GET IT ON

Alla verkar tycka att den här är så himla god. Jag tyckte absolut inte att den var äcklig, inte alls, men jag hade förväntat mig betydligt mer. Att den skulle smaka mer. Gillade i alla fall bitarna i, de gav ett härligt crunch. Men nä, jag håller mig allt till favoriterna jag har sen tidigare. Som Digestive t.ex., den är fin den!

Den här påsen köpte jag i måndags efter en heldag i skolan. Tanken var att den skulle hålla mig sällskap på tåget i tisdags. Det gick ju inte riktigt som planerat. Nu tänker ni säkert att jag åt upp den redan i måndags, men icke. Däremot glömde jag den hemma i lägenheten. Ställde nämligen in den i skafferiet av den enkla anledningen att jag inte skulle riskera att äta upp den. Tji fick jag! Tänk er sorgen när jag, sittandes på tåget, insåg att jag glömt godiset hemma. Nåt att komma hem till nästa vecka åtminstone...

Det är så härligt att va hemma i älskade Värmland. Såhär såg det ut idag när jag tvingade med pappa på en långpromenad. Annars idag har jag druckit kaffe med min barndomsvän Mattias, tränat, gjort tacotårta, kört bil (som jag längtat!), läst en bok och pluggat lite. I morse fick jag mail från föreläsaren vi skulle ha på måndag om att föreläsningen (heldag) var flyttad till onsdag, vilket innebär att jag inte behöver åka tillbaka till Göteborg förrän på tisdag. Igår var jag hos Elin och såg på film, åt godis, berättade pinsamheter och skrattade tills jag fick ont i magen. ♥
I morgon kommer världens bästa Karin med tåget, ska möta henne och sen ta en fika och tagga inför lördagen. Och söndagen, för i och med att jag inte behöver åka hem då har vi planerat att kika på Oscarsgalan tillsammans.

Livet alltså, det är så fantastiskt just nu att jag bara vill stanna tiden. I morgon ska vi dessutom testa ett nytt recept här hemma. Med lax. Så mycket att se fram emot. Så varm i hjärtat. ♥

Snabbaste lunchen. Krämigt och gott, och klart på tre röda. Nästan i alla fall. Fyllningen kan man variera i all evinnerlighet. När jag kylskåpsrensade lite förra veckan blev det såhär:

Ostiga quesadillas, 1 portion
2 tortillabröd
philadelphiaost
rökt skinka
keso
kryddor (t.ex. salt, peppar & paprikapulver)
riven ost


Bred philadelphiaost på ena tortillabrödet. Lägg på rökt skinka och keso. Krydda. Lägg på ett lager riven ost och lägg över det andra tortillabrödet. Tryck ihop lite försiktigt. Stek på medelhög värme i torr stekpanna på båda sidor tills brödet fått fin färg och osten smält. Dela i fyra och servera med sallad.

Tips: Gott med smaksatt keso, eller att t.ex. blanda keson med pesto.

Vilken fin lördag det blev! Började med ett träningspass följt av fika på SoHo med Sara. Jag hade aldrig varit där tidigare, men oj vilket fint ställe! Kändes lyxigt och exklusivt, men samtidigt hemtrevligt och mysigt. Bra mix! Och visst är det härligt med vänner man kanske inte träffar så ofta, men som det ändå flyter på så himla bra med när man väl ses. Då tänker man alltid: Varför ses vi inte oftare? Hur som helst, en fin start på lördagen var det – och alltid lika gott att byta pulverkaffe mot riktigt kaffe!

Sen blev det en sväng på stan. Gick på systemet för att bunkra upp inför kvällen, men det gick ju sådär. Mitt legg gick ut i december och jag har inte orkat bry mig om att fixa nytt. Körkortet ligger kvar i bilen hemma i Arvika. Det gick alldeles utmärkt att handla på systemet förra helgen, killen i kassan sa bara till mig att fixa det där så fort som möjligt. Men igår, igår blev jag minsann nekad. Tydligen blev jag helt plötsligt nitton igen i samband med att legget inte längre var giltigt. Lustigt det där. Men visst, rätt ska vara rätt och tanten i kassan följde bara reglerna. Blev lite snopet bara, men löste sig fint till slut ändå... Fest blev det minsann, kommer några bilder sen. Nu ska jag läsa en artikel om psykopatiska subtyper. Det ni!

