GET IT ON

Nä. Trots att det gått över två månader sen jag överhuvudtaget hade igång datorn känner jag fortfarande inte för att blogga. Däremot är jag aktiv på Instagram, getiton heter jag där om ni vill se vad jag har för mig (läs: äter). Har haft en så himla fin sommar tillsammans med Johan! Vi fick tre härliga veckor tillsammans, varav fem dagar spenderades i vackra Paris. Förälskade mig i den staden redan vid första ögonkastet! ♥

 

Nu har skolan dragit igång igen – sista året på logopedprogrammet – och terminen inleddes med fyra veckors externpraktik (dvs. praktik som man fixat själv). Jag lyckades ju fixa en praktikplats i Värmland (Karlstad och Kristinehamn) och nu är första veckan gjord. Trivs jättebra! Det fina är ju att jag dessutom kan fortsätta bo hos Johan och får va lite sensommar-/höstsambos också. Bävar inför att behöva laga mat och sova själv igen efter månader av samvaro...

 

Här kommer ett härligt bildregn från Paris:

 

 

Här har det verkligen ekat tomt ett tag. Av förklarliga skäl, bör tilläggas. Har haft min sista redovisning på näst sista året på logopedprogrammet, flyttat in hos pojkvännen i Arvika över sommaren och kom precis tillbaka från Italien. Jag och Johan gick nämligen upp mitt i natten, natt till måndag, och landade så småningom på Sardinien. Haft några fantastiskt fina dagar! Resan slutade på ett minst sagt oväntat sätt. Jag lyckades nämligen tappa bort min handväska innehållande pass, körkort, Visa-kort och mobil. (Jag vet, jag är en fara för mig själv.) Vi satt på en bänk vid hamnen och åt frukost i väntan på flygbussen. När det var dags att gå fick jag tydligen inte med mig min handväska. Upptäckte det när vi klev på bussen och jag skulle lägga ner min biljett i handväskan – som alltså inte hängde över axeln längre. Den paniken! Vi hoppade av bussen och Johan sprang tillbaka till bänken i hopp om att väskan fortfarande låg kvar. Det hade max gått 15 minuter. Men nä, den var såklart redan borta. Frågade om någon lämnat in den på turistinformationen, ringde polisen (som inte kunde engelska...) utan någon som helst lycka... Tog till slut bussen ut till flygplatsen ändå och lyckades få hjälp av polisen där som skrev ut nåt intyg åt mig, trots att jag inte hade nåt alls som kunde styrka att jag var den jag sa att jag var – allt låg ju i handväskan. Vi sprang till gaten som hade stängt sen länge. Kvinnan som stod där ringde till flygplanet och lyckligtvis fick vi åka med. Snacka om äventyr! Kändes som taget ur en film. Och det slutar inte där... Senare på kvällen, hemma hos mina föräldrar, efter att vi ätit grillat och börjat spela kubb, ringde det i Johans mobil. Ett italienskt nummer. Det verkade vara någon slags telefonsvarare i andra luren, men vi kollade upp numret och det visade sig vara turistinformationen som Johan hade pratat med tidigare på dagen. Jag ringde upp och kan inte riktigt tro att det är sant... men någon vänlig själ hade lämnat in min väska! Allt fanns där: pass, körkort, Visa-kort och mobilen (♥). På måndag ska jag få det hitskickat. Snacka om flyt! Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad som hade hänt om personen som hittat väskan hade låtit den ligga kvar. Kanske hade den fortfarande legat där när Johan sprang tillbaka och letade efter den. Dumt att spekulera i nu, allt verkar ju lösa sig till slut.

 

Här kommer lite bilder från dagarna på Sardinien, de jag hade hunnit ladda upp på Instagram:

 

 

Frukost som ger sköna sommarvibbar: fil, keso, avokado, banan & hallon.

 

Lyckades för ovanlighetens skull sova länge, stack ut på en löptur och åt våfflor till brunch. Dagen kunde ha startat sämre. Om en dryg timme ska jag in till stan och fika med Karin och Flacken, och ikväll blir det troligtvis tjejkväll med Karin. Livet är ganska fint just nu.

 

 

Här ekar det tomt. Har börjat mitt sommarvikariat och när jag inte jobbar fikar jag med mina fina vänner, myser framför en film eller ligger utsträckt i solen (alternativt lyssnar på regnet som smattrar mot taket). Det blir inte så mycket tid över till att blogga. Har ingen större lust heller. Har känts så ett bra tag, därför har inläggen kommit med en allt lägre frekvens och lär fortsätta göra det. Sporadiskt – eller kanske inte alls.

 

 

På Instagram däremot uppdaterar jag så gott som dagligen.

getiton heter jag om ni vill följa mig där.