GET IT ON

Kommer hem från jobbet, laddad till tusen för att hoppa i bikinin, smörja in mig med solkräm och åka till Årbotten. Men så är inte bilen hemma. Pappa har åkt till golfbanan och kommer inte tillbaka förrän vid ett, två nån gång. Solstrålen Malin blir plötsligt ett stort svart regnmoln. Ingen bil, ingen buss förrän 13.40 och inga vänner som kan följa med. Jag som är superpepp på att ha en riktig stranddag (precis som i måndags), med sol, bad, fika och trevligt sällskap. Istället har jag nu sovit en timme i solstolen här hemma. Och nej, det går inte ens att jämföra. Men visst, det är iallafall fint väder och allt kan inte va perfekt hela tiden så man ska väl inte klaga egentligen.

Fick iallafall tillbaka pengarna från Paynova, så nu har jag bokat biljetten igen, och den här gången gick det bättre. Fick exakt samma biljett, enda skillnaden var att idag kostade den trettio kronor mer. Tack för den!

Åh, idag ser det ut att bli kanonväder! Känns som att det är dags för en dag på playan igen. Skulle vara oerhört tacksam om det här med biljetten kunde lösa sig också. Har inte fått svar från Paynova så när jag kommer hem från jobbet får jag väl försöka ringa Kundtjänst igen. Är inte så sugen på att betala 300 kr en gång till. Och om nu inte betalningen gått igenom kan det ju va bra att boka om biljetten, den blir inte direkt billigare ju fler dagar som går. Priset har redan ökat med trettio spänn sen igår. Som det ser ut nu får jag väl helt enkelt punga ut med pengarna än en gång. Isåfall var det sista gången jag handlade tågbiljetter över nätet.

Nu ska jag borsta tänderna, sen sticka iväg till världens mest fantastiska jobb.
Jag hoppas att ingen kunde undgå att lägga märke till ironin där.

Den här dagen kommer inte direkt gå till historien som en av de bättre. I morse när jag kom till jobbet funkade inte ljuset i tvättstugan. Eftersom jag börjar tidigare än vaktmästarna fanns det ingen att ringa och be om hjälp, och jag antog att det var lika bra att inte försöka fixa det själv, så jag använde blixten på mobilen som ljuskälla. Tills batteriet inte pallade mer. Helt plötsligt stod jag i en stor vattenpöl i mörkret. Vattnet från tvättmaskinen rann inte ner i avloppet utan svämmade över. "Jo, tjena, va härligt!" tänkte jag och stängde av tvättmaskinen, lämnade rummet som det var och gick iväg för att städa. Ringde till Roger vid sju när han började jobba, och 90 minuter senare var problemet löst. När jag kom hem bestämde jag mig för att beställa tågbiljett hem från Arlanda när vi kommer med flyget från Cypern. Jag betalade och allt såg ut att gå bra, men fick bara ett bekräftelsemail från Paynova - inte SJ. Kollade upp det och bokningen var inte registrerad överhuvudtaget, ändå hade det dragit pengar från kontot. Försökte ringa SJ's kundtjänst men det var 25 före i kön, och de hänvisade till Internet istället så jag skickade iväg ett mail. Där skrev de att min bokning antagligen inte gått igenom och att jag skulle ringa kundtjänst istället. Thanks for nothing! Skickade precis iväg ett mail till Paynova och frågade vart mina pengar tagit vägen. Varför måste allt krångla samtidigt för?

Sen hände det en annan grej på jobbet idag. Herregud säger jag bara.
And don't ask. Var bara tvungen att skriva det nånstans.

Helt plötsligt ska det inte bli nåt fint väder längre under veckan. Halvmulet, risk för åska och även regn. Så mycket för de badplanerna. Å andra sidan vore det skönt med lite regn och rusk och anledning att stanna inne. Har ju några böcker jag vill läsa (kan ju åtminstone tillåta mig själv att läsa den största, lite bökigt att ta med sig på resan) och filmer finns det alltid att se. Sen har vi tänkt åka och hälsa på min gammelfaster också, så då passar det bra med typiskt "vara inne-väder".

Igår bad jag om att få springa banan som uppvärmning på träningen. Vet inte var all energi kom ifrån, men sista kilometern hade jag fått upp en himla fart och det gick otroligt lätt att springa. Sen hade jag ju inte räknat med att vi skulle fortsätta köra fys efteråt, men det var bara skönt att få anstränga sig ordentligt. Lär väl dock känna av det när jag går i trappor idag. Eller på cykelturen dit och hem. Det brukar vara det värsta.

Solen håller på att gå upp bakom träden och lyser sådär gulorange borta vid horisonten. Det är inte alla som får se soluppgången varje morgon. Snart ska jag cykla dit...

När jag kom hem från jobbet i morse var det rätt svårt att avgöra hur vädret skulle bli. På ena sidan drog molnen ihop sig, och på andra sidan kämpade solen för den blåa himlen. Satt vid köksbordet och höll mamma sällskap när hon åt frukost, och funderade på vad jag skulle hitta på fram till jobbpass nummer två. Mamma föreslog att vi skulle åka till Karlstad idag istället för på lördag. Alltid skönt att slippa stressa, och i och med att mitt jobb är rätt så flexibelt lät det som en utmärkt idé. Vi övertalade pappa och impulsåkte till "storstan", där det förresten var jättefint väder. Jag köpte en svart fodralklänning, ett brett skärp och ansiktsvatten. Var jättesugen på en jumpsuit från Vero Moda, men den fanns såklart inte i min storlek. Köpte nästan en rutig skjortklänning också, men det kändes lite onödigt när det var sommarklänningar jag letade efter. Ångrade mig självklart på vägen hem, bankkontot var desto gladare. Måste införskaffa ett par flipflops innan Cypern, och gärna någon tunn tunika/klänning, annars är jag good to go.

Idag kom böckerna. Snacka om snabb leverans! Beställde dem i förrgår och idag är de här, trots att det stod att det skulle ta mellan 4-6 arbetsdagar. Surt bara att jag fick erbjudande idag om att det är fraktfritt den här veckan. Nåja, 29 kr kan jag bjuda på.

