Letting go
Datum: 2010-05-16 Tid: 12:01:01
Igår ringde de igen. Om farmor. Ännu ett sånt samtal jag ständigt bävar inför att få. Hon hade inte ätit på två dagar, mådde illa och var inte kontaktbar. De ville bara förbereda oss på att tiden kan vara inne nu. Pappa är som sagt bortrest på golfresa. Det kändes inte jättekul att ringa och berätta. Trots att vi levt med det här så länge och hunnit förbereda oss i flera år nu, gör det fortfarande precis lika ont. Farmor har ett otroligt starkt hjärta och aldrig hade vi kunnat tro att hon fortfarande skulle vara i livet. Om man nu kan kalla det för ett liv... Det är ju inte farmor längre. Har inte varit det på väldigt, väldigt länge.
Kommentarer
» ina-bina
Har för mig att jag kommenterade ett inlägg om din farmor för ett tag sedan också, men de berör mig lite extra och jag ville bara säga att nej... det kanske inte är så mycket till liv, men att det visst är din farmor. Du ser det kanske inte, men nånstans där inne så...
» Ellen - ellastankar.blogg.se
Usch...det var samma sak med morfar den sista tiden...jobbigt sant där.
» Anna
vad tråkigt :( men kanske lika bra om det går fort, när hon varit dålig så länge och inte varit sig själv som du skriver.
Trackback
