När mamma och pappa kommer hit nästa fredag ska pappa bjuda mig och mamma på restaurang. I have one (possibly two) other dinner occasions next week to look forward to. En på Rice och en hemma hos X. One to say goodbye, and one to say hello.
Jag gillar inte att jag fortfarande har ont i bröstet. Why won't it mend?
I am legend var ganska bra faktiskt. Jag älskar verkligen bioeffekter. Och jag älskar Will Smith, han känns så trovärdig i allt han gör. Jag fick tårar i ögonen flera gånger, vilket kanske inte säger så mycket eftersom det hör till vanligheterna nu för tiden, men filmen hade liksom det mesta. Jag skrattade, grät och var rädd.
Och jag berättade för mina vänner här, att jag inte kommer stanna. De blev chockade och tyckte förstås att det var tråkigt. David sa: "Fan va tråkigt när de roliga människorna hoppar av, kan inte de andra göra det istället?" Sen försökte de framhäva allt bra med Stockholm och att stanna kvar, och försökte få Arvika att framstå som jag-vet-inte-vad. I'm really gonna miss 'em.
- Men det ska bli skönt att kunna åka till Stockholm och känna att det är speciellt att gå och shoppa i affärer på Drottninggatan, och inte bara en del av vardagen. - Men vad är det du säger?! Ska du komma hit och utnyttja vår hufvudstad på det sättet? Turister, bah!
I morgon är jag ledig. På kvällen blir det som sagt bio och jag längtar. Har velat se filmen ända sen jag hörde talas om den, trots den väl inte fått direkt lysande kritik. Jag behöver byta miljö och få nåt annat att tänka på, och vad kan då vara bättre än en film i goda vänners lag? 明日、友だちと映画かんに行きます。たのしそうです。
Isabelle planterade en idé i mitt huvud förut, även om det bara var ett litet frö som kanske inte ens var menat att växa. Men det är en liten dröm värd att hålla fast vid. Jag ser redan mig själv flytta hem. Alla jag pratat med har varit uppmuntrande och förstående; inga naiva förslag, inga dömande kommentarer. Arvika må vara en liten håla, men det finns mer för mig där än det finns i Stockholm just nu. Det hade man aldrig kunnat ana, eller hur?
Jag borde kanske låna ditt bloggnamn, Åsa, och skapa en liknande blogg: point of no return. Ursäkta min pessimism, men nu räcker det. Idag hoppade Christoffer av. Han hade också fått nog, och han var inte ens med på konversationslektionen. Och vilken lektion sen.. Läraren kan inte prata svenska och hon pratade japanska i ett tempo jag aldrig hört förut. Jag förstod verkligen ingenting, och kände mig så fruktansvärt uppgiven. Under två timmars tid försökte jag verkligen, men det slutade med att jag satt och stirrade ut i tomma intet som ett fån. Allting har plötsligt börjat kännas så destruktivt, och jag har börjat ifrågasätta hela Stockholmsgrejen. Det finns två sätt att lösa det på; antingen ger man sig fan på att ta sig igenom det, eller så ger man upp och letar andra vägar. Det senare alternativet är det som känns mest troligt just nu. Det finns så mycket som gör att jag inte vill mer. För mycket.
Den senaste veckan har jag fått akut ont i hjärtmuskeln (tror jag?) flera gånger om dagen. Sådär när man andas in och det känns som hjärtat stannar för det gör så ont. Det är lite oroande faktiskt. Kanske är det en nerv som kommit i kläm. Eller så beror det på all stress och ångest - en kroppslig reaktion på mitt känslokaos. Jag vet inte vilket som vore bäst. Maybe I'm just literally heartbroken. I just dropped the bomb on my mom. Hon tog det ganska bra. Vi ska prata mer om det i morgon. Du är bäst. <3
Om en vecka är jag ensam i Stockholm. Hur man nu kan va ensam i en storstad. Jag har börjat vänja mig vid tanken. När jag tänker efter kommer det nog inte bli en så stor förändring. Jag är ensam för det mesta redan nu, Malin är inte hemma särskilt ofta.
Vad ska jag göra sen? Tolk och/eller översättare, det känns inte som nån särskilt stabil framtid. Kan man överhuvudtaget läsa det på Stockholms Universitet med japanska som andraspråk? Ytterst tveksamt. Vet inte ens om det är det jag vill. Samlar ihop till en fet studieskuld gör jag hur som helst. Känns lite tungt om det är helt i onödan. I just don't know what to do...
Tunga 06.30-morgnar börjar höra till vanligheterna nu, men idag förgylldes dagen tack vare att jag och Isabelle gick på stan, efter en outhärdlig lektion med Mumintrollet. Inte helt fel med halva priset på reapriset. Det hela avslutades med lunch/fika i SOUK-huset, med utsikt över förbistrosande stockholmare. Vi satt där i nästan två timmar och bara pratade. Så här skulle jag kunna ha det varje dag.
