GET IT ON

Nu är mingelmaten fixad och det verkar bli riktigt bra. Iallafall enligt mig och Karin, och jag hoppas att de andra tycker att det går att äta också. Annars lär det finnas en hel del annat att tugga på ikväll, så ingen behöver oroa sig för att svälta. Önskar bara att jag inte kände mig så hängig. Mår åtminstone inte sämre än igår. Some wine and I'll be fine...

Om 90 minuter kommer Carro och hämtar mig. Then I'm off!

När jag var nere på Coop förut med Karin träffade jag Morgan. Han hade tydligen försökt ringa mig nu under jul för att höra om jag hade lust att jobba, men jag har inte fått nåt samtal. Kan bero på att jag bytt mitt SIM-kort mellan den gamla och den nya mobilen några gånger den senaste tiden. Tur i oturen antar jag. Hade nog haft svårt att säga nej till jobbtimmar, men samtidigt ville ju jag - liksom alla andra - va ledig på jul och nyår. Hur som helst sa han att jag har jobb där i sommar igen om jag vill.

Kvällen har spenderats med päronen och Inger och Janne. TP, drinkar (honungsvatten och Ibumetin för min del) och glada miner. And when you wink at me, I love you so much it hurts. A mutual understanding. We're in this together, I know.

Mår jag så här i morgon får jag nog överväga att ställa in mitt nyårsfirande.

I can feel my temperature rising.
Neck swelling, eyes watering.

Du har ingen rätt att försöka ge mig dåligt samvete.
You have no right to make me feel bad.
Jag är inte skyldig dig nånting.

Kände det redan i natt när jag gick och la mig. Blev oroväckande täppt i ena näsborren. Och så vaknar jag i morse... Jodå, I'm sick all right. Såhär lagom till nyår. Och nyårsblåsan jag beställt får jag inte heller. Fick ett ursäktande mejl igår och jag blev minst sagt besviken. Thank God för min reservklänning. Jag och Karin har planerat att gå på stan i morgon, en snabbis på Systemet, fixa nyårsmingelmaten och leta kläder och accessoarer. Om jag orkar.

Inger och Janne kommer på tisdag. Inte nog med att de varit sjuka under jul (40 resp. 39 graders feber) - Inger har tydligen ramlat och slagit ut tre tänder (!) så nu kan hon i princip inte äta. Årets nyårsmeny här hemma lär bli helfestlig! Soppa är väl i princip det enda som funkar, men eftersom Inger inte äter vare sig fisk eller skaldjur finns det inte sådär jättemycket att välja på. Snacka om att va en riktig otursfågel.

Bambambam, jag hinner inte göra mig i ordning för alla skickar sms, ringer eller skriver till mig på MSN. Nu har jag iallafall lyckats hoppa i långkalsongerna och slängt på mig några lager kläder. Så nu ska jag bara ta på skor och ytterkläder, then I'm off. See you in a few!

Snart börjar det bli dags för julmat igen. Och om några timmar kommer tjejerna hit på lite förkrök innan vi drar vidare mot ytterligare festligheter. Kom precis på att jag inte fixat något att dricka, men förhoppningsvis finns det nån vinflarra jag kan låna eller nåt annat gott i barskåpet. Har iallafall en innestående drink från igår. Pappa har lovat att fixa i ordning nåt. Exciting! Fast just nu är jag inte värst sugen. Bara illamående. Men bara jag tagit en dusch, hoppat i rätt kläder, fått på mig lite smink och fått sällskap av världens bästa brudar så kommer nog partystämningen att infinna sig. Ses i vimlet!

Tog förresten en långpromenad med sötaste Sofie förut.
Kul att träffa dig igen, gumman! :*

Åh, farmor gjorde mig så glad förut! Hon är så tunn, och sist vi var där tyckte hon att lussekatten var så tung att lyfta att jag var tvungen att dela den åt henne. Hon var väldigt svag idag också, men världens bästa julklapp måste ändå ha varit när hon började sjunga. Pappa satt och småsjöng på "Hej tomtegubbar slår i glasen och låt oss lustiga vara" och när han inte kunde fortsättningen stämde jag in. Och då, bara sådär, började farmor att sjunga med. Hon kommer inte ihåg vem jag är, men hon mindes texten till den jullåten. Hon var med och sjöng i kör förr och älskade att sjunga. Det var så härligt att se henne lysa upp. Kändes nästan som att se en glimt av den farmor hon en gång var.