Ibland är det så skönt att leva. Idag är det en sån dag. Vaknade tidigt av mig själv, utsövd, och möttes av sol och blå himmel. Inledde morgonen med ett träningspass (och frukost såklart). Sen tog jag en promenad in till stan i solskenet. På ostadiga ben, tack vare halt underlag och lite väl många utfall... Gick till stadsbiblioteket och andades gamla böcker i en timme. Letade igenom hela utbudet av engelsk skönlitteratur men hittade inget jag fastnade för. Tog ett varv på stan, fick tips på enkel drink på Systembolaget (personalen där alltså, så himla fin!), köpte en ny pocketbok och knatade sen hem igen. Blev ett till träningspass, städade lägenheten och diskade. Sen kröp jag upp i soffan, satte på lugn och fin musik och tog en skön powernap. Älskar energin jag har på fredagar.

Mår så bra just nu. Känner mig lite hög på livet. Och det kanske absolut bästa är att det kommer inifrån; det är inte knutet till nån särskild person att jag känner mig glad. Vilket innebär att det inte är lika bräckligt. Hoppas att jag fortsätter ha den här känslan länge, länge.

I morgon är planen att först fika med Sara, sen träffa Malin, dricka Kir Royal och svänga våra lurviga långt in på småtimmarna. Nu laddar jag inför finalen av På spåret. Ha en trevlig helg finisar!

Det behöver faktiskt inte alltid vara köttfärs. Funkar alldeles utmärkt med kycklingfärs om man vill variera sig lite. Hacka lök och paprika och steka tillsammans med färsen. Ha i tacokryddor, lite vatten och en skvätt grädde för att få det extra krämigt. Inte så tokigt alls. Det är ju ändå tacos vi pratar om...

Idag mår jag som jag förtjänar, vilket tyvärr inte är särskilt bra. Det känns att det var fest igår... Söndag och dagen efter innebär att det blir pizza till middag. Hemmagjord faktiskt. Annars hade maten på bilden inte heller suttit fel idag. Åt det tidigare i veckan. Hittade tokbillig köpegratäng (8,90:- för 800 g!!!) med kort datum och hade en bit kassler i kylen. Behöver inte va svårare än så. Kan verkligen längta efter just stekt kassler, bearnaisesås och potatis-/rotfruktsgratäng. Salt och gott!

Det här är en av mina favoritkakor. Ni som följt bloggen ett tag känner säkert igen den, har skrivit om den några gånger tidigare. Under tentapluggsveckor går hjärnan på högvarv och som ni säkert redan vet behöver hjärnan kolhydrater för att fungera optimalt. Därför kände jag mig extra motiverad att ta en pluggpaus och baka den här goda kakan. Konjak äger jag dessvärre ingen, men kakan blir läskigt god ändå. Söt och mastig – en dröm om man (liksom jag) älskar vit choklad. Kakan gör sig allra bäst om den får stå och gotta till sig lite, och görs alltså gärna en dag i förväg. För er som missat receptet lägger jag upp det igen.

Vit chokladkladdkaka
250 g vit choklad
200 g smör
3 ägg
2½ dl strösocker
1-2 msk konjak (kan uteslutas)
2 dl vetemjöl

Glasyr
150 g vit choklad
½ dl vispgrädde

Garnering
florsocker


Sätt ugnen på 175°C. Hacka chokladen. Smält smöret i en kastrull. Ta av från värmen, tillsätt chokladen och rör om tills den smälter. Vispa ägg och socker poröst. Rör i choklad, konjak och mjöl. Häll smeten i en smord och bröad form med löstagbar botten, 24 centimeter i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen i 30-35 minuter. Låt svalna och ställ in i kylen.

Hacka chokladen till glasyren. Koka upp grädden. Ta av från värmen, tillsätt chokladen och rör om tills den smälter. Låt glasyren halvstelna ca 5 minuter i kylen. Bred glasyren över kakan och låt den stelna ytterligare i kylen. Sikta över florsocker.

Sådär, då var tentan skriven och det har äntligen blivit helg! Tog en tur på stan med Malin direkt efteråt, njöt av solen och efter tenta-shoppade lite. När jag kom hem blev det en skön powernap och när jag vaknade såg himlen ut såhär. Göteborg när det är som bäst! Nu ska jag kila iväg till affären en snabbis, sen blir det soffhäng framför På Spåret. I morgon blir det efterlängtad fest. Så laddad!

Tentapluggande är tråkigt och energikrävande, trots att man sitter still mest hela tiden. Pauser är ledordet! Då kan man passa på att göra de här goda pestosnurrorna. Klart på en kvart, smälter som smör i munnen (det är ju smördeg!) och ger energi så man orkar återgå till studierna. Hade säkert varit gott att klippa över lite soltorkade tomater, det ska jag testa nästa gång!

Behöver man inte pluggmotivation i form av pestosnurror kan man ju alltid bjuda på dem som tilltugg till fördrinken. Perfekt mingelmat! Eller till fredagsmyset. Plockmat gillar väl alla?