Det är mycket motgång just nu, men det finns trots allt vissa ljusglimtar. Hit ska jag ta med pojkarna nån dag. Lunchbuffé med mat från olika asiatiska länder; man får äta hur mycket man orkar av huvudrätter, sallader och efterätter. Gud, jag blir hungrig bara jag tänker på det. Med lite tur kanske det blir redan till helgen. Får försöka svälta hela veckan isåfall, för att orka äta så mycket som möjligt. Yum!
Det stod i tidningen häromdan om en serievåldtäktsman; flera våldtäkter har ägt rum i södra Stockholm på kort tid och de verkar ha ett samband. Det var en tjej som blev våldtagen här i Flemingsberg för några nätter sen. Hon hade åkt nattbussen tillsammans med en kompis, de hade gått av tillsammans och skilts åt senare på vägen hem. Tydligen hade en kille som åkt samma buss följt efter den ena tjejen och våldtagit henne. Jag har åkt samma buss och gått samma väg själv flera nätter det senaste halvåret. It could've been me. Hädanefter ska jag nog ta nattbussen till Huddinge och gå av med Christoffer, sen ta taxi därifrån ända fram till dörren här i Flempan. Det lär inte kosta värst mycket, och skulle det bli ett problem är jag helt övertygad om att mamma betalar för just den sträckan.
En uppgift till nästa vecka är att skriva några rader om vad jag kan. Det är tillräckligt svårt på svenska; har jättesvårt för att säga något jag är bra på som jag samtidigt kan stå för. Och nu måste jag även hitta japanska ord för det. Har bara fått ihop två meningar, och den ena inleds med "Mina vänner säger att...". Det är nästan så man skäms.
Har pluggat lite och sett på spännande handboll. Nu blir det promenad i blåsten. Sightseeing i Flempan.
"Jag är ju från Värmland. Det är nog min starka sida."
Karl Petter är väl för mysig? Och rätt har han också. Att va från Värmland är en fördel och ingenting annat. Jag är iallafall stolt över att ha blivit född där, och hur mycket jag än försöker kommer det visst alltid att märkas att jag inte är från Stockholm. Det är liksom en prägel som sitter kvar. And I don't wear it like a bruise or a black eye, I wear it like a diamond necklace and a five mile smile.
Pratade precis med Victor. Vi har pratat om att börja träna och till veckan ska vi ge det ett försök. Vi har tänkt testa Eriksdalsbadet - både gym & bad - som ligger på Söder.
Om två veckor kommer mamma och pappa hit och hälsar på. Första natten ska de sova på liggunderlag (tror de ja, jag kommer tvinga dem att ligga i min säng, så ligger jag själv på golvet istället), men sen kanske det kommer finnas en mysig soffa att sova i. Vi ska nämligen till Ikea och leta möbler i och med att det kommer finnas en hel del utrymme att fylla. En soffa vore verkligen på sin plats, så att jag slipper göra i princip allt i sängen. Sen har jag sett ut en sorts kruka med japanskt stuk som jag tänkte införskaffa i samma veva. En tavla eller två skulle också behövas. Får hoppas att jag hittar nåt. Längtar hursomhelst, skönt med nånting att se fram emot.
Nu till veckan ska jag träffa Christoffer och skriva ihop ett förslag om att vi borde få tillbaka Gunnar som lärare. Sen blir det bio (I am legend) med grabbarna nån dag under veckan och ska antagligen träffa dem och hitta på nåt nästa helg också. Pratade med José igår och han tyckte att vi skulle försöka träffas oftare, vilket jag verkligen är öppen för nu när Malin flyttar hem. Tur att jag har er. :*
Jag har mina sluttentor på Japanska II i slutet av maj, så kanske blir min hemresa något tidigare än väntat. Vet dock inte när den andra kursen tar slut. Den börjar ju inte förrän i mars, så det skulle inte förvåna mig om den fortsätter in i juni. Kan ju alltid hoppas, vill hem och spela fotboll så fort som möjligt.
Det känns minst sagt konstigt när en ung, vacker och talangfull skådespelare plötsligt dör. Man har liksom skapat sig en relation till honom genom åren tack vare de filmer man sett och intervjuer man läst, och att han inte längre finns kommer som en chock. Jag må vara naiv ibland, men tanken på att kändisar också kan dö har känts främmande tidigare; något jag förträngt i och med min placering av dem på en piedestal. Det har inte riktigt gått upp för mig ordentligt att även de stora namnen som är aktiva nu bara kommer bli just det - namn. Cause nothing lasts forever. Nothing is eternal. All shall perish.
