It ain't enough
Datum: 2009-05-31 Tid: 16:50:51
Om jag var tvungen att fatta ett beslut i skrivande stund skulle jag utan tvekan välja att komma hem. Den här dagen suger också. Liksom alltför många andra gjort. Det finns för lite som gör det värt att stanna. Maike, Milena, Alex, Maria... Men det räcker inte.
Inte på långa vägar.
Jag är trött på att känna mig så värdelös hela tiden; känslan av att aldrig riktigt räcka till tar på krafterna. När jag pratade ut med Heike sa hon att det skulle va knäckande för mitt självförtroende om jag gav upp och åkte hem, men jag tror snarare att det knäcker mig mer att stanna kvar.
"Rein und raus," säger de, men när till och med Heike bröt ihop och fick ta till tårarna idag kände jag att det räckte.
Todmüde
Datum: 2009-05-31 Tid: 09:22:49
Gah, jag är vansinnigt trött! Vansinnigt. Kom hem halv två igår, somnade vid tre kanske. Börjar jobba klockan elva idag och det är pingst som tydligen är en av de största högtiderna i Tyskland, så det kommer va fullt ös både idag och i morgon. Idag har jag teildienst (vilket innebär att man har en paus mitt på dagen, så jag jobbar 11 till sisådär 15, beroende på hur mycket folk det är, sen har jag paus och ska tillbaka vid 18 och jobba till stängning) vilket jag inte gillar det minsta, plus att det är söndag vilket innebär att det kommer ta ännu längre tid att stänga på kvällen eftersom inga stolar får stå på kvar på golvet när städtanterna kommer. Varför jobbar jag alltid söndagskvällar?
Det har förresten börjat en ny kille också. Han heter Seyfou, är arton år och lärling. Han frågade vad jag gjorde när jag var ledig och när jag berättade om min patetiska fritid tyckte han att jag skulle följa med på disco. Jag frågade när han hade tänkt sig att det skulle gå, eftersom vi aldrig är lediga samtidigt. Just det. Men visst, jag kan gå själv och skaka rumpa. Där kanske det åtminstone finns nån i min egen ålder, och inte 40-åriga MC-killar från Belgien eller Holland eller whatever (som igår) som säger: "Hallo Liebling, hast du einen Freund?" Jag svarar alltid att jag har pojkvän. Hemma i Sverige. Undrar vem han är. Han verkar snygg.
Nu ska jag försöka sova lite till.
Ps. Igår fick jag två fina sms från Emily och Elin. Jag läste dem på jobbet och kollegorna sa: "Was ist los?" när de såg min första reaktion. Glittrande ögon övergick snart till ett genuint leende och fy fan vad jag saknar er. Finafinafina. ♥
Turkiet?
Datum: 2009-05-30 Tid: 11:30:51
Ärligt talat, är det Turkiet jag hamnat i och inte Tyskland?! Det är inte ens roligt längre.
Nu flyr jag igen.
Addiction
Datum: 2009-05-30 Tid: 10:09:13
(Bild)The thing about addiction is that it never ends well,
because eventually, whatever it is that was getting us high,
stops feeling good and starts to hurt.
They say you don't kick the habit until you hit rock bottom,
but how do you know when you're there?
No matter how badly a thing is hurting us
sometimes letting it go hurts even worse.
Fredagen den 1:a maj
Datum: 2009-05-29 Tid: 19:51:35
Fyra veckor sen, på flygplatsen i Göteborg.
Det känns som en hel evighet sen.Idag fick jag ett paket från mamma. Den här gången var det inte tomt.
Lösgodis, naturgodis, tidningar, lotion, kamerasladd och en söt liten lapp.
Jag älskar dig ♥
Hoppa
Datum: 2009-05-29 Tid: 17:45:27
Jag är så fruktansvärt trött på turkmusik. Om man nu ens kan kalla det jag tvingas lyssna på för musik. Skulle snarare kalla det oväsen. Nån snubbe som jiddrar en massa strunt.
Shut up already! Nu flyr jag fältet. Ut i eftermiddagssolen, ut i vimlet. Fast helst av allt skulle jag vilja sätta mig ensam på en klippa nånstans. Skingra tankarna... Fly.
Flyga?
Old habits die hard
Datum: 2009-05-29 Tid: 15:15:15
Who in their right mind would do something like that?
Hakar upp mig på "in their right mind" och där har jag svaret.
If I told you, you wouldn't believe me. Believe me.
Finally Friday
Datum: 2009-05-29 Tid: 12:06:04
Sådär. Glajjorna är på, väskan packad och solen skiner massor. Njutning väntar, på alla nivåer. Nästan iallafall. Och jag kommer allt närmare ett beslut. Litar på magkänslan.
Buy me a drink!
Datum: 2009-05-28 Tid: 23:44:24
Jag har inte druckit alkohol på tjugoåtta dagar. Inte för att låta tragisk eller så, men det det drar nåt så fruktansvärt i partynerven. Därav suget efter vin och cigg. Jag röker inte ens. Men vi pratade om cigaretter idag av nån anledning, och sen dess har det liksom legat och gnagt. Och att servera alkoholhaltiga drycker och tömma askkoppar dagarna i ända hjälper liksom inte. Hur som haver, nu ska jag se ett avsnitt av Grey's och sen sova.
Cigarettes
Datum: 2009-05-28 Tid: 22:38:59
Jag har mera tålamod
Än vad du har hårda ord
Och från ingenstans kom plötsligt världens sug efter ett glas vin och en cigarett.
ILOVEYOU
Datum: 2009-05-28 Tid: 10:29:09
(det här är den enda bilden med Karin som jag har på min dator efter kraschen)
Idag fyller världens finaste Karin år, och jag önskar att jag kunde krama om henne längelänge, lämna över fina presenter, och framför allt bara umgås. Istället befinner jag mig i en annan stad i ett annat land drygt 145 mil bort. Men det här handlar inte om mig. Utan om Karin. Jag älskar dig. Saknar dig. Du vet redan.
