GET IT ON

Mamma glömde sin mobil hemma i morse. Hon mejlade och berättade att hon skulle försöka hinna hem till 17.45. Jag såg inte att hon skrivit det förrän efter fem och då satt hon redan på tåget. Slängde på mig halsduk och mössa, osminkad och i mysbrallor, och skyndade iväg mot tågstationen. Tog en annan väg än den jag brukar, eftersom jag visste att mamma antagligen skulle gå den vägen, om det skulle va så att jag inte hann till stationen innan tåget kom. 17.47 var jag framme och ingen mamma syntes till. Gick in på stationen och såg att det stod att ett ankommande tåg från Karlstad var försenat till 18.02. Blev först lite sur eftersom jag stressat som en galning helt i onödan. Så kom tåget. Gick ut på perrongen, kände mig lagom sunkig i mina uggs och mysoutfit. Folk klev av. Kvar stod jag. Ingen mamma. "Nej men allvarligt, MISSADE hon tåget?!" tänkte jag och kände mig lite lätt frustrerad över att jag inte kunde ringa och fråga vart hon var. Vände om och började traska hem istället. Så ringde det. "Hem" stod på det på displayen. Blev arg, det skulle ju inte va nån hemma! Men jo då, nog var det mamma alltid. Som kom med tåget 17.45, och gick en annan väg än den hon brukar. Det tåget jag stått och väntat på hade varit ett senare tåg. Jag som hade tänkt va snäll och möta mamma så hon slapp gå hem själv. Istället fick vi gå själva båda två. Lite motion fick jag på köpet åtminstone. Och en lång, varm kram när jag kom hem.

I morgon ska jag jobba 10-18. Och så har jag fått en blåsa på strängen under tungan. Det känns liksom som att den är för kort, stramar hela tiden. Att gäspa är tortyr. Tur att jag inte är det minsta trött. Och det här måste va det flummigaste inlägget på länge. Men sån här är jag, bakom kakbak och matlagning.