GET IT ON

Jag hade verkligen ingen aptit. Fikade med pappa ungefär en timme innan det var dags. Det slutade med att han åt upp min bulle också. Hade en stor klump i magen som bara växte sig större och större allt eftersom. Tills det äntligen var dags. Den fruktade uppkörningen. Som tydligen gick galant. Jag trodde att jag verkligen hade råkuggat eftersom jag lade märke till att jag bara hade kryss under i-rubriken. Shit liksom, inte godkänd på ett enda moment! Men efter att ha hört "Du är godkänd" insåg jag att jag inte gjort några fel alls. Luften gick liksom ur mig och jag kände mig sådär fånigt dum med ett enda stort leende på läpparna. Sen steg jag ut ur bilen på darriga ben och tackade Wille för all hjälp. Hörde en bil tuta och såg att det var pappa. Han kom emot mig med öppna armar och såg sådär stolt ut som bara föräldrar kan göra. Jag satte mig i bilen - förarsätet, ingen skylt där bak - och körde in mot stan för att hämta storebror och Viktor. Lite senare körde jag, helt själv med alldeles för hög musik, ut mot sjukhuset och hämtade mamma. Har åkt runt och bara njutit mer eller mindre hela kvällen. Det smakar liksom frihet alltihop. Såna här ögonblick gäller det att ta vara på. De växer inte på träd och kan aldrig upplevas igen. Jag är bara så lättad. Så glad. Så fri.

Jag saknar dig.