GET IT ON

Min älskade farmor har äntligen fått somna in. Hon kämpade så ofattbart länge, men nu har hon fått sin sista vila. Hennes kropp var ett fängelse under så lång tid - nu är hon äntligen fri. Jag känner lättnad och tomhet på samma gång. Hålet jag haft i mig så länge har växt sig större. Bottenlöst. Du fattas mig.

För två somrar sen när mormor dog skrev jag en text till henne som stod med i dödsannonsen och som prästen läste upp på begravningen. När vi satt utanför farmors rum förut och väntade på att personalen skulle göra henne fin frågade mamma om jag hade skrivit något till farmor. Jag läste upp texten nedanför, och när jag tittade upp på pappa rann tårarna nerför hans kinder.