Bröllopsmiddagen
Jag nådde heller inte in längre, jag insåg först efter att farmor dog att hon var mer än man trodde. Din farmor har också Alzheimers va, om jag inte minns helt galet? Då är det liksom ett sådant obegripligt stort hopp från levande till död, även om de bara ligger där helt apatiska. Jag babblar bara, men du fattar kanske?
Och massa kramar tillbaka <3
Förstår precis vad du menar, jag känner exakt likadant och det är så otroligt svårt att beskriva känslan av att se någon förtvina framför ögonen på en, för en som inte själv varit med om det. Det var nog därför det där första inlägget jag kommenterade berörde mig så mycket, jag känner ingen med mor- eller farföräldrar som också har Alzheimers.
Det där hålet blir en hel grop när de tillslut dör, men å andra sidan fylls det igen lite av tanken på att det nog var det bästa som kunde ske ändå. Jag vet inte om de lider av sjukdomen själva, men det är en tröst att veta att de förmodligen har det bättre var de än hamnar...
Jag vet inte heller om man förbereder sig eller inte eftersom jag inte vet hur det är när någon som man INTE är inställd på ska dö dör. Om du förstår vad jag menar? Men ja, nu är det jag som svamlar, hehe!
Kram, kram.
Godmorgon sötnos! :) Hoppas du får en bra dag i solen! :)
Mums, mycket god mat där!
oj vad mycket gott :)