GET IT ON

Längtar tills ikväll. Ska se på "Let's Dance" med mamma och Andreas (pappa jobbar) och äta den sanslöst goda räkröran ingen av oss kan få nog av. Sen blir det "Den siste samurajen" om jag orkar, för att se om Japan + Tom Cruise = sant eller inte.

Nu ska maten förberedas!

Det är så det känns just nu. Är riktigt seg, särskilt efter simningen. Nu ska jag ta det lugnt framför TV:n ett tag och sen hugga in på lite städning. Det blir ingen utgång ikväll, trots tillgång till VIP-biljetter (tack ändå, Malin), utan en skön hemmakväll istället. Nu ramlar jag isär.

"Sight. Feel. Yes!" och "I'm a shooting machine!"
Minns du? Naivt och härligt. Om det funkade? Tveksamt, men man kände sig... cool.
När man väl kom ihåg det. Vårt mantra.

Har någon sett Pushing Daisies? Tittar på det nu. Visst verkar det lite småmysigt?
Recensioner, anyone?

Jag är en sån där person som längtar efter att få äta frukost när jag går och lägger mig. Väldigt många har ju problem att äta frukost, ingen morgonaptit osv. men för mig är det bland det bästa på hela dagen. Och som jag äter! Har ätit det här varje morgon de senaste dagarna: blåbärsyoghurt, fullkorns (- och yoghurt)flingor och müsli. En skiva grovt bröd med kalkon, keso, rucola och plommontomater. Ett glas grapejuice. Oishii desu yo!

Idag blev det hemmagjord pizza till middag. Jag skulle kunna äta hundra såna, seriöst! Nyttig var den också, och smakade sådär härligt italienskt. På tal om italiensk mat. Det får mig alltid att tänka på den första (och sista) konversationslektionen med Eiko på Japanska II. Vi jobbade i par och killen jag hamnade med, Jens, som jag aldrig pratat med förut, förstod ungefär lika mycket som mig - i stort sett ingenting alltså. Vi trodde att uppgiften var att berätta vad vi ville göra. Man skulle ställa frågor till varandra under några minuter och sen redovisa inför gruppen. Vi var sist att redovisa just den gången, och insåg allt eftersom de andra pratade att man skulle berätta vad man ville prova på. Jag hade sagt att jag ville äta italiensk mat, och när Jens berättade det här för gruppen (han gjorde om formen grammatiskt sett så att det faktiskt blev rätt - att jag VILLE PROVA att äta italiensk mat) frågade läraren, som skrattade lite, vart någonstans jag ville äta det. Jens tittade på mig, och det första som slog honom var tydligen Sverige, för det var vad han sa. Alla började skratta, särskilt Eiko som riktigt tjöt av skratt. Jag menar, vem har inte ätit italiensk mat i Sverige? Jag skämdes. Det gjorde Jens också. Hela den lektionen var ett enda stort skämt. Jag har nog aldrig känt mig så lost och okunnig. Skönt att slippa, minst sagt. Men jag saknar spontaniteten och möjligheterna som fanns i Stockholm. Och mina fina vänner förstås.

Jag vet inte om det är så för er också, men reklamtexten under mina blogginlägg är alltid så himla aktuella just för mig och det jag skriver om. Just nu tipsar de om styrketräning och viktkontroll. När jag skrivit något på japanska brukar det vara reklam med japansk text under. Visst, varje gång man uppdaterar sidan kommer det en ny, men oftast träffar de rätt. Snacka om vinklad reklam.

Isabelle skulle till Karlstad idag så våra gemensamma gymplaner förstördes. Nu letar jag en ny tillfällig (eller långvarig) gymkompis. Någon som känner sig manad? Annars får jag väl helt enkelt åka dit själv, men det är ju faktiskt riktigt tråkigt.

Fick precis världens flashback från gymnasiet. Saknar verkligen den tiden. Bara en sån sak som att man träffade samma människor så ofta att man till och med visste vad de brukade ha på sig. Det var verkligen tryggt på något vis, och självklart uppskattade man det inte ens hälften så mycket som man borde ha gjort. Det är först så här i efter hand som man inser att det enda man hade gemensamt med många av ens vänner var just att man gick i skolan tillsammans. Det var så mycket mer än bara skolan som tog slut i och med studenten.

Jo, det måste vara så.
Han flirtar onekligen med mig.

Har ni läst Brustna Hjärtans Café? Ibland kan jag verkligen känna igen mig i huvudpersonen. Att vara sådär apatisk, det är en känsla jag känner igen. Och antagligen många med mig. Att inte kunna förmå sig att göra något. Överhuvudtaget. Det konstiga är att det kan komma helt oväntat; helt plötsligt bara sådär finns det inte en chans i världen att man skulle kunna ge sig ut och springa, eller dammsuga eller ens laga mat. Det känns som en kraftansträngning att bara existera; som att all kraft går åt till det. Det kändes nästan som att det var på väg dit förut när jag satt och läste, men plötsligt vände det. Det som tynger mig just nu är att jag har ett tomt, vitt Word-dokument framför mig som stirrar sådär elakt på mig, och hur jag än försöker får jag inte fram en inledningsfras. Eller någon annan delmening heller för den delen. Snacka om skrivkramp. Funderar på att ta en promenad och skingra tankarna lite. Det är konstigt egentligen, eftersom jag inte har så många tankar att reda ut.

Vårt postnummer vann! 84 vinnare, där alla vann minst 10000 kr.
Synd bara att vi inte var en av dem.

