Skyndade in på Coop förut för att köpa köttfärs. Det första jag såg när jag kom in var ett erbjudande på Riesen: en stor påse för ynka 10 kr (vanligtvis kostar de sisådär 20). Kunde inte låta bli utan ryckte till mig två påsar. Sen blev det en snabb middag: tacos. Nu sitter jag och degar lite men om en timme ska jag börja göra mig i ordning för vid sju blir det bowling med grabbarna. Jag och fem killar. Am I lucky or what? Sen att de är mina bästa killkompisar och kilar stadigt sen långt tillbaka är en annan femma...
Följde med mamma och pappa till kyrkogården i Gräsmark idag. Tände ljus på mormors, morfars och farfars gravar och gjorde fint med blomkransar. Pappa tog två suddiga kort på mig. "Det är så kallt att jag skakar!" sa han när han höll i kameran. Som ni ser skämtade han inte. Det var verkligen iskallt. Sen åkte vi och hälsade på farmor. Hon satt i en stol och sov, hade vägrat sätta in löständerna idag och sa inte ett enda vettigt ord under tiden vi var där. Det enda hon fick ur sig var några konstiga läten, och jag tror hon pratade (försökte iallafall...) i sömnen. Så åkte vi tillbaka in till stan. Gick en promenad med Flacken, kramades lite i kylan.
Jag har lite dåligt samvete. Har tackat nej till jobb idag. Två gånger till och med. Men jag vill inte jobba 14 till stängning. Vare sig det är i kassan eller i charken. För Flacken kommer som sagt hem och med lite tur får jag träffa honom redan idag. Det är det fina med att va timvikarie: man kan faktiskt tacka nej om man har nånting annat inplanerat. Pappa blev som väntat lite sur, tyckte gott att jag kunde jobbat ändå: "Det är väl inte bara idag ni kan ses?" Nej, vi ska ju faktiskt spela bowling i morgon, men kommer han i eftermiddag och åker hem på söndag vill jag faktiskt se till att kunna träffa honom så mycket som möjligt. Nu skulle jag förstås aldrig tacka nej till jobb om mina planer för dagen var att ta en shoppingrunda på stan, men ni fattar... Luleå är långt bort, tiden är knapp och jag har saknat massor.
Förra helgen gjorde vi den här goda köttgrytan hemma, som är en av mina favoriträtter och som verkligen smakar nostalgi för mig. Den var nämligen en av de rätter jag valde att göra på hemkunskapsprovet på högstadiet när man skulle komponera ihop en egen meny. Jag ber om ursäkt för den taskiga bilden, men jag åt inte mat tillsammans med resten av familjen den kvällen eftersom jag skulle ut på äventyr, utan åt istället resterna av den på söndagen och då glömde jag att fota. Däremot kom jag ihåg att ta en bild dagen innan, och så här såg det ut i traktörpannan:
Fläskfilé i chutneysås, 4 portioner 500 g fläskfilé 2 purjolökar 1 msk smör 1 tsk salt 1 krm svartpeppar ½ dl mango chutney 2½ dl mellangrädde (eller annan) 1 dl köttbuljong 1 msk soja 1 tsk vitvinsvinäger ½ tsk ingefära
Skär köttet i skivor. Skölj och skär purjolöken i sneda skivor. Fräs den i smör i en gryta eller traktörpanna. Bryn köttet i smör i en stekpanna. Lägg över köttet i traktörpannan. Salta och peppra. Blanda samman mango chutney, grädde, buljong, soja, vinäger och ingefära. Häll blandningen i traktörpannan och rör runt. Låt köttet puttra i såsen i ca 5 minuter.
Servera med förslagsvis kokt ris och en god sallad.
Oscar (Flacken), en av mina bästa vänner, flyttade till Luleå (ja, jag vet, vad är det för påhitt liksom? Det är ju hundratusen saknadsmil dit!) nu i höst men i morgon kommer han hem och stannar över helgen. På lördag är vi ett litet gäng som ska spela bowling, sen får vi se vad som händer. Hur som helst, ingen är gladare än jag för att han kommer hem.
