GET IT ON

I've forgot to tell you. Jag har träffat ytterligare en skum person. Det var i lördags när jag väntade på att börja jobba. Solsken och två timmar ledigt, så jag satte mig och läste på bänken vid fontänen där jag suttit några gånger tidigare. Efter ett tag fick jag världens träsmak i rumpan så jag bredde ut min tröja, kavlade upp shortsen och vek ner linnet för att få så mycket sol som möjligt. Då, självklart, kom en alkis förbi. Han skrek nåt från gatan och jag bad till Gud att han bara skulle gå förbi. Men nej då, självklart stannade han och kom fram till mig där jag låg på bänken halvt blottad. Han frågade vad jag läste för bok och när han lutade sig närmare kände jag hur äckligt han luktade. Svarade inte utan höll bara fram boken. "Sprichst du kein Deutsch?" sa han och jag skakade på huvudet. "Can I help you with some sun lotion?" var nästa line och än en gång skakade jag på huvudet, lite mer febrilt den här gången. Så tog han min hand, mumlade nåt ohörbart, log ett brett leende och gick sin väg. Det första jag gjorde när jag kom hem var att tvätta händerna.

Igår kväll. Jag hade samlat mod för att prata med Herr Ohlig (den riktiga chefen alltså, och inte hans fru som jag refererat till som chef tidigare) och skulle leta upp honom, när han plötsligt stod framför mig med en flaska Sekt (typ champagne) som han gav mig som tack för allt slit under helgen. Alla i personalen fick en varsin flaska, och det var en så fin gest att jag inte hade mage att ta upp mitt ärende just då. Senare på kvällen, framåt midnatt, hade jag på nytt samlat mod nog att prata med honom och gick ut på terrassen där han suttit de senaste timmarna, men när jag kom ut var det tomt. Han hade redan åkt hem. Maike sa till mig att prata med honom så fort som möjligt, eftersom det med största sannolikhet är minst två veckors uppsägningstid. "Och du, bry dig inte om vad de andra säger om att du borde stanna. Om jag varit du hade jag redan varit hemma nu."