Pestosnurror, ca 25-30 st
1 rulle färsk smördeg
5-6 msk grön pesto
riven ost (gärna med mycket smak)
svartpeppar
flingsalt


Sätt ugnen på 200°C. Rulla ut smördegen och bred på ett lager pesto. Strö över riven ost och dra några varv med svartpepparkvarnen. Rulla ihop till en rulle från långsidan. Skär i 25-30 skivor, ca 1 cm tjocka. Lägg på en plåt klädd med bakplåtspapper och strö över lite flingsalt. Grädda i mitten av ugnen i ca 10-15 minuter tills de fått fin färg.

Nu har jag testat chokladen. Cloetta har ju släppt en ny variant av klassikern kexchoklad, och den här gången är det inga skumma smaker som tillsats utan i stället har man dragit ner på kexen och lagt till mer choklad. Perfekt om du frågar mig! I stället för de rektangulära rutorna är chokladen uppdelad i fyrkantiga rutor som de flesta andra chokladsorter, och bäst av allt – det smular inte när man äter! Chokladen har med andra ord blivit både bil- och soffvänlig. Tummen upp!

Så till den stora frågan: vad ska den heta? Det är det faktiskt vi som konsumenter som får bestämma. Man kan gå in på Cloettas Facebooksida och rösta på det förslag man tycker passar bäst. Själv är jag nog mest inne på den första, chokladkexchoklad. Tycker det känns lättare att säga, i stället för att säga choklad två gånger efter varandra. (Men ju mer jag testar att säga de olika alternativen, desto mer förvirrad blir jag.) Däremot tycker jag att den röda förpackningen är finast.

Hade visst fått lite produktprover på posten. Har inte hunnit testa än, men återkommer med recension när jag gjort det. Nån annan kanske redan hunnit smaka? Vad tyckte ni?

Igår var det en sån där himla fin dag. Himlen var klarblå, det var isande kallt ute – men jag var varm i hjärtat. Hade föreläsning 10-13, sen åkte jag in till stan och träffade min barndomskompis (och basketvän) Hanna som var i Göteborg över dagen. Vi strosade runt lite på stan först, sen frös vi in och hamnade på Le Pain Français där vi drack kaffe (sååå gott!) och varm choklad och satt och pratade i flera timmar. Sen när jag vinkat av Hanna mötte jag upp Stefan (en annan Arvikavän) och hans flickvän, bara för att säga hej och kramas lite. Sen åkte jag hem, bänkade mig i soffan och åt god mat framför På Spåret. Älskar fredagar!

På förmiddan idag ska jag plugga lite, sen kanske trotsa kylan och gå ett varv på stan igen. Lämna tillbaka en kavaj jag köpte igår, ev. byta mot en tröja jag stod och valde mellan. Annars blir det nog en lugn och skön kväll igen. Hade sista föreläsningen igår, nu är det tentaplugg som gäller. Önskar er en trevlig helg, fina läsare!

När vi ändå är inne på mjuka kakor. Den här kakan hade min klasskompis Malin med sig till skolan och bjöd på nu i veckan. Ser ju ganska god ut, eller hur? Skenet bedrar inte om vi säger så. GOTTE! Malin funderade även på om man kanske skulle kunna experimentera lite med gräddningstiden och ha inne kakan lite kortare tid för att få den kladdig inuti. Värt att testa...

Daimkaka
125 g smör
2 dl strösocker
2 ägg
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
3 msk kakao
30 g Daim
1 dl mjölk

Garnering
100 g mjuk nougat
30 g Daim


Sätt ugnen på 175°C. Rör smör och socker pösigt. Vispa i äggen. Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao och rör ner i äggsmeten. Hacka daimen och rör ner den. Tillsätt mjölken och rör ihop till en jämn smet. Häll över i en smord och bröad springform, ca 24 cm i diameter. Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 50-55 minuter. Låt svalna.

Bred på nougaten. (Den smälter av värmen och blir lätt att breda ut.) Strö över hackad daim. Förvara i kylskåpet.

Ni har ju stenkoll – visst var det morotskaka! Blev så sugen efter att ha tittat på Gomorron Sverige där kocken Paul Svensson lagade olika rätter med potatis (förrätt, mellanrätt, huvudrätt och efterrätt), och pratade om att det inte var så konstigt att ha potatis i efterrätter eftersom vi ju har morötter i morotskaka. Och där var jag förlorad... Sug är till för att stillas, och eftersom jag inte ätit morotskaka på jagvetintehurlänge var jag inte direkt svårövertalad. Så himla gott! Och ännu godare när den fått stå en dag och gotta till sig...