Jag och Isabelle skippade gymet idag och körde lite gemensam intervallträning istället. Efter tio minuter trampade jag snett och kunde inte ta ett löpsteg till. Skönt! Skulle nog ha satsat på gymet ändå, så här i efterhand. Men det får bli i morgon istället. Nu ska jag hoppa i myskläderna och fortsätta läsa om en fiktiv kvinnas liv. Att det kan vara så fängslande.

Nu har vi äntligen fått en ny TV. Pappa var i Karlstad och hämtade den i morse. Den förra blev det fel på när vi kopplade ihop datorn och TV:n för att se på film. Bilden liksom "brände fast" i TV-rutan, men som tur var gick det på garantin. Pappa är i och för sig allt annat än nöjd med den nya.

Ska väl ringa Isabelle snart och ge mig iväg till gymet. Har fortfarande extrem träningsvärk, benhinnorna värkte oavbrutet i natt när jag tittade på Oscarsgalan och idag är jag fortfarande lika orörlig som ett kylskåp. Något personligt brev har jag förresten inte heller skrivit, men jag har faktiskt haft rätt mycket att göra den här helgen. Ska lägga manken till i eftermiddag och gnugga geniknölarna lite extra hårt.

Efter maten hamnade jag visst här igen. Helst av allt skulle jag vilja fortsätta läsa boken ett tag och sen ge mig ut på en löptur, men nu är det verkligen på tiden att jag sätter igång med skrivandet. Samtidigt kanske det går lättare om jag rensar huvudet med en rejäl kraftansträngning. För det skulle det verkligen bli isåfall. Min kropp är inte direkt upplagd för ett löppass just nu; jag är så stel att minsta lilla rörelse är ansträngande. Träningsvärk är bra skit.

En vecka senare, ett kilo lättare. Mitt projekt går framåt, och det är rätt otroligt eftersom han vägrar röra på sig. Min käre far anser sig vara nära svältgränsen, och faller han ihop pga. näringsbrist är det helt och hållet mitt fel. Kan lova att han fått i sig mer näring den senaste veckan än han fått på väldigt länge. Och det verkar som att jag faktiskt gjort avtryck på honom. Han har stått emot frestelser förvånansvärt bra, och det är inte utan att jag blir lite stolt. Nästa steg blir att få med honom ut på en cykeltur, promenad eller varför inte lite fotboll.

Ska lägga mig och läsa lite i den andra boken nu. Borde egentligen knåpa på min ansökan, men jag har verkligen noll motivation. Vad ska man skriva egentligen? "Pick me!"

Snart ska vi åka till mormor och farmor. Jag lovade igår att köra, så att de andra kunde ta sig något att dricka. Jag avrådde självklart, men visst, de kan väl få unna sig lite. Sen när vi kommer hem igen måste jag skriva klart mitt CV och det personliga brevet. Försökte igår, men jag har verkligen skrivkramp. Det finns inget svårare än att försöka framhäva sig själv utan att låta drygare än Yes.

Har skönskön träningsvärk efter fotbollen igår. Framför allt i ryggen. Tråkigt att vi bara lyckats fixa en träningstid i veckan. Men om jag fattade rätt är det sista lördagen nästa helg, sen blir det åtminstone två träningstillfällen i veckan. Det är ju så få som tränar - igår var vi bara sju personer och tydligen var det mer än vanligt - och om två veckor är det cup, fick jag reda på igår. Kul, bara vi får ihop folk. Så, vänner, kom och träna!

Bara ett fåtal sidor kvar av boken nu. Then what?

Skön träning! Hade världens tillslag idag och en helt okej träffsäkerhet. Jag kanske har vilat mig i form? Jo visst, jag har hållit igång rätt bra de två senaste veckorna, men inte något som gett mig särskilt mycket fotbollsmässigt sett. Träffade Stefan också, han lyckas alltid höja mitt självförtroende till skyarna. Tydligen hade jag funnits med på Kronans "önskelista" inför den här säsongen, men eftersom jag flyttade till Stockholm hade det inte blivit något av det. Stefan trodde att han hade berättat det för mig, men för mig var det något helt nytt. Hur som helst sa han att det inte var helt omöjligt att de kommer höra av sig. Smickrande, helt klart. Men vad tycker vi om Kronan, Elin?

Nu har jag gjort klart pajdegen och satt in den på kylning. Efter fotbollsträningen ska jag göra räkpaj till familjen.

Sitter och småkikar på matchen mellan Birmingham och Arsenal. Otäck skada på Eduardo, troligtvis ett benbrott. Man har inte fått se något, men spelarna ser helt tagna ut. Nu äntligen bär de ut honom. Usch vad obehagligt!

Lyssnar på Jack Johnson, det är så lugnande och sövande. Ska krypa längre ner under täcket snart, börjar få problem att hålla ögonen öppna. Hade tänkt svara på ditt mejl ikväll Åsa, men det känns inte snällt att börja med det nu. Skulle bara bli halvfärdigt svammel, men å andra sidan har du väl vant dig vid det vid det här laget. I'll try to step it up.

Det finns en gräns. Jag är långt ifrån outtröttlig.
Du måste ge mig lite tillbaka. Bara lite.

Isabelle var här en sväng förut, så nu har vi planerat vidare. Under helgen ska vi knåpa lite, och sen försöka få iväg det på måndag. Men nu får jag nog skynda mig. Det börjar snart bli för mörkt för att springa, så det är nog bäst att jag ger mig iväg.

Boken, ja.
Hon skriver så fantastiskt att jag inte finner ord.