Vaknade strax efter sju i morse av att mobilen ringde. Jobbet. Lyckades visst trycka på den gröna luren, trots att jag inte riktigt var vid medvetande. Minns inte riktigt vad jag sa, men blev iallafall tillfrågad att komma in och jobba ASAP och fram till 12.18. "Skön dag!" var min första tanke. En halvtimme senare befann jag mig på jobbet efter att ha ätit min vanliga grötfrukost och satt upp håret i en slarvig knut. Efter två minuter insåg jag att det inte skulle bli en särskilt skön dag trots allt. Stress är bara förnamnet. Och som det krånglade. Fick jobba över. Till 14.30. Mig gjorde det inte så mycket (jag knaprade finchoklad och var mest glad för extratimmarna) men de ordinarie som också var tvungna att jobba över blev väl inte direkt överförtjusta. Nu har jag duschat och varvat ner och tänkte gå en promenad innan det blir svart som natten ute.
Jag gillar ju egentligen att stå i köket och laga mat, men för tillfället har jag tankarna på annat håll (...) och därför blir matlagningen lite lidande. Just nu är det snabbast möjligast som gäller. Idag blev det dessutom en helt vegetarisk middag. Fyllde tortillabröd med en kryddig och krämig bönröra (som knappt syns eftersom den ligger underst), avokado, tacosås, riven ost och crème frache. Snabbt, gott och enkelt.
Het bönröra, 1 portion 1 schalottenlök 1 liten vitlöksklyfta 1 liten burk kidneybönor 1 dl crème fraiche 1 msk chilisås spiskummin cayennepeppar paprikapulver salt, peppar
Hacka löcken och stek den mjuk i lite matfett i en kastrull. Pressa ner vitlöken. Låt kidneybönorna rinna av och låt dem sedan fräsa med i kastrullen. Mosa dem när de mjuknat lite och rör ner crème fraiche och chilisås. Smaka av med kryddorna.
Hemma igen. Behövde aldrig hålla Isabelle i handen. Hon hade tänkt ta hål i öronen, men eftersom hon åker utomlands på fredag får det vänta tills hon kommer hem. Vi strosade runt på stan i solskenet istället. Jag hittade Breaking Dawn i pocketformat (den finns inte på Internetsidorna jag brukar beställa böcker ifrån) så nu har jag äntligen nåt nytt att läsa. Förstår inte varför böckerna på engelska ska behöva va så himla mycket dyrare. De är ju på originalspråk och har inte ens översatts till ett anat språk, så då borde de väl i själva verket va billigare?
Tandläkarbesöket var iallafall helt smärtfritt, precis som utlovat. Kalla mig konstig, men det var nästan behagligt på nåt sätt. Kanske är min tandläkarskräck botad. Eller så var det för att tandsköterskan var världens snällaste och tandläkaren var ännu snyggare än jag kom ihåg. Jag hade "kuddar" och slangar i munnen för att det skulle va så torrt som möjligt, men helt plötsligt kände jag att jag ändå var tvungen att svälja. Försökte verkligen låta bli, men det gick inte. Skrattade lite generat efteråt och då lutade sig tandläkaren närmare och viskade: "Det gör ingenting." Jag menar, hur kan man inte gilla honom?
Hade tänkt hålla mig ifrån sockret tills på fredag, men på vägen hem var jag så glad och lättad att jag inte kunde låta bli att stanna till på Coop och köpa lite naturgodis. Det blev ju faktiskt inget i helgen. Naturgodis alltså.
Så har det blivit dags. Idag ska jag till tandläkaren igen. Laga det där hålet som bygger bo i min tand. I'm sorry, but you'll have to find somewhere else to live. Men före tandläkarbesöket ska jag följa med Isa ner på stan som moraliskt stöd och hålla handen. Kanske byter vi plats i stolen sen...
