GET IT ON

I lördags var jag alltså på restaurang med mina föräldrar som var här och hälsade på över helgen. Vi hade bokat bord på Svarta Oliver som ligger på en tvärgata till Avenyn, efter att ha blivit tipsade av min kompis Peter. När vi kom dit runt halv åtta var det helt smockat och fanns inte ett enda bord ledigt. Inte en chans att få nåt bord där om man inte hade bokat innan med andra ord. Vi fick vänta i sisådär fem minuter innan vi fick vårt bord, som turligt nog var placerat i ett av hörnen där man satt lite avsides. Efter att ha kikat på menyn (som jag och mamma redan hade studerat ingående på restaurangens hemsida) tog en servitör emot våra beställningar. Pappa tog en öl och jag och mamma beställde in en karaff rödvin. Efter en kort stund kom förrätterna tillsammans med en korg med hembakat olivbröd och en skål med olivolja att doppa i. Som ni ser var portionerna väl tilltagna och vi slickade verkligen tallrikarna. Mina och mammas marinerade räkor var jättegoda och dressingen var helt fantastisk! Fick även smaka lite på pappas förrätt och laxen var to die for! Pappa sa till och med att det antagligen var den godaste förrätt han någonsin ätit. Inte illa för att komma från en person vars utlåtande brukar vara: "Det var väl okej." Sen var det dags för huvudrätt. Trots att det var fullt vid alla bord fick vi maten snabbt och personalen hade hela tiden koll och plockade bort tallrikarna och fyllde på vattenglasen så fort de var på väg att tömmas. En servitris kom balanserades på tre tallrikar som jag - om jag inte vetat bättre - trott kommit direkt från himlen. Vackert upplagt och än en gång rikligt med mat - för att inte tala om smaken! Jag bad som sagt om att få mitt kött sådär lagom rosarött och kocken hade verkligen lyckats helt perfekt. Pappa ville ha sitt likadant och även hans tournedo var precis som han önskat. Såsen till var pricken över i:et, och sparrisen och ananasen... Superlativen haglade. Även mamma var mer än nöjd. Jag tiggde till mig en bit av hennes kött och det var nästan lika gott som min tournedo, ja, våra huvudvrätter var kanske till och med likvärdiga. När vi hade ätit upp huvudrätten satt vi där som tre solar och bara log åt alltihop. Någon efterrätt var det inte tal om. Trots att jag verkligen är en efterrättsperson fanns det inte plats för mer. Rusig av vin, god mat och underbart sällskap njöt jag av den bästa kvällen på länge. Tack mamma och pappa, ni är bäst! ♥