Nu ska jag springa ner och kolla mobilen, fick precis sms. Exciting! Säkert Halebop eller nåt annat tråkigt, brukar alltid va det när jag laddat för ett härligt "jag gillar dig"-sms. Sen ska jag sätta mig på cykeln och trampa iväg mot kontoret.

Hoppas att det blir fint väder idag igen. Isåfall blir det kanske Årbotten även idag, med Anders den här gången. Men enligt SMHI ska det väl bli lite sisådär idag. Lite åska, lite molnigt. Ser ut att bli bättre igen på torsdag. Kanske får vänta med badandet till dess.

Har förresten blivit bjuden på ännu ett kalas. På fredag ska jag till Furtan på fest hos Åsman, han och Per ska ha 40-årskalas. Mat, tårta och bål bjuds det på. Den här sommaren har varit för bra för att va sann, sett ur matperspektiv. Sen på lördag ska jag förhoppningsvis till Karlstad en sväng med mamma. Har hemmamatch klockan tre, så det blir ingen längre visit. Om det nu blir någon match, vi var fem på träningen igår igen så det ser inte direkt ljust ut. Vart håller ni hus? Kan inte låta bli att bli besviken. Har man sagt att man är med i ett lag så är man med hela vägen - man kommer inte och går som man vill. Vi som är där och tränar har iallafall kul, men jag måste ju erkänna att motivationen tryter när man inte ens kan spela tre mot tre.

Mamma och pappa var i Sunne idag och fixade inför mormors begravning nästa fredag. Dagen efter att mormor dog låg jag ute i solen och tänkte på allt som hänt. Behövde få utlopp för alla känslor, så jag tog fram papper och penna och kluddade ner några rader. De ord jag fick fram den dagen är den text som kommer pryda mormors dödsannons i VF och NWT på torsdag. Mamma hittade nämligen lappen när hon kom hem från Mallorca (trots att jag hade försökt gömma den under en hög med papper) och tagit med den till Sunne för att visa Curt och Kerstin (min morbror och hans fru, min "moster"). Alla var eniga om att just den texten ska stå med i tidningen. Jag vet inte vad jag ska säga... Det var ju bara en kladd, som aldrig var menad att bli en dikt till en dödsannons. Jag fick inte ens chansen att korrigera den:

Tredje veckan. Det känns ändå okej, antar jag. Skulle inte haft nåt emot om det varit sista veckan, om man säger så, men nu kan jag iallafall börja se slutet och räkna ner till semestern. Om jag nu inte ska börja jobba mer på Coop igen när jag städat klart, vill säga.

Nej, det är väl lika bra att ge sig iväg så att jag kommer hem nån gång. Den här värmen är som sagt inte särskilt behaglig att städa i. So... I'm off!

Klickade precis hem fyra böcker av Marian Keyes. Tänkte att det var lika bra att köpa flera på samma gång. Behöver nåt att läsa på Cypern (på tåget till och från Stockholm, flyget, stranden osv.), och skulle inte ha nåt emot att slöläsa lite under de återstående tjugotvå dagarna. Så fyra färska engelska böcker är på väg hem till mig. Jag längtar!

Halv åtta igår morse gick jag och mamma en morgonpromenad. Redan då var det jättevarmt. Vid halv elva åkte jag och Karin ut till hennes sommarstuga för att lapa sol, bada, ha "photo session" (bilder kommer så småningom) och äta bullar i några timmar. Klockan fyra hade jag fotbollsträning i värmen. Det enda det gav mig var huvudvärk och vätskebrist. Stack hem tidigare från träningen för att göra mig i ordning och åka till Flacken där det väntade kalas. Fem stjärnor för maten! Kom hem efter elva nån gång och tog en liten kvällspromenad innan det blev sängen. En helt fantastisk dag. Tack för den, alla inblandade (men mest du, hjärtat)!

Den här dagen ser ut att kunna bli helt okej den också. Först ska jag och mamma ta ännu en morgonpromenad, och sen kanske jag följer med Karin och su familia ut till stugan igen. Har inga tider att passa idag, och det känns som en perfekt söndag. Behöver ladda batterierna inför kommande städvecka. Har bara tio dagar kvar nu...

Med bara fyra trappuppgångar kvar hade jag tankarna på vad jag skulle äta när jag kom hem. Kroppen skrek efter frukt och inget annat, men frukten vi köpte sist vi handlade är uppäten för längesen. Gick och önskade att jag skulle hitta ett mynt eller två så att jag kunde svänga in på OK på hemvägen och köpa med ett äpple. Och vad får jag se då! Jo, en kundvagn -med en tia i! Synd bara att jag inte önskade lite mer konkret var det var jag ville ha. "Jag önskar att jag hittar ett mynt som inte sitter fast i en kundvagn." Han där uppe som uppfyller önskningar kanske inte förstod det som jag tyckte var så uppenbart. Nu vet jag till nästa gång.

Efter idag är jag halvvägs.

Idag kom posten riktigt tidigt. Hade precis börjat hugga in på min gröt när den gula bilen åkte förbi och fyllde brevlådorna med en rykande färsk Arvika Nyheter. Orkade inte gå ut och hämta den, det får bli när jag kommer hem istället. Om jag orkar, vilket inte känns särskilt troligt, skulle jag behöva ta en liten löptur sen innan kalaset. Kanske kompromissar med mig själv och promenerar till kontoret istället för att ta cykeln. Får ändå ont i rumpan av min stenhårda sadel. Men nu ska jag trampa iväg mot Kocki och Taserudsgatans svindlande trappuppgångar.

Jag överlevde! Egentligen var det tänkt att vi bara skulle köra fys idag, men eftersom det bara var sju stycken som dök upp blev det ett varv på banan och sen spelade vi mixlag med herrarna istället. P-O bjöd på jordgubbar efteråt, och träningen kändes verkligen som en skön start. Min blånagel börjar förresten äntligen (?) att lossna. Ömt nåt så inihelv....!

Nej, klockan tickar iväg mot kvart över läggdags. Kan inte direkt påstå att jag längtar efter att jobba, men det ska bli skönt när morgondagens båda pass är över. Då är det helg och jag är ledig två dagar i rad! Så... Godnatt!

