GET IT ON

Mamma och pappa var i Sunne idag och fixade inför mormors begravning nästa fredag. Dagen efter att mormor dog låg jag ute i solen och tänkte på allt som hänt. Behövde få utlopp för alla känslor, så jag tog fram papper och penna och kluddade ner några rader. De ord jag fick fram den dagen är den text som kommer pryda mormors dödsannons i VF och NWT på torsdag. Mamma hittade nämligen lappen när hon kom hem från Mallorca (trots att jag hade försökt gömma den under en hög med papper) och tagit med den till Sunne för att visa Curt och Kerstin (min morbror och hans fru, min "moster"). Alla var eniga om att just den texten ska stå med i tidningen. Jag vet inte vad jag ska säga... Det var ju bara en kladd, som aldrig var menad att bli en dikt till en dödsannons. Jag fick inte ens chansen att korrigera den:

- Hej vännen! Hade du ringt?
- Ja... Mamma, jag har nåt jag måste berätta för dig, och jag vet inte hur jag ska säga det, men... Mormor dog i morse.
- Va?! Nej... Vad säger du? Det är så dålig mottagning. Jag hör inte.
- Mormor... Hon är död.

Det värsta samtalet i mitt liv.

De ringde precis från Gräsmark, ålderdomshemmet som mormor bor på. Kvinnan som ringde ville prata med mamma, men hon är ju fortfarande på Mallorca. "Okej. Är det hennes dotter jag pratar med?" Jag anade inget. De har ringt så många gånger att jag slutat bli rädd. "Det är så att vi hittade din mormor död i morse." Där började jag gråta. Vad ska jag göra nu? Ringa mamma som är på semester och berätta att hennes mamma inte finns mer? Det är klart att mamma vill veta, men jag vet inte om jag har hjärta att förstöra deras semester. Samtidigt orkar jag inte gå och bära på det själv. Andreas vet inte heller vad vi ska göra. Borde ringa min morbror men jag orkar inte prata.