Grattis på födelsedagen! Jag skickar all min kärlek från Tyskland. Catch it! ♥
Verletzt
Datum: 2009-05-27 Tid: 23:09:53
Idag har jag ramlat två gånger. Första gången snubblade jag på mig själv. Andra gången snubblade jag i trappan och skrapade upp smalbenet. Fast det såg jag inte förrän jag kom hem och tog av mig strumpbyxorna. Det hade visst blivit nån slags blödning, för jag har en blodfylld liten "bula" vänster om fotknölen. Mysigt! Och det första jag gjorde när jag kom hem var att gå rätt in i bordet och hej hopp så hade jag ett blåmärke på knäskålen också. Lika bra att ta allt på en gång. Annars har det gått rätt bra idag. Hur vet jag inte, för jag hade sjukt mycket att göra och glömde till och med bort att jag egentligen var tvungen att gå på toaletten. Bara en dag till, sen är det ledigt-ledigt-ledigt.
Vore inte min Internetuppkoppling ett jävla skämt skulle jag ladda upp lite bilder på tårtorna och kakorna vi säljer i caféet, men efter att ha spenderat de senaste fyrtiofem minuterna med att lirka och vänta ger jag upp. Det kanske är lika bra förresten, det är inte snällt att lägga ut bilder och fresta sådär.
That's more like it
Datum: 2009-05-27 Tid: 10:57:32
På fredag ser det ut att bli solsolsol.
Och vad är det för särskilt med fredagar? Just precis, jag är ledig!
Men nu måste jag gå, börjar jobba om sisådär tre minuter.
145 svarta saknadsmil
Datum: 2009-05-26 Tid: 22:47:45
Idag var en bättre dag. Det var lagom mycket att göra och de gånger jag hade behövt va på två ställen samtidigt var Heike, Maike eller Alex där och fyllde tomrummet. Senare på eftermiddan när det bara var jag och Maike och det var lugnt hämtade jag mitt arbetskontrakt och bad Maike förklara för mig vad det egentligen stod. Byråkratiska termer på svenska kan va svårt, och ni kan ju föreställa er hur det är på tyska. Jag berättade om min hemlängtan, att jag kände mig ensam på fritiden och otillräcklig på jobbet eftersom chefen hela tiden gnällde och aldrig verkade nöjd. Så var det dags att stänga caféet och Heike kom tillbaka från sin fyratimmarspaus. Under tiden jag pysslade i caféet berättade Maike för Heike om vad jag hade sagt, och när jag kom tillbaka till restaurangen och satte mig ner för att räkna pengar satte sig Heike bredvid mig, tittade mig djupt i ögonen och bad mig berätta hur jag kände. Så jag drog allt en gång till. Och hon förstod precis, sa att hon tyckte det var jättesynd om jag bestämde mig för att åka hem, både för min egen och deras skull. Tydligen är jag inte den ende som upplevt det här med att aldrig riktigt räcka till. Det är tydligen något som chefen gjort ett antal gånger och det drabbar alltid den som är sist in och som fortfarande inte kan allt. Både Heike och Maike sa till mig att strunta i det, tänka "FUCK YOU!", nicka och le inställsamt nästa gång hon gnäller. Och så kom det. Det där jag aldrig riktigt lyckats hantera. När man känner sig ledsen, sårbar och liten och nån är sådär jättejättesnäll mot en att man inte kan göra annat än att börja gråta. "Du kannst immer mit mir sprechen. Du kannst mit mir lachen.. und weinen," sa Heike, drog mig intill sig och kramade mig hårthårt. Jag grät varma tysta tårar och släppte alla hämningar. Hon sa åt mig att ta en dusch, köpa nåt gott och komma ner till restaurangen efter åtta när livemusiken dragit igång för att dricka lite vin och bara ta det lugnt. Jag gick hem, köpte lite tröstchoklad, duschade och satte mig här. Har redan borstat tänderna och känner inte för att dricka vin. Inte ensam iallafall. I morgon kanske.
Jag ger det några dagar till. Lite tid att känna efter. Att jag fick prata ut, gråta och kramas förändrar inte det faktum att jag är ensam och olycklig. Fick förresten två fina sms idag. Ett från Elin som gjorde mig sådär tårögd igen (känslig någon?) och ett från Flacken som fick mig att längta hem mer än någonsin. Igår var det Karin som var en ängel, och dessförinnan var det Henke och Therese. Tack för att ni bryr er. Jag må va ensam här, men i Arvika har jag verkligen fantastiskt fina vänner. Jag älskar er.
Give me reason, but don't give me choice
Datum: 2009-05-26 Tid: 10:42:48
Så många tankar som virvlar runt.
Jag har världens bästa mamma. Som älskar mig sådär villkorslöst som bara mammor kan. Som säger att jag har rätten att göra ett val, att jag ska fokusera på mig själv och utgå ifrån vad jag känner och vad som är bäst för mig. Inte låta de andra tankarna styra. De där mörka som viskar uppmanande om att fatta dåliga beslut. Jag vill inte mer.
I hate this place
It destroys everything
I'm screaming at the top of my voice
Datum: 2009-05-25 Tid: 23:37:36
If every Swedish girl is blonde, then all the Germans are Nazis
Datum: 2009-05-25 Tid: 22:40:25
Vilken jävla skitdag. Min chef var en riktig nazikärring och skällde på mig for no reason whatsoever. Två av gästerna sa senare till mig: "Din chef var inte alls särskilt trevlig mot dig förut. Lilla vän.." Var tvungen att vända mig bort och låtsas göra nånting annat i några sekunder för att de inte skulle se att jag kämpade mot tårarna. Hade hand om både caféet och borden ute på gatan och plötsligt var allt fullt och jag sprang som en tok fram och tillbaka. Kan tyvärr inte dela på mig och va på två ställen samtidigt, hur gärna jag än skulle vilja. Trots att jag gör så gott jag kan är det tamigfan aldrig bra nog, och det bryter ner mig totalt.
Men allt idag var faktiskt inte skit. Det bästa var milkshaken jag fick, bara sådär, av killen på restaurangen mittemot. Och spanjorerna som sa: "Oh sweetie, are you having a rough time?" och sen gav mig lite extra dricks. Och de fem engelska pojkarna som var mina sista gäster på caféet. En av dem sprang efter mig för att betala när jag gick till restaurangdelen och vi började prata. Han var fjorton år och på skolresa. En halvtimme senare, när jag höll på att bära in alla stolar och bord i caféet kom han tillbaka.
- Er... How old are you?
- I'm 20, turning 21 this year.
- Oh... 20, okay. And... What's your name?
