GET IT ON

Andreas får inte ledigt till jul. Han kommer hem en sväng i januari istället. Men vem bryr sig om januari egentligen?

Idag är det första advent och det optimala vore väl att dricka glögg och äta lussekatter och pepparkakor, men jag och Isabelle har andra planer. Det blir kex, ost och en kväll framför TV:n. Lagomt.

Isa kom precis förbi och berättade att de flyttat personalfesten till den 21:e december. Tack för den, nu kan vi inte va med längre. Och vi som till och med köpt kläder för just det ändamålet. Kan det inte bara bli den 17:e december nu?

Jag slipper gå naken på personalfesten. Fick med mig hem en svart liten spetsklänning från Cubus efter besöket i Norheimsund. Sen köpte jag och Isa även en varsin chokladjulkalender (för 6,90!) med samma motiv som jag haft alla tidigare år. Snacka om att va traditionsbunden.

Igår vid tre när jag började jobba såg jag till min stora förskräckelse att det var the Nazi bitch som satt i receptionen. Crap-crappy-crap! Att fråga henne om nåt är verkligen helt lönlöst. Hon intar försvarsställning direkt och slår ifrån sig precis allt som om varje fråga man ställer vore ett personligt angrepp.

Äh, känner inte för att blogga. Stay classy!

Vill inte alls idag. Bara bakisdeppa och äta godis. Ja, jo, det blev visst fest igår. Hade egentligen planerat att partaja i morgon, men så har jag blivit uppsatt på jobb så då passade det bättre att öppna vinflarran igår istället. Gårdagen går inte direkt till historien som någon av mina favoritutekvällar, även om den hade sina ljusa stunder. Orkar inte komma med någon utförligare sammanfattning, men jag var iallafall inte på bättre humör när jag traskade hem vid halv fyra än jag var innan kvällen började.

Sitter och väntar på min tvätt nu, och att Isa ska komma till hotellet. Sen ska vi leta upp Børge och höra om han kan skjutsa oss till Norheimsund. Ikväll blir det nog tacos som planerat, och kanske filmkväll hos Haytham som fyllde 25 igår. Vi fick en liten inbjudan om det igår iallafall. Får hoppas att min huvudvärk släpper bara. Kände ingenting i morse när jag vaknade, men nu däremot.. Inte mer än rätt, det ska kännas.

Igår var det vackraste vintervitt ute. Det snöade och jag ville bara springa ut och fylla trädgården med snöänglar. I morse när jag vaknade regnade allt det fina bort och nu är det bara slask av alltihop. Och som om inte den här dagen redan vore grå nog så läste jag... Never mind. Allt det glada jag kände igår försvann iallafall på bråkdelen av en sekund. You're no good to me. Nu vill jag bara få komma hem till de som betyder allra mest. Tre veckor kvar nu, det är ju ingenting...

I morgon ska jag och Isa åka till Norheimsund. Børge har lovat att skjutsa oss. Ska kolla in matvarubutikerna och leta efter trevliga julerbjudanden. Vi har nämligen tänkt bjuda in vännerna på tacos i morgon kväll. Förhoppningsvis lyckas vi hitta nåt nytt att ha på oss på personalfesten den fjortonde också. Jeans känns inte särskilt passande, och min svarta "klubbklänning" känns inte heller riktigt rätt. Får väl gå naken i värsta fall. Classy!

Är det normalt att gå och fantisera om att få använda meningen "I've/he's/she's got a busted kneecap" i verkliga livet?

Känner mig som en levande zombie. Trött - tröttare - Malin. Är inte bara kroppsligt trött, utan även trött på att jag alltid kommer på saker att säga i efterhand. Om man slår upp ordet efterklok i en ordlista skulle man mycket väl kunna hitta mig som en klockren definition. Önskar att jag också kunde vara sådär kvicktänkt och fyndig som alla är på film. Det är inte det att jag saknar tillfällen att vara precis sådär käck som jag skulle vilja vara - jag kommer bara på efteråt att jag precis gått miste om det. Kanske får börja inleda varje replik med en konstpaus för att låta hjärnan hinna tänka ut nåt smart att säga. Fast å andra sidan skulle nog folk tro att jag vore mentalt efterbliven eller döv eller nåt annat otrevligt om det tog mig flera sekunder att få fram ett svar. Får nog helt enkelt lära mig att leva med min bristande fyndighet.

Igårkväll när jag kom till jobbet låg det ett paket och väntade på mig från mamma. Tidningar! Fritiden framöver är räddad. Det hade börjat se riktigt mörkt ut: ingenting att läsa, inga korsord att lösa och inga TV-kanaler att zappa mellan. De senaste dagarnas slötimmar har spenderats med att försöka lösa helt omöjliga korsord jag egentligen redan gett upp hoppet om, men nu har jag ju nya att hugga in på. Tack, mamma, du är bäst!

Idag är det förresten exakt en månad kvar tills jag kommer få en 20-årskris.

Klippte tånaglarna förut, tankarna var nån helt annanstans. Råkade ta bort lite väl mycket. Lite hud, lite nagel. Så nu bara väntar jag på att jag ska få nageltrång och behöva operera bort skiten. Lika bra det, så slipper jag klippa fel i framtiden. Eh, ja, nu vet ni det.

Vinflarran ligger på kylning. Just in case.
Vad är planen för ikväll?

Jobbat från 13-22.30. Städat hela restaurangen. Legat på alla fyra och skrubbat, med svamp, kniv och Salmiak. Lyssnat på The World's Greatest och känt mig så långt ifrån det man kan komma. Helt plötsligt börjar det rycka i partynerven. De sista gästerna går ut ur matsalen och lämnar efter sig två flaskor vin - varav den ena fortfarande innehåller ett halvt glas. Great! Knaprar pepparkakor och dricker vitt vin i min ensamhet i köket.

Lovar att svara på kommentarerna. Just nu känns det dock meningslöst, eftersom jag inte tror att jag har några vettiga svar att ge. Over and out!

Tänkte att jag skulle dela med mig av en vanlig låt, innan jag helt snöar in på jullåtar. Den här går varm i min iPod just nu:

Kanalerna har försvunnit! Innan hade vi tjugosex kanaler, men nu är det plötsligt bara fyra - som det var när vi flyttade in. Antagligen har vi haft nån slags prövomånad som verkar ha tagit slut nu. Hur är det tänkt att vi ska överleva utan TV:n som tidsfördriv?

Idag är det en månad kvar tills jag kommer hem. Och igår drack jag glögg för första gången i år. Ja, den var spetsad och så god att jag tog en kopp till. Idag är allt grått och trist. Som upplagt för filmkväll. Planen är att se säsongsfinalen av norska Top Model, Oskyldigt Dömd och sen avrunda med två avsnitt av Sex & the City, men man vet aldrig om det kommer upp nåt annat. Igår ville Geir och Mike ha med oss till Bergen för att festa och bo på hotell. Hade varit lockande om förslaget kommit någon annan dag, men igår kändes det inte aktuellt överhuvudtaget.

Den här veckan är det toklugnt på hotellet. Ser ut att bli ett antal lediga dagar, vilket visserligen känns ganska skönt eftersom jag blivit något av ett mobboffer här på hotellet av vissa anledningar och det har helt plötsligt blivit lite pinsamt att befinna sig i köket. No comment. At least I'm not alone.

Väntar på att tvätten ska bli klar. Sen ska jag traska hem i regnet, krypa ner i soffan framför TV:n och degdegdega med min kära sambo. That's how we roll!

Om två timmar är det dags att dra på sig tomteluvan igen. Årets andra julbord äger nämligen rum ikväll och julstämningen här är så stark att man nästan kan ta på den. Musiken som strömmar ut ur högtalarna kommer från en engelsk julkanal, en mix av både kända och mindre kända jullåtar.

Igår efter jobbet blev det film med Mike, Geir och Isabelle hemma hos Geir. Han var i Bergen igår och köpte en ny ljudanläggning för 18000 (och då var det nedprutat fyra tusen!) som vi självklart var tvungna att prova. Och ljudet ska man verkligen inte klaga på! Vi såg Music & Lyrics (tänkte på dig, Karin) och The Happening och plötsligt kändes det inte alls som en tråkig, regnig torsdagskväll.

I morgon åker Andreas till Hemsedal och det känns verkligen jättetrist att han inte kommer va hemma när jag äntligen kommer tillbaka till Arvika. Vi har inte setts sen i början på september och jag börjar få lite syskonabstinens.

De har installerat högtalare i sällskapsrummet där jag håller till nu för tiden när jag sitter vid datorn. Alldeles nyss spelades en låt med Roxette och jag fick en ny släng av hemlängtan. Fast ja, den känslan finns där hela tiden. Den förstärktes bara en aning. Om en månad är det Lucia och jag vill ha pepparkakor och lussekatter nu nu nu! Vill ha julstök och katthår i maten. Jo, I really wouldn't mind! Det är verkligen helt otroligt. Man kunde öppna ett nytt smörpaket och hitta - ja, just det - ett katthår! Jag gillar inte det här distansförhållandet, baby. Have you forgotten all about me and moved on?

Jag har fina vänner här också. Helge, kocklärlingen, berättade igår att han var "kjempeflink" på att göra sallad, och att han ville göra en till mig. "Fire away!" sa jag, så han stack iväg till Coop och köpte brieost och brödkrutonger, och några minuter senare hade han gjort en jättegod sallad till mig och Isabelle. För att inte tala om Mike, den nya kocken. He's the perfect gentleman. Gick till köket nyss med min smutsiga tekopp när Mike frågade om jag var hungrig. Jag frågade om det fanns smörgåsar, och efter att ha tagit en (han frågade självklart om jag ville ha fler) gick han och hämtade en liten tallrik och sa: "You want apple or berries?" och syftade på pajbitarna i kylen. Hur söt får man bli? Tro det eller ej, men jag tackade faktiskt nej. Har tänkt gotta mig ikväll och någon måtta får det faktiskt va. But thanks anyway~

Jag skulle kunna skriva spaltvis med vackra formuleringar om hur fina vänner jag har. Superlativen tar aldrig slut när jag tänker på er. Och det gör jag. Ofta. Det gör mig varm inombords att veta att just du är min vän. You rock my soul, you ease my pain...

I'm really struggling. Jag förstår inte. När slutade det att vara enkelt? Vad som är en självklarhet för de flesta andra, är en kamp för mig. And I speak to you in riddles, 'cause my words get in my way...

Så var det jul. Eller kanske inte. Men det kändes så igår. Alla servitörer hade tomteluvor, det var pyntat med massor av julsaker i buffén och allt var bara jättejättejuligt. Saknade dock vår svenska julskinka. Men det fanns hummer, krabba och kräftor istället. Eh? Idag regnar det. Och jag är visst inte ledig i morgon heller. Money, money, money...

Grattis pappa på Fars Dag!

Jag skulle vilja ha en ny mobil. Min nuvarande börjar sjunga på sista versen, och mamma har sagt att om jag hittar någon jag vill ha är det inte alls en omöjlighet att kunna få den i födelsedagspresent/julklapp. Problemet är bara att jag inte fastnat för nån överhuvudtaget. Har ju haft Samsung-telefoner det senaste, gillar deras knappsatser och hur sms-funktionerna är uppbyggda, men däremot är batteriet inte det bästa. Någon som kan tipsa om en snygg liten nalle med sköna knappar och praktiska sms-funktioner?

Det här samtalet utspelade sig igår mellan mig och Børge:

B: Jobbar du i morgon?
J: Ja, börjar kl. sex.
B: Jobbar Isabelle?
J: Nä, hon är ledig.
B: Okej, då kan du hälsa henne att hon kan komma hit och äta gratis mat i morgon kväll. Vi har sagt att alla som är lediga får komma och äta av julbordet för att fylla ut restaurangen eftersom det inte är så många gäster nu på det första.

Jag har verkligen inte turen på min sida. Kan inte låta bli att va bitter. Vem jobbade när vi hade vinprovning? Jodå, det gjorde jag. Vem har haft tidiga vakten när det vankats fest? Och vem var det som jobbade när föräldrarna var här? That's right, me again. Och vem är det som självklart jobbar nu när det bjuds på gratis julbord? Jackpot! Heidi och Isabelle, däremot, ska hit och äta en trevlig middag tillsammans. Det är inte ens roligt. Jag vet, självömkan när den är som värst. Men annars är det helt okej.

Förresten är jag inte ledig längre i morgon. Börjar 15.

Om femton minuter börjar jag jobba. Helst av allt skulle jag vilja gå hem och dra nåt gammalt över mig. Eller den bruna filten jag köpte i Stockholm, den funkar också alldeles utmärkt. Vad som kändes som vår igår, känns som typisk höst idag. Det är sådär rått ute. Blåsigt, grått och regn i luften. Så sett är det väl kanske lika bra att jobba, men trots att jag jobbat här ett tag nu har jag fortfarande en inbyggd "helgklocka" som ringringringer när det blir fredag och helgkänslorna börjar infinna sig. Men fredag kväll är inte ledighet för mig längre. På helgerna är det alltid jobb som gäller, långt in på småtimmarna. Är åtminstone ledig på söndag, för ovanlighetens skull, och har även ledigt på måndag. Men det är ju långt ifrån samma sak...

Igår när jag pratade med pappa på MSN råkade han visst berätta att mamma har tänkt skicka fler tidningar till mig inom en snar framtid. Han insåg för sent att mamma inte berättat det för mig, utan hade tänkt överraska mig. Fick ett mejl i morse där min kära mor beklagade sig över den man hon är gift med och det faktum att han lyckats förstöra hennes överraskning. Hon skrev dock att hon inte tänkte berätta när hon tänker skicka paketet, och att det möjligtvis kommer innehålla något mer än bara tidningar. Did I mention I have the best Mom in the whole wide world?

Börjar jobba om en knapp timme. Är verkligen inte alls upplagd för det. I ärlighetens namn är jag inte särskilt sugen på nånting för tillfället. Både jag och Isabelle har börjat känna av höstmörkret, som hela tiden tappar en på energi. Jag har inte mycket energi till övers i utgångsläget, och det här gör bara att jag ständigt känner mig låg. Men efter regn kommer solsken, som det så fint heter, och nån gång måste det ju vända. Det har åtminstone varit regnfria dagar här den senaste tiden, vilket gjort att det blivit några solskenspromenader, som jag i och för sig inte haft lust med, men som jag plikttroget gått ändå. Saknar min promenadvän där hemma. Duvetvemduär~

Förresten hoppas jag att Barack Obama blir USA:s näste president.

Åh, jag längtar efter julskinka med senap på en grov brödskiva. Doften av saffransgula lussekatter och pepparkakor. Alla julsånger, ljus, nötter, chokladaskar, småtomtar och julgranskulor. Kalle Anka, den tecknade versionen av En julsaga och Svensson Svensson. Vit snö, halsdukar, mössor, vantar och rosiga kinder.