GET IT ON

Igår drömde jag om morotskaka och såg det som ett tecken. Bestämde mig för att köpa det om det fanns på Coop, men det fanns naturligtvis inte. I natt drömde jag om Agnetas kokostoscakakor. What does it mean? Apart from the fact that I'm a cookie addict.

Gick precis till receptionen för att chitchatta lite med Sissel. Det första hon sa när hon såg mig var: "Men lilla vännen, du är ju alldeles blek!" Så nu har hon övertalat mig att inte jobba ikväll. Gick och pratade med Børge och det var helt lugnt att jag stannar hemma istället. "Köp C-vitamin och gå hem och lägg dig!" Enligt Sissel får man betalt ändå, och jag är ledig i morgon så jag kan vila ut ordentligt. Jag menar, jag skulle verkligen inte vilja bli serverad av mig själv. Ser inte frisk ut, låter definitivt inte frisk och känner mig inte det minsta frisk heller. Om bara febern kunde ge med sig..

Har precis druckit två koppar te och ätit alldeles för många kex. Inte för att jag är särskilt hungrig eller för att det smakar värst gott (jag känner ingen smak överhuvudtaget för tillfället), utan för att det rispar så skönt i halsen. Och för att jag vet att det är sanslöst gott egentligen.

Datumet för personaljufesten har blivit satt: 14:e december. Vilket innebär att jag skulle kunna åka hem redan den 15:e. Typiskt att biljetterna jag bokat inte går att boka om. Crap...

Jag är sjuk. Feber, halsont, snoooor... The usual. Snart kommer väl hostan också så är förkylningen fulländad. Jobbade igår, gick på Ibumetin och kände mig allmänt ofräsch. Tycker synd om alla jag serverade igår. I'msosorry! Fick gå tidigare för att jag har snälla kollegor. Och igår kom paketet från mammi - ett ljus i mörkret!

Väderguden skrattar mig rakt i ansiktet och har gett oss fint väder här både idag och igår, och det ser ut att hålla i sig. Vill inget hellre än att gå på promenad, men det enda jag är kapabel till i nuläget är att ligga i fosterställning i soffan med musik i bakgrunden. Jo då, lite synd är det faktiskt om mig. Åtminstone om jag får säga det själv.

Är det Halloween nu till helgen förresten?

Lite dåligt med bloggande de senaste dagarna. Det har sin förklaring: jag har inte haft tid. I fredags somnade jag vid tolv. Vaknade halv tre och kunde inte somna om. Så blev klockan sex, och jag ljuger inte när jag säger att jag inte hade sovit en blund sen halv tre. Det blåste storm, och regn/hagel smattrade mot rutan. Hur som helst var det dags att gå upp och pallra sig iväg till jobbet. Igår jobbade jag nämligen sexton timmar. Först 7-15, sen hem och vila lite, och så tillbaks och jobba 19-03. Idag började jag 12 och stämplade ut för en halvtimme sen. Jag känner mig som en levande zombie. Är så trött att jag inte ens orkar gå hem.

Igår framåt småtimmarna var det ett snyggo som frågade om jag ville följa med på efterfest. Han erbjöd sig till och med att betala för mina missade jobbtimmar och jag måste medge att det faktiskt var lite lockande, eftersom han var "kind of easy on the eye". Men eftersom jag hade varit vaken i nästan ett dygn, jobbat på tok för länge och hade ännu en tung arbetsdag att se fram emot var det liksom inte riktigt aktuellt. Sa att om han kommer tillbaka nästa helg så lovar jag att festa med honom. Han verkade nöja sig med det svaret. Frågan är bara om han kom ihåg det när han vaknade i morse... Hoppas.