Seg måndag. Jag har inte fått sova tillräckligt. Igår vaknade jag klockan åtta och kunde inte somna om. Vad är det för fel på mig? Jag gick ju och la mig strax efter klockan fem på morgonen och lyckades bara sova tre timmar. Och när vaknade jag i morse? Halv sju! Trots att jag inte somnade förrän efter tolv (ett sommartid). Jag är trött men kan inte sova, så istället försöker jag bli pigg. Jag skulle kunna låta er gissa vad ni tror att det är för nåt på bilden, men det känns som att rätt svar skulle dröja - om nån överhuvudtaget hade lyckats gissa rätt. Bilden föreställer ett experiment som kom till för några timmar sen, kanske de första i sitt slag. Hade tänkt göra müslibars men hittade ingen bra form (och hade ingen extra torkad frukt, bara den som fanns i müslin) så jag tryckte ut massan i mitten av en långpanna och gjorde dem tunna. Sen fixade jag i ordning lite kokosklet à la bounty och la mellan två bars. And there you have it. Ingen vidare vacker syn, men de fyllde sin funktion: att stilla mitt sockersug och ge mig energi nog att trotsa måndagsrusket och gå en promenad.
Vilken kväll jag haft! Förfest, vin, choklad, bowling, Tiki, skaka rumpa, pool, soffa, film, fingertoppar. Jag är knäpp. Har precis duschat. Klockan är 05.56. Fast det är vintertid nu, så 04.56. Jag ringde en pizzeria förut. Klockan var 03.15 sommartid, de stänger 03.00. Jag bönade och bad, lirkade, sa: "Men klockan är ju egentligen bara två! PÅ RIKTIGT! Och jag HÖR att det är folk där så jag vet att ni inte har stängt än! Snälla, jag är så hiiiimla hungrig!" Pizzagubben ville sova, han verkade trött, men sen gav han med sig till slut och sa: "Okej, okej. Du får välja: en Vesuvius eller en kebabpizza?" Det blev en av varje. Har nog aldrig varit så gott med pizza tidigare. Sen kröp jag ner i en skön soffa under en filt näranära en varm pojkkropp och höll handen framför en film. Så ville Isa gå hem. Jag ville inte. Men följde med ändå. Bilder kommer i morgon. Nu ska jag sova. Länge.
I could've ended up anywhere, but I ended up with you...
Har spenderat dagen på stan tillsammans med mamma. Vi åkte ner vid 11 och tittade på bowling. Sen kikade vi i affärer och jag impulsköpte en skjorta på Kappahl av alla ställen. "Jag letar efter en blus och midjekjol." Jojo, det gick ju bra. Träffade Isabelle på vägen hem som skyndade med mig tillbaka till Kappahl och agerade smakråd. Så fick det bli en svart skinnväst också som bara fanns i en storlek större än jag ville ha, och som jag inte hade tid att pröva. Och visst var den för stor, men hade säkert ångrat mig om jag inte testat.
När jag kom hem blev det lunch, som idag bestod av rostat dinkelbröd med ost, romsås, färska räkor och dill. Hade ingen vitlök i såsen eftersom jag vill kunna umgås med folk ikväll utan att skrämma iväg dem, men det hade jag visst totalt glömt bort när jag trettio sekunder senare ringlade vitlöksdressing över räkorna. Närminne som en guldfisk.
Nu ska jag välja outfit inför vad det nu blir ikväll. Har inte lyckats bestämma mig än för om det blir fest eller chill.
Jisses vilken dag! Fredag (och löning för vissa, t.ex. mig) innebär att det inte blir en lugn stund på jobbet. Särskilt inte när man ska göra uppläggningsfat till 72 personer (sex fat blev det sammanlagt), fixa oxfilé, lax, potatisgratäng, sallad och romsås till personalen och samtidigt kontinuerligt fylla på det vanliga grillskåpet med kyckling och revbensspjäll, serva kunder och scanna bort varor. Igår tänkte jag ju inte på att det var vi i charken som skulle tillaga maten vi blev bjudna på idag. Men jag gillar såna här dagar, timmarna bara flyger fram.