Så frågade han lite om hur jag hade det här, vart i Sverige jag kom ifrån osv. Till slut bad han om att få min mejladress. "You can write to me whenever you feel lonely. I mean, I'm just an hour away and I really wouldn't mind talking to you. You know, if you want to.." Jag menar, grabben var fjorton år och alla hans kompisar stod och tittade på tjugo meter bort. Han ska ha cred för att han vågade, det var riktigt modigt gjort. Så jag bad honom skriva sin mejladress på en lapp. Han sa hej då med världens största leende på läpparna och gick sin väg. En minut senare kom han tillbaka och frågade om inte jag kunde skriva ner min adress också, för säkerhets skull. Den här gången följde kompisarna med hela vägen fram. Självklart kunde han få min adress. Så jag skrev en lapp, lämnade över den, blinkade, och tryckte hans hand lite extra bara för att låta honom imponera på sina vänner. Utan att skryta kan jag säga att jag gjorde den killens dag. Ögonen lyste och vännerna dunkade honom i ryggen. "Way to go!"
That's all I get. Gubbsjuka pensionärer och småpojkar. Och män som kommenterar att jag är brunett och inte blond, och att det helt enkelt inte går ihop eftersom deras våta dröm om svenska flickor innehåller en blond kalufs. Tut mir leid, aber ich komme trotzdem aus Schweden. Småpojkarna är mina favoriter. De är iallafall söta.
Sonntag
Datum: 2009-05-25 Tid: 00:42:19
Idag har det varit fruktansvärt varmt. Nästintill outhärdligt faktiskt. Iallafall när man tvingas ha på sig varma jobbkläder. Hade jag varit ledig kunde jag glassat omkring i brillor och bikini (eller åtminstone shorts och linne), men icke. Det ska förresten börja en ny tjej på jobbet om två veckor. Hon fyller snart tjugo, är lärling inom restaurangbranschen och ska jobba här säsongen ut. I like the sound of that. Och hon verkade trevlig.
Upptäckte precis att det kryllar av kryp i taket! Högra hörnet är fullt av små äckliga insekter. Jag avskyr insekter. Herregud, hur ska jag kunna sova i natt?
Gubbsjuka
Datum: 2009-05-24 Tid: 03:25:12
Det var faktiskt inte så hemskt på jobbet idag. De första gästerna jag hade hand om var från mina hemtrakter (nåja, Bengtsfors), och de gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Mina sista gäster var fyra fransmän som envisades med att kyssa min händer och kinder innan de raglade hem. Jag gillar inte när män som är gamla nog att kunna va far till mig tittar på mig på det sättet, men det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Tydligen är det nånting med mig som äldre män finner attraktivt. Skyndade mig att torka gubbsaliv från kinderna och tog fram mobilen ur väskan för att se om nån hade tänkt på mig. Ett sms från finaste Henrik låg och väntade på mig, och när Maike gick förbi sa hon: "Dein Handy ist SO toll, ich will auch!"
Nu har jag vägrat att sova tillräckligt länge. Time to give in. I morgon väntar en ny dag på jobbet. Nästa vecka ska jag visst jobba i caféet alla dagar utom helgen (och så fredag förstås, när jag är ledig). That means eating cake every day, ne?
Shards of me
Datum: 2009-05-23 Tid: 13:34:47
An idea starts taking form. För att du inte bara hörde vad jag sa, utan faktiskt lyssnade till det och kom med ett svar som visade att du förstod. Inte bara:
"Det går över, det blir bättre" utan också:
"Du verkar inte må särskilt bra, är det verkligen värt det?" Ni vet bara halva sanningen. Det finns en stor skärva av mitt splittrade liv som jag inte tar upp här. It cuts too deep to pull out, but if I did...
would it finally stop hurting?
Dags att göra sig i ordning för ännu ett jobbpass.
I'm not colorblind even though the world
is black and white
Breakable
Datum: 2009-05-23 Tid: 00:52:22
Frail
Datum: 2009-05-22 Tid: 23:38:50
Mamma ringde förresten i morse. Hon och pappa är i Småland över helgen och hälsar på Inger och Janne. Vi pratade i knappt åtta minuter om lite allt möjligt. Jag stammade och fick ur mig en rad osammanhängande meningar när jag försökte berätta om gårdagen. Hade problem med svenskan.
Helt ärligt alltså. "Men herregud, jag kan ju tamigfan inte ens prata svenska längre," sa jag argt och mamma skrattade mjukt i andra änden av luren.
"Men lilla gumman..," sa hon med världens mammigaste röst och jag fick tårar i ögonen. Fast det sa jag förstås aldrig nånting om. Jag är ju modig och allt det där.
Inte gråtmild och skör.
Det jag saknar allra mest...
Datum: 2009-05-22 Tid: 19:22:26
... är familj och vänner. Att få laga mat. Grillat, lax, min älskade grötfrukost, pajer av alla de slag.. Jag kan fortsätta i evigheters evighet. The point is that I miss you so much it hurts. Deep down. Inside. Vore jag inte en självständig person som uppskattade ensamhet (inom rimliga gränser förstås) vet jag inte hur jag skulle klara mig. Jag jobbar stenhårt sex dagar i veckan och när jag inte jobbar är jag den mest ensamma personen i världen. Jag går omkring bland lyckliga människor som skrattar, dricker vin och kramas. Ofta möts jag av vänliga leenden och hälsningar, människor som låter mig gå före i kön för att jag bara ska köpa en chokladkaka. Som jag äter upp på vägen hem. Sitter på en bänk i solen och läser. Ensam. Det är konstigt egentligen. Trots att jag har människor runt mig vart jag än går är jag ändå alltid så förtvivlat ensam. Ensamhet är skönt när man valt den själv, men när den är påtvingad är den bara mörk och tung. Jag vet inte hur länge jag orkar bära den.
Is 70 the new 20?
Datum: 2009-05-22 Tid: 15:58:18
På väg hem från affären. Stannar till på ett bageri för att köpa en kaka. Det finns ingen ledig bänk i solen så jag frågar en mer eller mindre tandlös äldre farbror om jag får sätta mig bredvid honom och visst går det bra. Plockar upp min kaka och sätter mig tillrätta. Farbrorn kommenterar min Penny-kasse (där jag handlat) och frågar om de fått nya kassar. Svarar att jag är från Sverige och att jag aldrig handlat där förut.