Största anledningen till att jag gick till hotellet idag var för att tvätta, mina jobbarskjortor är smutsiga allihop och den nya jag hade sparat har någon snott (!) så jag har bara två. När jag kom hit var tvättmaskinen upptagen, och det var en timme kvar på tvättiden så jag satte mig här. Två timmar senare, när jag bestämt mig för att gå hem, fick jag syn på min tvättpåse och utbrast: "Fan-helvetes-jävla-skit!" Övervägde starkt att skita i allt och gå hem, men kan inte tvätta igen förrän på måndag så det var liksom bara att inse att jag snällt får sitta här en timme till och... vänta. 

Gissa vädret idag! Jodå, regn. Och tokblåst. Alltså ingen promenad för mig. Däremot långkalsonger, uggs, mössa, halsduk och vantar. Tror jag är på väg att bli sjuk. Större delen av personalen på hotellet är eller har varit förkylda, och det känns som att jag står på tur. Hoppas jag klarar mig. Mamma skickar paketet idag, så blir jag sjuk har jag åtminstone nåt att göra nästa vecka.

Nu har jag och Isabelle filat på våra CV:n och uppdaterat dem lite. Tänkte skicka in till lite olika arbetsgivare och hoppas att det nappar någonstans. Inte minst för att sätta press på hotellet här så att de lovar oss fler timmar för att få oss att stanna. Det allra bästa vore förstås om man lyckades få ett annat jobb närmare Arvika, det är ju trots allt där skon klämmer allra mest. Cause I'm homebound...

Egentligen var jag ledig idag, men fick Heidis tid så jag börjar klockan sex ikväll också. Chefen var här förut, slog sig ner i soffan bredvid mig och började prata om framtiden. Han vill gärna ha kvar oss till nästa sommar, och undrade hur vi har tänkt göra efter jul. Jag sa att vi diskuterat det, men inte kommit fram till något beslut än. Att överhuvudtaget ha ett jobb känns bra just nu, med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut för tillfället. Men om det fanns ett jobb i Arvika eller Oslo eller trakterna däromkring skulle jag inte tveka en sekund utan packa ihop allt här och flytta hem igen. Heidi och hennes vänner åker till Bali i början av februari och blir borta minst tre månader, så det sociala livet här lär bli betydligt tråkigare. Däremot blir det antagligen mer jobb när Heidi slutar, but still... What to do?

Mamma har lovat att skicka ett paket till mig med bl.a. korsordstidningar och jag längtar som en galning, för det är det perfekta tidsfördrivet en regnig (och jobbfri) dag. Idag har jag lusläst mina skvallertidningar, fortsatt läsa Love in the Time of Cholera och slötittat på TV. Hade tänkt ta en promenad, men eftersom det aldrig verkar vilja sluta regna la jag ner den idén. Det är en sak att det regnar, men när det blåser storm och man inte kan använda paraply känns det plötsligt inte lika roligt längre. Hur som helst börjar jag jobba om en knapp timme...

Jag vet att ni tycker att jag är tråkig och asocial som i princip aldrig vill följa med på nåt, men det gör mig faktiskt ingenting. Det är mitt minsta bekymmer just nu. I need my space, och ibland vill jag inte göra nånting alls. Det räcker med att bara va. När jag känner så är det lika bra att stanna hemma, för det enda som händer är att det går ut över andra och jag orkar inte va en börda. So don't mind me, I'm better off alone...

Nu har jag bokat biljett. Onsdagen den 17:e december klockan 21.54 kommer jag hem. Förhoppningsvis är jag inte den enda som är glad att jag kommer hem tidigare än väntat...

Jobbade 10-18 idag, och nu plötsligt kom tröttheten ifatt mig. Har sovit väldigt dåligt den senaste tiden och det börjar verkligen ta ut sin rätt. Det har tagit evigheter innan jag somnat, och sen har jag vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om. Förhoppningsvis slipper jag det problemet ikväll. Just nu känns det som att jag skulle kunna somna ståendes.

De billiga biljetterna hem börjar ta slut, och jag får lite panik för jag vill boka nu och veta att just det datumet kommer jag hem igen. I need some substance, something to hold on to when everything else falls apart.