Det är ovanligt mycket på TV ikväll som jag vill se. Har visserligen sett På spaning med Bridget Jones flera gånger, men jag brukar alltid bli på så bra humör när jag ser den, så det kan nog bli lite zappande mellan filmen och handbollen ikväll. Eftersom min kära familj följde EM under min vistelse i Arvika fastnade jag åtminstone litegrann, så en match till kan jag lika gärna se.
Träffade nya konversationsläraren för första gången idag. Saknar redan Junko. Vi fick ett häfte med vad som verkade vara omöjlig japanska, och tydligen ska vi ha rollspel och hålla tal varannan vecka. Snacka om ångest redan nu. Att hålla tal är min stora skräck (kanske inte riktigt, men jag ogillar det starkt), och att det sen ska vara på ett språk jag inte känner mig trygg med gör inte direkt saken bättre. Och, ännu värre, läraren vi ska ha verkade minst sagt kapabel till att bli arg och skälla på en. Just what I need right now.
Oh darling, I'm gonna miss it all. Our conversations before bedtime, the laughing when the neighbors make "the noise", shopping for groceries and making fun of the sale everywhere, seeing all your stuff in the apartment, the feeling of never being alone. I'm gonna miss having you around all the time, knowing that even if you're someplace else you'll still be coming back. Back home. We've been through it all, the good and the bad, and I can't even begin to describe how it feels now when it's about to end. We shared a dream, sweetie. We shared a life, and I just wish we could share it some more. I wish you could stay. I wish I could leave with you. I wish... for nothing else.
Idag har jag verkligen varit som en zombie. Went to bed feeling like a mess, and woke up six hours later feeling just the same. Somnade på pendeln på väg till skolan (och hem också för den delen), gjorde mitt bästa för att försöka hålla mig vaken på lektionen, vilket gick sådär, och nu har jag och Malin precis sovit middag. Är fortfarande i princip lika trött. En ny kille satte sig bredvid mig idag förresten. Han hette Dante och måste ha blivit extremt impad av mitt första intryck. Vi delade på mina böcker och när vi skulle göra parövningar kom jag inte på nånting att säga - inte ens på svenska. Bra där.
Hanna ska antagligen till NY om två månader.. I'm gonna miss you, honey. Har redan börjat planera ett besök. I need to get away.
Åh gud vilken hemsk kväll.. Jag vill bara åka hem. Flytta hem. Saknar allt och alla så fruktansvärt mycket. Är extremt labil och känslig just nu, jag vet, men jag vill verkligen inte va här. Det känns inte som att det finns nånting här för mig; som att Stockholm inte har nåt att ge mer än japanskan. Och är det verkligen värt det då? Ska varje dag behöva va en kamp? Om inte Malin kan bo kvar, vad har jag då här? Ingenting. Hon är den enda lilla trygghet jag har i den här stan. Det jag kommer hem till efter en tung, grå dag. Vad kommer vänta på mig framöver? En tom och tyst lägenhet. Vem ska jag ventilera allt med; vem ska va mitt bollplank? Vem ska jag gå på stan med, och vem ska jag förfesta med? Ingen... Det finns så mycket jag kommer sakna, och jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna fortsätta som vanligt.
Sådär. Nu ska jag rycka upp mig. This is just a phase I'm going through, right?
Och allt är sig likt. Känns som att jag varit borta högst en vecka. Det enda nya är lärarna och än så länge är jag definitivt inte positivt överraskad. Saknar Gunnar, han är verkligen oersättlig. Har köpt min kurslitteratur och terminskortet så att jag kan åka vart jag vill, och helt plötsligt är jag över 2000 kr fattigare. Tänkte passa på att betala räkningarna ikväll också, så kanske det känns bättre i morgon då det blir en i stort sett utgiftslös dag. Förhoppningsvis.
Tittade igenom lite olika program att läsa efter den här terminen. Tolk- och översättarutbildningen finns ju faktiskt här i Stockholm, och efter japanska II - om jag klarar det - är jag behörig att läsa den ubildningen. Frågan är bara om det är tolk/översättare jag vill bli. Har alltid pratat om det, men jag vet inte om jag vill spendera ytterligare ett antal år här i Stockholm och om jag vill viga mitt liv åt språket. Kanske om situationen varit annorlunda, men Malin ska med största sannolikhet flytta hem inom två veckor. So I'm alone again.. Ett plus är att Christoffer flyttat närmare mig nu, så vi kan åtminstone åka nattbussen hem tillsammans. Men det kommer antagligen bli ganska ensamt här ute...
Jag ringde... Hanna, för att jag hade lovat att ringa. Mats, för att du fattades på festen. Isa, för att jag ville träffas. Emily, för att jag saknade dig. Säl, för att jag ville prata japanska. Karin, för att de spelade "O'boy" på Tiki. Stefan, för att jag ville höra din röst.