På vägen hem stannade vi till på Coop och köpte det allra sista som fattades. Slängde med en påse naturgodis också, bara för att. Den senaste timmen har jag stått i köket och förberett julmat. Mamma har lagt ansvaret på mig vad gäller de nya rätterna vi ska ha i år. Har gjort en avokadosås, en löjromsås och en lax- och skaldjursröra som står på kylning nu. Sen ska jag göra en lyxsallad (ja, det stod faktiskt så i receptet) med bl.a. granatäpple, grönmögelost och valnötter. Ska försöka komma ihåg att ta bilder.

Wilma ringde för en stund sen och bjöd över oss på fika på Annandagen. Ska bli kul att se hur deras nya kök blev och framför allt att få träffa lilltösen. Linn, deras äldsta barn som nyss blivit mamma, har flyttat hem från USA med sin dotter (och pojkvän, men har är hos sina föräldrar just nu). Mamma har köpt en jättesöt liten Mimmi Pigg-dress till henne, och jag ska ge Wilma och Thore en skål med julgodis som tack för allt stöd i somras när mormor gick bort och mamma och pappa var på Mallorca.

Nu ska jag se på Musse Piggs Julsaga, sen blir det några avsnitt Sunes Jul (mammas önskan) och så Kalle Anka förstås.

Nu har jag och Elin mer eller mindre planerat färdigt inför nyår. Det är bara detaljerna som behöver finslipas lite. Jag får rysningar (av den behagliga sorten) bara jag tänker på det. Det kommer bli hur bra som helst! Och för att göra det hela ännu lite bättre fick vi precis klartecken från Småland: de kommer hit för att fira nyår som vanligt. Sist jag såg dem måste ha varit i somras nån gång. De är som min andra familj och jag blir alltid lika glad av att träffa dem. Längtar!

I morgon är det julafton. På förmiddagen ska vi åka till farmor och lämna julklapp till henne och personalen. Önskar att jag kunde få tiden att stå still. Det är dagarna innan jul jag älskar allra mest. Att få pyssla, stöka, baka, lyssna på julmusik - allt för att komma i rätt stämning. Julafton känns ju som avslutningen - själva kulmen när det vänder - och känslan efter att maten är uppäten (nåja, när man inte orkar äta mer), alla klappar öppnats och det är helt tomt under granen... Ja, den skulle jag gott klara mig utan. Som tur är finns det annat att se fram emot. Juldagen t.ex. Fest (?) och kramkalas i mängder. Och den preliminärbestämda glöggkvällen den 27:e. Och så nyårsafton förstås.

Findus hoppade upp i min säng nyss och helt plötsligt hade han lyckats stänga av datorn. Bra där! But I got the message, he wants my full attention. Men det får vänta för nu tänkte jag slötitta på Elf. Promenaden blev visst inte av. Insåg att det var rätt kallt ute. So I sort of took the easy way...

Har precis tryckt i mig tårta (för tredje gången idag), sju sorters julgodis och så lite pepparkakor på det. Hej extrakilon! Tror nästan det får bli en liten kvällspromenad sen, för att mitt samvete inte ska gå i taket. Jag är mätt och magen är verkligen full, men jag skulle ändå inte ha några som helst problem att äta mer. Äh, kanske får ta en omgång till. Ska ju ändå gå en promenad sen. Om jag orkar. Eh.

Det var pinsamt längesen jag klippte mig. Jag skojar inte när jag säger att det är nästan exakt ett år sen någon använde en sax i mitt hår. Har faktiskt helt missat att det gått så lång tid, eftersom jag för det mesta bara samlat håret i en boll och satt upp det. Minns inte ens när jag borstade det senast. De få gånger jag haft utsläppt hår har jag kört på "trollunge-looken" och tovat till det, använt saltvattenspray och sen fixerat med volymspray. Har helt enkelt inte orkat bry mig. Men nu börjar det minst sagt bli dags att göra nånting åt mina slitna hårtoppar. En ny frisyr till nyår vore ju trevligt. Eller åtminstone ett besök hos frissan för att fräscha till mig lite. När nu det ska hinnas med. Och om det finns några lediga tider...

