GET IT ON

"Ich bin ein bisschen traurig, dass du zu Hause fahren willst," sa Maike innan vi skildes åt förut. Hon är ledig i morgon så vi kramades hejdå idag. Hon sa att hon skulle mejla och vi lovade att det inte var sista gången vi sågs. Det kändes minst sagt vemodigt och jag önskar att jag kunde packa ner henne i resväskan och ta med henne hem. Varför måste allt ha en baksida? Kan inte världen va svartvit istället för den här förbannade gråskalan? Plötsligt känns det jobbigt att åka hem. Chefen och hans fru har varit bortresta sen i torsdags och den här veckan har varit nästintill behaglig (bortsett från att jag inte varit ledig överhuvudtaget). Idag fyllde Tania, restaurangansvarige för den andra restaurangen, 37 år och vi fick tårta och kakor. Eller ja, Heike och gänget passade självklart på att ta fram det när jag hade paus, vilket resulterade i att chokladtårtan jag siktat in mig på var slut när jag kom tillbaka, men de hade lämnat två jordgubbstarteletter till mig iallafall. Personalmaträtten idag var Tanias favoriträtt: pepparstek med kroketter. Maike beställde mat åt oss båda, och egentligen var det visst meningen att vi skulle fått schnitzel istället. Men jag fick stek med champinjonsås och sallad, en "Fitness-teller" (plus Jägersås) och den är inte särskilt billig om man skulle ha beställt den från menyn. En påkostad personalrätt alltså, och den satt inte fel. Nåt annat som inte satt fel var den här kakan. Ja, jag vet. Jag kom på att ta kort efter att jag hade börjat äta. Farmors/mormors körsbärskaka. Sanslöst god. I morgon ska jag säga hej då till rabarber- och krusbärstårtan. Sorgligt.