GET IT ON

Jag sprang igår, bort från allt. Det lät som vingslag i mitt öra, och jag tänkte att det var du, min vän. I fredags grät jag mer än jag trodde var fysiskt möjligt. Hur kan det fortfarande finnas tårar kvar? Begravningen var så tung, men så vacker. Fotografiet av dig, sången om himlen, Lennarts tal om tiden med fotbollen, när vi stod samlade runt din kista och la din matchtröja hos dig - en sista hälsning från oss alla. Tårarna tycktes aldrig ta slut. Jag kände mig helt tom när jag plötsligt insåg: jag har en vän som är död. Du kommer inte tillbaka.