Åker 12.45, har tid hos tandläkaren 13.00. Minuterna går och plötsligt är det helt tomt i väntrummet. Så blir klockan 13.17 och Robin kommer in. Han har tid 13.20, hos Monika. Men det har ju jag också! 13.20 kommer Monika och hämtar Robin, och jag blir ensam igen. Som ett frågetecken sitter jag där. Går till receptionen:
"Ursäkta, men ska jag va här överhuvudtaget idag? På min lapp stod det att jag har tid hos Monika idag, 13.00 men.." Världens trevligaste människa sitter på andra sidan disken och knappar in mina uppgifter på datorn. Det visar sig att jag tydligen inte har tid förrän tolfte juni. Den trevliga människan springer in till Monika och frågar om hon har någon ledig tid senare idag, och halv fyra har Monika en lucka i schemat då jag kan få göra min undersökning som går på sisådär en kvart. Men jag har väntat tillräckligt.. Så kommer jag hem och tittar på lappen jag fick förra veckan där det klart och tydligt står
: 2007-05-15 kl. 13.00. Blir sådär lagom bitter. Själv måste man betala om man skulle råka glömma bort en tid, but not the other way around..
Så till lite gladare saker. Idag utgjorde jag toppen av vår mänskliga pyramid. Vi var precis tillräckligt många för att pyramiden överhuvudtaget skulle räknas så ingen kunde hjälpa mig att klättra upp. Kändes en aning osäkert högst upp. Det blåste storm och obalansen var ett faktum och sen är jag inte direkt överförtjust i att trampa på mina kära klasskamrater, men till slut stod vi där som en pyramid och Damir lyckades fånga allt på bild - efter många om och men.
Wanna be on top? (Ursäkta bildkvaliteten)