Jag orkar inte plugga, och att sitta inne och dega gör mig rastlös, så därför ska jag ge mig ut i solskenet och blåsten (!) och springa lite. Sen kanske det blir lite Singstar som uppladdning inför ikväll. Och Mats, you gotta be there!
Minns du när varje torsdag innebar matlagning tillsammans? När alla trodde att det var vi två, och det var det också - ibland. När flera kvällar i veckan bestod av timlånga samtal om just ingenting. Jag minns allt det där. Och jag minns hur det tog slut. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så här, men det blev det. Nu har vi inte pratat ordentligt på flera år. Hur kunde du låta det här ske? För det var inte mitt fel. I never asked for much. Jag tänker på dig ofta, med en tagg i hjärtat, och undrar hur allt skulle ha sett ut om vi hade gjort andra val när vi hade chansen. My childhood sweetheart, my first love.
Jag vill verkligen inte vakna upp med trasig hals i morgon. So, p-p-pleeeeease, for once in your life, have mercy!
Tack för en trevlig kväll, Sofie, Joanna & Ida x 2.
Tänk om Hanna flyttar till New York och passar barn. Känns som att ett litet besök från min sida vore på sin plats isåfall. Så kan jag bli kär i en charmig amerikan, with the greatest tan of all and a HUGE swimming pool. Och så kan vi åka till Japan och se sakuraträden. Visst?
Det där med att gå upp vid strax efter nio gick inget vidare. Gick upp för lite drygt en timme sen och det är nästan så jag skäms. Till mitt försvar bör tilläggas att jag hade en viktig dröm av nåt slag. Så mycket kommer jag ihåg, tyvärr inte vad jag själva drömmen handlade om.
Idag ska jag vara social på olika håll och i morgon blir det fest. Girls, you're the best!
Okej, så här är det. Om ni inte hör nåt från mig på bloggfronten på ett tag beror det antagligen på att jag gått och blivit halvdöd. I morse fick jag den geniala idén att göra gröt till frukost. Tyvärr hade vi inga havregryn, men längst in i skåpet hittade jag ett paket mannagryn. Jovisst, paketet såg väl inte sådär hypermodernt ut, men jag la ingen större vikt vid det utan var bara glad över att ha hittat nåt att göra gröt av. So far so good. Men så kom mamma hem från jobbet förut. Jag berättade att jag hade tänkt göra havregrynsgröt, men att det blivit mannagrynsgröt istället, i brist på havregryn. Hon lyckades rota fram ett paket havregryn med utgångsdatum nån gång i slutet av 2007. Sen sa hon att mannagrynen också hade ett antal år på nacken, och att jag nog antagligen inte ville veta deras bäst före-datum. Jag var ju tvungen att titta efter, men det skulle jag nog aldrig ha gjort. Herregud! 200298 - 20:e februari 1998. Det är ju nästan tio år sen! Men de smakade ju som vanligt iallafall. Tror jag.
Nej, vi kommer aldrig ta studenten igen. Och kanske kommer vi aldrig komma i klänningen vi hade den där extremt varma sommardagen förra året. Men förhoppningsvis kommer det fler dagar då man känner sig lika speciell som man gjorde då. Vi upplevde en vanlig filmpremiär för en kändis; ny klänning, håruppsättning, smink, smycken. Men för mig var det allt annat än vanligt. Studenten har varit den bästa tiden i mitt liv so far, och balen är ett enda stort lyckominne. I miss you.
Efter många om och men är det äntligen fixat. Jag och tjejen på banken missförstod varann några gånger, men efter att vi rätat ut alla frågetecken fick jag med mig några papper hem (det ena var smärtsamt likt ett lönepapper) med koder och information om hur jag skulle gå tillväga. Det började ganska bra, men när jag väl skulle logga in kom samma meddelande upp som jag fått alla andra gånger jag försökt. Uppgiven ringde jag bankens kundsupport och fick prata med en skånsk tjej. Hej hopp så var det fixat och nu snart borde CSN-pengarna börja rulla in. Life is good, I tell ya.
Sprang på Sofie på stan också. Okej, det där var en lögn. Jag såg att hon gick in på Hemtex och följde efter. Anywhooo så ska vi äntligen (!) träffas i morgon och ha myskväll. Och på tal om Hemtex: Joanna jobbade när jag kom in. Undrar om hon är lika stel efter tisdagens övningar som jag är. Med tanke på att hon hade knäskydd och bara kunde köra med ett ben så borde det benet va lika stelt som en död fisk. Typ. Träningsvärk ska bli min nya vän.
Om en timme ska jag till banken och fixa e-legitimation. Egentligen ska det gå att fixa hemifrån, men tydligen inte med kombinationen Mac + Handelsbanken. Lite lagomt frustrerande, men vad gör man inte för att fixa pengar från CSN. Måste erkänna att det känns rätt vuxet att gå till banken. Ber nog pappa om skjuts för att få ner det på normal tonårsnivå (och för att slippa ev. fickparkering).
