Igår kväll var jag nästan helt övertygad om att jag höll på att bli galen. Efter tolv timmar av malande värk i örat visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag brukar sällan ta värktabletter (undviker det i den mån det går), men i natt var jag så illa tvungen. Efter vad som kändes som en evighet började tabletten verka och jag lyckades somna, bara för att vakna upp till samma intensiva smärta. Kanske gör det lite mindre ont idag, eller så har jag helt enkelt bara vant mig. Har i alla fall varit nere på stan en sväng och lämnat tillbaka kläder, sista dagen att göra det var idag. Sen sprang jag in en snabbis på Coop och köpte Ramlösa. Pappa la ner en kanelkrans i korgen, men jag bytte ut den mot min favoritvaniljkrans från bake off-skåpet. Den brukar finnas i lunchrummet ibland på jobbet, och då är den inte dagsfärsk men ändå helt fantastiskt jättegod. Tänk när den är nybakad då... Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv och fika lite i stället. Vårsol, blå himmel och ledighet är ju faktiskt inte helt fel.