Alla Hjärtans Dag

1:a advent

Permalink - A thousand words - Kommentarer (0) Trackbacks ()

Home

Permalink - A thousand words - Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sprid ut bensinen...

Permalink - A thousand words - Kommentarer (3) Trackbacks ()

SM i Unga Bagare

Permalink - A thousand words - Kommentarer (3) Trackbacks ()

So little time, so much to do

Permalink - A thousand words - Kommentarer (2) Trackbacks ()

Livet

Permalink - A thousand words - Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hög på livet

Permalink - A thousand words - Kommentarer (8) Trackbacks ()

Äntligen fredag!

Permalink - A thousand words - Kommentarer (2) Trackbacks ()

Helg ♥

Permalink - A thousand words - Kommentarer (3) Trackbacks ()

Såhär härligt har det varit hela veckan

Permalink - A thousand words - Kommentarer (8) Trackbacks ()

Let me ride the wind 'til I don't look back, forget the life that I almost had

Permalink - A thousand words - Kommentarer (4) Trackbacks ()

Kontraster

Permalink - A thousand words - Kommentarer (1) Trackbacks ()

There's an ache in my heart the size of Texas

Permalink - A thousand words - Kommentarer (14) Trackbacks ()

Bävar inför morgondagen

Permalink - A thousand words - Kommentarer (2) Trackbacks ()

Winter wonderland

Permalink - A thousand words - Kommentarer (3) Trackbacks ()

Leila i Nordstan

Permalink - A thousand words - Kommentarer (38) Trackbacks ()

När det inte regnar i Göteborg...

Permalink - A thousand words - Kommentarer (4) Trackbacks ()

Tredje advent och ett stormigt Göteborg

Permalink - A thousand words - Kommentarer (7) Trackbacks ()

Will life ever be sane again?

Datum: 2011-10-17 Tid: 23:29:13

Min underbara utsikt.


Medelhavspaj {
länk}.


Jag kanske överdrev lite när jag skrev att jag inte ville leva längre. Men det kändes så. Hopplösheten... Som fortfarande finns kvar. Min försäkring täcker ingenting, jag får inte ut ett öre. Tydligen hade det gjort skillnad om jag hade sett personen som stal mobilen. Det är det dummaste jag hört! Om jag hade sett personen som ansåg sig ha rätt att öppna min väska som hängde över axeln och fiska upp min iPhone hade jag slagit ner personen i fråga (eller bussat en biffig vakt på honom/henne) och tagit tillbaka min bebis. Till råga på allt har jag blivit sjuk också. Dagen har kantats av feberfrossa och den där fruktansvärda känslan man får när man sväljer vid halsont. Väldigt passande när det blivit dags för tentaplugg igen. Jag älskar mitt liv just nu.

Bilderna ovan är de sista jag tog med iPhonen. Eller åtminstone de sista jag synkade med datorn. Många har sagt att de är glada att det inte hände mig nåt – att jag inte blev överfallen och skadad – och det är klart att det hade kunnat vara värre. Men det är just det: Det känns ju som att jag har förlorat en kroppsdel. Eller en nära vän. Vi gjorde allt tillsammans. Det blev en alltför kortvarig romans. Vilket påminner mig väldigt mycket om nåt annat. Två månader fick vi tillsammans. Och som jag saknar dig...


Tack för ert stöd och fina kommentarer, ni är fantastiska!
Permalink - A thousand words - Kommentarer (12) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg


Mat och Dryck

RSS 2.0