GET IT ON

Jag försöker liksom vara kall och ta allt med en klackspark. Men när du är i närheten; när du ler eller när du kramar mig - ja, då faller allt. Oh, and I really don't ask for much. Just to feel your touch.

I morgon kommer jag va bakis. たのしい！o.O

I'm usually not the jealous type, but this time it cut me open and I just keep bleeding. Ärligt talat trodde jag att jag var okej; att allt var lugnt och att jag klarade av att vara likgiltig. Men det gjorde jag visst inte. Din hand på min axel och ett "Hej!" var allt som behövdes för att få mig att tappa fattningen. Kanske inte just då. Jag slängde bara ett kallt öga åt dig, sa hej och fortsatte prata med de andra. Men så här i efterhand känns det. Och jag hatar det. Du är inte så snygg, så bra (jo JO jo det är du!).

Gunnar drog ett skämt idag på föreläsningen som egentligen skulle vara roligt. Min första reaktion var att jag ville springa ut ur aulan, bort därifrån. För det var inte roligt, inte nånstans. Han pratade om barn som dör före sina föräldrar och om Jozou-väktarna. Och jag tänkte på dig. Det tog. Hårt.

Och så får jag ett hål i magen. Det kändes kanske meningslöst då - jag levde liksom på rutin och allt var egentligen ganska förutsägbart - men nu saknar jag allt det gav mig. Tryggheten, minnena, vännerna, kärleken till spelet, hemma- och bortamatcherna, och att ständigt vara i rörelse. Det kommer aldrig tillbaka igen. Alla år i Skövde och Göteborg. Alla lag vi mött, människor man träffat. Den tiden är förbi. Vi är för gamla nu. Jag är iallafall för gammal. Det finns så mycket annat att uppleva och jag är glad att jag tagit steget ut, men ibland önskar jag att jag kunde ta några kliv tillbaka - komma lite närmare allt igen och inte stå här, ensam, längst ut på klippan.

Och för att förstärka känslan ytterligare såg jag precis ett avsnitt av One Tree Hill, där de vinner slutspelsfinalen och hela mästerskapet. Jag fick rysningar i hela kroppen och tårarna bara rann. Det finns ingen bättre känsla än den som infinner sig när man sätter ett avgörande skott i slutsekunderna; allt liksom stannar upp och det blir helt tyst när bollen flyger genom luften. Publikens förlösande skrik som bryter tystnaden när bollen går i. Jag skulle göra vad som helst för att få känna mig så där lycklig igen.

Okej, man ska inte blogga när man är full och bitter. Hursomhelst mår jag relativt bra idag. Drack vatten och tog en huvudvärkstablett innan jag la mig i natt, och i morse åt jag avokado så fort jag vaknade. Nu ska jag duscha bort gårdagen..

I hate you so much right now. Så mycket att jag till och med, i ren frustration, gör såhär:

10 favoriter:
Färg: Lila.
Mat: Räkröran <3
Band/artist: Elisa.
Film: Det står helt stilla. Men.. öh.. Moulin Rouge är nog den film jag sett flest gånger iaf.
Bok: Lighthousekeeping.
Sport: Basket & fotboll.
Årstid: Alla har sin charm.
Veckodag: Fredag/lördag.
Tid på dygnet: 21.00. Alltid bra på TV:n.
Sysselsättning: Festa, mysa, äta.

9 nuvarande:
Humör: I'm feeling kinda low.
Kläder: Discopyjamasöverdel och Jössefors-shorts.
Nagelfärg: Svart.
Tid: 02.58
Omgivning: Sängen.
Irritationsmoment: Att inte ha hans nummer. Och huvudvärken. Och hon, the attention whore.
Tankar: I don't wanna feel this way.
Längtan: Du är lika vacker som en dag. Alltid.
Samtal: Med mig själv.

8 första:
Bästisen: Jag kommer tragiskt nog inte ihåg. Men Isabelle, Hanna, Carro eller Sofie, tror jag.
Husdjuret: Findus, som fortfarande lyser upp min tillvaro, efter tio års tid.
Piercingen: Ingen, inte ens öronen.
Kärleken: Stairway to heaven (du vet).
Musiken: Minns inte. BSB, Spice Girls typ.
Bilen: Ingen egen, än så länge.
Kyssen: Stairway, once again.
Fyllan: Jag & Ida en sommar för en herrans massa år sen.

7 senaste:
Cigaretten: Som du gav mig. Som var din. Som du haft i din mun.
Drycken: Nån blå spritgrej som Satoshi bjöd på. Yum!
Bilturen: Taxi hem, Johan bjöd. (F)
Kyssen: Nån ikväll. Om det gills. Jag vet inte.
Tv-programmet: Kass film på TV:n atm. Orkar inte ens kolla namnet.
Pirr i magen: Förut.
Misstaget: Att falla för dig. Handlöst.