En av våra lärare på Japanska II heter Eiko. Gillar verkligen det namnet. It's so Final Fantasy!
Jo, jag älskar verkligen min katt. Han var mitt moraliska stöd när jag spelade FF; troget satt han vid min sida och strök sig mot mina fingrar när jag knappade på tangentbordet och utförde det ena stordådet efter det andra med Zidane och gänget. Men just nu har jag lite svårt för att älska honom fullt ut. Han var precis nere i köket och slickade på mina kycklingfiléer som ligger på tining. Inte det minsta kul alls. För det första kan han bli sjuk, och för det andra: vem vet vart han hade haft sin tunga innan han gav sig på kycklingen? Däremot tyckte jag det var jätteroligt förut när han hoppade upp på bordet (nej, han får inte det egentligen och det vet han, men jag har en tendens att tillåta det ibland bara för att han är så söt) och åt upp resterna av Andreas muffin. DET var roligt.
Pappa gjorde ett utlåtande igår. Jag började fundera över min blotta existens: hur kom jag till egentligen - konstgjord befruktning? Men det visade sig att han pratade om antal bowlingklot man kunde tänkas ha med sig på tävling, och inget annat.
Fick precis ett mail om gruppindelning på japanska II. Kul, jag kommer inte ha lektion med varken Christoffer, Kitti (han har fått jobberbjudande han inte kunde tacka nej till), Nisse eller José. Förra terminen var det jättekrångligt med gruppbyten. Man var tvungen att ha starka skäl. Tippar på att mina inte riktigt klassas som det.
Gud, jag är verkligen allergisk mot min katt! Kan knappt lukta på honom utan att börja nysa i en evighet efteråt. Har nyst ca 15 gånger i rad nu, and I'm still going strong. Det har liksom växt fram genom åren, för såhär var jag inte förr. Jobbigt att behöva va allergisk mot det jag älskar mest: Findus och mjukglass. Som tur är kan jag fortfarande va lika närgången, för "det enda" som händer är att jag som sagt nyser och får svullna/rinnande ögon. Mjukglass ger mig hosta, men det går ju över efter ett tag. And it's so totally worth it!
Okej, det kanske inte är så roligt egentligen, med tanke på att någon hackat sig in på Christoffers användare på Facebook och skrivit meddelanden, men just det här var faktiskt kul. Någon hade skrivit från Christoffers användare till tjejenjag&malinintegillar, nåt i stil med: "Sexiga hälsningar från Bagdad. Skulle din kompis flytta in i din gamla lägenhet? Annars tar jag den gärna." Det roliga var att hon svarat helt seriöst och skickat ett mail med nummer till en person med en ledig tvåa. HAHAHA! Bah, nu bad Christoffer mig, efter att precis ha tagit bort sitt konto, att skriva till henne och berätta att det inte var han som skrev det där inlägget. Pfft, aldrig i livet. "Be José, jag gillar inte henne."
Bowling idag igen och jag slog personligt rekord gånger flera. Inledde med en 205-poängsserie och fyra strikes i rad (sex totalt i serien). Så himla skönt när det släpper ordentligt nån gång! Under tredje serien fick jag förresten världens blackout. Kunde inte stega fram längre, det kändes jättekonstigt och jag hamnade helt fel avståndsmässigt. Bara sådär liksom. Tog ett tag att hitta tillbaka igen, men sen så.. Tänk om man kunde lära sig att skruva också. Chansen att få strike ökar betydligt.
Sitter och försöker hitta motivation att träna. Det går inte sådär jättebra. Särskilt inte när Andreas föreslår att vi ska poppa popcorn och se Heartbreak Kid ikväll, vilket inte hinns med om jag ska träna eftersom han ska jobba i morgon. But I sure need the exercise. Skulle hellre dricka vin dock. Mmmmh. Fredag/lördag?
It started out with a kiss How did it end up like this? It was only a kiss
Now you're going to bed And my stomach is sick And it's all in my head But she's touching your chest now You're taking off her dress now Let me go I just can't look It's killing me
Kvällen igår var helt underbar! Inte helt oväntat kom Isa 40 (!) minuter för sent, men det gjorde inte så mycket. Det märktes att vi inte hade träffats på ett tag. Samtalsämnena tycktes aldrig ta slut, och det var verkligen skönt att få skvallra ordentligt. Vid halv åtta kom Elin och lite drygt en timme senare droppade Mats in. Då blev det skönsång i några timmar och sen fick vi skjuts av Anders till Tiki. Och det, ja, det är en historia i sig. Åh gud...
Tack tjejer (och Mats) för en oförglömlig kväll. Påsk nästa?
"Jag borde inte.. Men bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den."
