Vi åt ju som sagt oxfilé på nyår, som så många andra. Äter det så sällan annars och tackar aldrig nej till en riktigt fin köttbit. Det blev ju en hel över också, och så var vi dessutom bjudna till Johans pappa på födelsedagsmiddag där det bjöds på – hör och häpna – oxfilé med kantarellstuvning. Vi åt alltså oxfilé i fyra av fem dagar... Så visst, lite less kanske jag blev till slut, och började sukta efter nåt med fisk. Hur som helst kan man ju faktiskt variera sig lite med oxfilé också. På nyårsafton åt vi ju oxfilé med kantarellsås, men nån dag senare slängde vi i stället in oxfilén i ugnen med ett lager mozzarella ovanpå och gratinerade tills osten smält och fått fin färg. Gott!