6 har-du-någonsin:
Varit kär i en kompis: Ja.
Brutit mot lagen: Inget grovt. Typ fortkörning och sånt, men det har ju alla med.
Blivit arresterad: Nej.
Varit med på TV: Ja, med basketen. Och kören, när jag var liten.
Kysst en främling: Många.
Ljugit om känslor: Det har hänt.

5 vem:
Pratade du med senast: Johan.
Saknar du nu: Vännerna i Arvika. Och dig, men du är inte värd det.
Gick du på bio med sist: Ida, tror jag. :*
Ringde du senast: Henke. Alltid.
Ska du träffa imorgon: Ingen. 一人で。

4 saker (en på varje):
Du gjorde igår kväll: Åt grönsaker och dipp framför en film med Malin.
Du kan höra just nu: TV:n och mina egna andetag.
Du inte kan leva utan: Familjen, vännerna, iPoden, datorn.
Du gör när du är uttråkad: Ser på TV, hänger vid datorn.

3 människor:
Som du kan berätta allt för: Ingen.
Som du hatar: Jag brukar inte hata, men attention whore ligger rätt högt upp på min "folk jag ogillar-lista".
Som du tycker är snygg: Oh baby, du är det vackraste jag vet.

Jag & Malin håller på att göra oss i ordning för ännu en utekväll. Britney Spears (trodde aldrig någonsin att jag skulle lyssna på henne igen) i högtalarna, nymålade naglar och alkohol i kylskåpet. Om ett tag bär det iväg till Christoffer. Det kommer bli intressant att se hur ett 50-tal personer ska få plats i hans lägenhet på 47 kvm. Alla får väl helt enkelt nöja sig med (nästan) en kvadratmeter var. Trångt och förhoppningsvis mysigt. Om man lyckas hamna bredvid rätt person, vill säga. Anyway, I'm outta here!

Satt och skrev lite kanjitecken innan lektionen idag, när jag plötsligt blev kramad bakifrån. "Eh, jaha..?" tänkte jag, eftersom jag visste att det inte var någon av mina vänner som jag känner tillräckligt väl för att bli kramad av sådär helt random. Och det var det inte heller. Det var tjejen jag utbytt några ord med på tunnelbanan som tog mitt nummer för att det minsann kan va bra att ha när man går i samma klass och bor hyfsat nära varandra. Frågan är bara när vi blev så pass tighta att det är okej att kramas. Oh well, vad gör man?

Realiakursen drog igång idag, efter nästan en månads uppehåll. Idag hade vi en föreläsning på engelska om "Japanese Art - The Art of Tea". Ämnet i sig är faktiskt ganska intressant. Vackert om inte annat. Men föreläsaren läste innantill och pratade alldeles för tyst. Det var inte det minsta medryckande, utan skulle nog snarare klassas som sömnpiller. Som tur var pratade hon bara i knappt en timme, så eländet tog tack och lov slut nästan innan det hade hunnit börja. Efter föreläsningen traskade jag runt på stan med Martin och Johannes i nästan en timme i väntan på att Karin skulle komma med tåget från Arvika. And there she was. Världens bästa. Jag saknar dig verkligen, hjärtat. A few hours were not enough. Längtar till jullovet ~

Nu ska jag ta en tidig kväll. Satt uppe till två igår och försökte hålla David sällskap eftersom han hade fått för sig att han skulle vara vaken hela natten. Jag har insett att det inte är hållbart i längden att gå och lägga sig framåt småtimmarna om man vill inte vill bli en zombie på eftermiddagarna, och de allra flesta verkar ovanligt trötta idag, så ingen håller mig kvar på msn. だから。。。

Och herregud vad vackert! Det är visserligen bara november, men det är skönt att slippa mörkret. Det har snöat hela natten - och snöar fortfarande - så det är helt vitt ute. Jag blir lycklig!

När blev Stockholm nya Afrika? Vi har inget vatten. De bygger ju om här utanför och antagligen har nån idiot grävt sönder en ledning. Vattnet har varit borta sen 12.45. Kan varken gå på toa, duscha, laga mat, diska eller dricka. Det är seriöst inte kul längre.

Det var nån dåre som sjöng på tunnelbanan idag. Han hade musik i öronen och gav verkligen allt. Headbangade, sprang mellan vagnarna och gestikulerade hejvilt. Killen hade definitivt ett antal bokstavskombinationer. På vägen hem genom skogen, när jag själv gick och lyssnade på musik, mötte jag en man som gav mig ett bländande leende och sa nåt till mig. Jag tog ur öronsnäckorna och sa: "Va? Sa du nåt?" He gave me a filthy look och sa: "Du har en väldigt fin kropp!" Hej hopp, så var jag hundra meter bort.