Vaknar av att det regnar ute. Ikväll ska vi ha middag och sen blir det Tiki. Är inte det minsta sugen på varken alkohol eller fest - bara trevligt sällskap. Känner inte för att gå nånstans när det regnar. Vill bara va hemma, äta god mat och köra Singstar. Allt annat känns så passé.
Ska iväg och titta på bowling vid tolv, sen ska jag och Isa träna lite och handla det vi behöver tills ikväll. Vi har inte bestämt menyn än, men trerätters blir det iallafall. Hoppas att vi kommer överens om något relativt enkelt, orkar inte ägna flera timmar åt att göra mat.
Om man ändå varit i Sundsvall nu. Ibland ångrar jag verkligen att jag inte gav det en chans. Tänk om det hade gått vägen. Då hade jag garanterat sett Scottie Pippen IRL nu, och antagligen pratat med honom också. My life would have taken a completely different spin if I'd ended up there. Undrar om jag valde rätt. Onödigt att grubbla egentligen eftersom jag ändå inte kan göra något åt det. But it's like a thorn in my heart..
Kul att nån hackat sig in på bdb och lagt ut alla lösenord och e-mailadresser från maj 2007. Kul att behöva byta lösenord överallt. Tack.
Är på sista skivan av FFIX nu. Sista anhalten kvar: Memoria. Jag trodde det bara var max fem bossar (klarade tre men dog på den fjärde och det var inte Kuja), men ack så fel jag hade. Kollade som hastigast igenom en walkthrough och det visade sig vara så många som nio bossar att ta sig igenom. Jag dör - flera gånger om till och med. Så nu springer jag omkring och försöker få upp levels och abilities för att överhuvudtaget ha en chans att överleva åtminstone fem bossar där inne. Skulle jag lyckas klara alla nio har jag klarat spelet. AMAZING!
Lista lånad av Emily. Askungen: [ ] En av dina föräldrar är döda [ ] Du gör många sysslor hemma [x] Du älskar att klä upp dig [x] Du älskar djur [x] Du väntar på din drömprins [ ] Din mamma är väldigt sträng [ ] Du har systrar som är avundsjuka på dig [ ] Ibland vågar du inte säga vad du egentligen tycker [x] Du har glömt skor hos en kompis någon gång [ ] You have blonde hair Totalt: 4
Belle: [x] Du har kysst någon som dina kompisar inte gillar [x] Du har gått vilse i skogen [x] Du älskar att läsa [x] Du är inte det minsta blyg och säger alltid vad du tycker [x] En av dina familjemedlemmar är ganska konstig [ ] Du har jobbat frivilligt någon gång [x] Du har en vild fantasi [ ] Du älskar att ta hand om människor som behöver hjälp [x] Killar har tyckt om dig bara för att du är söt [x] Du har tackat nej till minst en person som har velat gå på dejt med dig Totalt: 8
Jasmine: [ ] Din pappa är väldigt rik [x] Du är väldigt smart [x] Du har varit tillsammans med någon som är olik dig [x] Du är unik och annorlunda jämfört med alla andra [x] Du skulle aldrig gifta dig med en person bara för att personen var rik [x] Du har många mål i ditt liv [ ] Du har inte så många vänner [x] Du är självständig [ ] Du är förmögen [ ] Dina föräldrar försöker kontrollera ditt liv Totalt: 6
Ariel: [x] Dina föräldrar förväntar sig mycket av dig [x] Du försöker följa reglerna, men det är inte ofta du klarar av det [ ] Du är lite av en trubbelmakare [x] Du är yngst i din familj [ ] Du har många systrar [ ] Du samlar på nånting [x] Du har/har haft långt hår [ ] Du har/har haft en fisk som husdjur [x] Du är väldigt nyfiken av dig [ ] Du är ganska lättlurad Totalt: 5
Snövit: [ ] Du vet att du är vacker [ ] Ibland verkar det som att din mamma avundas dig [ ] Du har nästan blivit dödad [x] Du har minst 7 bra kompisar [ ] Du har blivit matförgiftad [x] Du har/haft kort hår [x] Du kommer överens med nästan alla [x] Alla dina kompisar är olika [x] Du älskar att ha kul [ ] Du är gladare när du inte är hemma Totalt: 5
Mulan: [x] Du är lite av en pojkflicka [ ] Många önskar att du var lite tjejigare [ ] Du har låsats vara någon du inte är [ ] Du har haft en fysisk fight med någon [ ] Du har rymt hemifrån [ ] Dina föräldrar försöker planera ditt liv [x] Du har många killkompisar [x] Du ser ofta dig själv i dåliga situationer [x] Du älskar din familj så mycket att du skulle göra vad som helst för att skydda dem Totalt: 4
Törnrosa: [x] Du bor/har bott med någon annan än dina föräldrar [x] Du dog nästan vid tidig ålder [x] Du är vänlig, älskande och tankfull [/] Du har en fin sångröst [ ] Du gillar att sova sent på helgerna [ ] Du är mycket ute [ ] Du är adopterad [x] Du är väldigt romantisk [ ] Rosa är en av dina favoritfärger Totalt: 4½
Pocahontas: [x] Du älskar att utforska stora städer [x] Du är mer andlig än religös [x] Du har haft ett omöjligt förhållande [x] Någon i din släkt är död [x] Dina föräldrar bryr sig mycket om dig [ ] Någon du känner har varit med i något krig [x] Du älskar naturen [ ] Du har/har haft svart hår [x] Du skulle älska att flytta till en fin och exotisk plats [x] Du är väldigt äventyrlig Totalt: 8
Väntar på att träningsvärken från igår ska infinna sig. Vi inledde med tjugo varv runt planen på tid. Annars var det inte värst jobbigt, men rätt roligt att spela igen, trots att jag var extremt ringrostig. Idag ska jag försöka fixa träningsvärk i underarmen också. Pappa föreslog igår att vi kunde åka och spela bowling. Minns inte när jag spelade sist. Antagligen när vi körde tävling med basketen och jag slog Grundel. Sånt kommer man ihåg.
