Idag regnar det. Men det gör inte så mycket. Inte ett dugg faktiskt. Ibland känns det faktiskt inte så hemskt att va här. Som igårkväll när det kom en grupp pensionärer från Norge som åt trerätters och drack förfriskningar. De blev så glada när de hörde att jag var från Sverige och jag blev minst lika glad över att de inte kom från Danmark. Tanterna var så mysiga och ville inte sluta krama mig, och gubbarna stod i kö för att få dansa med mig. En särskilt charmig 87-årig krutgubbe grabbade tag i mig och drog med mig ut på dansgolvet.
"Du är så söt att jag skulle vilja ta med dig hem," sa han och jag blev sådär varm i hjärtat. Han var en riktig mysfarbror och ingen äckelgubbe. Tidigare på kvällen hade hans dotter sagt:
"Jag tror min pappa vill prata med dig," och det var en line jag aldrig hört förut. Och vet ni vad det bästa är?
De kommer ikväll också.
Rado, som är gift med Alex och jobbar i köket, gjorde en tokfin sallad till mig igår. Han hade lyxat till den lite och jag önskar verkligen att jag hade haft kameran till hands.
Den salladen hade ni verkligen varit avundsjuka på, tro mig.
Annars spred det här lite solsken över mig igår: