GET IT ON

Varit och hälsat på farmor idag, med största sannolikhet sista gången jag ser henne innan jag åker. Hon satt i sin stol och sov när vi kom dit, men efter att personalen väckt henne och kommit med kaffe och fika blev hon jättepigg och glad. Det var härligt att se henne sån, och det känns skönt att kunna ta med sig den bilden av henne till Tyskland. Hon sa inte mycket vettigt, men verkade må bra och var kontaktbar och tillfreds med tillvaron. Framför allt var hennes blick inte sådär tom och livlös som den annars brukar va. Det var ett upplyftande besök med andra ord.

Har beställt fem nya böcker som jag innerligt hoppas att jag får innan jag åker. Hade tänkt beställa en bikini och ett par shorts också, men dem hinner jag med största sannolikhet inte få så det är nog ingen idé. Mamma ska va i Karlstad i stort sett hela nästa vecka, så med lite tur kanske hon kan springa in på H&M och köpa dem där.

Så fort affärerna öppnat ska jag och mamma ta en tur på stan, har några ärenden att uträtta. Min sista lördag i Arvika på ett bra tag. Sen ska jag skynda hem, hoppa i bikinin och lapa sol som om det inte fanns någon morgondag. Och ikväll blir det spelkväll i goda vänners lag.

Jag kan inte tro att det är sant. Men det ser ut som att jag ska till Tyskland. Omgående. Det ringde förut. Skrek: "Pappa, hjälp, jag tror att det är från Tyskland!" Svarade, blev erbjuden jobbet och tackade nej. Fick världens ångest efteråt. Pappa sa att han hade berättat för sina jobbarkompisar vars spontana reaktion varit: "Säg för fan te na att ho stecker me en gang!" Grubblade lite, sen impulsringde jag upp och fick prata med frun till mannen som ringt mig tidigare. Frågade om platsen fortfarande fanns kvar, och om det fanns möjlighet för dem att hålla den tills i morgon så att jag kunde prata med min arbetsgivare här och försöka hitta en lösning. Det gick alldeles utmärkt. Lovade att ringa i morgon och lämna besked, och vi sa hejdå. Så kom jag på att jag hade ytterligare några frågor jag behövde svar på, och ringde upp för att framför allt kontrollera så att jobbet verkligen var mitt om jag nu kunde lösa allt med Glava. Och svaret blev att det var "ganz sicher" (helt säkert) och "ein Versprechen" (ett löfte). Så jag fixade lite mat, lugnade ner mig några hekto, och laddade inför ett mindre roligt samtal till Glava. Det gick väl okej, men känner mig riktigt usel som krånglat och ställt till det för dem. Hur som helst blev jag önskad lycka till, så i morgon ska jag ringa till Tyskland en tredje gång och tacka ja till jobbet och planera inför avresan. Snacka om att va impulsiv. Men det känns rätt. Just nu iallafall. Ingen bil, men en sommar i Tyskland istället.

Karin frågade mig efteråt hur jag lyckades få fram allt jag ville ha sagt. Och jag har faktiskt inte den blekaste. Minns knappt vad jag sa. Det bara... kom. Så här i efterhand undrar jag om jag verkligen var fullt medveten om vad jag gjorde. Att jag överhuvudtaget vågade ringa upp och börja prata tyska bara så där känns nästan lite absurt. Tänk om jag ändrar mig igen? Slå upp ordet beslutsångest i ett lexikon och du hittar en bild på mig. Men jag blev så himla låg efter att ha tackat nej första gången att jag var tvungen att göra nåt, och efter att de sagt att de gärna höll platsen öppen tills i morgon kändes det bra igen. Jag sken som en sol och som pappa sa: "Där har du ditt svar."

Låg ute i solstolen och degade nyss när telefonen ringde. Det var nåt konstigt nummer och med tvekan i rösten svarade jag: "Hej det är Malin..?" Mannen i luren sa sitt namn och började sen att prata på tyska. Jag satte i halsen, tänkte "Men va i helvete..?" och sen slog det mig plötsligt: ansökan. Trodde inte att det skulle gå så här fort. Hur som helst ville han bara kolla så att jag verkligen kunde tyska. Det CV och personliga brev jag skickade såg tydligen bra ut, men det hade ju kunnat va nån annan som skrivit det. Efter att ha berättat lite om vingården och hotellet (på svenska) sa han plötsligt: "Så hur tidigt tror du att du kan börja isåfall?" Is i magen igen, för jag gjorde ju det här mest som en kul grej. Trodde inte för mitt liv att de skulle nappa på det. Sa att jag hade några andra jobberbjudanden att ta ställning till, och att jag inte kunde ge nåt besked om det just nu. Liar liar.

Så till det värsta: han sa att han skulle skicka vidare min ansökan till den tyska arbetsgivaren och att de kommer att ta kontakt med mig om de tycker att jag är lämplig för jobbet. Vilket innebär att det finns risk att en RIKTIG tysk ringer mig inom en snar framtid. Vart ska jag ta vägen? GÖM MIG NÅGON!

Fick precis mejl från nån kille som jobbar på Arbetsförmedlingen i Eskilstuna (av alla ställen?) där det stod att jag hade rätt kvalifikationer för ett jobb på ett hotell i Tyskland som är känt för sin vingård, och blev uppmanad att söka om jag hade lust. CV och ansökan ska va på tyska. Inte för att det är aktuellt i nuläget, men det lockar faktiskt att söka bara för att se vad jag skulle få för respons. Och tänk dig sommar, sol och vin i Tyskland. Jag giller't.