Inget paket i brevlådan idag heller. Thanks for nothing.

Det börjar bli dags att gå ut och hämta posten. Och det är strålande solsken ute (men snön lyser med sin frånvaro). Så, snälla söta rara tomten, ge mig en försenad födelsedagspresent! Eller varför inte en julklapp? Jag har ju faktiskt till och med pröjsat för paketet själv, så det känns som att det inte vore för mycket begärt.

Senare idag ska jag klä granen. Ensam.
För första gången någonsin. Saknar dig.

Ikväll fick jag äntligen träffa Karin igen, och det kändes precis som vanligt. Vi åt tårta och pratade om allt mellan himmel och jord. Allt är så bra med dig, finaste. Du gör mig glad och jag kan verkligen va mig själv med dig. Kan inte säga nog många gånger hur mycket jag älskar dig. Så tack... För att du finns, i mitt liv ♥

Jag var visst inte tillräckligt tydlig i mitt förra inlägg. Har alltså fått ett mjukisdjur, inte en riktig hund. Men den är bra fin ändå.

Verkar förresten som att vissa sms som skickats till min mobil inte kommit fram, så jag ber hemskt mycket om ursäkt för att jag inte svarat isåfall. Och för att jag kanske tror att ni glömde bort min födelsedag. Tack alla ni som faktiskt kom ihåg att gratulera mig. Ni betyder~

De senaste två timmarna har jag ägnat åt att packa upp resväskorna, rensa i garderoben och fylla den med alla kläder jag hade med till Norge. Phew, jag är helt slut. Hatar att packa upp. Detärsåfruktansvärttråkigt. Nu tar jag en välbehövlig paus och samlar krafterna lite. Sen ska jag ta fram dammsugaren och skurhinken och börja kriga. Och så blir det en liten sväng på stan med mammi. Fixa de sista julklapparna, gå några andra ärenden och köpa lite mer julpynt. Jag är verkligen i julstämning, trots den alltför gröna gräsmattan utanför.

Phew, idag har det verkligen gått i ett. Sov hos Hanna i natt, blev hämtad av M&P vid tio och så åkte vi till Karlstad. Handlade julklappar, lite julpynt (även om det hade blivit betydligt mer om inte mamma trilskats med att vi skulle spara oss till Ikea) och lite annat jox. Bland annat en topp på H&M som jag självklart upptäckte, när jag kom hem, att det var ett litet hål på. Det är alltid nåt fel på plaggen jag köper på H&M. Att jag aldrig lär mig. Hur som helst, när vi kom hem åkte jag och mamma och handlade och sen satte jag igång med att baka ännu mer julgodis. Gjorde fyra sorter med Isabelle igår, och idag blev det tre nya. Jag är något av en talang. Iallafall om jag får säga det själv. YUM!

Funderade först på att haka på tjejerna och festa ikväll, men bestämde mig för att vänta till juldagen och bara ta det lugnt med familjen. I morgon ska jag och mammi på stan en sväng, sen ska jag julstöka hela dagen.

Vi kom till farmor tjugo minuter över sex, fullastade med lussekatter. Personalen berättade att hon precis hade gått och lagt sig, och när vi försiktigt gick in till henne låg hon redan i sängen och sov fridfullt. Vi hade inte hjärta att väcka henne. Åkte ju trots allt dit för hennes skull, och det hade bara varit egoistiskt att väcka henne. "Hej, nu är vi här och vill bjuda dig på lussekatter!" Ska göra ett nytt försök i morgon. Tänkte ta med lite frukost och äta där. Jodå, julskinka med senap.

Tog en efterlängtad kvällspromenad med Flacken förut. Kramades lite och pratade massor, bl.a. om att det vore trevligt med en glöggkväll av nåt slag. Vänner, är ni på?

Andreas ringde precis och ville ha ett recept på våfflor. Hade han bara varit hemma hade jag gladeligen fixat våfflor till frukost åt honom. Cross my heart and hope to die.

