Don't you dare give up on me
Datum: 2008-02-05 Tid: 16:10:22
Mamma ringde precis och berättade att det hänt något med Findus. Det hade hänt redan igår, men hon hade inte velat ringa och oroa mig i onödan. När de hade släppt in honom på kvällen igår hade han sprungit in och gömt sig bakom soffan i vardagsrummet. Efter många om och men hade han försiktigt krupit fram och liksom släpat benen efter sig. Han orkade knappt ta sig uppför trappan själv; nosen var het och torr, han ville varken äta eller dricka och gnydde när mamma försökte röra honom. Här nånstans får jag tårar i ögonen. Min älskade lille vän hade släpat sig in i mitt rum och lagt sig på kuddarna i min säng. Pälsen hade varit "tofsig" och mamma hade bäddat ner honom. I morse hade han tydligen varit bättre, men långt ifrån bra, och det syntes att han hade ont. Pappa trodde att han kanske varit i slagsmål, men det finns inga som helst klös- eller bitmärken på honom. Kanske har han jagat fåglar i ett träd och ramlat ner. Kanske har han blivit påkörd av en bil. Kanske har någon sparkat på honom. Igen.
Keep my baby safe from harm ~
Kommentarer
» Elin Öhh
Min katt överlevde att bli påkörd i 80 km i timmen. Kan hon, kan han.
Trackback