"Ach so," säger farbrorn och tittar på min kaka. Plötsligt reser han sig upp och säger att han ska köpa en kopp kaffe till mig, för tydligen kan man inte äta kakor utan kaffe. Jag har inte mage att säga att jag inte är sådär stormförtjust i kaffe och att jag definitivt inte vill dricka nåt varmt när det är hundra grader varmt i solen. Han kommer tillbaka med en rykande kopp kaffe och jag dricker plikttroget upp. Vi börjar prata, om allt möjligt konstigt. Han är författare av nåt slag, och skriver visst musik också. Jag får ett litet visitkort. Werner heter han. Så frågar han om jag har några hobbies. Svarar skämtsamt att jag inte har några, förutom att gå promenader och äta glass. Innan jag ens hunnit blinka har han rest sig upp och stegar iväg mot närmaste glasskiosk. En minut senare är han tillbaka med en stor våffla och tre olika kulor glass. Jag slickar tacksamt i mig glassen på tre röda. Han frågar om jag vill följa med ner till Rhen och sätta mig där istället. Så inser jag att jag nog måste skynda hem med mina inhandlade varor innan de blir förstörda. Han börjar prata om att vi kan ta en omväg innan jag går hem och kyla ner mina varor. Tycker att gubben börjar bli lite väl konstig och upptäcker att han har en lillfingernagel som är tre centimeter för lång. Och de där färgglada glasögonen jag tyckte var charmiga från början känns plötsligt bara skrämmande. Jag menar, vilken normal person skulle sätta på sig ett par såna? Så jag tackar för kaffet och glassen, säger nåt om att jag måste hem och ringa mamma och reser mig upp för att gå. Då händer det som inte får hända.
Gubben reser sig också upp och hämtar sin cykel. Fort som attan säger jag hejdå och halvspringer hem. Kastar en blick bakåt och ser att han följer efter. Ökar på takten, tar en omväg och skyndar in på mitt rum.
Safety.Och nu inser jag: han vet vad jag heter och vart jag jobbar. Jag är tydligen inte gammal nog att veta att man inte ska prata med främlingar. Nåja, gratis kaffe och glass är väl aldrig fel? Och jag slapp va ensam i några timmar. Eh. Ärligt talat, är det för mycket begärt att en normal person i lagom ålder ska fatta intresse för mig?
Det verkar nästan så...
Breathe
Datum: 2009-05-22 Tid: 10:26:57
Things I gotta do today:
- duscha och raka benen (suck...)
- tvätta
- köpa en ny jobbskjorta/T-shirt
- köpa lotion innan min hud totalt torkar ut
- handla diverse livsmedel
Först när det är färdigt kan jag andas. Med lite tur kanske jag kan sätta mig i solen och påbörja en ny bok. Men är det samma väder som igår kommer solskenet så småningom övergå i regn, hagel och åska. Lika bra att sätta igång med andra ord. Det är en bra bit bort till KIK där jag ska försöka hitta nåt att ha på mig på jobbet, och jag har inget paraply och det är på tok för varmt att ha jacka. Så duschen nästa! (Eller ja, det är egentligen ett badkar.)
I need something to hold on to
Datum: 2009-05-22 Tid: 02:44:52
Phew, what a day! Hektiskt är bara förnamnet. Och på kvällen hade jag hand om en grupp på femtio personer. Fick i uppgift att ha hand om dem för att de skulle va från Sverige. Vilket de inte alls var. De var danskar hela högen, vilket innebar att jag lika gärna kunde prata tyska med dem.
Och förut ville jag verkligen inte mer. Ursäktade mig och lät toaletten fungera som min tillflyktsort. Satte mig på toalettstolen bara för att...
andas. Och att vänta ut kvällen där var faktiskt en tanke som slog mig. Jag har inga som helst problem med att ta kritik, bara den ges på rätt sätt. Men när det hela tiden är nåt fel - när det aldrig är bra nog - då känner jag bara för att ge upp. Jag gör så gott jag kan och mer än så kan faktiskt ingen begära av mig.
Kan inte beskriva hur skönt det ska bli med en dag då jag kan va mig själv till hundra procent. Slippa va trevlig och inställsam och tassa på tå hela tiden. Jag är utless på att säga: "
Danke/bitte schön, ja natürlich, Moment bitte, ich komme gleich zu Ihnen, guten Appetit" osv. Det är bara tomma ord och jag avskyr sånt. Men i morgon behöver jag inte.
I morgon tänker jag varken passa upp eller ta order från nån.
Tomorrow it's all about me.
Bara en aning bitter
Datum: 2009-05-21 Tid: 13:34:50
Det är verkligen varmt här. Hett. Fuktigt, klibbigt. Och snart måste jag dra på mig min svarta klänning som är på tok för tjock, strumpbyxor, vit skjorta, skärp, växelväska och ett förkläde. Jag sitter i BH och trosor och tycker att det är varmt nu, trots att det faktiskt är relativt svalt i mitt rum. Det känns inte direkt jättelockande att behöva gå till jobbet. Men i morgon är jag som sagt ledig. En dag fylld av måsten. Det suger att bara va ledig en dag. Den dagen går liksom åt att göra allt man inte hinner de andra dagarna när man jobbar. Man hinner liksom aldrig riktigt va ledig och slappna av. Särskilt inte när man inte slutar jobba förrän efter midnatt kvällen innan. Frau Ohlig hade satt ihop ett nytt schema där man var ledig två dagar (två dagar i rad till och med), men det var inte hållbart överhuvudtaget. Vi sliter tillräckligt på jobbet som det är, det skulle inte gå att lägga in en extra ledig dag. Å andra sidan har de andra oftast två dagar lediga i veckan. Jag har ju en "nästan ledig dag" när jag börjar 18.00 and that sucks. Oh well, nu ska jag sluta va bitter och byta om. Ska försöka hinna med att äta på jobbet innan jag börjar också, men det är väl tveksamt. Brukar bli så att man får kasta i sig maten, om man ens hinner det. Är det varm mat hinner den bli kall, tar man sallad blir den saggig innan man ens hunnit börja äta. Lunch break, anyone?
It's all about finding the right words
Datum: 2009-05-20 Tid: 21:52:55
Vad är det med fransmännen egentligen? Och japanerna också för den delen.