Sofie tog en rain check på badandet eftersom hon redan hade lovat bort sig som barnvakt idag. Inte mig emot, jag är inte mycket för att bada på Ingestrand ändå. Föredrar Årbotten, eller allra helst Treen. Ingestrand är förstås trevligt om man vill va social och se en massa kända ansikten, men själva badandet där klarar jag mig bra utan. Det får bli liggstolen på gräsmattan idag igen. Skönt!

Jag såg en söt pojke på ett hustak förut. En sisådär sjutton-arton år kanske. Han satt på taket till ett hus som jag skulle vilja bo i. Det har så fina fönster. Sen mötte jag en man i sina bästa år som var ute på en joggingrunda - i bar överkropp. Sexpack fanns det gott om, om jag säger så. Blonda lockar och hörlurar. Mmh, hemvägen var kantad av ögonstenar.

Frukost blev en halv portion havregrynsgröt med mjölk och lingonsylt, ett glas vatten med linfrön, och en spik av Andreas pizza från igårkväll. Findus spydde på sitt underlägg på golvet. "Duktig kisse!" sa jag, för han spydde ju faktiskt varken på mattan eller golvet. Lite trist bara att jag gjorde rent underlägget så sent som igår.

Låt den här dagen gå lika fort som de andra dagarna den här veckan.
Jag vill hem och ta plats i solstolen.

Mamma ringde tidigare idag. Hon var på en marknad på Mallorca och tittade på olika väskor: "Jag väljer mellan fyra stycken. Vilken vill du ha?" Lite svårt att säga härifrån, om jag säger så. Särskilt svårt var det i och med att hon bara hörde ungefär vart fjärde ord jag sa. Jag tror att det blev en mörkbrun till slut. Kanske.

På väg till jobbpass nummer två träffade jag Sofie. Stod och pratade en stund, och gjorde upp att vi ska ses i morgon. Morgondagen ser ut såhär: Jobba - sola/bada med Sofie - jobba - träna. Sen är det freeeeedag, och jag ska försöka börja städa klockan fem på morgonen. Så tidigt som möjligt iallafall. Det är som sagt helt outhärdligt varmt i trapphusen, och att öppna fönstret hjälper inte det minsta när solen ligger på.

Har precis ätit min och Andreas kycklingsallad. Idag var det tacksamt att komma hem. Andreas hade redan gjort klart det mesta och väntade bara på att jag skulle fixa kryddblandningen. Ibland är han bra att ha, tro't eller ej. Funderar faktiskt på att ta mig i kragen och försöka mig på ett träningspass lite senare. Kan ju alternera promenad med att jogga om inte annat. Det är väl ungefär på den nivån det ligger i nuläget. Åt lite pasta för att orka. Och drack lite kaffe på jobbet. Väntar bara på att maten ska lägga sig, och att energin infinner sig. Måste få ett smakprov på hur träningen i morgon kommer gå. Bara jag inte svimmar eller nåt. Det vore ju onödigt.

Eh. Alltså, jag blev precis bajsad på. Låg ute i solstolen, på mage, när jag kände att jag fick en blöt "klump" på ryggen. Blev helt paff och trodde att det helt plötsligt hade börjat regna enorma regndroppar. Men det var vitt! Och kletigt! Såg en fågel flyga förbi ovanför mig. Ser jag den jäveln igen ska han minsann få se på annat. Visserligen ser jag ingen skillnad på måsarna, men den här gången drar jag alla över en kam. Det måste väl finnas nåt annat ställe att "gå på toaletten" än över min rygg? Yuck! Andreas tyckte att det var roligt iallafall. Jag bju'r på den.

Vädret ska bli lika fint som det var igår. Skönt att jag har en lugn dag med bara nio trappuppgångar. Det tar två-tre timmar, sen är jag tillbaka igen och kan hoppa i bikinin, lägga mig i solstolen och sova bort några timmar, innan Andreas går upp vid halv ett och det är dags för lunch.

I morgon drar fotbollen igång igen. Är inte det minsta motiverad, utan det känns mest bara som en börda. Det är knappt jag orkar cykla till jobbet och gå i trappor med den energi jag har just nu. Hur ska det gå att helt plötsligt börja köra löppass? Jag är hemskt otränad, jag vet, och jag orkar inte ta tag i det heller. Promenader, fine, men att ge sig ut och springa sådär som jag gjorde förr känns helt enkelt inte som ett alternativ längre. I just don't care anymore.

Jag är så hungrig att jag ser mat när jag blundar. Det enda jag kunde tänka på när jag städade kontoret var mat. Självklart låg det en stor lockande bakelse i köket som någon lämnat, bara för att göra det hela ännu värre. Nu har jag precis slängt in en laxfilé med kräftstjärtstäcke i ugnen, och en tjugo minuter lång väntan har precis börjat. Andreas är hos Robert och spelar TV-spel, så jag blir ensam ikväll också. Borde egentligen städa, men eftersom jag inte gör något annat på jobbet under dagarna orkar jag verkligen inte ställa mig och städa här hemma också.

Jag skulle behöva lite nya filmer, med tanke på att TV-tablån sällan lyckas göra mig glad nu för tiden. Några tips?

Det är sol och sommarfint ute, jobbet gick relativt snabbt, och i brevlådan väntade nya Veckorevyn och lönebesked x 2 när jag kom hem. Ändå är det svårt att vara glad. Det känns som att det inte är okej. Jag kommer på mig själv hela tiden med att bli arg för att jag känner mig glad. "Du har ingen rätt att skratta", säger mitt undermedvetna, och det kanske låter löjligt, men det är precis så det känns. Mormor hade velat att jag skulle vara glad, jag vet, men det funkar inte så. Det tar tid.

Jag längtar tills på fredag och de kommande kalasen. Det är lika härligt varje gång att träffa vänner och äta mat tillsammans. Just nu känns det som att jag behöver det extra mycket. Komma ifrån ett tag, umgås och bara få tänka på annat. Det gör det så mycket lättare att jobba under veckorna också när man vet att det kommer en belöning under helgen.

Och jag är på väg mot ännu en städdag. Förstår inte hur nån kan leva så här jämt, med undantag för fyra veckors semester under sommaren. Det är helt absurt. 

Och Findus springer runt och ylar. Han vill att jag ska följa med ner och titta när han går på lådan. Jag vägrar.

Det känns riktigt tungt att behöva cykla iväg till jobbet idag. Det har regnat massor det senaste dygnet och är sådär rått ute. Antagligen är det extra smutsigt i trapphusen. Blixtlåset på min vanliga jobbtröja har gått sönder, och jag har ingen aning om vad jag ska ta istället. Men om några timmar är jag hemma igen. I min stora sköna säng, under duntäcket. Bara några timmar...

Det finns så olika sätt att sörja. Jag gråter. Det är mitt sätt. Jag blir svullen, uttorkad och får huvudvärk. Vill va för mig själv, få tid att ta in och bearbeta. Läsa en bok, lyssna på musik som berör. Andreas blir tom, tyst, och vill hålla sig sysselsatt för att slippa tänka. Nu är han hos Robert och spelar TV-spel. De har varit här en sväng och ätit mat. Sen åkte de igen. Wilma kom förbi när jag var ensam. Jag kämpade mot gråten. Vi kramades länge och hon sa att det fanns ingenting som var för litet för att komma över och prata om. Det betyder. Massor. Ni betyder. ♥

Mamma och pappa ska försöka ta ett tidigare plan hem, men det verkar bara finnas hemresor på fredagar och lördagar, så antagligen blir de kvar tills på fredag som det var tänkt från början. Isåfall är de hemma natten till lördag. Jag sa att de verkligen inte behöver åka hem för min och Andreas skull, men de njuter inte direkt av semestern ändå som det är nu utan vill helst bara åka hem.

Jag känner mig helt slut och funderar på att gå och lägga mig snart. Vill verkligen inte jobba i morgon, men det är nog lika bra att få nåt annat att tänka på. Allt kan inte bara stanna upp. The show must go on.

- Hej vännen! Hade du ringt?
- Ja... Mamma, jag har nåt jag måste berätta för dig, och jag vet inte hur jag ska säga det, men... Mormor dog i morse.
- Va?! Nej... Vad säger du? Det är så dålig mottagning. Jag hör inte.
- Mormor... Hon är död.

Det värsta samtalet i mitt liv.

Morbror Curt ringde förut. Jag har försökt ringa till mamma och pappa några gånger nu, men kommer bara till telefonsvararen. Kanske beror det på vädret. Tänkte gå en promenad i regnet om en stund för att skingra tankarna. Jag kan inte andas här inne.

Andreas gav mig världens finaste kram nyss. Syskonkärlek av den fina sorten, och jag fällde någrar tårar på hans axel när han la armarna om mig. Önskar att mamma och pappa var hemma.

De ringde precis från Gräsmark, ålderdomshemmet som mormor bor på. Kvinnan som ringde ville prata med mamma, men hon är ju fortfarande på Mallorca. "Okej. Är det hennes dotter jag pratar med?" Jag anade inget. De har ringt så många gånger att jag slutat bli rädd. "Det är så att vi hittade din mormor död i morse." Där började jag gråta. Vad ska jag göra nu? Ringa mamma som är på semester och berätta att hennes mamma inte finns mer? Det är klart att mamma vill veta, men jag vet inte om jag har hjärta att förstöra deras semester. Samtidigt orkar jag inte gå och bära på det själv. Andreas vet inte heller vad vi ska göra. Borde ringa min morbror men jag orkar inte prata.

Fast jag har sovit riktigt dåligt. Innan jag gick och la mig fick jag ett sms av Stefan H som frågade om jag ville tjäna pengar som chaufför ikväll. Gissar att han var på herrlagets grillkväll och ville ha skjuts in till bryggan. Svarade att jag inte hade någon bil och att jag skulle upp tidigt för att jobba i morgon (läs: idag). Gick och la mig vid tio, somnade nästan direkt. Strax efter halv tolv ringde Andreas, jag tryckte bort samtalet och stängde av ljudet. Nej, jag tänker inte komma och hämta dig. Vid fyra vaknade jag igen, kände mig relativt utsövd. Försökte somna om, vaknade vid halv sex igen och kände mig inte trött alls. Låg kvar i sängen fram till sex och lyssnade på musik, sen gick det inte längre. What's wrong with me?

Nu ska jag iväg och jobba fram till två. Sen hem och baka ananaspaj till Sandras knytkalas ikväll. Och kanske försöka sova några timmar. Annars kommer jag vilja gå och lägga mig vid halv tio ikväll, och det känns väl kanske inte sådär jättekul en lördagkväll. Något besök på bryggan lär det dock inte bli oavsett.

Med fyra trappuppgångar kvar var jag så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Var i akut behov av näring, men självklart glömde jag frukten hemma i morse. Såg en bänk i solen och bestämde mig för att sätta mig ner tills någon gick förbi och åtminstone hälsade på mig. Hade inte pratat med någon på hela morgonen, men tror ni inte att det kommer förbi en kille just precis då och hälsar glatt, precis innan jag hunnit sätta mig ner. Funderade ett tag på om det gilldes eller inte. Tog det som ett tecken på att det var lika bra att fortsätta, och högg än en gång in på sopborsten. Jag sprang uppför trapporna i den sista trappuppgången. Hoppades lite naivt att jag inte skulle bli lika trött. Och det blev jag inte. Jag blev tröttare. Nu ska jag krypa ihop i fosterställning framför TV:n och samla kraft inför kontorsstädningen om några timmar. Vid sju kommer Hanna och då ska vi laga mat och bara ta det lugnt. Andreas är på lagfest så vi har huset för oss själva.

Jag förstår inte. Snart är jag bara skinn, ben och kaksmulor.

Det låg ingen Arvika Nyheter i brevlådan vid femsnåret när jag traskade ut på trötta ben. Besviken gick jag tillbaka in igen och läste Cosmo istället.

Idag ska jag inte göra samma misstag som jag gjorde igår. Råkade nämligen glömma att byta om innan jag stack iväg till jobbet. När jag vaknade drog jag på mig en varm tröja över nattskjortan och när jag kom fram till jobbet insåg jag att jag fortfarande hade samma skjorta på mig - och ingen BH. Ville ju inte gärna cykla tillbaka hela vägen för att byta om, så det fick gå bra ändå.

För en timme sen borstade jag tänderna och kröp ner under täcket. För tjugo minuter sen somnade jag visst under en reklampaus. Programmen på Disney Channel har inte ens slutat gå än, och jag kämpar för att hålla mig vaken. Why struggle? Klockan ringer 04.45 i morgon. Rise and shine!

Jag brukar ju vanligtvis ta emot regn med öppna armar (kanske inte direkt bokstavligt talat, men ändå), men inte nu när jag städar. Det blir så himla smutsigt efter alla leriga skor. Jag räknade lite idag, ett försök att få tiden att gå snabbare. I ett trapphus är det minst fyrtio trappsteg. För att städa en trappuppgång måste jag gå upp för trapporna två gånger, och så ner lika många gånger förstås. Ett trapphus blir alltså 160 trappsteg. Tänk dig det tjugoen gånger. Inte undra på att jag ibland måste stanna upp och hämta andan när jag nått toppen.

Ni vet den där härliga känslan i magen när man åker karusell. Det finns ett ställe på väg till jobbet som känns precis så. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna uppleva det sittandes på cykeln på väg till jobbet, men alla dagar den här veckan har varit lika sköna just precis på det där stället. Det lutar ganska brant nedåt, håret blåser bakåt sådär som det gör i filmer och jag kan inte låta bli att le. Guldkorn i vardagen.

Hanna åkte precis härifrån. Hon kom hit en snabbis efter sin lunch och bjöd på Magnum Mandel. Jag är ju förstås lite extra svag för mjukglass, annars brukar vi äta Sandwich här hemma. Eller såna där Magnum Mini. Men idag blev det alltså en stor. Den gick ner den också.

Är glad att jag började tidigare i morse. Har hunnit njuta av solen ett tag sen jag kom hem. Torsdagar är helt okej städdagar. Men i morgon.. Jag vet inte hur jag ska stå ut. Hur tänker en del? Idag städade jag fjorton trappuppgångar. I morgon har jag tjugoen stycken att se fram emot. På en fredag. Fredagar ska vara lugna dagar. Såna där dagar när man får en försmak på helgen - inte helvetet. Nåja, på kvällen ska iallafall jag och Hanna ha mys så visst har jag något att se fram emot.

Anders berättade förut att Åsman ligger på IVA, hjärnhinneinflammation. Han hade visst läst i nån bok också att det smittar. Hypokondrikern i mig vaknade plötsligt till och nog har jag lite huvudvärk alltid. Hängig känner jag mig alltid efter att ha jobbat, så där finns ju ännu ett symptom att räkna in. Vore ju härligt om man lyckats dra på sig nåt sånt nu, särskilt kul i och med att jag bara träffade Andi i högst en halvtimme igår. Det är nog ingenting att oroa sig för, men visst tänker man i de banorna ändå. Det lär väl märkas om jag smittats eller inte...

Nu ska jag krypa ner i min säng och se när Leila bakar himmelska kakor. Det är en aning påfrestande, men jag kan helt enkelt inte låta bli. Kakmonstret i mig skriker efter kakor, om det så bara är via TV:n. Får väl göra som anorektiker gör och äta med ögonen.

Ensam hemma! Andreas åkte precis iväg för att träna fotboll. Känner verkligen att jag behöver va ensam ett tag och komma ifatt mig själv lite. Blir galen av att bo tillsammans med honom så här. Jag går upp när han knappt hunnit somna, och när jag jobbat klart mitt första pass och kommer hem igen har han fortfarande inte gått upp än. Och allt som måste göras här hemma... Om jag inte gör det själv så blir det inte gjort. Man kan ju tycka att eftersom han bara går hemma på dagarna så borde han kunna göra lite nytta, men nej då, inte alls. Aldrig att han skulle ta eget initiativ och göra nåt, utan ska det hända nåt överhuvudtaget måste man säga till - och va extremt tydlig! Är alla killar likadana? Think outside the box, ffs! Ta inte allt så fruktansvärt ordagrant. Att plocka in i diskmaskinen efter att man ätit innebär ju även att diskbänken ska se okej ut efteråt. Eller om man plockar ur när det är nydiskat så känner iallafall jag att det går på ren reflex att plocka in den nya disken som blivit. Men det kanske bara är jag. Hur som helst är jag trött på att agera mamma åt min storebror. Det känns inte riktigt som att det är nåt jag borde behöva göra.

Min ena iPod-snäcka dog idag på jobbet, bara sådär. Har för mig att samma sak hände med de förra. Kass kvalitet, minst sagt. Men jag har i princip spelat sönder all musik ändå. Nu ska jag fixa lite te och krypa upp i soffan med min nyinköpta Cosmo. Quality time när det är som bäst.

Att det blåser rätt ordentligt idag är ett faktum. När jag cyklade hem förut kändes det som att jag trampade som en idiot utan att komma nånstans. Det är verkligen typiskt svenskt juliväder. Lite trist att det är jättefint och klart på morgnarna, men så fort man slutar jobba och kan njuta av det så börjar det blåsa på tok för mycket och molnen tar över. Skulle inte förvåna mig det minsta om det kommer en regnskur senare i eftermiddag också. Antagligen någon gång under de trettio minuter jag befinner mig på cykeln på väg till kontoret. Jag hatar att inte ha tillgång till bil. Särskilt jobbigt är det när man måste handla.

Nu ska jag sätta mig ute i blåsten en stund och vänta på att Andreas behagar gå upp så att vi kan äta lunch (brunch för honom) och spela Betapet.

I natt vaknade jag vid halv fyra och trodde att det var dags att gå upp. Finns det något mer underbart än att titta på klockan och inse att man har några timmar kvar att sova? Visserligen somnade jag om ganska fort och det kändes som att det hade gått fem minuter när klockan ringde igen och var halv sex på riktigt. Nu har jag läst Arvika Nyheter, ätit gröt (med alldeles för mycket sylt!) och försökt stilla Findus behov på uppmärksamhet. Han gör mig galen!

Någon som vet vilken tid Arvika Nyheter kommer på morgnarna?