Du vet att du lever i 2009 när:

1. Varje gång du går på fest kan du dagen efter se bilder på dig på Facebook.
2. Du har inte spelat Harpan med riktiga kort på flera år.
3. Anledningen till att du inte har kontakt med folk är för att du inte har dem på MSN.
4. Du letar igenom hela huset för att hitta fjärrkontrollen till TV:n i stället för att trycka på en knapp på TV:n.
6. Din eftermiddagsaktivitet är att sitta vid datorn och du är alltid inloggad på MSN även om du inte är där.
7. Du läser listan, flinar och nickar.
8. Du tänker på hur sjukt det egentligen är att sitta och läsa den här listan.
9. Du var för upptagen för att märka att nummer 5 fattas.
10. Du kollade tillbaka för att se att det var sant.
11. Nu skrattar du åt dig själv.

Depp. Trots mammas försök att muntra upp med fika och naturgodis. Farmor hade inga krafter alls. Hon vägrade sätta in löständerna, ville inte ha te och knep ihop läpparna när vi försökte lirka med choklad. Och så sov hon. Modstulna satte vi oss i bilen och åkte hem igen. Nu kan det inte va länge kvar...

Kanske det lindrar med lite sol. Det är som terapi.

I kassan, klockan är strax efter åtta.. En man (40+) ska precis betala när han ser mig djupt i ögonen och plötsligt säger:
- Jaha... Är du nåt intresserad av en date kanske?
Jag blir så chockad att jag nästan trillar av stolen.
- Eh, va..?! Nej, alltså.. Jag är.. öh.. upptagen, tyvärr.
Besviket fortsätter han att titta på mig och vräker ur sig ytterligare ett skamligt förslag:
- Jaha, jo, det är klart, kunde man nästan ha räknat ut. Men han behöver ju inte få veta nåt?

Och så var min lediga dag inte fullt så ledig längre. Hans-Olov ringde, börjar klockan tre och ska jobba till stängning. Och nu har jag gett besked både till Coop och Glava att jag tackat ja till jobbet på gästgården. Det tog emot, men jag tror att bara jag förlikat mig med tanken och kommit över hela den här grubbelprocessen kommer allt kännas bra.

Nån myskväll med mamma blir det tyvärr inte, men jag fixade lite mys till mig själv i form av Rocky Road-glass (choklad, pecannötter och marshmallowsbitar) med vaniljglass, chokladsås, kaksmulor och hackade valnötter.

Det är visserligen måndag, men känns som en typisk söndag. Ligger i sängen, tittar på Harry Potter och De Vises Sten och bävar inför morgondagen. Känns som att jag redan har tagit ett beslut och gjort mitt val. Efter att ha funderat och vägt för- och nackdelar mot varandra känns valet trots allt ganska enkelt. Särskilt efter att ha pratat med mamma och Inger om det igår. Saknar förresten redan Inger och Janne.

There's a boy who wants to know where to hang around, hoping to bump into me. He's not turning 40 sometime soon, he's nowhere near retarded and he seems to want me even though he's sober.

Nu åker jag och pappa till farmor igen. Varje gång känns som sista gången...

Distriktssköterskan ringde. Hon ville bara meddela att personalen på Gunnebo ringt henne i förmiddags och bett henne komma och ta en titt på farmor. Tydligen har hon varit betydligt tröttare idag än hon varit tidigare, haft andningsuppehåll och varit jättesvag. Sköterskan sa att det inte hänt nåt akut, men ville förbereda oss på att farmor inte kommer finnas kvar så länge till. Beskedet var väntat, ändå skär det som en kniv i mig.

Du som liten:
1. Vad hette din första bästa vän? Robert och Petter.
2. Vilken var din favoriträtt? Våfflor (v-gåfflor). Sen gillade jag korv stroganoff också.
3. Vilken var din favoritfärg? Blå kanske?
4. Vart bodde du? Arvika.
5. Vad tyckte du var det bästa som hänt? När jag vann Baghera (en svart panter som var större än jag själv) på Skara Sommarland, eller Marabou-Oskar på Ica-Rosen.
6. Vad tyckte du var det värsta som hänt? När människor jag älskade gick bort.
7. Vad ville du bli när du blev stor? Veterinär eller frisör.
8. Vilken va din favoritfilm? Hm, Lejonkungen?
9. Vilket godis tyckte du bäst om? Har alltid varit en sucker för choklad.
10. Vilken hårfärg hade du? Ljusbrun.

Nu:
1. Vad heter din bästa vän? Karin.
2. Vilken är din favoriträtt? Grillade tigerräkor, paj, skaldjur.
3. Vilken är din favoritfärg? Har ingen.
4. Vart bor du? Arvika.
5. Vad tycker du är det bästa som hänt? Körkortet, Cypern, studenten.
6. Vad tycker du är det värsta som hänt? Samma som när jag var liten.
7. Vad vill du bli? Ingen aning.
8. Vilken är din favoritfilm? Har ingen.
9. Vilket godis tycker du bäst om? Choklad ♥
10. Vilken hårfärg har du? Brun.