bär det av till Mats och sen vidare mot skogarna. Gissar att det blir schlagerkväll, and I really don't mind. Det känns liksom lagomt ikväll. Småsyskonen är hemma också, och hundarna. Minns inte när jag träffade dem sist, saknat dem en himla massa faktiskt. De är ju det närmaste småsyskon jag någonsin varit, och det känns faktiskt rätt skönt ibland när man förväntas vara stark och vuxen. När en liten hand letar sig in i min, när en liten kropp kryper upp i famnen när fladdermössen flyger förbi alldeles bredvid. Känslan av att vara behövd. Jag gillar den.

Herregud vilka underbara människor jag känner! I'd seriously walk through fire for you.
Och vi ses redan i morgon igen. Mina allra finaste vänner, vad skulle jag göra utan er?

Ikväll får det gärna regna. Det höjer alltid stämningen rejält när man gör diverse inomhusaktiviteter, och att spela sällskapsspel är den typiska sysselsättningen när strömmen gått under ett riktigt åskväder. Enligt SMHI ska det bli varken regn eller åska ikväll, men mörkt blir det iallafall oavsett. Mysigt!

Nu ska jag åka en snabbis ner till Konsum och köpa crème fraiche. Sen blir det lax och spenatsoppa (bara för att vi råkade ha det hemma). Det låter nästan äckligt nyttigt, men jag tycker - hör och häpna - att spenat är ganska gott. Särskilt i den där räkpajen jag gjorde för några veckor sen.

Vid halv sex kommer Henke och hämtar mig (och Flacken) och så bär det av mot Flogned. Jag kanske till och med kommer ihåg att ta med kameran. Det vore ju ett bra tillfälle faktiskt, eftersom jag inte kommer kunna supa sönder den iallafall. Oh well, det märks.

Deland var med sista matchen på cupen, Sanna tränade i tisdags, Joanna kom förbi på träningen idag och meddelade att hon ska träna nästa vecka och Frida sa precis att hon räknar med att börja igen så fort knäet läkt ordentligt. Nu känns det bra igen. Och efter träningen idag känns det än mer lovade. Vi spelade faktiskt fotboll på riktigt.

Och i morgon är det fredag.

Äntligen hemma. Är verkligen helt slut, trots att det var mamma och pappa som drog det tyngsta lasset. You're the best! Mamma har varit småkrasslig rätt länge och idag var det Andreas tur att bli sängliggandes. Hoppas att jag klarar mig undan, vore så typiskt mig att bli sjuk nu när jag har massor att se fram emot.

Orkar inte berätta i detalj om dagen, men jag och pappa såg en tokhög tjej, och pappa gjorde en asrolig imitation av henne när hon "svävade" fram. Vi åt sanslöst goda baguetter på Subway, köpte godaste nötmixen som bara verkar finnas på Vivo, dammsög/svabbade/skrubbade i en evighet och åkte bil i över åtta timmar. And that's about it.

Om fem timmar ringer larmet. Om tio timmar är jag tillbaka i Stockholm. Kitti blev gladast för att jag kommer tillbaka, tills han insåg att vi inte kommer hinna ses. Men på Arvikafestivalen, baby-boo, då måste vi träffas!

Jag har en fråga. Är det nån som testat vax? Och nej, grabbar (Mats in particular), jag menar inte i håret för att fixa frisyren. Menar inte såna där färdiga stripes heller som man värmer i händerna, utan sånt där riktigt kletigt smärtsamt jättevarmt. Vore intressant att höra om det är värt det, såhär inför sommaren 08.

Grusträning och jag har inga grusskor. De borde vara här eller i Stockholm, men hittade dem inte i Stockholm när jag flyttade hem och har gått igenom hela garderoben här hemma utan någon som helst lycka. Får träna i grässkor, vilket innebär att jag kommer sjunka ner som en sten i gruset, särskilt nu när det regnar också. Lovely!

En sån där telefontant ringde precis och gjorde en undersökning. "Några frågor" är enligt mig högst ett tiotal. Själva betydelsen är ju "fler än två", men ärligt talat: det räcker med tio - inte en miljon! Och dum som jag är gav jag även min mailadress. Hon sa någonting om att man fick ersättning för att delta i andra undersökningar över Internet, och min hjärna verkade reagera instinktivt när det rörde sig om pengar och gick snabbt med på det. Mitt i allt insåg jag mitt misstag och försökte vara smart genom att ge en felaktig adress, men det gick inget vidare eftersom de tydligen såg att adressen jag angett inte existerade, så jag fick snällt "rätta mig" och ge den riktiga. Kunde ju inte gärna säga: "Nej du, nu när jag tänker efter vill jag inte alls va med på det där för det suger apkungens ....!" Eller det kanske jag kunde ha sagt. Men tjejen jag pratade med var så trevlig att vi till och med diskuterade saker som låg utanför de ämnen frågorna rörde. Såkandetva.