Jag har verkligen separationsångest. Mamma åkte precis hem. Ville inte följa henne ända fram till stationen - har lite svårt för det här med avsked - så vi sa hejdå några hundra meter tidigare. Kämpade för att hålla tillbaka tårarna; jag ville verkligen inte att hon skulle åka hem, och samtidigt ville jag inte att hon skulle bli ledsen för att jag var ledsen. Så jag grät lite i smyg på vägen tillbaka istället.

Malin kommer inte tillbaka förrän i morgon så jag blir själv i natt. Det brukar inte vara några som helst problem, men just nu känns allt bara så tomt. Allting påminner mig om hur det var att ha mamma här. Kaffet, stearinljusen, musiken, maten - allt. Jag har fått en riktig släng av hemlängtan. Vill att det ska va den nittonde december idag, så att jag får åka hem i morgon. Och stanna i flera veckor. En födelsedag, ett mysigt jul- och nyårsfirande - ett helt jullov. Men det är länge dit, och jag har miljoner saker att göra innan dess.

Jag och mamma har handlat mat för ett helt fotbollslag. Okej, där överdrev jag en aning, men iallafall. Det första vi gjorde var att skriva handlingslista och planera vad vi ska äta under helgen. Hittade ett nytt jättegott recept i en tidning som blev dagens middag. Efter många om och men köpte vi även godis, och nu har vi precis ätit grönsaker, nachos och dipp på golvet med levande ljus runt omkring. Mysigt! Jag känner visserligen lite ångest så här efteråt, men, för att citera min kära mor: "Nu är det helg, och nu är jag här. Det måste vi fira!"
Ser fram emot en ordentlig frukost i morgon, och inte bara det vanliga bestående av fil, flingor och müsli. Sen blir det x antal timmar på stan, och förhoppningsvis några inköp. Jag insåg idag att jag faktiskt inte är en särskilt fattig student, vilket innebär att jag kan shoppa utan hämningar i morgon. それから、ピザを食べて，映画を見ます。

Och som svar på er fråga: Ja, vi är något besatta av mat.
Dagens motion har bestått av att springa upp och ner för trapporna mellan lägenheten och tvättstugan. Och så promenaden till och från stationen, och till och från affären x 2, förstås. Plus några minuter med hopprepet och lite styrketräning. Och tur är väl det, annars hade jag väl fått köpa en helt ny garderob i morgon, några storlekar större. Fast det kanske är lika bra att göra det ändå, så att man har något att växa i.

Jag måste bara få skryta lite. Fick tillbaka två inlämningsuppgifter den här veckan. Fick ytterligare en kanelbullsliknande krumelur på Junkos uppgift, vilket betyder att det var mer än bara okej. På Hisayos skrivövningar hade jag fått ett "Bra!", vilket tydligen bara 10 % av klassen hade fått - resten hade fått "Okej" eller sämre. Och idag var jag verkligen on fire! Jag vet inte vad det var med mig, men jag behövde knappt tänka - det bara kom helt naturligt. Vissa saker lät helt enkelt rätt, och det är precis det man vill uppnå när man pluggar språk; att kunna höra när saker är rätt eller fel, utan att egentligen behöva tänka så mycket på det. Jag säger inte att jag nått dit med japanskan, för det har jag verkligen inte. Det känns bara så himla skönt att det faktiskt kan släppa lite ibland.


あした、やすみがある。お母さんはくる。たのしいよ！

Det här hade jag helt glömt bort, trots att jag sa åt mig själv att komma ihåg det. Jag hade en cigg i munnen. Stod och rotade i jackfickan efter tändaren. Så kom du. Du tog min cigg - bara sådär - och satte den i din mun. Jag hittade tändaren. Blicken du gav mig sen... To die for. It sent shivers down my spine. I was drunk, and right there I was so in love with you. And I didn't want to think too much, about what we should and shouldn't do.

I morgon är det karaoke på Gula Villan. Vanligtvis är jag en sångfågel. I duschen, där jag tror att ingen kan höra mig. Annars sjunger (och dansar) jag bara inför andra människor när jag är full. Jag ska med andra ord försöka hålla mig nykter i morgon. Annars hamnar jag väl uppe på ett bord, med en mic i handen, sjungandes: "Oh, I wanna dance with somebody. I wanna feel the heat with somebody. Yeah, I wanna dance with somebody. With somebody who loves meeeee!"