Klockan tre var det äntligen dags för trefika och jag var först till kaffekannan. Brukar alltid lyckas få slumpen annars, men inte idag. Chefen kom förbi, sa: "Tack så jättemycket för den goda maten, Malin! Det gjorde du bra!" Tittade förvånat på honom: "Nej nej, tack ska DU ha för maten! Och jag gjorde i princip bara salladen, det andra skötte Mia och Micke." Han verkade inte lyssna på mig utan tittade istället på min kaffekopp. "Får man bjuda på en dammsugare till kaffet?" frågade han och gick bort mot en vagn full med Delicato-förpackningar. Alla visade sig va tomma så han skyndade ut i affären och hämtade ett nytt paket. Ärligt talat, hur bra är inte min chef?
Förr gillade jag inte dammsugare, men det var nog för att jag hade svårt för marsipan. Kan hända att det smakade lite för "vuxet". Nu däremot tycker jag att det är jättegott! Var ju samma sak med kaffe och arraksbollar, men jag antar att jag lärde mig. Vad tycker ni om dammsugare?
Färdigjobbad, nyduschad och nyss hemkommen från Elin. Jag och pappa har agerat bärhjälp. Nu blir det promenad med Andreas. Ska ju förresten jobba i morgon också. Har hela tiden tyckt att det varit för bra för att va sant att jobba 12-17 en fredag, och det visade det sig att det var också. När jag stod i duschen hade de nämligen ringt från jobbet och lämnat in ett (roligt) meddelande, så nu ska jag jobba 9-17 istället. Inte mig emot egentligen, så länge jag får en tidig fredagskväll är jag bara nöjd för alla extratimmar jag får. Och hör på det här! I morgon bjuder chefen på mat. Wait, there's more... Inte vilken mat som helst - utan oxfilé, grillad lax och potatisgratäng! Lyxigt va? Ser redan fram emot lunchrasten i morgon.
Fick ju några äggulor kvar från mitt kakbak igår, så därför passade jag på att använda dem till middagen idag. Tror inte jag lagat Pasta Carbonara själv förut, däremot åts det flitigt under min Norgevistelse. Så. Himla. Gott!
Pasta Carbonara, 2 portioner 2 portioner pasta ½ pkt bacon 1 bit purjolök 1 vitlöksklyfta 2 äggulor ½ dl grädde 3 msk riven parmesan svartpeppar persilja
Skär baconet i fyrkanter och strimla purjolöken. Stek tillsammans med vitlöken tills baconet blivit knaprigt. Vispa ihop äggulorna med grädden och rör ner nästan all parmesan. Smaka av med svartpeppar. Koka pastan al dente och låt rinna av. Blanda sedan pasta och bacon i en kastrull, vänd ner äggblandningen och hetta upp.
Strö över resten av osten, hackad persilja och nymalen svartpeppar och servera genast.
Jag fick precis en trevlig överraskning. Häromdan låg det ett brev i postlådan addresserat till mig där det stod att jag hade fått tillbaka pengar på skatten från när jag jobbade i Norge (vilket var förra hösten/vintern, men i Norge får vissa tillbaka på skatten under sommaren och andra inte förrän i oktober, helknas). Loggade nyss in på mitt norska bankkonto för att föra över de där pengarna till mitt svenska konto och såg - till min stora förvåning - att mitt saldo är betydligt större än skattepengarna, närmare bestämt åtta gånger så stort. Om jag inte minns helt galet lämnade jag kvar en summa pengar på mitt norska konto för att inte riskera att kontot skulle försvinna. Hade ingen aning om att jag lämnade kvar så mycket bara. Blev så glatt överraskad att jag var tvungen att skriva av mig nånstans. This almost calls for a celebration!