Varför envisas de med att prata på sitt eget språk som om det vore det mest självklara i världen att alla andra förstår dem? Och som de pratar sen. Orden bara forsar ur dem, och trots att jag läst både franska och japanska (i en väldigt blygsam omfattning) förstår jag i princip noll och ingenting. Vad skulle de säga om jag tog alla beställningar på svenska och vägrade prata nåt annat språk?
Nej, just det.
Ett nytt försök
Datum: 2009-05-20 Tid: 10:44:13
Ännu en dag på jobbet väntar. Förhoppningsvis är jag klar vid 19-tiden, sen jobbar jag 14 till stängning i morgon. Lär bli hektiskt, i morgon är det nämligen Fars dag här (och även Kristi himmelsfärd) och det ska bli kanonväder. Men sen är jag äntligen ledig.
Mamma har köpt en ny kamerasladd, ny lotion, nya tidningar och nytt godis och skickar ett nytt paket redan idag som jag kommer att få hämta ut personligen på posten. Det kostar mer, men är betydligt säkrare. Som finaste mammi sa: "Vi får bita ihop och ta nya tag, dumma människor ska inte få knäcka oss."
Upplösningstillstånd
Datum: 2009-05-19 Tid: 16:47:24
Mamma hade skickat naturgodis och lösgodis till mig. Jag tror jag dör. Får jag tag på den jäveln som ätit upp mitt godis tar jag livet av honom (eller henne). Seriöst, jag är så besviken och arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
I belong to you
Datum: 2009-05-19 Tid: 16:31:57
En helt värdelös dag
Datum: 2009-05-19 Tid: 14:50:04
Idag låg det ett grönt paket på innergården och väntade på mig. Från Sverige. Förväntansfull plockade jag upp paketet, klämde lite på det (tyckte att det var förvånansvärt platt), och gick tillbaka upp till mitt rum. Så rev jag loss tejpen, öppnade det och fick se - till min stora förvåning - att det var tomt.
Helt tomt. Paketet var från mamma. Det skulle ha innehållit tidningar, lotion, godis och det viktigaste av allt: min sladd till kameran.
All gone. Nån idiot måste ha öppnat paketet, länsat det, och limmat ihop det igen. Så jag gick till posten för att reklamera, och självklart kom jag precis lagom till deras lunchpaus. Jag var en ynka minut för sen. Gick hem, satte mig i soffan och kämpade mot tårarna. Jag orkar inte med sånt här nu.
Darkness and light
Datum: 2009-05-19 Tid: 09:46:39
I morse vaknade jag med tårar rinnande nerför kinderna.
En mardröm där dina föräldrar dog och du var döende. Jag grät i drömmen. Jag grät på riktigt.
Och jag saknar dig så.Men det är sol och blå himmel och prognosen säger att det ska bli mellan 25-30 grader idag. Ska snart äta frukost, ta en dusch och sen hitta en plats i solen där jag kan läsa ifred och lapa lite sol. Har konstaterat att jag inte kommer få nån fin bränna i år. Och för en gångs skull känns det inte så viktigt. Look at it this way: jag skonar min hud från farlig UV-strålning.
Fick ett spontan-sms av Flacken nyss.
Du gör mig alltid så glad.
Workin'
Datum: 2009-05-18 Tid: 10:31:49
Börjar jobba om en halvtimme, jobbar till stängning. Egentligen har jag hand om caféet idag, och är klar där vid sju, men eftersom alla är lediga förutom jag och Sanaa måste jag stanna kvar och hjälpa henne i restaurangen också. Känner inte för en heldag. Überhaupt nicht. Oh well, i morgon börjar jag inte förrän klockan sex. De andra anser att det är som en ledig dag, men när jag frågade om nån av dem ville byta nån av sina två hellediga dagar mot att börja 18.00 i morgon var det ingen som nappade. Att va längst ner på stegen suger.
The amish girl by the fountain of solitude
Datum: 2009-05-17 Tid: 22:50:41
Solen sken och himlen var blå när jag vaknade i morse. Började jobba klockan två, men redan vid ettsnåret hoppade jag i min jobboutfit och gick ner till Drosselmüller, restaurangen jag jobbar på, och hängde av mig väska och förkläde. Sen begav jag mig ut på gatorna, iklädd min svarta klänning som slutar mitt på vaden (hu, jag vet, den är typ en halvmeter för lång och jag hatar det). Kände mig som en amishflicka eller nåt, eller sådär jättetysk och proper - jag kan inte riktigt bestämma mig, fast alternativen går väl egentligen hand i hand. Hur som helst hittade jag till slut en liten park med en fontän och bänkar runt omkring. Satte mig ner, vände huvudet mot solen och slöt ögonen -
det var nästan magiskt. Ett sånt där tillfälle man borde föreviga.
Han kan mitt namn.
("Malin, kannst du mir bitte einen Kaffee holen? Also, Kaffee, für mich.") Han gjorde min mat idag, och han skrev ett
"Bitte schön! :D" på min matkupong. And guess what? He plays the guitar! Det finns faktiskt lite potential här i Tyskland. Och en kock (till) vore ju inte fel. I'm just saying...
Eiskaffee
Datum: 2009-05-17 Tid: 02:04:28
Jag drack/åt en eiskaffee förut. Kroppen är helt utsliten men hjärnan går på högvarv. Bra där! Heike hade iallafall ändrat schemat så jag börjar inte förrän två i morgon. Tydligen är det nån särskild dag för alla barn i morgon, verkar va nåt jippo på gång i stan.
Och visste jag inte bättre skulle jag nästan tro att jag är lite sugen på killen som jobbar på andra sidan gatan. He sure looks fine from a distance, and oh man when he smiles at me like that.. Mmmh-mmmmh!
Curadooo
Datum: 2009-05-16 Tid: 13:13:45
Det ser plötsligt grått och molnigt ut. Giller't!
Give me strength!
Datum: 2009-05-16 Tid: 10:05:05
Crap, idag är det sol och blå himmel.
"What's wrong with that?" tänker ni säkert, och det ska jag berätta för er. Sol och blå himmel en lördag innebär att jag antagligen kommer sälja mat och dryck för nästan 10 000 kr. Och eftersom jag med största sannolikhet kommer ha hand om borden som vetter mot gatan innebär det att sträckan mellan Aufzug (dit maten kommer) och gästerna är lång. Jag skulle haft en stegräknare. Och jo visst, man får ofta lön för mödan i form av dricks, men oftast är det så stressigt att man överhuvudtaget inte hinner socialisera med gästerna.
