I bilen på väg till kalaset. Andra svängen. Vi fick nämligen vända och åka tillbaka,
eftersom jag lyckades glömma kameran hemma. High five på den!
Päronen. Som egentligen inte satt mitt emot varandra, utan hade mig mellan sig.
Var nog säkrast, med tanke på att båda ser ut som att de skulle vilja ha ihjäl nån.
Undrar vem som fick de där onda blickarna. Det var som tur var inte jag i alla fall.
Middagen. Från samma ställe som fixade maten på mottagningen efter farmors begravning.
Helstekt fläskfilé, potatisgratäng, gräddsås, kokta grönsaker, sallad, rosenbröd, smör & ost.
Vilken trevlig kväll det blev igår! Kul att träffa delar av släkten, ser dem alldeles för sällan. Är en sån där person som verkligen försöker måna om familj och släkt (och vänner!), tycker det är jätteviktigt att hålla ihop. Särskilt när vår släkt är så himla liten som den är. Trist att i princip bara förknippa släkten med begravningar... Men igår var det ju faktiskt inte begravning, utan kalas - med allt ifrån välkomstdrink till snapsvisor. Det var uppdukat i födelsedagsbarnets loge som låg bredvid huset, och trots infravärme, tre lager kläder och en filt var jag helt stelfrusen. Jättegod mat var det i alla fall, och sen bjöds det även på kaffe och tårta. Det blev en tidig kväll eftersom jag skulle upp före sju i morse för att jobba, och sen kände jag mig inte alls särskilt kry. Inte idag heller. Har haft ont i vänsterörat hela dagen. Sådär som det kan kännas när man är ute en kall vinterdag utan mössa. Molande värk. Har verkligen gått och blivit genomförkyld. Men det var väl på tiden, hade inte varit sjuk på evigheter.
I kväll hade jag lite lösa planer på att festa till det igen, eftersom det som sagt kanske är sista helgen i Arvika på ett tag. Naiv som jag var trodde jag att jag kanske skulle ha blivit tillräckligt frisk, men det känns tyvärr inte riktigt så. Om det inte varit för att jag ska jobba i morgon så hade det nog gått ändå, men att va sjuk och småbakis på jobbet känns inte som nån särskilt bra idé. Även om ett glas vin hade suttit fint nu. Men nej, känner hur det svider i ögonen när jag blinkar och det skulle inte förvåna mig om det gick att steka ägg i pannan på mig. Film i sängen får det bli.