"Kan du inte baka nåt i morgon?" frågade Andreas igår kväll. "Jovisst," sa jag och föreslog både bounty, marknadsnougat och paj (mest för att retas, eftersom jag vet att han inte gillar nåt av det där). Passande nog la Helena upp det här receptet på sin blogg idag, och efter en snabb titt i kylskåpet (en lite för snabb titt, visade det sig senare) och skafferiet bestämde jag mig för att va en snäll syster och baka dem istället. När det var dags att bre på aprikosmarmeladen och jag skruvade av locket till burken såg jag till min stora förskräckelse att det bara var bottenskrapet kvar. Fyllningen blev alltså ett alldeles för tunt lager marmelad, så resultatet blev tyvärr ganska intetsägande smakmässigt. Sen lät jag dem nog stå inne lite för länge (trots att jag tog ut dem redan efter 28 minuter) för botten blev aningens för gräddad, åtminstone ute i kanterna. De är goda som de är nu (frasig men samtidigt seg maräng är alltid gott!) men lagom gräddade och med mycket fyllning blir de säkert dubbelt så goda! Om det fortfarande finns några kvar när vi köpt ny marmelad ska jag testa att ha en klick på toppen för att lyfta fram aprikossmaken.
Aprikosrutor med maräng- och nöttäcke, ca ½ plåt 125 g smör 1¼ dl strösocker 1 ägg 3¾ dl vetemjöl 1½ tsk bakpulver
Sätt ugnen på 175°C. Klä en plåt (gärna en som är 20x30 cm) eller form med smort bakplåtspapper. Vispa smör och socker krämigt. Tillsätt ägget och vispa lite till. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner det i smeten. Rör/knåda till en deg och tryck ut på plåten/i formen. Bred ut aprikosmarmeladen ovanpå.
Vispa äggvitorna till ett fast skum. Tillsätt sockret i omgångar och fortsätt vispa till en tjock och glansig marängsmet. Hacka nötterna och vänd ner dem i smeten. Bred ut ovanpå lagret med aprikosmarmelad. Grädda i 25-35 minuter (tills kakan är genomgräddad) i nedre delen av ugnen. Låt svalna innan den skärs upp i valfritt stora bitar.
Servera som de är eller med förslagsvis en klick vaniljvisp eller vispad grädde.
Idag ska jag träffa Hanna, som jag inte umgåtts med på evigheter. Sist vi sågs var innan jag åkte till Tyskland och det var i slutet av april. We've got a lot of catching up to do.
Även det här receptet hittade jag inspiration till hos Jessica. Gjorde som vanligt lite ändringar och anpassade till det som fanns hemma och resultatet blev jättegott! Gjorde bara halv sats så receptet är lite på en höft. Formen jag använde mig av var kanske inte den bästa heller så det tog en evighet att få pannkakan genomgräddad, men den som väntar på nåt gott.. Tjuvåt lite av den superkrämiga fyllningen under tiden så väntan kändes inte sådär olidlig trots allt.
Pannkaksrulle med kasslerstuvning, ca 4 portioner 3 ägg 6 dl mjölk 2½ dl mjöl 1 tsk bakpulver ½ tsk salt
Fyllning 200 g skivad kassler, strimlad ½ purjolök, hackad 2 msk fransk senap 1 dl chilisås 2-3 dl mjölk 1 dl grädde en skvätt soja gräslök salt, peppar
Vispa äggen lätt och tillsätt hälften av mjölken. Blanda mjölet med bakpulvret och vispa ner det i smeten. Tillsätt resten av mjölken och saltet och vispa ihop. Häll smeten i en långpanna klädd med smort bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen på 225°C i ca 15 minuter.