När man jobbar mycket blir de lediga timmarna ovärderliga. Som nu. Fast jag skulle hellre jobba nu och slippa göra det ikväll istället. Längtar till fredag kväll, då jag ska träffa Hanna. Och till Sandras knytkalas på lördag. Nästa vecka ser jag fram emot Ingemars 50-årskalas, och så tror jag visst att vi skulle ha nån slags grillkväll med fotbollslaget. Helgen därefter pratade Andi på att han och Per skulle ha 40-årskalas ute i Edane. Och helgen efter är det hamnfesten och läge att fira att jag jobbat klart mina fyra städveckor. Sen väntar Cypern! Så visst finns det saker att se fram emot. En tjejkväll borde vi också försöka trycka in nånstans, men det känns lite svårt med tanke på att alla jobbar så olika och har andra saker inplanerade.

Satsar på att börja jobba klockan sex idag, and so far so good. Det blir så fruktansvärt varmt i trapphusen. Redan vid nio är det outhärdligt, även om solen inte ens ligger på. En timme hit eller dit spelar ingen större roll vad gäller att gå upp på morgonen, men gör stor skillnad temperaturmässigt. Somnar förhoppningsvis i solen när jag kommer hem sen. Om det nu inte regnar vill säga. SMHI:s rapporter ser inte direkt lovande ut, till skillnad från nyhetssändningarna igår. Och nu hoppade det upp en liten tiger bakom mig. Kurrkurr.

Jag får verkligen ångest över att snart behöva cykla iväg till platsen där jag kommer spendera de kommande tjugo morgnarna. Särskilt jobbigt känns det när Findus pockar på uppmärksamhet och försöker få mig att krypa upp i mammas och pappas säng och klappa honom en stund. Hoppas att de här veckorna går så fort att jag glömmer bort att räkna ner. Jag är faktiskt lite nervös. Fyra (eller om det till och med var fem?) olika tvättmaskiner har jag att handskas med, en kaffemaskin som det krävdes en hel sida med instruktioner för att få med alla moment vid rengöringen av den, gator jag aldrig varit på förut (jag vet knappt vilka hus det är jag ska städa!), koder för att larma av och på, och en rad olika medel och städattiraljer som bara får användas till vissa saker. Det snurrar i huvudet på mig och trots att jag försökt sammanställa allt det där jag skrev när jag träffade Carina, som knappt går att förstå sig på, känns det ändå lite som att jag famlar i mörkret. Men å andra sidan: hur svårt kan det va? Rent ska det bli iallafall, på ett eller annat sätt.

Det sätter sina spår att gå upp kvart i fem. Med alkohol i blodet och massa mat i magen är jag tröttare än någonsin. Hade gärna stannat längre och varit social, dansat mig glad på magasinet med världens bästa vänner, men jag orkar verkligen inte. Jag vill krypa ner under täcket och hålla din hand. En mjuk kattkropp stryker sig mot mitt ben och jag älskar dig så mycket att det gör ont.

I morgon är jag ledig, sen väntar fyra veckors hårt slit. Men det kommer bli bra. Cypern väntar. Jag väntar. Härdar ut. Och längtar efter soltimmar, paraplydrinkar, saltvatten, cypriotisk mat och strandklänningar. Men det är faktiskt inte en evighet kvar. Det kommer gå fort. Jag har härliga helger att se fram emot innan vi ger oss av mot varmare breddgrader. På lördag blir det knytkalas hos Sandra. Hamnfesten kanske spenderas hos Carro. Och jag är ensam hemma de kommande två veckorna. Det är som upplagt för Singstar och sköna hemmakvällar. Eller film och choklad. Håll mig i handen and I promise I will kiss you before we say "Goodnight".

Idag stod det fyra olika sorters tårtor i kylen i fikarummet, och man måste faktiskt smaka på alla. Sen fanns det massa Polly, som visserligen hade gått ut för tre månader sen, men jag kan intyga att det inte var det minsta fel på den. Och choklad med hallon, Malaco Truly, annat godis och småkakor. Och såna där chokladstänger, croissantpinnar med choklad inuti. Jag sken som en sol varje gång jag gick förbi där. Är magen glad, är jag glad.


Nu ska jag vila ett tag, sen gå en skogspromenad (om det inte öser ner eller åskar massor förstås). Skön regnluft ute. När jag kommer tillbaka lär Anastasia va slut så att jag kan titta på den. Spelar in den nu. Har så fina minnen från den filmen. Älskade den när jag var liten. Såg den hos Ida E första gången, och sen såg jag den inte igen förrän flera år senare. Och så nu... Fast med engelskt tal den här gången, tyvärr.

Även om jag inte skulle ha något emot att sova några timmar längre, gillar jag morgonrutinerna när man börjar jobba tidigt. Micra gröt, ge katten mat/vatten och läsa tidningen. Idag blev det Veckorevyns extra sommartidning. Nästan så man önskar att tiden stod stilla för en stund så att jag kunde njuta lite längre. Staden sover vid den här tiden på dygnet. Det är verkligen fridfullt (och kallt!) att ge sig ut på cykeln i morgondiset. And now I gotta take off...

Tågbiljetten till Stockholm den artonde augusti är bokad. Nu är det trettioåtta dagar kvar, och jag blir exalterad bara jag tänker på det. Det bästa är att jag och världens finaste vän har så lika värderingar och vill uppleva samma saker under vår vecka i Cypern. Jag tror att det kommer bli helt fantastiskt, och det finns ingen jag hellre skulle vilja göra det här med. ♥

Inför resan tänkte jag stocka upp med lite böcker av Marian Keyes. På engelska förstås. Någon som har tips på annan skön chick lit eller någon särskild av hennes böcker kanske?

Idag fick jag bikinin från Haléns. Snabba puckar! Och jodå, it was foxy! Bilder kommer så småningom. Mamma hittade en nygammal bikini i en av sina byrålådor häromdan också. Trodde att den blivit slängd eller tillbakaskickad, för jag beställde hem den och en till bikini för flera år sen, och då satt den andra mycket snyggare. Hur som helst har jag iallafall tre helt okej bikinis nu. Och ett par nya skor. Jag och mamma tog ett varv på stan efter jobbet och inhandlade de där skorna jag pratat om. Och så den obligatoriska mjukglassen förstås. Den senaste timmen har jag legat ute i solen och halsovit med iPodsnäckorna i öronen. Det tär på en att gå upp före sex varje morgon har jag märkt. Dygnsrytmen ändras iallafall. Redan vid tio börjar det kännas som "kvart över läggdags". Så snälla Coop, ring inte och be mig jobba i morgon. Det skulle vara skönt att få sova ut, ska ju trots allt upp kvart i fem på lördag.