Men sluta! Final Fantasy XI buggar sig på skiva tre, precis som åttan gjorde. När bossen i palatset ska kasta thundaga på mig hakar det upp sig. Han/hon/den/det står där och rycker fram och tillbaka. MEN GÖR NÅT DÅ FÖR HELVETE! Kasta skiten på mig så att jag kan spela vidare. Sen har jag tydligen fel party också. Har inte Vivi med mig så jag kan inte kasta några vattenspells (det enda bossen har kasst försvar mot), och den enda stenen jag inte lyckats hitta är tydligen den som styr elementattackerna, vilket innebär att det är meningslöst att framkalla Leviathan. Har försökt konfigurera om emulatorn, men utan större framgång. I guess history repeats itself, och det är minst lika irriterande nu som det var sist. I just wanna save Garnet/Dagger and the world!
Under de veckor jag varit i Arvika har jag inte pluggat ett enda ord japanska. Det är nästan så man skäms. Hade tänkt läsa igenom sammanfattningen åtminstone, men den är liksom över 60 sidor lång så det lockar inte direkt.
Pappa masserade mina stela axlar och rygg igår. Han sa att ryggmuskulaturen förändrats märkvärt sen jag slutade träna. Inte så konstigt kanske, jag var faktiskt hyfsat stark när jag la av. 9 månader utan ordentlig träning har satt sina spår, och även om jag spelar fotboll hela sommaren kommer jag inte få tillbaka mina arm- och ryggmuskler. Det var basketen som gav mig dem, och ingenting annat. Hantlarna ger inte samma effekt, tyvärr. I kinda miss my guns.
And there's kids playing guns in the street One's pointing his tree branch at me So I put my hands up and say: "Enough is enough" (and he shot me dead)
Det kallade farmor mig och pappa när vi kom och hälsade på idag. När det glimtar till, som när hon frågade hur jag har det i Stockholm och hur mormor mår, då blir jag helt varm inombords. Bara en sån - för andra helt naturlig - grej känns stor. Och när jag håller hennes hand så vet jag att hon vet; att vi finns där, att vi älskar henne. Det är en vidrig sjukdom som slagit rot i hennes kropp, och jag hoppas hela tiden att den inte ska ta henne ifrån oss. Inte mer, det räcker nu. Det finns fortfarande en liten strimma ljus kvar. Snälla, låt det inte bli helt svart.
Jag kan inte låta bli att irritera mig på det här med åldersgränser. Det vore en sak om man kunde vara konsekvent, då skulle jag ha lättare för att acceptera det. Men så är ju inte fallet. Man har inte tillåtelse att gå på krogen eller systemet förrän man - precis på dagen - fyllt arton respektive tjugo; övningskörning kan man glömma förrän man fyllt sexton, och för att fixa de tre delmomenten till körkortet måste man ha fyllt arton. Däremot, när det gäller exempelvis tandläkarbesök, då räknas det minsann från det året man fyller. Helt plötsligt är det inte det minsta viktigt att man inte hunnit bli tjugo än. Jag hade helt glömt bort att det var så. Jag trodde att det var ett helt år kvar tills jag skulle bli tvungen att betala för mina tandläkarbesök, eftersom jag precis fyllt nitton. Men nej då, inte en enda fördel kan man få för att ha blivit född sent på året. Mina tänder ligger ju nästan ett helt år efter vissa andras, men där finns ingen rättvisa whatsoever. Benefits, anyone? Jag kan bara komma på en enda.
When most of you have turned 30, I'll still be just 29.