Snacka om träningsvärk. Helt utslagen. Kände mig mör igår, men idag.. Oh my! Och i morgon lär det vara ännu värre. Till och med i armarna har jag träningsvärk, hur nu det kommer sig. Sist jag kollade lirade man fotboll med fötterna och armarna fyller ingen större funktion. Ett antal inkast visserligen, men ingenting man får träningsvärk av. Aja, giller't oavsett.

Den här veckan har stor potential. Äntligen två fotbollsträningar. Stockholm på onsdag, visserligen inte ett dugg kul men skönt att få det överstökat. På fredag äger ju den omtalade spelkvällen rum, och på lördag är det kalas hos Mats. Sen kanske jag ska till Hanna i Mangskog efteråt också, om det hinns med. Låter som sköna dagar i goda vänners lag.

På onsdag åker jag till Stockholm för att städa lägenheten och vara med under besiktningen. Sista hyran är betald och jag tror inte det kommer några fler från Comhem, om mamma lyckades fixa det där. Känns ju inte som en särskilt kul resa direkt. Eftersom mamma och pappa egentligen jobbar och måste ta ledigt stannar vi bara över dagen. Åker kl. 5 på onsdag morgon och kommer hem någon gång på kvällen. Det enda positiva är att besiktningsmannen kunde på onsdag, så att jag inte behöver missa någon träning.

Det kommer bli en lagträff framöver också. Jag och Sofie ansvarar för att det blir av. Det var preliminärt bestämt att det skulle äga rum nästa onsdag, tills vi insåg att Sofie har bortamatch i Karlstad då. Så började vi prata om den här onsdagen, men så kom jag på att jag åker till Stockholm då. Vore ju trevligt om vi kunde hitta en dag då vi som arrangerar det hela faktiskt kan vara med också. Nästa vecka, förhoppningsvis.

Huvudvärk. Vill sova. Lite väl tidigt än va?

Hemma efter en heldag i gräshallen. Känns som att hela min kropp är ett enda stort blåmärke, men det gör inget. Kul med cup, och ännu roligare med fotboll. Roligast var nog att få göra mål - vårt enda mål - som gjorde att vi faktiskt vann en match. Är ingen van målskytt direkt så den spontana reaktionen efteråt blir alltid ett lite generat, men framför allt förvånat kroppsspråk. Att vi till och med hade chans att gå vidare känns nästan overkligt, det hade jag verkligen inte trott på förhand. Så här efteråt är jag nästan glad att det bara blev fyra matcher; fick inte vila en minut och min kropp skrek "Nej!" hela sista matchen, så en semifinal hade blivit minst sagt plågsam. Hur som helst längtar jag redan till tisdagens träning.

"Du har väl märkt hur jag tittar på dig?"

Du skulle bara veta hur mycket av allt du sa den kvällen som liksom etsat sig fast.
Sometimes I just wish things were different. 

I morse när jag gick på toaletten i badrummet på nedervåningen, där Findus legat och tryckt i väntan på att någon skulle gå upp, var jag med om en helt ny upplevelse. Katten fick för sig att han skulle hoppa upp bakom (!) mig, fråga mig inte varför. Han höll på att trilla ner i toaletten, den klanten, och i paniken klöste han vilt omkring sig och lyckades självklart ge mig ett härligt rivsår på rumpan som inte ville sluta blöda i första taget. Tack för den, idiot!

Det fantastiska varade i sisådär tre minuter. Sen tyckte Andreas aka snigeln att jag gick för fort. Det slutade med att han gick hem och jag fick gå själv, men det gjorde inte så mycket. Fick ett mms av Karl med en bild på Henke och pratade som hastigast med dem i telefon. Nu äter jag päron och väntar på bättre tider. Det blir lite fys sen med Hebbe, om han inte tycker det blir för jobbigt efter tre minuter för då får jag väl köra det själv också.

The most incredible thing just happened to me! Mamma känner sig lite småkrasslig, pappa tycker att han fått sin dos promenad för den här veckan (mån-tis) och jag vill ut och gå, så jag frågade Andreas och han sa ja (snart)! Här händer det grejer minsann! Jag menar, vart är världen på väg när jag till och med lyckas få min storebror att vilja göra något så hälsosamt som att gå en promenad? Han är lika antifullkorn- och lightprodukter som jag är emot alla hans dagliga sockerbomber.