Bio ikväll va va va?

Jag behövde inte fundera länge på vad jag ska göra med mina lediga dagar. De där två blev snabbt bara en dag ledigt. Ska jobba i morgon igen, än en gång måste jag upp 05.45. Tur att jag har aptit vilken tid på dygnet det än är. Det är betydligt lättare att gå upp när man vet att en härlig gröttallrik med lingonsylt bara väntar på att bli tillagad. På tal om mat: nu ska jag och mamma göra en tokgod laxrätt!

Idag var jag brödansvarig, och självklart lyckades det vara en ovanligt hektisk dag just där idag. Men allt löste sig och jag, Sofia och Mirja hade det faktiskt riktigt trevligt. Man har tid att vara social med dem man arbetar med på ett helt annat sätt när man jobbar på golvet än när man sitter i kassan eller står i charken. Riktigt skönt med lite omväxling sådär. Och timmarna gick så fort idag när man hela tiden hade nåt att göra. På lördag blir det mera bröd. Hoppas det blir lika trevligt.

Ikväll eller på fredag ska jag och Karin sätta oss ner och planera resan lite närmare. Behöver beställa tågbiljett så fort som möjligt, priset stiger för varje dag som går. Men fatta, jag är ledig i två hela dagar! What to do with all this time?

I morse träffade jag Carina i en dryg timme. Hon frågade om jag ville gå med och städa under dagen, eller om jag bara ville att hon skulle visa mig runt så jag fick bekanta mig med området. Eftersom jag städat de två senaste åren vet jag ungefär hur det funkar, så det räckte med att hon gav mig en guidad tur. När jag kom hem gick jag och la mig igen. Satte på TV:n och somnade till ZTV. Helt underbart! Ska snart iväg och träffa Carina igen på Tobaken vid Bostadsbolagets kontor. Ska nämligen städa där också i år. Hallelujah! Sen ska jag och mamma in och handla ingredienser till ett nytt recept jag hittat. Det allra bästa med den här dagen, bortsett från att jag i princip varit ledig, är att jag inte behövt hjälpa till att klippa häcken. Jag slapp det i år eftersom jag jobbat så mycket den senaste tiden, och kommer fortsätta i samma takt.



På torsdag ser det ut att bli bio och på lördag vankas det grillkväll. Veronica Maggio spelar visst på bryggan också, och hennes låtar har gått varma i min iPod ett bra tag nu. Kanske vore värt att se?

I morgon väntar ännu en tidig 06-morgon. Ibland är jag verkligen glad att jag är en morgonmänniska. Jag var inte det förr, utan det verkar ha växt fram de senaste åren. På lördag jobbar jag 6-13. Det känns lite väl tidigt, särskilt när man inte får OB förrän efter 12. Å andra sidan blir jag ju klar tidigt, men kommer med största sannolikhet vara helt död resten av dagen. Särskilt eftersom mamma och pappa åker till Mallorca på fredag, vilket innebär att jag inte kan ta bilen utan måste sätta mig på cykeln tjugo i sex och trampa iväg. Ösregnar det skjuter jag nån.

Nu är resan till Cypern betalad. Någon dag den här veckan ska jag fixa tågbiljetter också så att allt är fixat. Det är helt sanslöst att man kan längta så mycket efter nåt. Resan är min oas i öknen. Jag behöver den för att stå ut.

Morgan ringde förut. Jag hade sett fram emot en relativt kort dag i morgon, 7-13, men nu ska jag jobba 7-17 i charken istället. Kanske jobbar på tisdag också, men isåfall måste jag ringa och fixa så att jag kan träffa Carina någon annan dag den här veckan. Får se hur det känns i morgon, om jag orkar jobba en dag till i charken eller om det blir städjobb istället. Det är fina pengar iallafall. Och man känner att man lever.

Om tjugo minuter ska jag och mamma gå en promenad i regnet. Mitt liv kan tyckas verka lite enformigt. Det enda jag gör nu för tiden är visst att jobba och gå promenader. Vi var faktiskt och hälsade på mormor och farmor tidigare idag, så där bröts mönstret lite iallafall. Hur som helst, vid sju ska jag krypa upp i sängen framför TV:n och titta på Aladdin. Jag brukar alltid hålla koll på Disney Channel's söndagsfilmer, och ikväll - som så många kvällar förr - skriker barnet i mig efter tecknat. Aladdin är något av en favorit. Inte minst spelet till Super Nintendo. Det kunde jag spela i timmar utan att tröttna. Särskilt banan där man flyger på mattan i grottan och försöker ta sig ut utan att bli träffad av lavan. Den påminner en hel del om min Donkey Kong-favorit. Ni vet den där banan när man åker vagn i gruvan och ska hoppa mellan "rälsbitarna"?

Trying to stay awake. Jag är verkligen dödstrött. Har spenderat den senaste timmen i min säng. Somnade med dosan i handen och huvudet i en minst sagt obehaglig position, men skönt sov jag oavsett. Hade tänkt gå en promenad ikväll, och nu känns det nästan som att jag måste det för att inte somna så fort jag sätter mig tillrätta framför TV:n igen. Lika bra att göra det på en gång innan jag ångrar mig. En snabbis runt kanalen för att piggna till. Sen verkar jag få huset för mig själv. Päronen ska visst ner en sväng på festivalen och Andreas är redan där. Själv trivs jag med att va hemma och bara vila. Vart är världen på väg?

Så här i efterhand är jag faktiskt glad att jag inte köpte någon festivalbiljett. It was the right thing to do. Or not to do. Anyway, ni hajar. Det är varmt. Jag är trött, mätt och slöast i världshistorien. Men lite rastlös på samma gång. Idag var det helt absurt mycket folk på jobbet. Jag har nog inte riktigt lyckats skaka av mig tempot och stressen därifrån än. I need some action. Har redan gått en promenad och om några timmar blir det en till.