Findus står bredvid mig och slickar på ett gammalt muffinspapper som Andreas lämnat kvar vid datorn. Katter vet verkligen vad det innebär att vara konstant hungriga. Tror förresten jag skippar gymet idag och kör lite här hemma istället. Känner inte för att åka någonstans idag, och så hittade jag några sköna övningar i senaste Cosmopolitan jag köpte. Så idag ska jag

• träna lite hemma
• prata med Isa och ringa viktiga samtal
• fortsätta läsa boken jag började på igår
• ta det lugnt framför TV:n ikväll

Någon som har nåt tips på var man kan räkna kalorier online?

Okej, en dag till. En sista chans. Sen blir det en drastisk förändring. So you might as well stop already. Det är faktiskt lite obehagligt. This silence, it hurts me, just so you know ~

Nu ska jag och mamma ta en promenad.
Som vi gör nästan varje kväll.

---

Efter att ha pratat med Andreas blev jag ännu mer upprörd.
I morgon vet jag med all säkerhet.

Jag gillar Handelsbankens personal, de är verkligen genomsnälla. Snällararasöta banken gav tillbaka pengarna till mig direkt, och mamma köpte de där böckerna jag stod och höll i förra veckan som tröst för allt krångel. Ikväll ska jag läsa. I morgon ska jag träffa Isabelle och fixa inför framtiden. Sen ska jag försöka pallra mig iväg till badhuset på egen hand. Om pappa har en bra dag kanske jag till och med kan få honom att följa med. Om jag lockar med en bulle?

Känner mig så kränkt. Har en riktigt jobbig känsla i magen; som om någon varit och snokat i mitt rum, utan min vetskap. Som om någon kommit för nära, utan tillåtelse. Det kryper i kroppen, jag vill göra något. Göra något åt det. Ställa allt till rätta igen. "Ta fast tjuven!" skriker de i tecknade filmer. Det vill jag. Åka ikapp i en himmelsblå brumbrumbil, kasta lasso och fånga honom.

Nu blir jag rädd på riktigt. De ringde från banken alldeles nyss. Kvinnan som ringde började prata om att hon suttit och tittat igenom lite konstiga transaktioner och att mitt kort kommit upp. "Jaha...?" sa jag, helt oförstående, eftersom jag inte använt mitt kort på flera dagar. Det handlade tydligen om ett köp hos Elgiganten - 20 000 kr! - som hade dragits från mitt kort. "Det här är väl ingenting som du känner igen?" frågade hon och jag fick knappt fram något ljud överhuvudtaget. Ska ner till banken idag, göra en reklamation och anmälan. Ringde mamma också. Någon måste ha hackat sig in på mitt kort. Hon sa att om inte banken polisanmäler det så ska vi göra det. Men, jaha? Nu har jag inte råd att betala mina räkningar. Tänk om jag inte får tillbaka pengarna. Då dör jag lite. Och kommer jag våga använda betaltjänster över Internet i framtiden?

I natt har jag inte sovit bra alls. Drömde en hemsk mardröm. Ett gäng var ute efter att sno mitt barn (?) som i slutscenerna förvandlades till Findus. Det var en knivscen (vanliga bestick, inte köksknivar) mellan mig och en av tjejerna i Stockholm. Jag tror att jag lyckades gröpa ur en bit av hennes pekfinger. Ryser fortfarande. Sen sprang katten ut och blev tillfångatagen. Jag ropade efter nån Takeo, han som är med i Lian Herns böcker, men han hade redan fyra emot sig. Vad han gjorde där vet jag för övrigt inte, men det brukar inte vara särskilt logiskt i drömmar. Och så kanske det allra värsta: de tände eld på huset. Alla mina vänner stod och tittade på - ni skrattade! Plötsligt var Hanna där och frågade vad som hade hänt. När jag berättade sa hon: "Men, va jobbigt!" och sen cyklade hon vidare. Jag försökte ringa till mamma och pappa som tydligen inte var där, men de svarade inte. Just den biten kommer säkert från det som hände igår. Pappa skulle hämta mig och han sa att han skulle vara där inom en kvart. När det hade gått en haltvimme blev jag orolig och ringde hans mobil säkert åtta gånger, men fick inget svar, och mammas mobil gick inte att komma fram till överhuvudtaget. Det visade sig att han hade trott att han skulle hämta mig vid Sporthallen och inte vid Konsum, och så hade han lämnat mobilen hemma. Han blev arg för att jag aldrig kom och åkte hem, men eftersom jag hade bett honom komma för att vi skulle handla fick han snällt sätta sig i bilen igen. Bara en liten parentes sådär.

Jag kan inte låta bli att irritera mig på bokus.com's hemsida. Jag vill ju söka bland enbart engelska böcker, men det verkar inte vara möjligt. Jo, om jag vill titta på nya engelska böcker, men eftersom det börjar bli aktuellt med bokrea skulle jag ju helst av allt vilja välja och vraka bland dem. När jag och Hanna var på stan förra veckan stod jag och höll i två böcker. Den ena var av min favoritförfattare och den andra en lite mer lättsmält bok. Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte köpte dem, trots att det inte var rea. Det var väl just det som var avgörande: kostnaden. Jag är inte längre en fattig student (jag var väl aldrig särskilt fattig heller direkt, levde bara sparsamt) - jag är en fattig arbetslös. Visst är det deprimerande?