När vi var hos farmor förut frågade Andreas om jag ville spela Army of two med honom ikväll, ett nytt spel som han beställt och som skulle komma idag. Jag är inte världens största actionfreak direkt, men spelet går ju faktiskt ut på att man ska samarbeta som ett lag och då känns det ändå rätt lockande att gå runt och mölja ner folk (med risk för att själv bli sönderskjuten, och det är just det momentet jag har lite svårt för - paniken som medföljer när någon skjuter på en, men man inte ser vart skotten kommer ifrån). Men spelet kom inte idag. Hoppas det kommer i morgon iallafall. Isåfall vet jag hur jag ska spendera min fredagskväll.

Nyss hemkommen från farmor och Konsum. Ska snart byta om och snöra på mig de tillfälliga löparskorna (som för övrigt är Andreas gamla innegympaskor från 90-talet) och göra solen sällskap. Känns lite konstigt att det fortfarande ligger kvar snö i skogen efter igår, men annars andas allting vår.

Och helt plötsligt är det december igen. Känner mig lika kall som det ser ut att vara utanför. Den bara flög på mig - kylan. Att konversera känns plötsligt ansträngande, iallafall om trivialiteter. Som när mamma försöker småprata, och jag inte ens förmår att svara. Bara sluta, jag orkar inte nu.

Vilket dilemma! Ska jag sticka iväg nu och träna ensam, eller vänta till efter tre nån gång och träna med Isa? Det sköna är ju att det inte brukar vara så mycket folk där nu, och så kan jag vara där precis så länge jag själv vill. Alternativet är att gå ut och springa istället. Det vore väl det allra bästa, men mina ben är som sagt inte riktigt upplagda för det.

Försökte få med mig Hanna istället, men hon skulle upp till Mangskog och träffa Jejja. Nästa vecka ska jag bjuda henne på fika/lunch, och på lördag blir det nog en tripp till Mangskog. Får passa på nu, för om fyra veckor åker hon till England och blir borta minst ett halvår. Det kommer bli en konstig sommar. Vi brukar umgås allra mest under somrarna; bada i Årbotten och Mangskog med småsyskonen, åka fyrhjuling och liten motorcykel etc. Helst av allt vill jag att hon ska stanna kvar över sommaren iallafall, och åka i höst istället, men det är hemskt egoistiskt att överhuvudtaget tänka så. Det är väl lika bra att vänja sig vid att saker och ting ständigt förändras, hur lite vi än vill det. Jag har svårt för själva acceptansfasen. Hamnar lätt i ett slags förnekande, där allt är tryggt, vackert och evigt.

Jag måste börja stretcha ordentligt. Det är nog brist på just det som gör att jag känner mig så tung i benen konstant nu för tiden. Igår gick jag en promenad och körde lite hemmafys med Andreas, men utifrån hur min kropp känns kunde jag lika gärna ha sprungit marathon.

Du fyllde år. Jag skickade ett grattis-sms.
Inget svar.

Nu ska jag göra ett ryck och städa. Helst av allt skulle jag vilja ta en promenad nu när det är så fint ute, men det är faktiskt mycket kallare än det ser ut att va. Hur som helst får det bli en promenad sen som "belöning" för städandet. Lika bra att sätta igång så att jag blir klar innan solen går ner.

Jag börjar för övrigt se ut som en man i kroppen igen. Och nej, det är inte så illa som det låter. Men jag minns när jag provade balklänningar förra året. Kände mig hemskt maskulin; det var liksom inte så passande med en baskettränad kropp i en tight klänning. Särskilt inte bredvid Björn som var (och är) som ett snöre. Jag har ingen basketkropp längre, men musklerna som gömt sig alldeles för länge börjar komma tillbaka nu. Jag vet inte om jag borde skratta eller gråta.

Det blev lite väl mycket orange för min smak, så inom snar framtid kommer det nog upp en ny bakgrund. Eftersom blogg.se inte direkt är känt för att funka blir det tyvärr inte förrän tidigast i morgon. Ett stort problem är att det ser helt olika ut beroende på vilken dator man har. Min lilla Macbook visar bara två tredjedelar av vad en normalstor skärm visar, så vad som ser helt okej ut här kan se jättekonstigt ut hos andra. Och ja, Åsa, du har rätt. Jag har helt enkelt för mycket fritid.

Findus är inte lite fräck. Han gick runt och jamade förut och verkade tycka allmänt synd om sig själv av någon anledning, så jag snurrade runt på stolen och böjde mig fram mot honom för att klia honom bakom örat. När jag lutade mig mot honom blev det en liten lucka mellan mig och ryggstödet. Tydligen behövdes inte mer för att min dominante hankatt skulle hoppa upp bakom mig, rulla ihop sig som en liten boll och bokstavligt talat försöka knuffa mig av stolen. Så här sitter vi nu, och utövar ett tyst krig. Ingen av oss har det särskilt bekvämt, men varken han eller jag verkar ha tänkt vika sig en tum. Jag gissar dock att han går vinnande ur den här striden, med tanke på att han kan ligga och dega i hur många timmar som helst, och dessutom ligger han innerst. Fräck, som sagt.