Har precis sett Persuasion, baserad på en bok av Jane Austen. En sån där gammaldags engelsk kärleksfilm. Visserligen förutsägbar till tusen, men ändå lite småmysig såhär en söndagskväll. Du vet, när han ler och du kysser hans leende. Precis så.
Nu ska jag se x antal avsnitt av Sex & the City och drömma om ett fabulöst liv på Manhattan.
Två heldagar med fotboll. Kan inte neka till att suget bara blivit ännu större. Så på tisdag ska jag träna. Påminn mig om att jag sagt att jag ska det nu, annars kommer jag säkert hitta nån kass anledning att inte gå dit när det väl gäller. I'm such a slow starter.
Vet fortfarande inte när Japanska II börjar. Tror det är den 21/1, men skulle tippa på att det är upprop nån gång innan också. Kanske åker hem nästa helg, men om det inte är nåt upprop känns det onödigt tidigt. Har inget direkt sug efter Stockholm just nu; orkar inte återgå till råpluggandet och stressen. Oh well, till helgen ska jag iallafall festa. Känns lite dåligt att bara ha festat en gång under mina veckor här, så jag får väl ta igen det med att gå ut både fredag och lördag kanske. Min homie Petter kommer ju hit - vi brukar hänga på Söder, but it's been a while - så på fredag kanske vi kan catcha upp lite. Peace out.
Hade sett fram emot fotbollsträning i morgon, men den var visst inställd. Funderar på att börja på S.A.T.S. De ringde därifrån nån gång i början av januari och tyckte att jag skulle börja träna med dem. Jag svarade att jag inte hade tid - det var ju veckorna innan sluttentan - och om sanningen ska fram har jag aldrig varit nåt stort fan av Hälsokompaniet. Jag gillade verkligen träningspassen vi hade där med basketen, men det känns inte riktigt som min grej egentligen. Jag är mer för bollsporter, men den tiden verkar vara förbi och en förändring kanske vore på sin plats. Kan försöka få med mig Malin också, boxningshandskarna ligger och samlar damm hemma i Stockholm. Nu ska jag ge mig på hantlarna igen. Läste i en tidning häromdan att hantlarna ska väga minst 2,5 kg för att ge effekt. 2,5 kg?! Det är ju... luft!
Fredag, och det känns som vilken annan dag som helst. Ligger framför TV:n och slötittar på V för Vendetta. Andreas har somnat i soffan. Det har slutat snöa. Trots att det snöat i princip oavbrutet i två dygn är det fortfarande inte sådär vitt som jag hade hoppats på. Vet fortfarande inte när jag måste åka tillbaka till Stockholm. Det känns nästan lite overkligt; att ha ett annat liv i en annan stad som skiljer sig så märkbart från det jag har här. Här är det lugn och ro - där är det liv och rörelse. I crave both. I lagom mängd.
Every inch of me shall perish Every inch of me but one
En lampa i hallen har slocknat. Byter ut glödlampan mot en med lägre watt och känner mig som en riktig miljökämpe. Ägnar som hastigast en tanke åt det här med att stockholmare (och andra) börjat säga "gillar't" helt plötsligt. Jag tycks se och höra det överallt och det är fel. Mina vänner i Stockholm vet att det heter "giller't" och inget annat. Ska det va så ska det va på riktigt.
Det snöade hela dagen igår när vi hjälpte mormor flytta, och det snöar fortfarande. Nu äntligen blir det vitt och ljust och vackert. Funderar på att gå en promenad, men orkar inte byta om. Kanske ikväll, om jag lyckas få med mig någon. Det är bara Andreas hemma och han vägrar ju att följa med. Förmodligen för att det är för nyttigt för honom. Han har en tendens att undvika sånt som skulle göra honom gott.
Nyår blev trerättersmiddag med la familia + Hanna. Några glas vin senare och Singstar var i full gång. Jag och Andreas stod för underhållningen. Varsågod, bjuder på den. Sen bar det iväg till Sara och Skeppstedt, och 12-slaget tillbringade vi på torget. Vi var i princip äldst och en av ynglingarna blev knuffad på mig så att jag föll handlöst till marken. Bra start på det nya året! Sen fick jag äntligen träffa Henke, Björn, Mats och Flacken. Mats tyckte jag var lik Yuna (det var nog alkoholen som talade, men iallafall) och det kan man inte uppfatta annat än som en komplimang. Till slut hamnade vi hos Sofie, men där blev vi inte värst långvariga. När jag skulle gå satte Sofie på gamla Jösseforslåten och vi shakade loss på golvet tillsammans. Det var jag, Sofie och Mats som uppskattade låten. Tonårsröster och nostalgi - kan det bli bättre? Anders stod för skjutsen hem, efter några varv runt stan. Nyårsaftonen avslutades med nattmacka vid köksbordet med Andreas.