Gör under tiden fyllningen. Fräs kassler och purjolök i lite smör. Rör ner senap och chilisås och häll på mjölk, grädde och soja. Smaka av med gräslök, salt och peppar. Låt småputtra någon minut. Blanda vetemjölet med lite vatten eller mjölk i en skål och blanda ner i kasslerröran så det blir en fast stuvning. Tillsätt ost och crème fraiche och rör ordentligt.
Stjälp upp pannkakan på ett annat bakplåtspapper. Låt svalna något och dra sedan av det översta bakplåtspappret. Bred på fyllningen och rulla ihop försiktigt. Skär i skivor och servera med en god sallad.
Vanligtvis när jag äter messmör brukar jag bara äta det precis som det är (ibland med sked direkt ur burken!) på olika bröd, men idag toppade jag med banan för omväxlings skull. Har faktiskt inte testat det förut, men har märkt att det är en ganska populär kombination. Nu förstår jag varför.
Filmkväll med Carro och Elin igår. Vi såg The Uninvited och tuggade på de obligatoriska filmsnacksen. För en gångs skull lyckades vi faktiskt titta på filmen utan att förstöra den med att prata en massa under tiden. Kanske var det för att vi hann prata av oss innan (och efter) vi började titta. Filmen innehöll hur som helst en hel del läskiga scener som gjorde att vi hoppade högt alla tre och snabbt flyttade fötterna från golvet till soffan. Carro kröp allt närmare mig och kramade min hand en stund. Filmen tog minst sagt en oväntad vändning och var faktiskt helt okej. Inte så att jag hade svårt att somna efteråt, men man satt ändå på helspänn ett otal gånger och vi skrek trots att vi visste att nåt läskigt var på väg att hända.
Kommer alltid hem med ett leende på läpparna efter att ha umgåtts med er ♥
Mamma föreslog texmexgratäng till middag idag, men jag kände för att testa nåt nytt och kontrade med tacotårta istället. Hittade lite olika recept men fastnade för det här på Jessicas blogg, som jag ändrade lite på. Väldigt mäktigt men verkligen jättegott! Tacos i alla former går alltid hem hos mig.
Tacotårta med philadelphiaost, ca 5 portioner 900 g köttfärs 1 stor gul lök 1½ påse tacokrydda 400 g philadelphiaost (2 askar) 2 dl crème fraiche 1 burk tacosås 1-2 vitlöksklyftor 2 tomater i bitar svartpeppar
4 stora tortillabröd riven ost nachochips
Hacka löken och stek den tillsammans med köttfärsen. Blanda ner tacokryddorna och tillsätt lite vatten enligt anvisningar på förpackningen. Blanda philadelphiaost, crème fraiche, tacosås och tomater. Pressa ner vitlöken och smaka av med svartpeppar. Blanda ihop röran med köttfärsen. Smörj en form med löstagbar kant. Varva tortillabröd och köttfärs och strö över lite ost mellan varje lager. Avsluta med tortillabröd, nachochips och ost. Sätt in i ugnen på 200°C i 15-30 minuter.
Servera med sallad och förslagsvis guacamole och extra tacosås.
Min fina mamma åkte för att handla ingredienser till middagen och kom hem med en sån här till mig. Den var riktigt god! Luktade nästan hallon när man öppnade den. En av sakerna jag inte gillade med Toffee Walnut (förutom smaken...) var att man inte kunde bryta kakan i bitar utan att de mosades lite och toffeen rann ut. Det kunde man utan problem med Yoghurt Raspberry, och sen smakade den lent chokladigt med en uppfriskande ton av hallon. Mammade och pappa gav den också tummen upp, men Andreas ratade även denna. Han har ingen talan vad gäller choklad eftersom han är en sån där person som i princip aldrig vågar testa nya saker utan bestämmer sig redan innan att det inte är gott, så egentligen räknas inte hans åsikt.
Summering: Marabou Vinter och Yoghurt Raspberry var så goda att jag absolut skulle kunna tänka mig att köpa dem igen. Toffee Walnut däremot är ingenting jag kommer lägga pengar på nåt mer.