Jag ska nog bli kock. Mamma tycker det iallfall. Ja, eller åtminstone att jag ska jobba med något som har med mat att göra. Böngrejen blev jättegod. Nästan för god. Gillar att laga mat. Särskilt när jag själv ska äta det. Och det gör inte så mycket om det tar tid. Visst, makaroner och pastasås går på under tio minuter och det dög åt mig och Malin x antal gånger i Stockholm, men det blir betydligt godare om man faktiskt lägger ner lite tid och kärlek på det man ska äta. Det slutar nog med att jag gifter mig med min mat. Vi har ett speciellt förhållande till varann. Har ett visst begär - en hunger - som bara mat kan stilla. Fint.

Om en timme ska jag börja laga mat. Det kommer bli en härlig (stark!) blandning med bl.a. vita bönor och kidneybönor. Jag är inget fan av det direkt, bara kidneybönor i Ingers färskpotatissallad på sommaren. Pappa är inte precis heller överförtjust i bönor, vad jag förstått. Men ibland handlar det om att vidga sina vyer, och bönor har en så nyttig klang. Det går ju alltid att hålla för näsan, tugga och skölja ner med vatten om det skulle visa sig smaka hemskt.

Skön dag på gymet idag. Börjar redan känna träningsvärken komma krypande, och värre lär det bli efter morgondagens pass. Konstigt egentligen att det kan kännas så bra att köra skiten ur sig.

Karin ringde förut. Usch vad jag saknar dig! För ett år sen gjorde vi allt tillsammans. Projektarbete, körkort, basket, student, reseplaner... Det har verkligen gått ett helt år. Känns så himla overkligt. Kan inte låta bli att känna mig gammal. 19 år och ålderskris.

Läser du min blogg?

Som svar på Flackens fråga varför vi har makaroner i garderoben här hemma: de får inte plats i skafferiet. Jag och Malin hade miljontals (okej, lite överdrivet kanske) olika pastasorter i Stockholm, och de kom ju med hem i samband med flytten. Såärdet. ^^

Idag ska jag gymma och ringa ett visst samtal. Handla, och laga smalmat till pappa. Det är faktiskt riktigt kul att ha något att engagera sig i. Han gillar mig nog inte så mycket ibland, men han lyssnar åtminstone på mig.

Idag fick jag i princip ett helt paket makaroner över mig. Skulle hämta en trashjacka ur garderoben att ha på mig när vi kapar träd, och lyckades självklart riva ner ett öppnat (!) paket med makaroner. Tänk er ljudet - kändes som att det aldrig skulle sluta smattra. Blev så paff att jag först inte ens tänkte på att försöka hindra de sista makaronerna från att trilla ut. Stod bara där som ett fån och gapade. Väl ute i trädgården var jag på sånt där jobbigt humör när man börjar skratta så fort man ska göra något. Skulle såga av en stor gren och så fort jag försökte ta i började jag skratta. Har haft träningar när det känts precis så. I have one particular in mind. Ingemar höll i träningen och det var skottövning i par. Jag och Hanna sköt tillsammans och hur mycket vi än försökte koncentrera oss missade vi hela tiden. Det gick så dåligt att man bara kan skratta åt det - och det gjorde vi också. Ingemar blev helt vansinnig och skällde ut oss (flera gånger till och med), men det hjälpte inte. Det är faktiskt en rätt jobbig känsla att vara sådär okontrollerat uppsluppen. Har man väl börjat är det omöjligt att sluta. Iallafall för mig.

Det blir nog festival för mig i år ändå. Finaste Håkan kommer och han är festival för mig. Mamma trodde att jag ville gå för att Kent blivit bokade. Vart har hon varit de senaste åren? Det var ju en evighet sen jag lyssnade på dem. Det är nostalgi. Vi har fina minnen ihop, Kent och jag. Men det var en annan tid, i ett annat liv.

Kom precis hem från gymet. Blev lite irriterad över att Andreas lånade ut sin cykel (just den biten var förstås väldigt snäll) och gav mig en nyckel som inte passade. Var sådär lagomt road när jag stod där och försökte tvinga upp låset, men det var ju förstås ett omöjligt uppdrag med fel nyckel. Som tur är har jag en rar far som kom och hämtade mig och cykeln. När jag stod där och väntade på undsättning undersökte jag mina omaka - och uppenbarligen snodda - fingervantar. I den ena stod det "Petter Persson". Undrar hur gammal han var när Eva köpte dem till honom. Han kan inte ha varit äldre än lågstadieålder, för vantarna är egentligen på tok för små för mina händer. Saknar hur det var förr. Det var så fint allting.

Jag vet inte vilken dag i ordningen det är som jag blöder näsblod. Ärligt talat..?! Det vägrar ju att ge sig också. Jag har bättre saker för mig än att ligga på rygg och känna hur allt blod rinner upp (ner?) i huvudet.

Idag blir det gymet och kanske lite simning också. Kanske borde avstå med tanke på att jag antagligen färgar hela badhuset rött om jag skulla råka börja blöda näsblod, vilket mycket väl kan hända. Sen ska jag hem och kapa träd, och fixa mat till familjen. Jag är vår familjs Anna Skipper. Den här veckan startar ett nytt projekt, och jag har en tuff utmaning framför mig. Jag ska omvandla pappa till ett hälsofreak och få bort den där ölmagen han haft så länge. Det är ur en ren hälsosynpunkt; just det där bukfettet är en av de största hälsoriskerna för män och jag vill ha min pappa kvar så länge som möjligt. Jag kommer vara hård och skoningslös.