I morgon kanske jag ska till Hanna i Mangskog och vara barnvakt. Ja, inte åt Hanna alltså, utan åt sötaste lillkillen Adam. Sen på lördag blir det förhoppningsvis en tripp till Karlstad för att handla julklappar och gå på Ikea.

Har skrivit ett inlägg om söndagens avskedsmiddag, men det ligger på min Macbook och jag orkar inte sätta mig vid den nu. Hur som helst har jag, efter en hel dags buss- och tågresande (som gjort att min rumpa mer eller mindre avlidit), äntligen kommit hem. Det första jag gjorde var att slänga mig på katten. Och Isabelle, han tog emot mig! Arms wide open. I natt ska vi skeda. Fast det vet han inte om än. Annars har jag mest kramats med mamma och pappa, tittat på nya saker som hänt i huset och bara andats Arvika. Men det fattas nåt. Käre storebror, det är tomt utan dig.

I morgon ska jag baka lussekatter med pappa och bjuda farmor på när vi åker och hälsar på henne. Och så ska jag köra bil.

Och så var sista dagen avklarad. Ikväll ska jag, Isabelle, Mike och Migi äta middag på hotellet, som står för mat och dryck. Såg ut att bli kött av nåt slag, ganska dyrt vad jag förstod. Nåja, gratis är alltid gott.

Nu ska jag gå hem, ta en dusch och fräscha till mig lite.
See you in a few!

Nu har jag jobbat klart första passet för dagen: 10-15. Vid 18 ska jag tillbaka och jobba igen. Näst sista dagen på jobbet. Kan inte påstå att jag är det minsta sugen. Särskilt inte efter den hektiska lunchserveringen jag precis varit med om. Herregud! Men det gick förvånansvärt bra. Det var verkligen team work på hög nivå. Fick instruera Marius, som annars är head chef, hur man gör när man serverar. Känns ju rätt bra med en sån här finish iallafall, där alla hjälptes åt och tog det lugnt och metodiskt, istället för att stressa och låta det gå ut över varandra. High five!

Norskar är konstiga. De verkar inte fira Lucia. Jag frågade efter lussekatter för några veckor sen, om de inte hade det här, men jo då, det hade de. "På en särskild dag. Vet inte riktigt vilken.. Men det är mest skolbarnen som firar det." Personen jag pratade med syftade på Lucia, men visste alltså inte vilket datum det var. Jag blev rent ut sagt chockad! Småbarn därhemma vet när Lucia är. Det är ju lika självklart som att julafton är den 24:e.

- I think it's sad that you're not coming back. I really do. But you could come back in May?
- ... I'm gonna miss you too, Migi.

Och plötsligt kändes det inte lika enkelt att bara lämna allt och åka hem. Det finns vissa personer här som verkligen fastnat; som lämnat spår efter sig och som jag fattat tycke för. Som det kommer göra ont att säga hejdå till. För det lär vara sista gången jag ser dem. Det kommer kännas konstigt. Jag har trots allt träffat de här människorna i stort sett varje dag de senaste tre månaderna, och plötsligt kommer tiden här bara finnas kvar som ett minne. Nog för att jag längtar hem, men det finns mycket här som jag kommer sakna. Vi har ju blivit som en liten familj. Och ni lyckas alltid locka mig till skratt. Förstulna blickar, intriger, kramar, kärlek, gräl, svartsjuka... Allt finns här. Det är som en dålig såpopera, och helt plötsligt tycker jag inte att storyn är sådär overklig och överdriven. Allt kan verkligen hända.

Det är verkligen blankis på gatorna nu. Going for a walk is almost suicidal. Hoppas bara att bussen inte blir försenad på ondag när vi åker hem. På onsdag. Det är bara fem dagar kvar nu. Och idag började jag packa, så nu känns det att det är på riktigt. På måndag eller tisdag ska jag en snabbis till Norheimsund och köpa godis att ha på hemresan. Det har jag planerat i flera veckor nu. Ser fram emot hemresan, den kommer bli lovely. iPoden är tankad med massa bra musik, nötter och godis kommer förgylla tillvaron, liksom de nummer av Glamour och Cosmopolitan som jag sparat. Och korsordstidningarna förstås. Bara vetskapen om att för varje sekund komma lite närmare... julen, Arvika, familjen och vännerna. Allt det där jag älskar allra mest.