Fick ett mejl från japanska avdelningen på Stockholms Universitet. Intresseanmälan för de som vill åka till Japan som utbytesstudenter nästa år. Oh, just fuck off!

Pappa har lovat att följa med mig ut och gå sen.
A change, huh? When did that happen?

Det blev gymet ändå, and it was gooood. I väntan på att resten av familjen ska komma hem så att jag kan börja laga mat har jag fixat lite med designen. Den här gången gick det riktigt fort. Jag börjar vänja mig vid alla html-koder vid det här laget.

Nu blir det mat!

Ännu en dag som börjar med näsblod. I lördags tror jag det var, som jag faktiskt inte blödde på hela dagen. Jag blev nästan riktigt lycklig, men det höll ju tyvärr bara i sig i en dag. Börjar känna mig en aning förkyld nu. Kanske borde hoppa gymet idag. Låter Isa bestämma.

Andreas städade sitt rum häromdan och hittade mina gamla hockeybilder. Jag fick ju ett kort med både Mats Sundin och Peter Forsberg, på varsin sida men på samma kort alltså, och man kan känna konturerna av dem på bilden. Tydligen är det ett väldigt speciellt kort, eftersom det bara gjorts ett fåtal. Så, nu väntar jag på att värdet ska stiga så att jag kan bli ekonomiskt oberoende. Det vore nåt.

Jag har redan tröttat på min förra blogg så jag har faktiskt börjat jobba lite smått på en ny. Design, that is. Tills vidare får ni (och jag) hålla till godo med den gamla.

Helt plötsligt bara sådär började jag skriva på mitt personliga brev. Har faktiskt lyckats få ihop några meningar. Långt ifrån det bästa jag någonsin skrivit, but it's a start. Jag fick åtminstone tillbaka lite av min karaktär. Duktig idiot.

Tittar på View from the top nu. Mike Myers är lika galen som alltid.

En sallad (räkor, isbergssallad, gurka, soltorkade tomater, champinjoner, fetaost, rödlök, salladsdressing, kidneybönor) och lite scones senare är jag helt sanslöst mätt. Men det var gott. Mat. Är. Gott!

Vid sju blir det promenad med mamma. Sen hamnar jag nog i soffan eller eventuellt sängen framför la tele. Kanske ser nån crappy film som den förut med Ricki Lake och bara degar. Till veckan borde jag nog traska iväg till AMS så att jag får stämpla lite. Ikväll borde jag skriva klart mitt personliga brev. Jo, det är faktiskt sant. Jag har inte skrivit det än. Inte Isabelle heller. Så ja, vi saknar karaktär. Men vi ska. Snart.

Trots att jag tränat varje dag den här veckan vaknade jag ändå med träningsvärk efter fotbollsträningen igår. Alltid lika skön känsla. Längtar redan till nästa lördag. Kändes ju rätt skönt igår också, med tanke på att jag inte var äldst. Behöver inga fler nojor just nu, I already have plenty.

Det kändes lite konstigt att titta ut genom fönstret förut och se att det faktiskt snöar. Alla andra dagar har indikerat att det ska bli vår snart, men man kanske inte ska vänta sig annat som läget är nu. Det går inte att blunda för att vårt klimat verkligen är i obalans.

Träning om en vecka och cup dagen efter. Det kommer bli... intressant. Vi spelar första matchen kl. 9 mot Kronan. Kul. Jag som förresten hade hoppats att vi skulle slippa lördagarna framöver och börja träna tisdag och torsdag istället. Tyvärr börjar inte det förrän tidigast v.11. Crap.

Maten var helt sanslöst god. Det blir ju extra gott när man är sådär hungrig att ens egen arm börjar kännas lockande. Nu har jag världens godissug också. Girls, you know what I mean. Känns ju lite jobbigt nu dårah. Särskilt när mamma inte äter godis atm, och pappa som bekant är satt på diet. Mitt enda hopp, Andreas, tog popcornpåsen och åkte till Robert. Schysst den!

Fotbollsträning om en dryg timme. Hoppas det går lika bra som förra gången. Ska bli skönt nästa vecka när vi går över till två träningar i veckan. Om det nu blir så, det var tydligen rätt trassligt med träningstider. Anyway, efter träningen ska vi fixa lite gourmetmat här hemma. Can't wait!

Såg ni Postkodmiljonären igår? Jag såg fina lilla Arvika. Jag såg min gata, och hur grannarna vann 10000 kr resp 100000 kr. Hallå, det gula huset då?!