Nu har jag jobbat färdigt för idag. Regnet öser ner, och det är perfekt för ikväll ska jag ha en riktig egokväll och bara mysa. Tänkte sitta här ett tag, sen gå till Kiwi, bunkra upp med godis och kura ner mig i fåtöljen framför TV:n med en bra bok och en skvallertidning. Ibland är det skönt att leva.

I just died and went to heaven! Åt precis ett (okej, två) wienerbröd med äppelfyllning och det går inte ens att beskriva hur gott det var. Det fina är att det finns ett helt fat inne i köket och jag och Isabelle ska jobba ikväll. Ja, ni fattar själva...

Igår var en riktig degardag. Det regnade i stort sett hela dagen, allt var en enda stor gråskala och motivation till att jobba fanns överhuvudtaget inte. Större delen av dagen spenderades i fåtöljen framför TV:n. Löste korsord, lyssnade på musik och läste Love in the Time of Cholera. Korsordstidningen mamma köpte till mig var så simpel att jag redan löst vartenda korsord, så nu har jag bett om att få en ny hitskickad. En med betydligt klurigare korsord, tack. Känner mig nämligen som korsordsgurun för tillfället, behöver komma ner på jorden lite.

I morse när jag vaknade var det strålande solsken. Som upplagt för en promenad. Gick visserligen samma promenad igår, trots att det aldrig ville sluta regna. Men med lite vilja, regnjacka och ett paraply går allt. Skulle behöva ett par gummistövlar också egentligen. Har märkt att tygskor inte står emot vatten sådär jättebra.

Fick ett mejl från Hemsedal idag, de hade jobb att erbjuda. Visserligen bara 2-3 dagar i veckan, men lite kul är det ju faktiskt att det fortfarande trillar in svar på ansökningarna jag skickade iväg för en evighet sen. Jag och Isabelle har diskuterat lite och konstaterat att vi är öppna för andra jobbmöjligheter. Det är rätt jobbigt att bo så långt bort i och med att det i princip är omöjligt för folk att komma och hälsa på en. Och för oss att åka hem.

Kan förresten meddela att jag och Isabelle vann båda omgångarna av TP.
Är man smart så är man.

Ikväll blir det kex och ost med Isabelle, Therese och Heidi. Ser ut att bli TP också. På norska. Så nu ska jag hem, äta Berits jättegoda kycklinggryta och värma upp geniknölarna inför ikväll. Wish me luck!

Satt och löste korsord förut i tidningen som mamma köpte till mig. Ett av korsorden hade ett citattema och lösningen till bilden var: "Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den." Vilket plötsligt påminde mig om att någon av det motsatta könet sa så till mig en gång, men jag minns inte vem. Var det du?

Tre minuter senare:
Nu minns jag! Sweet, sweet memory...

Idag gör den nye kocken sin första arbetsdag. Han saknar inte helt potential, om jag säger så. Än så länge har jag bara hälsat på honom som hastigast, men om han är lika trevlig som han ser ut bådar det riktigt gott inför framtiden.

Suck, det vore inte helt fel att han någon att spendera sina lediga kvällar med när alla andra jobbar...

Hade satt på mig jackan och skulle precis ge mig ut på en promenad när det började regna. Hämtade datorn och ett paraply och gick hit istället. Har spånat efter tågtider hem till Arvika vid jul. Den 21:e kommer bli en lååååång dag om vi bestämmer oss för att åka då. Förbindelserna är inte de allra bästa en söndag, om jag säger så. Hur som helst har det slutat regna nu, så jag borde lämna gropen jag gjort i soffan och gå den där promenaden som planerat. Lättare sagt än gjort. Hade hoppats att Isa skulle dyka upp så att vi kunde boka tågbiljetter, men det får bli ikväll istället.