I förmiddags hade vi ett snabbt litet möte med Børge där vi pratade om hur det blir efter jul. Han skulle kolla hur bookingen ser ut i januari och framåt och återkomma, för att få ett hum om hur många jobbtimmar det kan tänkas bli. Han sa att han inte ville lova något han inte kunde hålla, men det verkade på honom som att det inte lär bli fler jobbtimmar (än det varit nu) i början på nästa år - snarare tvärtom. Däremot kunde han garantera så mycket jobb vi bara orkar i maj/juni, och antagligen under sommaren också. Men varken jag eller Isabelle har någon större lust att spendera sommaren här utan vill göra det på hemmaplan. Som det känns nu kommer iallafall inte jag åka tillbaka hit efter nyår, trots att jag inte har någon aning om vad jag ska göra i Arvika. Men det blir helt enkelt inte lönsamt att jobba kvar här om timmarna blir färre än de redan är. And I miss you~

Don't get me wrong, I don't mind sharing. Men vissa saker vill man helt enkelt ha för sig själv. What would you have done without...? Exactly.

Glädjen varade i drygt 24 timmar. När jag kom hem från jobbet igårkväll fick jag nämligen det tråkiga beskedet att kanalerna försvunnit lika fort som de kommit tillbaka. Tack för den. Nu lever jag på vetskapen om att det idag är exakt en vecka kvar tills jag kommer hem. Sju ynka dagar, varav tre av dessa är slitsamma arbetsdagar med hektiska julbord. Bara slutspurten kvar, sen väntar belöningen. Och som jag längtar!

När jag kom hem igår, satte på TV:n och av en slump råkade byta kanal till TV3, och den annars så välbekanta svarta rutan och texten "Ingen tilgang" plötsligt bytts ut mot Oprah fanns det ingen hejd på glädjen som infann sig. Kanalerna har kommit tillbaka! En tidig julklapp, det tackar vi för.

Om en halvtimme börjar jag jobba. Det verkar bli en rätt lugn kväll, vilket känns precis lagom. Och i morgon och på torsdag är jag som sagt ledig, vilket innebär att jag kan fortsätta läsa Män som hatar kvinnor, som börjar bli ruskigt spännande. A real page-turner. Rekommenderas, även om man inte gillar deckare. Jag menar, det är långt ifrån min favoritgenre och jag är verkligen helt hooked nu. Läs!

All snö som kom igår har i princip redan töat bort. Det började redan igårkväll när jag gick hem. Det var inte snö som föll längre, utan snöblandat regn. Deprimerande till tusen. Det värsta är att det ser ut att bli kallare längre fram i veckan (kanske redan i morgon?) och om det fryser på kommer det bli livsfarligt att överhuvudtaget vistas utomhus. Nåja, lite spänning i tillvaron åtminstone.

Idag är jag ledig och det känns hur bra som helst. Var verkligen i behov av en ordentlig vilodag, och det är precis vad den här dagen varit. Sov länge, såg på Niklas Mat, tog en power nap, läste två kapitel i Män som hatar kvinnor och sen hamnade jag här. Har tittat på en liten film om Night Effect (mobilen) och torkat dregel ur mungiporna, svarat på mejl, läst bloggar och diskuterat julklappar med min kära mor. Nu börjar det bli dags att bege sig hemåt för att läsa ytterligare ett kapitel ur boken, i väntan på Oskyldigt dömd. I morgon jobbar jag, sen är jag ledig onsdag och torsdag, för att sen jobba hela helgen. Därefter har det helt plötsligt blivit sista veckan och dags att packa resväskan och hoppa på tåget. The train that'll take me home.

Det toksnöar! Jag vet inte hur mycket det har kommit idag, men det har iallafall snöat hela dagen och det är helt underbart vitt och härligt ute. Make this last forever~

Idag är det söndag och andra advent. Och den bästa dagen att jobba om man vill ha dricks. Önskar att det var tredje advent och den fjortonde istället. Bara en vecka dit. Och tio dagar till hemresan.