Och det är inte ens säsong än.
Fix it (me)?
Datum: 2009-05-16 Tid: 00:14:51
Jaha, this sucks. Sitter i soffan och väntar på att mitt påslakan ska bli tillräckligt torrt att bädda sängen med. Internet laggar nåt så fruktansvärt och jag upptäckte precis en spricka i Macbooken. Det är liksom som en lös flik allra längst ner och jag förstår inte hur den kan ha uppstått. Plötsligt var den bara där. Jag behöver lim. Nu.
Känner verkligen inte för att jobba i morgon. Eller på söndag. Eller nån annan dag? Jag vill bara sitta på caféet, prata med Alex och äta tårta, precis som idag. Nästa fredag, när jag är ledig igen, då...
Satan i gatan, för en sekund var jag på väg att flippa ur totalt. Såg att det var nåt svart konstigt i fönstret. Drog bort gardinen och kikade försiktigt fram. "Men vad i helvete...?" Där satt det en svart fågel med huvudet under vingen och sov. Första impulsen var att knacka på rutan men då hade jag väl skrämt livet ur den stackars kraken. Phew, trodde det var ett monster eller nåt annat läskigt först. Antar att jag inte är så ensam trots allt. Nu ska jag lägga mig bredvid (nåja, ett fönster mellan, men iallafall) mitt nya husdjur och försöka få energi att orka jobba i morgon. G'nite folks!
The mind works in mysterious ways
Datum: 2009-05-15 Tid: 21:45:08
Ibland undrar jag vad i helvete jag gör i Tyskland. Kunde ha spenderat sommaren i finaste Arvika med världens bästa vänner - grillat, badat, spelat kubb och ätit mjukglass - men istället åkte jag hit. Flacken flyttar innan jag hinner komma hem, och Karin, som jag i princip ALDRIG träffar, kommer jag inte se nåt av i sommar heller. Somrarna som annars brukar vara vår tid tillsammans.
What's up with that? I mean, I'm the most homesick person I know, so why leave a place I love so much? But maybe that's the reason it's the apple of my eye: I just love the feeling of coming home.
Don't mind me, it's just another rainy day~
The Serenity Prayer
Datum: 2009-05-15 Tid: 19:24:09
May I hit rewind and start over, please?
Datum: 2009-05-15 Tid: 12:21:05
I'm un-friggin-believable! Kom precis på att jag glömde ha i tvätt- och sköljmedel i tvättmaskinen förut, vilket innebär att min första maskin tvätt som precis blev klar bara har kört runt kläderna i vatten. BRA DÄR! Och jag som har en vit tvätt på laddning också. Och för att göra den här dagen ännu lite bättre: blev väckt halv åtta i morse av att telefonen ringde. Det stod
"Okänd" och jag trodde att det var mamma, men det visade sig vara en kille som pratade skånska och sökte Mats eller Niklas. Samtalet kostade mig tre kronor och förstörde min sovmorgon, bara för att nån råkat knappa in fel siffror. Hoppas den här dagen tar en vändning och blir betydligt bättre än den varit hittills. Vädret är crappy så några solskenstimmar kan jag glömma...
The French girl
Datum: 2009-05-14 Tid: 21:41:54
Idag fick jag ännu en kommentar om att min dialekt lät fransk. Där ser man, det kanske ligger något i det. Sen var det en tysk som frågade hur många språk jag kunde egentligen, eftersom jag precis pratat tyska, japanska och svenska. De fyra svenskarna var faktiskt från Värmland och en av dem kom ursprungligen från Arvika. Världen är liten och det kändes hur härligt som helst att kunna prata värmländska på riktigt igen. Japanerna blev lyckligast i världen när jag sa att jag hade pluggat lite japanska. Så här i efterhand skulle jag nog inte ha yttrat mig om det, för de slutade liksom inte att prata snabbtsnabbt på japanska sen. Jag förstod noll och ingenting och de kunde inte ett ord engelska, så jag bara log och nickade instämmande - det funkar alltid.
I morgon är jag ledig. Det ska bli så himla skönt. Funderar på vad jag ska göra, förutom att tvätta och städa. Gissar att det blir en riktigt lugn dag. Känner för att läsa, se några avsnitt av
Grey's (jag har en
Grey's-period nu, har de fyra första säsongerna på datorn och de blev min räddning när jag inte hade Internet) och absolut inte träffa Algerietsnubben.
Keine Lust
Datum: 2009-05-14 Tid: 10:43:42
Heute habe ich keine Lust zu arbeiten. Skönt att jag ska va på caféet och inte i restaurangen. Bävar inför lördag och söndag. Det brukar va så stressigt att man inte ens hinner gå på toaletten och att ta sig fem minuter för att vila benen och pilla i sig lite föda är inte ens att tänka på. But it pays off. Most of the time, anyway..
Nää, time to get ready. Bis später!
Texas
Datum: 2009-05-13 Tid: 22:33:49
Idag hade jag kunder från Texas på caféet. De var charmiga och dialekten var tokmysig. Dessutom var de givmilda med dricksen.
Sånt gillar vi. Annars har jag hemsk huvudvärk. Fast jag hittade en jättegod vit choklad med hasselnötter och crisp på Plus förut för bara €0,99. Jag åt och njöt och hade hoppats att huvudvärken skulle ge med sig, men icke. Nåja, lite sömn and I'll be as good as new. Morgondagen kommer antagligen likna den här rätt mycket. Ska ha hand om caféet and then I'm done. Och på fredag är jag ledig. Vilket behövs om jag ska orka med helgen.
€171 på elva dagar känns ju helt okej faktiskt.
Alles klar?