Ikväll blir det skräckfilm med Elin och Carro. Jag och Carro ska åka in till stan och hyra film sen. Förslag mottages gärna, finns ju tyvärr väldigt få bra rysare. När jag tänker efter kan jag inte ens komma på en enda. Bara thrillers i stil med Se7en, som är helt fantastisk.
Titta vad jag hittade när vi började närma oss kassan inne på Coop! Vände mig om mot godishyllorna och där låg den - en ensam Vinter-chokladkaka - så jag var liksom tvungen att rycka till mig den och lägga ner den i vagnen. Den var ganska god, smakade verkligen vinter. Andreas gillade den inte, men han tycker inte om de där typiska julsmakerna (kanel, kardemumma, kryddnejlika) så det var väl kanske inte direkt oväntat. Köpte Singoalla också (nostalgi, påminner mig om farmor) och färsk kanelkrans från Nordells. Lite chips, dipp och lösgodis på det och ni har min kväll. Tröst efter bowlingen. Bestämde mig nämligen för att helt lägga om min spelstil och börja skruva. Sånt där tar tid att lära sig, men tänk om jag får in snitsen - vilken stjärna jag kommer bli! Det är så tröttsamt att spela rakt med lätta klot: slutar nästan alltid med att klotet går "rakt igenom" så det blir ett hål i mitten. Bytte till ett lite tyngre klot och skruvade istället. Lyckades faktiskt spärra ett hål (ni vet när käglorna står sådär omöjligt långt isär och man liksom känner sig helt uppgiven bara av att titta på det) och jag kunde inte tro mina ögon. Dagens high! (Plus en annan grej som jag inte kan berätta...) Annars har mitt bowlande sett bättre dagar, men jag misströstar inte - it's a work in progress!
Nu ska jag fortsätta knapra choklad och slöa framför TV:n. Nån annan som testat Marabou Vinter förresten?
Jag älskar fredagar! Iallafall när man slutar jobba klockan två. Nu ska jag och pappa åka och spela bowling, om det finns några banor lediga. Träningsvärk i morgon? Högst troligt. Wish me luck, hoppas på en himla massa strikes!
Ett stenkast från där jag bor. Den omnämnda gångtunneln går jag genom varje gång jag tar en promenad. Ryktet säger att mannen hängde sig. Tänk att vara ett naivt och lyckligt ovetande barn på väg till skolan och mötas av nåt sånt på vägen. Men för livet? Kan tänka mig att även vuxna har svårt att radera en sån bild från näthinnan. Vet att jag själv skulle ligga sömnlös ett otal nätter med bilder innanför ögonlocken varje gång jag blundade...
Här kommer receptet på bullarna jag bakade iförrgår. Jag vet inte om de heter skolbullar eller solbullar, har inte lyckats hitta nåt recept på dem. I recepten på solbullar jag hittat penslar man bullarna med smör och doppar dem i strösocker efter gräddningen, och det är ju faktiskt inte riktigt samma sak. I skolan vet jag att bullarna kallades skolbullar och har även sett namnet på andra ställen. Jag gjorde halv sats (andra jästhalvan användes ju till pizzadegen) och garnerade hälften med kokos och hälften med pärlsocker, eftersom varken pappa eller Andreas tycker om kokos. De blev helt perfekta. Så goda att jag nästan inte finner ord för det. Jag frös in mina (i burkar för att inte förstöra glasyren) med garneringen redan klar, just för att jag tycker det är bökigt att behöva garnera dem varje gång man vill ta upp en bulle ur frysen. Om man tinar dem försiktigt är det inga som helst problem. Om ni inte redan gjort det förut: lova att ni testar!