Det känns som en klump i halsen. Sådär tjockt som när man är på väg att bli sjuk. Det gör ingenting. Jag kan gott bli sjuk nu. Jag menar, hellre det än när jag ska åka hem, eller ännu värre - när jag kommit hem. Så om det är en förkylning på gång tar jag emot den med öppna armar. Det vore faktiskt nästan passande att bli sjuk nu. Som en slags garanti för att jag inte blir sjuk på min födelsedag och över jul och nyår. Kanske får ta av mig halsduken och jackan och springa några varv i kylan. Jag är så rationell ibland.

Här är det grönt, soligt och kallt. Hemma i Arvika är det snö. Hoppas innerligt att den får ligga kvar över jul. Finner inte ord för hur lycklig det skulle göra mig. Det kan jag väl åtminstone få i år? Ingen Andreas, ingen farmor, ingen mormor... men snö... snälla?

- Det gick inte för mig första gången, för han hade för kalla händer.

En kär vän till mig (jag nämner inga namn, men vi kan kalla henne Isabelle) om hur en italiensk gäst försökte göra ett "trick" med en glasflaska och ett kreditkort.

- Så, ja.. Time will tell. Men det är kul att ha nån att göra iaf. Eller vad man ska kalla det.
- NÅN att göra? Nu börjar du bli lite väl vild tycker jag. :P
- OJ, skrev jag nån?! HAHAHAHAHA. Menade nåt såklart.

En kär vän till min kära vän (jag nämner inga namn, men vi kan kalla henne Malin) om senaste nytt i Øystese. Och det blir betydligt roligare om man vet vad det pratades om sekunderna innan, men det är ingenting som bör tas upp här.

Nu sitter jag och Isabelle uppe i baren och viker servetter för brinnande livet inför helgens julbord. Okej, det kanske var att ta i. Vi gör det samtidigt som vi äter godis och kakor. Är man tjej går det nämligen alldeles utmärkt att multitaska. Vissa killar behärskar det visst också har jag hört. Hur som helst har vi tänkt stanna här ett tag till. Kanske avrundar vi kvällen med ett glas vin, några kex och självklart lite ost. Att gå och lägga sig är det iallafall inte tal om. Jag tror att jag börjat förvandlas tillbaka till den nattuggla jag en gång var. Har jättesvårt att somna nu för tiden, och vaknar visserligen fortfarande tidigt men de senaste veckorna har jag tvingat mig själv att ligga kvar. Det är inte direkt likt mig att ligga kvar i sängen till elva, men har man ingenting att göra när man vaknar kan man lika gärna försöka sova så länge som möjligt. Dygnsrytmen rubbas rätt ordentligt med arbetstiderna man har här. Nåja, när jag kommer hem till jul ska jag försöka återgå till att bli sådär fräscht morgonpigg igen. Vägrar sova bort dyrbara julminuter.

Nej, nu måste jag fortsätta vika servetter. Sen ska vi dammsuga restaurangen, gå och skifta och hugga in på det där vinet jag nämnde tidigare. Man kan alltid hitta nånting att fira, bara man letar tillräckligt noga.

Nu har vi fått upp en julstjärna i fönstret där hemma. Det gjorde underverk och höjde mysfaktorn till skyarna. Eller iallafall så att man märkte en viss skillnad. De har förresten börjat visa ett svenskt matlagningsprogram som heter Niklas Mat, och som de patrioter vi är följer vi det troget. Det får väl bli vår alldeles egna julkalender, i brist på annat. Annars hade jag tänkt kolla på Sunes Jul på datorn som jag tankade hem förra året. Den är i en klass för sig och får mig att skratta lika mycket varje gång, trots att jag sett alla avsnitt ett otal gånger.

Första december. Nu behöver man inte längre försöka dölja alla "för tidiga" julkänslor.
So I wear my heart on my sleeve.

Tittade precis på första avsnittet av årets (svenska) julkalender. Eller, jag tittade bara i fem minuter, längre behövdes inte för att skapa mig en uppfattning. Var fanns julstämningen nånstans? Förra året var julkalendern hur mysig som helst, jag följde den troget och missade inte ett avsnitt. Hade hoppats kunna göra det samma i år, men kan säga redan nu att jag inte kommer se några fler avsnitt. Trist, hade behövt nånting.