Datum: 2009-05-13 Tid: 01:40:40
Men liksom jaha? Klockan är halv två och jag sover inte. Visserligen jobbade jag till tolv, och det tar faktiskt ett tag att varva ner, räkna pengar och borsta tänderna. Börjar kl. 11 i morgon, ska ha hand om caféet. Det är jag och Maike på förmiddan (hon ska jobba i restaurangen), hon är den jag har mest gemensamt med. Nyss 22 år fyllda, pojkvän på jobbet och gillar kakor nästan lika mycket som jag. Jag sa nästan. Förresten, det finns inget lösgodis här! Eller naturgodis! Åtminstone inte i Rüdesheim där jag bor. Däremot finns det mängder av bagerier, caféer och glassbarer men vad hjälper det när det enda man vill ha är lösgodis? Ser fram emot att få besök av mamma och pappa i början av juli. Förväntar mig en stor påse med lösgodis och naturgodis. Sen ska det förstås bli himlans kul att träffa dem också. Då ska vi åka linbana över vingårdarna, dricka bubbel och kramas massor. Och nu ska jag sova innan ögonen trillar ur. Jag hade hand om ett sällskap på 38 pensionärer idag. De drack förvånansvärt mycket. Sen bor det ett gäng japaner på hotellet också. De kan bara japanska. Det var... intressant... när de ville beställa. Nog om det. Sova nu. Och jag gillar att jag har Internet. Ni känns inte lika långt bort helt plötsligt.
It's raining cats and dogs
Datum: 2009-05-12 Tid: 15:22:25
Regnar det i Sverige också?
Här har det iallafall öst ner hela dagen.
Inget optimalt väder att gå på stan i, med andra ord.
Har förresten fått massor av komplimanger för min engelska. Tyskar är ju som sagt inte kända för att prata bra engelska, så kanske blir de lite överraskade när jag inte har några som helst problem att kommunicera med dem. Det är ju en hel del engelsmän och amerikaner här och det är alltid lika skönt att slippa prata tyska för en stund. I söndags var det en kvinna som trodde att jag kom från Frankrike. Tydligen tyckte hon att min tyska hade inslag av en fransk dialekt. Och igår frågade en man vilket land jag kom ifrån.
"Du pratar riktigt bra tyska, men det hörs att du inte är härifrån." Och så kom den igen, standardfrasen. Jodå, den går fortfarande varm. Men det går bättre och bättre för var dag. Jag menar, folk som inte kan tyska tror iallafall att jag kan det. That's something, right?
The freak show
Datum: 2009-05-12 Tid: 15:09:20
Skrevs igår, 11/5:
Jag äter italiensk glass som smakar popcorn och kakor i regnet - en liten detour efter en helvetisk dag på jobbet (dock drygt 500 kr i dricks, and I was worth every penny - jag slet verkligen häcken av mig!) - när en kompis till Heikes man åker förbi i sin bil:
- Wo willst du?
- Nach Hause.
- Warte, ich komme zurück!
Så åker han och vänder, kommer tillbaka och öppnar bildörren åt mig. "Jaha," tänker jag när jag sätter mig i framsätet, "det tar mig drygt en minut att gå hem men betydligt längre med bil." Fast den här snubben har inga som helst planer på att köra mig hem. Han vet inte ens vart jag bor, vilket jag tar som en självklarhet när han gasar på och kör vidare. Huxflux är vi uppe på nåt berg med utsikt över hela Rüdesheim. En helt fantastisk utsikt, trots regnet. Han börjar prata om att det är den mest romantiska plats han vet. "What?!" tänker jag och blir rädd. Vi pratar om en 30-åring från Algeriet som redan fått sina första grå strån. Han frågar om min pojkvän tycker att det är jobbigt att jag ska spendera sommaren i Tyskland. (Indirekt frågar han förstås om jag har en pojkvän.) Jag drar en vals om att mein Schatzi såklart inte gillar det, men att vi är så kära att vi försöker ge det en chans. Pfft, I'm such a liar, men vad skulle jag ha gjort? Tydligen räcker det inte. Killen frågar mig om mitt mobilnummer, och vad jag gör på fredag. Han måste ha kollat mitt schema eller nåt på restaurangen, för fredag är enda dagen jag är ledig. GUD, HJÄLP MIG! Han frågar om jag får ha besök på mitt rum och än en gång ljuger jag. På fredag kommer han ringa mig och vilja träffas. "Was magst du zu tun?" Vad jag gillar att göra? Eh, att vara ifred? Han vill visa mig Mainz, Frankfurt, Rhen.. Where's my soldier when I need one?
I morgon ska jag och Sanaa åka till Wiesbaden och försöka fixa Internet. Greatness!
Och nu äntligen har jag Internet. Visst, det går i ultrarapid men det fungerar åtminstone, och det enda som behövdes var ett litet USB-stick. Wiesbaden var förresten betydligt större än jag hade förväntat mig. Vi började med att kolla in Zara and I liked it! Hittade en tokfin topp som självklart inte fanns i min storlek. Hur som helst, börjar jobba kl. 18 ikväll vilket inte hör till vanligheterna. Brukar börja 11 eller 14 och gå till stängning, vilket är allt mellan 19 och 00.30. Jag är den enda som jobbar sex dagar i veckan, de andra har två lediga dagar. Sucks, men å andra sidan har jag inte sådär jättemycket att göra på fritiden. Och nej, Algerietsnubben räknas inte!
Internet coming up?
Datum: 2009-05-08 Tid: 12:56:27
Igar kom det en buss full med svenskar. Det var sann glädje när de kom in i restaurangen vid halv elva och beställde Rüdesheimer Kaffee och svängde sina lurviga till livemusiken (som passade pa att spela ABBA). Ibland behövs det inte mer. Och idag har jag min lediga dag. Giller't.
Pa mandag, när Alex är ledig, skulle hon försöka kolla upp det här med Internet. Tydligen finns det ett stick man kan plugga in i laptopen och sa kan man surfa hur mycket man vill i en manad för €20. Inte billigt överhuvudtaget, men de andra alternativen, som förvisso kostar sisadär €14,90, har en annan nackdel: man maste binda upp sig för minst ett ar. Sa tack men nej tack. Hoppas det gar att fixa Internet pa nat sätt iaf, har inte rad att göra det här med Internetcafé till en vana.
Nu ska jag ta min bok och sätta mig ute i solskenet. ♥
Rosor
Datum: 2009-05-05 Tid: 19:16:15
Jag har ju glömt att berätta! När jag gjorde min första kväll pa jobbet fick jag faktiskt rosor av en gäst. Det var inte ens jag som hade hand om hans bord, men han slängde blickar at mitt hall, avfyrade leende efter leende och flirtade hämningslöst med mig hela kvällen. Sa mötte jag hans kompis i trappan pa väg till toaletten. Han stannade upp, sa: "Do u speak English? Can I tell u something? U have very beautiful eyes and a lovely smile." Jo da, jag blev generad. Och ännu mer generad blev jag när jag fick tre röda rosor av den första killen. "These are for u, beautiful girl. What time do u finish working?" Mina kollegor "ooh"-ade och "aah"-ade sig och jag blev bara ännu rödare i ansiktet.
