Så fick jag tag på chefen och bad om att få prata ostört med honom en snabbis. Vi satte oss ner, jag berättade som det var: att jag har hemlängtan, att jag är ensam och att jag helt enkelt inte trivs. Han sa att han tyckte att det var synd, men att han tyvärr inte kunde göra nånting åt min hemlängtan. När jag sa att jag ville åka hem så fort som möjligt sa han att jag skulle kolla upp billiga flygtider och sen säga till honom, så kunde jag åka hem. Någon uppsägningstid verkade det inte vara tal om. Så berättade jag för Heike att jag hade pratat med chefen och att det var okej att jag åkte hem, och hon blev inte det minsta glad. Kanske trodde hon att hon lyckats övertala mig att stanna kvar den där kvällen hon tröstade mig. Sur var hon iallafall, framförallt för att det inte finns nån ersättare för mig, vilket innebär att de andra kommer få jobba ännu hårdare när jag försvinner. Den här veckan är redan schemalagd, men jag hoppas kunna åka hem nästa vecka, trots att Heike vill ha kvar mig minst två veckor till. Hur som helst ringde chefen lite senare på kvällen och sa att hans fru ville prata med mig innan jag bokade flygbiljett. Han sa nåt om att hon ville kolla upp det här med jobbtiderna, så att inte jag åker hem och de står helt utan arbetskraft. Får nog reda på det i morgon. Börjar 14.00 och ska ha hand om restaurangen på egen hand för första gången. It sucks, men det löser sig nog.
Maike och jag bytte förresten mejladresser förut så att vi kan hålla kontakten. Hon är verkligen världens sötaste och den jag kommer sakna allra mest. She really gets me, och hon är den jag vänder mig till så fort det är nåt. Vi brukar beställa mat tillsammans på jobbet, norpa glass och nötter och prata massa strunt om allt mellan himmel och jord. Och när hon ber mig om nåt gör hon det på precis rätt sätt: hon får mig att
vilja göra det, och det känns inte som en order. Nej, Maike är en pärla som jag verkligen kommer sakna.
På tal om nåt helt annat. Idag hade jag fler fransmän som gäster. En av dem vällde ur sig massa franska ord och tittade på mig som om jag var helt dum i huvudet som inte förstod vad han sa. Jag bet ihop, sa att jag inte förstod och till slut sa hans vän på knagglig tyska vad det var han ville ha. Så betalade de, och helt plötsligt skulle de ha mer att dricka. Än en gång började han tjata en massa på franska. Till slut blev jag så trött på honom att jag sa, på svenska:
"Men herregud, jag är från Sverige. Jag förstår inte vad du säger." Han såg plötsligt lika oförstående ut som jag gjorde och tystnade
. Gött mos. Hädanefter ska jag göra så varje gång fransmännen drar igång. Just face it, franska är inte likvärdigt med engelska. Det är inget internationellt språk som majoriteten av världens befolkning behärskar, so stop pretending already.
Nu borde jag sova. Måste handla innan jag börjar jobba i morgon och sen lär jag knappt hinna andas på jobbet. Maike är ledig och om jag kunde skulle jag helst skippa morgondagen helt och hoppa direkt till onsdag istället. Men snart är det över, snart kommer jag hem.
Det känns verkligen som en lättnad.