Satte på ett nytt plåster igårkväll, men det åkte av så fort jag kom hem från jobbet idag. Det är inhumant att ha ett stort plåster som täcker hela fingret en sån här het sommardag. Nu är det bara två tejpbitar som håller allt på plats. Torkat blod, gammal svett och smuts från alla möjliga håll och kanter. Jag känner mig så fräsch! Vill ta en dusch, utan att behöva sätta på en plasthandske och tejpa så att det inte blir blött. Eller ta ett kvällsdopp på Ingestrand. Eller tjuvbada i grannens pool i natt när ingen ser.

På tal om något helt annat. Det vore inte konstigt om man gick upp i vikt av att jobba på Coop. Och att gratis är gott visste ni nog redan.

Over and out~

Jag har världens bästa mamma. När jag kom hem från jobbet vid kvart i tio fick jag med henne på en promenad. Helt plötsligt säger hon: "Jag köper en endagarsbiljett till dig i morgon eller på lördag om du vill. Vad kostade de förresten? 495 kr? Ja... då kan jag lika gärna köpa de där skorna du prövade igår, om du hellre vill det." Hur snäll kan man bli egentligen? Och vilken svår sits hon satt mig i nu! Jag letade nämligen efter ett par svala sandaler igår, och hittade bara ett par som kostat 899 kr, men som det var 30 % rea på. Fortfarande för dyrt tyckte jag och la ner hela grejen. Men nu kanske jag får dem ändå. Festivalgrejen känns ändå förbi nu. Det är ikväll jag skulle vilja vara där. Det var torsdagens band jag ville se, det andra känns inte lika viktigt. Tänkte iallafall träffa gänget i morgon efter jobbet och ta pulsen på festivalen. Hooka upp med Kitti och bara andas festival i några timmar. Så jag får min dos.

Nu står jag inte ut längre. Det satans förbannade plåstret måste av!

Jag längtar till lördag efter kl. 17. Då börjar äntligen helgen för mig! Ska bara försöka stå ut fram till dess. En bra sak är att det åtminstone är svalt och skönt inne på Coop, så man slipper svettas ihjäl när man jobbar. Och sen finns det ju självklart vissa guldkorn till kunder som kan lysa upp vilken grå dag som helst. Men jag känner inte alls för att jobba när det är så fint väder ute. Vill gå promenader i solskenet, ha picknick nere vid småbåtshamnen och gå i bikini hela dagen. Det får bli en annan gång. Nu ska jag hämta mitt hemmagjorda iste och sätta mig ute i solen igen.

Nu har jag beställt två nya bikinis: en från Salinas och en från Haléns. En dyr och en billig. Är verkligen i akut behov av en ny, och tänkte att det var lika bra att köpa två på en gång. Förhoppningsvis passar åtminstone en av dem. Bilder kommer isåfall.

Morgan ringde nyss och frågade om jag vill byta min tid på fredag. Jag jobbar 8.30-14.30 och han ville sätta mig på 15-21.18-passet istället. Nej tack! Som tur är har jag rätt att tacka nej, vilket jag gjorde den här gången. Känner att jag behöver få vara ledig på fredag kväll när jag jobbar som jag gör i morgon och på lördag.

Nu ska jag och mammi gå en promenad. ♥

Idag är jag ledig och himlen är helt klarblå. Ska snart återgå till vår blommiga liggstol och lapa sol. Det enda som förstör den här perfekta dagen är mitt feta plåster på fingret. Det blev inte direkt fräscht efter att ha jobbat igår, men det ska helst sitta på i en vecka och det finns ingen mening med att byta det innan jag jobbat klart den här veckan iallafall. Men det är blodigt, svettigt och smutsigt och helst av allt vill jag slita loss det och hoppas att hudfliken redan vuxit fast igen. Tog en liten paus från solandet nyss för att ringa till Carina som jag ska vikariera för under de där fyra städveckorna. På tisdag nästa vecka ska hon visa mig runt så att jag får bekanta mig med områdena. Har en känsla av att det kommer bli betydligt tuffare i år än föregående år.

När jag tröttnat på att sola ska jag åka ner till banken och fixa så att min lön sätts in på rätt konto. Och så tänkte jag hämta ut mitt paket från H&M. Kanske blir det en mjukglass också, det var faktiskt ett tag sen sist. Men nu väntar solen!

Jag börjar få lite festivalångest. Jag vet inte hur många festivalare det var som handlade av mig idag. Börjar ångra att jag tackat ja till att jobba, samtidigt som pengarna lär behövas, inte minst nu när jag och Karin har en resa att betala. Men alla ska ju på festivalen. Och Kitti är i stan. Jag och Karin hade faktiskt kul förra året, i lägenheten. När vi råsminkade oss (för att man kan det när det är festival) och lekte med pundarmössan, och det regnade. Och den varma drinken i kaffekoppen, återställaren. Så visst finns det fina minnen från förra året, även om de flesta inte har så mycket med själva festivalen att göra. Man kanske skulle köpa en endagarsbiljett iallafall?

Idag på jobbet när jag stod och packade upp mejerivaror kom det fram en kille (med en uppenbar bokstavskombination) och sa: "Hej, vad heter du?" Jag svarade, och frågade vad han själv hette. "Jag heter Robert. Har du pojkvän?" kom det sen. Svaret på den frågan varierar beroende på vem det är som frågar. Den här gången blev det ett självklart: "Ja-a, det har jag."

Äntligen finns det saker att uppskatta tack vare att man är född sent på året. Alla besök hos sjukgymnasten den senaste tiden har inte kostat mig ett öre, eftersom jag inte fyllt tjugo än. Lika lite kostade det att få hjälp på akuten igår. Fast det igår hade jag väl antagligen inte behövt betala ändå, eftersom det var en arbetsskada. Det har förresten blött igenom plåstret jag fick. It's gonna be awesome at work today!

Nu ska jag gå ut och sätta mig i solen ett tag.
Kanske gå en promenad lite senare, innan det blir dags för jobb vid tre.