Idag har jag haft hand om caféet pa egen hand. I morgon blir det samma veva igen. Mina första kunder i morse var norskar. De pratade sinsemellan om vad de ville ha, och sen försökte de beställa pa knagglig tyska. "Ni är fran Norge va? Vad sägs om att skippa tyskan? Jag tycker ocksa att den är besvärlig."
Alltsa, ni ska se kakorna och tartorna här! LIEBE! ♥
Annars saknar jag er. Massor.
Entschuldigung, ich komme aus Schweden...
Datum: 2009-05-04 Tid: 19:08:29
Det är min standardfras här, och den funkar otroligt bra. Nu ska man väl kanske inte behöva be om ursäkt för att man kommer ifran Sverige, men i det här fallet maste man nästan det. Mein Gott, en del har sa konstig dialekt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Igar sa jag "Wie bitte?" säkert fem ganger till en och samma person, sen nickade jag förstaende (inte för att jag förstod alltsa, utan för att det var sa himla pinsamt att behöva fraga en gang till vad det var han ville ha), gissade som en galning och hoppades pa gudskelov. That's how I roll.
Idag har jag mest jobbat i caféet. Det har varit rätt kallt och blasigt ute, och nästan inga gäster, sa det var en passande dag att lära sig. Har skrivit pa papper nu ocksa och fatt tips om billigaste Internetoperatören. Här kan jag liksom inte sitta. Just nu tvingas jag va passiv rökare för att en kärring bredvid mig precis högg in pa sin tredje cigarett pa trettio minuter. För helvete, hon har rökhosta och gula fingrar - time to quit smoking, woman!
I morse innan jobbet mötte jag upp Alex som visade mig runt lite. Endlich, a Supermarket! Var där och handlade förut, sa nu ska jag ta min nüinköpta choklad och ga hem.
Kärringen tände precis sin fjärde cigarett.
Ich bin ein Ausländer
Datum: 2009-05-02 Tid: 16:06:48
Sitter pa ett Internetcafé här i Rüdesheim. Har skrivit ett inlägg om resan, men det finns i Macbooken och den far jag inte använda här. Maste försöka fixa Internet pa rummet, annars kommer jag bli tokig. Hur som helst gick resan jättebra. En mer detaljerad uppdatering kommer sa fort jag kan använda laptopen.
Förmiddagen ägnade jag at att försöka hitta en affär där jag kunde köpa lite frukost. Det enda jag hittade var caféer, restauranger, hotell och souvenirbutiker. Halv tolv gjorde jag mina första timmar pa jobbet. Har en paus nu, men ska tillbaka igen klockan sex. Sen far vi se vad som händer ikväll. Fick ett sms fran Snüggve som jag träffade pa resan hit (förklaring kommer i inlägget pa laptopen) där han skrev att han och nagra vänner skulle grilla nere vid Rhen ikväll, och fragade om jag ville haka pa. Och det vill jag, men jag kanske jobbar.
Nej, nu ska jag köpa mig en glass och sätta mig ute i solen och njuta av det fina vädret. Det känns helt overkligt att jag är här och folk är sa himla snälla mot mig. So far so good. Förresten har jag redan upptäckt att jag glömt en sak: sladden till kameran, vilket innebär att jag inte komma kunna ladda upp nagra bilder pa ett tag. Fast sa länge jag inte kan använda min egen dator gar det ju inte ända.
Ska försöka uppdatera snart igen.
Until then, take care!
Lassen Sie von sich hören!
(Hör av er!)
Auf Wiedersehen!
Datum: 2009-05-01 Tid: 08:33:56
Om sisådär två timmar sitter jag i bilen på väg mot Göteborg.
Ska försöka uppdatera i den mån det går när jag är i Tyskland.
Men nu sticker jag!
Ni följer väl med?
Arvika när det är som bäst
Datum: 2009-05-01 Tid: 00:09:15
Trots alla måsten, avsked och all stress har det varit en jättebra dag. Efter att ha hämtat ut passet och växlat pengar blev det mjukglass x 2 med Hanna och Flacken. Ja, ni läste rätt. Vi åt två mjukglassar var. Den första var nämligen inte det minsta god och jag vägrade avsluta mina mjukglassäsong på det sättet. Varken Hanna eller Flacken tyckte att det var nåt fel på den första mjukglassen (som vi köpte i "glassburen" på torget), men efter att ha smakat på den andra (glassaffären) höll de med om att det var klasskillnad. Efter det åkte jag hem och fortsatte packa. Mamma slutade tidigt och pappa kom hem vid halv fyra. Grannarna kom över för att önska lycka till. Strax före fem åkte vi ner och handlade lite proviant inför morgondagen och sen gick jag till Flacken för att grilla med grabbarna. Flacken bjöd på sallad, tzatziki, bearnaisesås, kladdkaka med nougat- och daimtäcke och chips och ostbågar. Jag grillade baconlindad lax och maten var precis sådär god som bara grillat kan va när solen skiner och fina människor närvarar. Lite senare blev det ölspel och jag försökte med bara vatten, men det gick tydligen inte an, utan fick vin och cider istället. De försökte dricka mig under bordet (Björn i synnerhet, som kastade ur sig några väl valda ord som lätt kunde misstolkas), och det blev visst lite suddigt. Vek mig dubbel av skratt x antal gånger. Som vanligt med er. Vid tio kom Anders, som jag inte sett sen i somras, och hämtade mig, skjutsade bort mig till OK där Peter väntade med present och blommor (tack så jättemycket, som vanligt lyckades du göra mig rörd) och skjutsade sen hem mig. Hoppade direkt in i duschen och nu sitter jag här. Blev nyss uppringd av en charmig pojke som gjorde mig sådär skönt varm inombords. Jo då, visst är det perfekt - jag åker i morgon och blir borta i fem månader.
Nu ska jag försöka sova. Om ett dygn är jag framme i Rüdesheim. Jag är nog trög, för jag fattar det fortfarande inte.
