Jag vaknar. Läser. Inser. Är det verkligen över nu? Elchocker löper som eld under huden och bränner sådär att jag måste viska till mitt hjärta i ren desperation: Snälla, dö inte, trilla inte isär. Men det håller. Nästan. Hör att det regnar, idag igen. Det är visst inte bara jag som fortsätter att falla..