Idag är det exakt tio veckor kvar till min födelsedag. Om tio veckor är jag hemma i Arvika. Det var mamma som sa det faktiskt, det enda jag gjort är att kontrollräkna. Har varit här i fem veckor nu, en tredjedel av tiden jag ska vara här. Hoppas att de kommande veckorna går lika fort som de här första veckorna har gjort. Nu ska jag trotsa regnet och gå tillbaka till lägenheten och ta en fika. Mamma köpte nämligen naturgodis till mig när hon var här. Det finns ingenting som känns så bra som att veta att någon älskar en villkorslöst. Har känt det extra starkt de senaste dagarna.

Helt plötsligt älskar jag min chef.
Han kom ut med ett glas rödvin, bara sådär.

Igår tog Heidi med mig och Isabelle på en promenad för att visa oss lite nya vägar häromkring. Sen satte vi oss på hotellet och drack te, gick och köpte Yatzy, och fördrev tiden i en timme eller två med att kasta tärningar. Sen bar det av mot Kiwi för att handla inför kvällens tjejmys. Såg Jakten på kjærligheten i väntan på att Grey's skulle börja. Åtminstone kändes det så för mig, Heidi och hennes vänner verkade däremot följa det. Hur som helst var det en riktigt trevlig kväll.

Idag blev det en tur till Fitjadalen med Therese och Eline, två av Heidis vänner som vi träffade igår. Blev en promenad på en knapp timme i full mundering, men regnet upphörde i samma stund som vi började gå. Timing! Som avslutning satte vi oss i en liten stuga och åt mellanmål och pratade om allt mellan himmel och jord. Man kunde nästan tro att vi känt varandra hela livet. Det lär bli fler turer framöver, fler Grey's-kvällar och en fotbolls- och kex&vin-kväll finns också med i planerna.

Ikväll kanske det blir fest. Jag vet inte riktigt än. Es ist mir egal. I morgon kommer iallafall mamma och pappa. Det känns nästan overkligt att jag får träffa dem redan i morgon. Har bokat bord åt oss här på hotellet på fredag också. Jag jobbar visserligen, men med lite tur kanske det går att lösa på nåt vis, utan att det går ut över mina jobbtimmar. Om inte annat får väl jag ha hand om dem under kvällen.

Det har varit två bra dagar. Iallafall sett till vissa saker. Andra… Ja, det är fortfarande… Ja.

Andreas släppte precis en bomb över mig: han börjar jobba i Hemsedal i november. Och nej, det var väl inte helt oväntat kanske. Men det medför en annan sak som jag inte alls hade väntat mig: han kommer inte hem till jul. Jag är en extremt traditionsbunden person - traditioner är till för att hållas fast vid - och vetskapen om att det bara kommer bli jag, mamma och pappa under julen känns riktigt tungt. Folk droppar av… Jag och Andreas har några rutiner under julen. Vi tankar hem julmusik, klär granen tillsammans och delar ut klapparna ihop. Jag vill ju ha det så i år också. Plötsligt känns det inte lika kul att fira jul längre..

I've been struggling with one
And now it looks like I've caught another
But it isn't real, I can't make it real
I swear it's not by choice
But reason has this voice
And it calms me down
It gives me purpose
It's all right, I'm all right
I want to be OK

I switched and this time it might be worse ~

Hemma är det Mârten, här är det Ciderfestival. Lite av en marknad här också faktiskt. Gick ett varv (det tog mig två minuter - om ens det) och passade på att smaka på lite gratisprover. Arvika är litet i mina ögon, men Øystese är en piss i havet om man jämför. Här bor det cirka 3500 personer, so you get the picture. Snacka om att alla känner alla. Inte konstigt att folk tittar extra länge på en här - de känner ju inte igen en.

Här är det strålande solsken och snöklädda bergstoppar. Nästan idylliskt. Men det finns vissa saker som gnager i mig..

Fick lite ny musik från Marius och fastnade särskilt för Jehro. Soft musik som är perfekt att ha i bakgrunden. Lyssna och njut!