Dirty Dancing 2 på TV:n nu, och jag kom precis på vem jag såg den med förra gången. Varför kan det inte vara som på film? Att det finns två personer - man ser redan från början hur det kommer sluta - som är menade för varandra. Och allt är så sockersött att man vill spy, fast egentligen är man bara avundsjuk. "Varför kan inte mitt liv vara som en film?" tänker jag när min skatt vänder sig om och trycker tassarna emot mig. Finaste.

Det är knappt jag minns hur det kändes att vara sådär fri och levande; när de enda problem man hade handlade om ideal och trivialiteter, och vad man än gjorde så kände man att man skulle klara det - på nåt sätt. Det var verkligen vi mot världen, och jag tvekade inte en sekund på att vi skulle vinna i slutändan. Jag visste nog inte ens vad riktig ångest var då. Det vet man inte förrän man upplevt det. Jag lärde mig så tidigt. Drömmen slutade lika snabbt som den börjat. Den där känslan av att komma ner på jorden igen. Jag hatar den.

Heeeeey, jag tror att jag vet vem hon är. Det största frågetecknet nu är bara vår relation till varandra: jag känner verkligen inte henne, men hon känner uppenbarligen mig.

Förresten, CEEM (det otroligt kreativa namnet på gårdagens drink) är det godaste jag druckit på länge. Mer sånt!

När jag och Emily gick från Dennis lägenhet ut till entrén för att röka mötte jag en tjej som jag visserligen känner igen, men som jag för det första inte kan placera, och för det andra är helt övertygad om att jag inte känner. "Hej Malin! Va kul att se dig!" var det första hon sa. Det kändes så pinsamt att fråga vem hon var, så jag hälsade glatt tillbaka. Senare inne på Tiki kom samma tjej fram och kramade mig på dansgolvet: "Jag visste att vi skulle träffas inne på Tiki." Eh, okej, tänkte jag och dansade iväg. Har jag missat nåt eller?

Men som Mats precis sa:
- Grattis iallafall till en ny kompis!

Jag blir glad av att träffa gamla vänner igen. Och det värmer rakt in i hjärtat när en saknad vän säger att hon saknat mig. Eller när en annan vän säger att det känns som att vi sågs senast igår, trots att vi inte setts sen studenten. Eller när det diskuteras gemensamma framtidsplaner, och jag har en plats där. Och en kär vän säger: "Det är skönt att du flyttat hem, äntligen får man träffa dig lite oftare." Det betyder. Det gör det värt att vara här.

Jag blir ledsen när du inte är där. Jag tänker på dig, trots att det inte finns någonting. Och nånstans gör det lite ont för att du inte känner samma sak längre. Men jag vänjer mig. Och det känns när en gammal flamma berättar att han är där med någon annan. Det känns ännu mer när han frågar vem jag är där med, och jag inte har något svar som kan mäta sig med det jag just fått. Men jag håller en vän i handen, dansar bort det onda och får ett leende som lenar. Ni är så underbara.

Och det var solsken och klarblå himmel idag också. Hanna ringde förut och frågade om hon fick bjuda mig på lunch på Sunday's. Gratis mat och trevligt sällskap är ingenting jag tackar nej till, särskilt inte när jag ändå skulle ner på stan. And lunch was lovely! Sen blev det outfitletande. Hittade tyvärr inte ett enda klädesplagg värt att prova ens. Får väl helt enkelt rota fram nåt gammalt tråkigt ur garderoben och vara glad ändå.

Nu ska jag hoppa in i duschen.
Ska till Carro om en timme.

Pratade precis med Elin om hur planerna för morgondagen ser ut. Det låter som en kanonkväll! Först förförfest hos Carro med mat och dryck, sen Singstar hos Dennis, och så till sist Tiki Room. Förhoppningsvis hittar jag nåt nytt att ha på mig i morgon också, så är kvällen så gott som fulländad.

Snart är den här dagen över. It never really got to me, det har bara varit en dag i mängden. Pratade dock med en söt person förut. Han var lika ensam som jag, which is a good thing, right?
Han skulle bara veta att jag väver små tunna kärleksdrömmar om honom i smyg.

Jag är verkligen helt slut efter styrketräningen och simningen. Har tränat riktigt bra (och hårt!) den här veckan, och det börjar kännas. Men det är en skön trötthet som infunnit sig. Hoppas på träningsvärk i morgon också, som ett bevis på att det gett resultat. Köpte halvårskort förut, och Anna tog kort. Typiskt mig att vänta precis så länge att de hunnit höja priserna.

Visst ska det blir jättekul att festa i morgon, men jag börjar ju äntligen komma i form och det känns lite småtråkigt att förstöra den här veckans träning med en rejäl fylla. Vet att jag låter hemskt tråkig, men ska försöka med ett lite mindre alkoholintag. Ni vet lika väl som jag hur det kommer sluta. It's worth a shot, though.

Alla hjärtans dag, ja. I'm really not feeling it.
Och det känns riktigt bra.

Hoppas att jag orkar hålla fast vid den här senaste träningsrutinen jag börjat med. I morgon blir det iallafall gym + simning igen. Kan säga redan nu att mina ljumskar inte alls kommer gilla det. Tyvärr hjälper varken salva, stretching eller ordentlig uppvärmning, men det gör inte så mycket - jag är van. Efter träningen ska jag hjälpa pappa att kapa ännu ett träd, och sen försöka hitta nåt annat att sysselsätta mig med. Är inte det minsta sugen på att sitta och stirra ut i tomma intet framför en av alla löjliga kärleksfilmer som sänds i morgon, och känna mig misslyckad bara för att det är Alla Hjärtans Dag. Men det är väl antagligen så kvällen kommer se ut.

