GET IT ON

Så var även den här dagen snart till ända. Begravningen var ljus och fin, trots ösregnet. Det var vidrigt kallt ute i bara tunna strumpbyxor och jag blev helt stelfrusen, men efteråt var det mat i församlingshemmet och där tinade jag som tur var upp igen. Och vilken mat sen! Jag älskar ju som sagt bufféer, och den vi bjöds på idag höll verkligen hög klass. (Det fanns en del olika att välja på, men jag och mamma valde den här med lite annorlunda rätter). Ville inte sluta äta. Sen blev det kaffe och tårta också, och där hade vi valt en av farmors favoriter. Även den var fantastiskt god.

Det gör så stor skillnad att samlas sådär efter själva begravningen och äta mat tillsammans. Minnet av begravningen blir så mycket ljusare då. Träffade många av vänner och bekanta till farmor som jag aldrig hade träffat förut. Inte som jag minns i alla fall, men många påpekade att de knappt kände igen mig och att jag blivit så stor nu. Kanske inte så konstigt när det var sisådär tjugo år sen de såg mig sist. En särskilt mysig farbror tog mina iskalla händer i sina och frågade om de alltid var sådär kalla. "Kalla händer men ett varmt hjärta," sa han sen och blinkade åt mig och jag ville bara krama om honom och ta med honom hem; lägga honom i en liten låda att ta fram när jag känner mig nere och behöver uppmuntran.

Nån fest blev det inte ikväll. Innan prästen ens hade börjat prata hade jag redan avverkat två näsdukar och var inne på min tredje. Kändes som att mina ögon var jättesvullna efteråt, men när jag tittade mig i spegeln var det faktiskt inte så farligt som jag hade förväntat mig. Trots det var det långt ifrån festvänligt förstås, och Andreas kommentar efteråt när vi var hemma och låg och degade i soffan träffade där den skulle: "Malin, du ser verkligen helt slut ut!" Därför ska jag gå och lägga mig nu, och förhoppningsvis sova riktigt länge i morgon.