Cypern, del 2
Datum: 2008-08-28 Tid: 17:21:47
- Dag 3, onsdag
Om jag inte minns helt fel badar vi i havet. Första och enda gången under tiden som vi faktiskt badar där. Blir glatt förvånade när vi ser två lediga solstolar nära vattnet och ingen som tar betalt för dem. Slår oss ner och njuter. På vägen tillbaka till hotellet inser vi att det visst inte var gratis, utan att man snällt skulle hosta upp 6 €, men att vi lyckades slinka in när ingen såg. Sneaky! På kvällen bestämmer vi oss för att testa meze - en typisk cypriotisk maträtt som jag skulle vilja jämföra med ett svenskt smörgåsbord. Består av 15-18 smårätter som serveras några i taget. Först får vi in ett fat med olika cypriotiska röror, ägg, oliver, potatis och så en sallad till. Sen kommer det kassler med grillad halloumi, som följs av souvlaki (grillspett), lammklubbor, korv och klyftpotatis. Här börjar vi bli riktigt mätta. In kommer ytterligare tre kötträtter i olika såser och vi tvingar i oss det sista. "Finns det plats för efterrätt?" är frågan vi båda ställer oss, och svaret kommer blixtsnabbt: "Alltid!" Vi beställer in en Chocolate Love och en Peach Melba att dela på. När vi ber om notan kommer servitören in med en varsin Peach Schnapps som vi sveper i oss innan vi lämnar restaurangen för att leta efter nån trevlig bar att ta en drink på. Hamnar på ett ställe där de visar fotboll från Premier League. Karin beställer en San Francisco och jag testar nåt nytt, som ser likadant ut. Det smakar inget vidare och eftersom det inte direkt vimlar av partysugna ungdomar blir det åter igen en relativt tidig kväll. - Dag 4, torsdag
Bestämmer oss för att ta en promenad till Pernera, en ort några kilometer bort där det verkar finnas andra affärer och framför allt restauranger som Fritidsresor rekommenderat. Helt plötsligt tar skyltarna mot Pernera slut, och när vi går in i en Supermarket för att fråga vilket håll vi ska gå åt säger de att vi redan är framme. Känns helt öde, och eftersom vi håller på att förgås av värmen traskar vi hemåt igen. Går förbi några riktiga drömhus och fantiserar om att bo där, innan det är dags för glass. Går till en jättemysig restaurang med utsikt över havet. Karin tar en Chicago och när jag ber om en Honeymoon säger servitören: "You're too sweet for Honeymoon." Cheesy, jag vet, men jag är en sucker för sånt.
På kvällen hoppar vi i partyblåsorna och styr stegen mot en italiensk restaurang där de serverar hemmagjord pizza. Servitören skrattar när jag frågar om man kan få beställa från barnmenyn, trots att vi ju faktiskt inte är några barn. Hur som helst går det alldeles utmärkt och pizzorna är precis sådär lagom stora (och sanslöst goda!). Efter maten letar vi efter ett trevligt barhäng. Jag har ett minne av att vi åkte förbi en krog, natten när vi kom med bussen, där man måste vara över 18 för att komma in, och efter många om och men hittar vi den: Ghetto Cocktail Bar. Happy Hour fram till tio, och vi inleder med en varsin Strawberry Margarita. Kommer alldeles lagom för att hinna med ett antal drinkar till för 2 €/st. We get pretty wasted, to be honest. Märker snabbt att en norsk kille (han har "Vålerenga" tatuerat på armen) gör allt för att få vår uppmärksamhet. Han flirtar syndigt mycket och när han inte gör mer än att slänga blickar och leenden åt vårt håll, tar vi saken i egna händer och drar med honom upp på dansgolvet. Efter det har vi två iglar efter oss varje kväll på Ghetto. När vi sen sitter i baren och vilar benen en stund kommer det förbi en engelsman. Han drar upp tröjan och visar sexpacket, stannar framför oss, sneglar ner på sin tatuering på armen och drar fram plånboken och skyltar med x antal sedlar. Jag och Karin viker oss dubbla av skratt över hur patetiskt hans raggningsförsök är. Tragiskt nog är han en riktig hunk, och jodå, han ger oss klara signaler om att han vet om det. När vi skakar rumpa lite senare på dansgolvet går han tätt förbi mig och jag kan inte låta bli att le. Plötsligt tar han tag i min arm, drar mig åt sidan och säger nåt. Jag hör inte ett ord eftersom vi passande nog står precis framför en av högtalarna. Han drar mig längre bort och säger igen: "What's that smile for?" Jag bara ler åt hans härliga brittiska accent och sluddrar fram nåt. Minns inte riktigt hur det hände men plötsligt har jag stämt träff senare med honom. Samma kille som jag och Karin rådissade någon timme tidigare. Som en fnittrig liten tonåring berättar jag hela händelseförloppet för Karin, och när vi kommer tillbaka från toaletten en stund senare vinkar han mig till sig: "Can I kiss you?" Tänker: "Oh what the hell, han var ju artig nog att fråga iallafall." Och så kommer den, frasen jag hörde alldeles för många gånger under veckan på Cypern: "You wanna come back to my place?" Svarar att jag bara går dit Karin går, och det slutar med att han ger mig sitt nummer och ber mig ringa honom nästa dag. Efter att ha blivit erbjudna både det ena och det andra av några av hans oförskämda vänner raglar jag och Karin hem genom sensommarnatten, sådär härligt berusade och glada.
Kommentarer
» sara
shit malin, man känner ju knappt igen dig. va annorlunda du ser ut!
Trackback
