Shoppingen gick inget vidare. Kom hem helt tomhänt (bortsett från lite bakgrejer jag plockade ner i vagnen på IKEA). Men har ett par skor att hämta ut i Jönköping. Det fanns bara ett par kvar i affären i Karlstad och det var storlek 37. Tro mig, jag försökte verkligen. Bad om extra sulor och strumpor, men de var ändå alldeles för stora. Tjejen som hjälpte mig kollade på datorn och närmaste stället de kunde finnas på var i Charlottenberg, men där var 36:orna också slut. Så frågade hon om jag hade nån släkting i nån annan stad som kanske kunde hämta ut dem åt mig.
"Jönköping kanske?" sa jag, med våra smålandsvänner i åtanke som antagligen kommer hit lagom till Mârten om två veckor. Hon ringde butiken i Jönköping och där fanns de i storlek 36, så hon la undan dem åt mig i en vecka. Nu ska jag bara ringa Inger och Janne och höra om de kan va världens snällaste och hämta ut dem åt mig.
Hoppas. Hittade en helt fantastisk kappa också. Den var så fin att jag nästan fick tårar i ögonen av lycka. Mamma också.
Tills jag tittade på prislappen. 1499:- stod det. Glädjetårarna blev plötsligt tårar av en helt annan sort. Inte riktigt i min prisklass med den taskiga inkomsten jag har för tillfället.
Efter den misslyckade shoppingen men innan IKEA-besöket åt vi lunch på en av restaurangerna vid torget.
Casanova tror jag den hette om jag inte helt missminner mig.
Mamma och Andreas väntar på mat.
Jag och pappa också (som tydligen körde på en riktigt dissig pose, haha).
Jag åt laxsallad, ett utav Dagens lunch-alternativen, och den var sådär.
Goda oliver men man fick knappt nån lax alls, och det var inte mycket sallad heller.
Nä, en sallad på Sunday (eller Kebab House) hade varit betydligt bättre.
Eller varför inte på IKEA, såg att de hade fått räksallad och Caesarsallad där.