Nu har jag äntligen orkat lägga upp en ny layout. Det blev väl sådär, inte riktigt som jag tänkt mig, men ändå... Saknar den gamla, men den här blev lite varmare och mer "rätt i tiden". Andreas tyckte det var fint, så jag får väl vara nöjd antar jag. Nu ska jag gå ner och fixa lite fruktsallad inför Top Model 9.

Nu skiner solen!
Och filmen börjar närma sig sitt slut.

Enligt väderprognoserna ska det bli sådär fint vårväder idag igen (även om det ser rätt tveksamt ut just nu), så det får nog bli en springtur och en långpromenad lite senare idag. Om inte motivationen tryter, vill säga. Och om inte ljumskarna vägrar, efter gårdagens behandling. Men först lite Advent Children.

Jag satt i mitt mörka tapetsblå rum, enda ljuset kom från datorn. Kände ett sug efter lite kattkärlek, och började leta efter kiiisen, but he was nowhere to be found. Letade i alla rum, alla skrymseln och vrår. Hittade honom till slut: han låg på min tröja i sängen, en halvmeter ifrån där jag först satt när jag började min skattjakt. Herregud (!), hur blind får man bli?

Efter en timmes styrketräning och en halvtimmes (750 m) simning är jag tillfreds med dagens motion. Det börjar bli dags att fixa (halv?)årskort och bli stammis på badhuset. Är dock mindre sugen på den obligatoriska fotograferingen, men det är väl bara att blunda och tänka på nåt annat.

Andreas tittade på Advent Children förut. Jag hann bara se början innan jag skulle träffa Isabelle, men jag sken som en sol när jag faktiskt förstod vad de sa utan att behöva läsa undertexten. Funderar på att se filmen i morgon, det var en evighet sen sist. Längtar efter de nya FF-spelen till PS3. It's gonna be friggin' awesome!

Pappa var på Apoteket förut och köpte Ormsalva. Jag och Andreas har redan skämtat om att han ska ha den för att "smörja in snoken". Tråkigt nog är den bara ett substitut för Algesal och Zonsalva, och inget annat smaskigt.

Och för att göra dagen ännu lite bättre har jag och Isabelle hittat en liten jobbdröm. Det handlar om en ynka månad, men riktigt bra betalt, en rolig upplevelse och en nyttig erfarenhet. Det skulle verkligen vara jättekul om något kunde gå som man vill någon gång. Annars får jag väl söka jobbet som renhållningsarbetare, köra sopbilen och styra "armen". Det kanske är mitt kall här i livet, vem vet?

Jag borde ha fler såna här dagar. Måste skriva ner allt för att kunna se tillbaka på att jag faktiskt haft dagar där jag varit allt annat än lat. Inledde dagen med att titta på Bortspolad. Sen satt jag på mattan i hallen i solljuset med katten som inte ville låta mig vara ifred. Satte mig ute på trappen och bara njöt av det härliga vårvädret, och Findus följde troget efter. Efter det har det gått i ett. Började med att fylla diskmaskinen och sätta igång den, och la även in en tvätt. Sorterade gamla skolböcker från låg- och mellanstadiet; sparade alla sköna rim och alliterationer men slängde de tråkiga räkneböckerna. Fram med rengöringsmedel i alla dess former och första projeketet blev toaletten. Tog tandborsten och skrubbade varenda liten yta vid handfatet. Det infinner sig alltid nån slags lyckokänsla hos mig när man verkligen kan se smutsen försvinna. Gjorde rent badrumsskåpet och gav även toaletten en omgång. Putsade även fönster som hastigast. Sen kom pappa hem från jobbet, och jag bytte tandborste och rengöringsmedel mot såg och sekatör. Ut i trädgården för att fixa "frisyren" på ett vildvuxet äppelträd. Det fanns inte mycket kvar av det när vi var färdiga med det. Sen blev det matlagning, och så disken och tvätten. Lite vila, och sen ut på en löptur i mörkret med Andreas. Stretch, styrka, dusch och nu sitter jag i sängen med en välmående katt bredvid. Jag är helt övertygad om att all energi kom från det fina vädret. Det gäller att ta tillfället i akt och bara njuuuuuta.

Har spenderat större delen av dagen med Hanna, som nu har siktet inställt på England istället för USA. Efter en jättegod middag med mi familia tog vi en långpromenad runt stan och pratade om livet i största allmänhet. Förhoppningsvis blir det fler såna här kvällar framöver. En myskväll inom snar framtid ska det bli iallafall.

Den kommande veckan ska jag försöka få ordning på allt här hemma. Det är rörigare än nånsin, tack vare alla mina flyttsaker som hamnat i vardagsrummet. Ska samla kraft och städa hela huset den här veckan hade jag tänkt. Försöka komma till nytta nu när jag flyttat hem. Det känns som det minsta jag kan göra.

Oj, nu gjorde jag precis det jag och Hanna pratade om att vi inte gör längre.
I guess I haven't grown out of this phase. I just hope it was the right thing to do.

Kom precis på att jag faktiskt var mitt i ett projekt innan jag satte mig här. Håller på att packa upp alla saker jag har med mig hem från Stockholm. Prio ett är väskorna med kläder som barrikaderar den minimala lediga ytan i mitt sovrum. Har bara sorterat de kläder som legat i garderoben här hemma sen jag flyttade; mycket har slängts, och en del har hängts undan. Nu ska jag ge mig på väskorna och fylla garderoben. Jag behöver iallafall inte oroa mig för att bli sysslolös idag. Helst av allt vill jag bara lägga mig och snooza på Findus. Men nu ska jag faktiskt ta tag i mig själv!

Och tack Flacken.
Har saknat er alldeles för mycket!

När jag skriver det här sitter jag i bilen på väg hem till Arvika. I natt sov jag högst tre timmar. Det var helt omöjligt att somna. Sov på en schleten luftmadrass på golvet, efter att ha överlåtit min säng till pappa som behövde den mer. Jag är van vid att sova med människor som snarkar, men inte så här intensivt. Det var aldrig tyst! De snarkade i omgångar; när den ene äntligen blev tyst tog den andre över. Och grannarna ovanför spelade utländsk klappklapp-musik så att taket (deras golv) vibrerade. Samtidigt hade jag en malande värk i högerbenet, ungefär som när man har ont i benhinnorna. Jag klättrade på väggarna! Ville kasta saker på mina föräldrar för att få tyst på dem, men samtidigt hade jag inte hjärta att väcka dem. Smög upp och hämtade iPoden, satte i lurarna och på med musiken. Men det hjälpte inte! Det var först när jag spelade så hög musik att det riktigt dånade och ringde i öronen som jag äntligen bara hörde musiken. Tyvärr kunde jag inte ligga stilla särskilt länge; vände och vred mig för att hitta en bekväm position för benet, men det fanns tydligen ingen. Övervägde att ta med mig datorn och sätta mig ute i hallen och härda ut, men det verkar som att jag somnade till slut, runt fyrasnåret där nån gång. Sen ringde väckarklockan strax före sju. Jag trodde inte det var sant. Hela grejen kändes bara som ett dåligt skämt. Mina kära föräldrar hade sovit bättre än på länge och var piggare än någonsin. När jag låg i sängen och väntade på min tur att få låna toaletten (läs: bättre tider) började mamma prata med mig om hur vi skulle lägga upp packandet i bilen. Med en uppgiven, mycket svag och ömklig röst, som för att verkligen understryka hur beklämd jag kände mig, svarade jag: "Snälla mamma, kan du inte bara låta mig få de här minuterna..?"

Och vad är det första jag ser när jag kommer ut med första omgången väskor till bilen? Jo men självklart, en blå jävla himmel! Har inte sett en skymt av solen på flera veckor, men i morse visade den sig minsann. Lite lagomt irriterande när det enda jag önskade en dag som denna var just raka motsatsen: moln och mörker. Som tur är har solen äntligen gått och gömt sig bakom det där molntäcket jag blivit så bekant med den senaste tiden, så nu kanske jag äntligen lyckas somna. Men det lutar nog mot lite anime först. Nån fest ikväll blir det förresten inte. Däremot en lugn hemmakväll framför TV:n, med min lille vän tätt intill.

Oj, vilken skräll! Häromdan pratade jag med en av mina före detta kärlekar Erik, och ikväll skrev hans tvilling till mig på msn. Har inte pratat med honom sen.. Ja, hur länge sen var det egentligen? Det måste vara år sen sist faktiskt.

Nu ska vi börja göra i ordning efterätten här. Lightglass, exotiska frukter, nötmix och mörk choklad. Ett litet nyttigare alternativ av det goda. Om jag kommer ihåg ska jag ta en bild. Nu blir det Postkodmiljonären. Smartast vinner!

Kom precis hem efter att ha varit på restaurang med mamma och pappa. Efter underbar mat och dryck och en nota på 1000 kr är jag en genomlycklig människa. Det var ju självklart inte jag som betalade, även om jag gav pappa två femmor för att betala parkeringsavgiften och för att boosta mitt samvete lite. AND IT WORKED! Mina föräldrar är helt enkelt bäst! Och servitrisen var to die for. Och jag är lite smått berusad, pinsamt nog. Har ätit på tok för lite de senaste dagarna, för att kunna få ner så mycket som möjligt idag, och vinet tog verkligen där det skulle. Hej hopp så var allt dimmigt! Nu ska jag varva ner lite för att orka äta efterrätt sen till Let's Dance som mamma bestämt vill se. När jag kommer hem ska jag försöka planera in en öl- och myskväll med min blivande make och pappas blivande måg. Jag ser fram emot det, pärlan. ILU! :*

En sak jag funderat på är hur det vore att jobba på L'EASY. Det måste ju vara svårt att veta vem man menar om man bara säger "Peter" eftersom alla har samma namn. Eller finns det bara en Peter som levererar varor över hela vårt avlånga land?

"Ring och beställ, så kommer Peter med den."
Stackars sate.

Om ca tre timmar kommer mis padres. Om ett dygn är jag på väg hem till Arvika. Ser faktiskt fram emot bilresan hem. Timmar med min iPod. Fast jag lovade pappa att köra lite också. Får se om det blir så, eller om han är så stressad att hinna hem att han kör hela vägen själv. Det lutar nog mot det sistnämnda.

Såg på TV4Nyheterna förut, de hade en liten minnesstund för Torbjörn Benson Olsson. Han dog av en hjärtinfarkt, bara 43 år gammal. Det fick mig att tänka på Mats. Han dog också av en hjärtinfarkt alldeles för tidigt, drygt 40 år gammal. Det var på mammas födelsedag och jag minns det som om det var igår. När Inger ringde och berättade vad som hade hänt trodde mamma att det var ett dåligt skämt. Även efter att de lagt på var mamma helt övertygad om att Mats fortfarande var i livet. Men det var han inte..