Gjorde precis Genki-provet för kapitel sju. I'm on a roll! Hoppas det här håller i sig. Skönt att slippa ha sån hemsk ångest hela tiden. Just nu känns det mesta överkomligt faktiskt. Men jag ska inte ropa hej för tidigt. Får se hur det känns i morgon efter konversationsövningen. Brukar va sådär lagom roligt. Men det gör i och för sig inte så mycket, för på fredag kommer mamma hit. Ser fram emot en härlig mor&dotter-helg. Vi ska laga god mat, baka, shoppa, skvallra och gå mysiga höstpromenader. <3

- Är det lortigt i din säng också?
- Ja, seriöst, om man samlade ihop all skit skulle man få ihop till en hel baguette. MED ost på. (Malin borstar av vad det nu är hon har i sängen så det hamnar på golvet istället). Det är inte konstigt att det är så jävla skitigt på golvet du!

En störtflod av skratt följer. Sen blir det tyst. Grannarna har sex. Igen. För helvete..
And then it stopped. Trodde jag.

Hamnade precis framför en otroligt upplyftande dokumentärfilm: Döden - en film om livet. En gammal poet, som förmodligen är den störste optimisten genom tiderna, sa med skrovlig röst: "Redan när ägget befruktas börjar man ju dö." Jo, visst är det så.
Min nyckelring som låg på TV:n åkte precis i golvet. En gammal tant från samma program pratade sådär som gamla människor sjunger, och det blev såna vibrationer i högtalarna att nyckelringen ramlade ner. Det är tydligen meningen att man ska gå ut på lördagar. Det finns ju verkligen ingenting att se på. Men jag vill inte ut. Eller rättare sagt: jag vill inte va bakis. Egentligen borde man väl gå ut och lägga på charmen. Vissa andra ska ju tydligen festa, men det kan bli jobbigt också. Risken är rätt stor. Men ja, vad som helst för att slippa höra grannarna ha sex på övervåningen, antar jag..?

Nej, nu ska jag byta om från pyjamas till träningskläder och köra lite workout.
Sen blir det godis & film.

Den första snön. Det känns speciellt på nåt sätt. Sprang fram till fönstret och tittade bort mot gatulyktorna. Stora vita snöflingor. Kirei da yo! Demo ima neru. Oyasumi!

Jag har hittat en provisorisk ersättare för Karin. Spillde vi något vände vi oss alltid till varandra för att fixa det. Igår råkade jag lägga handen i utspilld öl. Äcklad försökte jag torka av handen mot en vägg. Det gick inget vidare. Helt random tog Säl tag i min hand och började slicka av den. "Jaha" sa jag. "Tack. Det var ju snällt." Laget runt nästa gång min hand är dränkt i öl? Fresh!

Igår kväll, liksom så många kvällar förr, kom dialekter på tal. Stockholmare uttalar ordet mörkt med ett u: murkt. Samma med björk. De säger bjurk, och det låter sanslöst roligt. Extra roligt var det när Emilio började hävda att det minsann var rikssvenska också. Icke, sa jag & Malin, som bestämt slog fast att det på rikssvenska heter mörkt och ingenting annat. Det enda tänkbara alternativet är det med värmländsk touch: môrt. Det finns dock inget liknande för björk. Man kan ju inte gärna försöka sig på ett björt, det funkar liksom inte.

- Môrt? Va i helvete..?! Ni vet att det är en fisk va?

Aj: Träningsvärk i vaderna. Bittersweet att stretcha.
Bästa: Nisse & José. Alltid.
Glädjeminne: Ship/shipong! Davids fyllelek. Man fick inte visa tänderna. Jag skrattade. Konstant.
Depp: Hostar fortfarande.
Komplimang: "Du är vårt facit, Malin." Och: "Jag tänker låna ditt anteckningsblock och kopiera det för du skriver så himla fint." Thx guys, it means a lot. :*
Låt: Rihanna - Rehab.
Mys: Kittis kram för att han inte kom igår.
Ord (eller kanske läte): うん & ううん. Ytterligare två sätt att säga ja (un) & nej (u-un) på japanska. Man behöver inte ens öppna munnen.
Pinsammaste: Jag fick ett sms som definitivt inte var menat för mig, men som däremot handlade om mig. Det är väl egentligen han som borde skämmas, men det kommer bli pinsamt när vi träffas igen.
Svåraste: Förläsningen om kapitel 8. Ångestframkallande till max.
Vackraste: Gissa.

Efter ikväll står jag fortfarande fast vid:
Fick jag dig skulle jag aldrig nånsin be om mer.

Åh herregud, you make my world spin.