Jag minns hur du alltid kunde få mig att skratta. Du var pappas bästa vän, och som en extrapappa för mig. Du var den som lärde mig att äta rostat bröd. Jag ville bara äta de som du hade gjort i ordning, för du skar ut små fina mönster i brödet och "målade" med marmeladen. Allting var en lek med dig, allting var så roligt. Förr tyckte jag att jag kunde se dig bland molnen, men det var längesen nu.

30 nu!


Och 31!

That's it, I give up. For now.. Jag har den perfekta bilden (som för övrigt är min bakgrund på Macen), men det går inte riktigt att få den att passa in i blogg.se:s mallar. Som vanligt, med andra ord. Har bråkat med Photoshop och blogg.se i två timmar nu, och till slut insåg jag att det jag försökte med helt enkelt inte var möjligt att genomföra. Synd faktiskt, för det hade blivit riktigt vårigt och fint. Får se om jag lyckas med något nästa gång.

Nu när jag har sådär överdrivet mycket dötid borde jag nästan sätta mig och fila på en ny layout. Don't get me wrong, jag gillar den här. Men den känns så kall och vintrig. Kanske borde fixa ihop en med ett vårtema. Å andra sidan är det så tidskrävande och jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp det. Har inga direkt vårbilder heller. Däremot höst, vinter och sommar. Typiskt, eller hur?

Men det kanske är värt ett försök hur som helst. Ett tidsfördriv om inte annat.

Slår på Kanal 5 och vad ser jag? Karlpetter, i Fråga Olle. Man slutar visst aldrig att förvånas.

Och ibland blir jag bara så fruktansvärt trött på bilddagboken.se. Inte nog med att det varit intrång i databaserna och lösenord lämnades ut hejvilt, det krånglar verkligen varenda dag. Varför inte stänga ner sidan helt tills man fått ordning på det istället?

Pappa berättade nyss att Findus låg i min garderob och sov, och att han "hade kurren på" när pappa strök honom över ryggen. Förhoppningsvis är det ingen fara med honom. Han har väl inte direkt världens bästa läkekött i och med att han ju faktiskt har några år på nacken, men han har varit med om olyckor förut och återhämtat sig bra, och han skulle bara våga göra annat nu när jag äntligen kommer hem.


Thank you for your concern. :*

Just det, en annan fråga från programmet var:

- What do you call the people who come from Denmark?
- Jewish people?

Tog precis en lång och varm dusch. Känner mig helt matt så här efteråt. Skulle kunna somna här och nu. Eller åtminstone i sängen under täcket. Halv sju, det är lite väl tidigt va? Igår släckte jag lamporna vid halv tio och tänkte sova. Insåg att det var löjligt tidigt - särskilt för någon som kan sova i en evighet och ännu lite till - så jag satte på TV:n och slötittade på diverse nyhetssändningar. Vuxenpoäng. Min bok kommer ta slut ikväll, så i morgon får jag se till att hitta på något. Kanske äta lunch med mig själv på stan? Har aldrig gjort det förut. Ätit lunch ensam alltså.

Igår när jag satt och läste min bok hade jag på TV:n i bakgrunden. Jay Leno Show, han intervjuade high school-elever i USA. "Are you geographically challenged?" hette den delen av programmet. Tydligen hade en undersökning visat att 11 % av high school-elever i USA inte visste var det egna landet låg. Ärligt talat, hur dum får man bli?

- Where can you find the Berlin Wall?
- Er.. Um.. The former Soviet Union?

- What do you call people who come from Amsterdam?
- ... Amsterdamian?

- What's the name of the biggest country in South America?
- Africa?

Jag känner mig så produktiv idag. Jag har tvättat, handlat, städat, omorganiserat i skåp och garderober, bytt sängkläder.. Nu återstår bara matlagning och disk så kan jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa Obasan.

Typiskt nog var det "kanonpris!" på Riesen idag. Bara för att få mig att sakna lite mer.

Sådär, nu har jag sålt min säng. De kommer och hämtar den på lördag morgon. Tacka vet jag blocket.se. Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Hade helt glömt bort att jag faktiskt köpte en skönlitterär bok här i Stockholm förra året. Senare ikväll blir det grönsaksdipp och en lättsmält romantisk komedi i min ensamhet. Men det gör inte så mycket. Skulle dock föredra en Riesen- och ostbågskväll med en väldigt speciell person. Så som det brukade vara.

Idag har jag sett på direktsänd bowling från Arvika. Jag såg mamma och pappa! Och andra ansikten som gjorde mig glad. Jag har faktiskt ägnat dig en och annan tanke sen vi sist sågs.

Jag drömmer om en pojke som kastar småsten på mitt fönster en sen fredagsnatt - eller tidig lördagsmorgon - så att vi ska hinna dela en soluppgång tillsammans.

Hur kan man inte älska Karl Petter?

Jag har läst mig till att det nog är dubbelslag jag har, och att det är relativt vanligt att hjärtat "hoppar till" och slår ett extra slag. Men så här ofta kan väl ändå inte vara normalt? Det stod att det ofta är stressrelaterat, så det här med att åka hem och ladda batterierna känns plötsligt som en ännu bättre idé. I really don't feel like getting a heart condition.

Men jag har inte bara mig själv att oroa mig för just nu. Åsa, lova att du stannar i sängen tills du återhämtat dig ordentligt. Det har hänt för mycket den senaste tiden - det ena varningstecknet efter det andra - och du måste börja sätta dig själv i första rummet. Lova det.