Skolbullar, ca 16 st Deg ½ pkt jäst (25 g) 75 g smör 2½ dl mjölk ¼ tsk salt ½ dl vit sirap (jag tog ljus) 1½ tsk stött kardemumma (eller malen, ta då lite mer) ½ ägg 7½-8 dl vetemjöl
Fyllning 2 dl vaniljkräm (ca 2 portioner av Ekströms Marsán)
Garnering florsocker vatten kokos
Smula ner jästen i en bunke. Smält smöret och tillsätt mjölken. Låt blandningen bli fingervarm. Häll degspadet över jästen och rör tills den löst sig. Tillsätt salt, sirap, kardemumma och ägg. Häll i det mesta av mjölet och arbeta till en deg. Låt jäsa under bakduk i 30-40 minuter. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta den smidig. Dela i 16 delar och rulla till bollar. Platta till dem ganska ordentligt och gör en grop i mitten. Lägg dem på en plåt klädd med bakplåtspapper och låt jäsa ytterligare 15 minuter. Klicka i lite vaniljkräm i varje grop och grädda på 200°C i ca 6-8 minuter. Låt svalna på galler. Blanda ihop florsocker och vatten till en smidig glasyr och bred ut på bullarna. Strö över kokos.
Tandläkaren var snäll. Snygg nästan. Betydligt yngre än väntat. Hemskt artig. Sprang ut när röntgenbilderna togs så att jag skulle slippa bita ihop så länge. Helt i onödan, det där har jag aldrig haft problem med. Behöver inte vika in bitarna heller utan det är bara att bita ihop. Inte ett dugg obehagligt faktiskt. Alltid något. Sen var det slut på det roliga. Han och tandsköterskan pratade tandläkarspråk med varandra. Jag stirrade in i lampan och och såg solen när jag blundade. Så fick jag förklarat för mig att jag har ett hål i en tand som de vill laga. Röntgenbilderna och det andra såg bra ut i övrigt, men jag kände hur mitt krampaktiga tag om stolen hårdnade. "Hålet är inte stort och jag behöver inte borra djupt, men det är väldigt svårt att komma åt med tandborsten. Du behöver ingen bedövning och det gör inte ont, jag lovar." Phew, that's better! Sen fick jag en specialtandborste för att komma åt visdomständerna bättre. Jag vill inte ha visdomständer. Missförstå mig inte: jag vill verkligen inte dra ut dem heller! Fick en ny tid om två veckor. Ser inte fram emot ljudet av borren, det är ett av de hemskaste ljuden jag vet.
När jag stod ute i entrén och väntade på att pappa skulle komma och hämtade mig började en tant prata med mig. Om vädret. Att det minsann varit tolv minusgrader hemma hos henne i morse. Inte undra på att hon såg lite frusen ut. Sen när pappa kom åkte vi förbi Lidl och köpte naturgodis. Kan lika gärna gräva ett djupare hål, det ska ju ändå lagas. Blev två rostade mackor med messmör, mineralvatten och så naturgodis som uppladdning inför jobbet. Nu klarar jag mig till tre-fikat. Ikväll eller i morgon ska jag försöka hinna med att lägga upp receptet på bullarna jag bakade igår. De blev verkligen löjligt goda så missa inte det!
Sådär. Nu har jag borstat tänderna alldeles för länge, det går helt enkelt inte att få det renare. Dags att åka iväg. Och så håller alla tummarna för mig, visst? Mamma berättade om några av sina tandläkarminnen och det gjorde mig inte direkt lugnare. Hon hade världens hemskaste tandläkare som liten, värsta sadistkärringen. Som ryckte ut en tand på mamma för att hon helt enkelt inte orkade laga hålet, och för att hon hade betalt per person, inte per besök. Fast min tandläkare är säkert snäll. Annars biter jag fingret av honom.
De ringde från jobbet förut så nu ska jag jobba ons-fre och med största sannolikhet några dagar nästa vecka också. Men först ska jag till tandläkaren i morgon förmiddag. Bävar... Förhoppningsvis behöver jag inte gå dit igen förrän nästa höst. Försöker tänka positivt och blicka framåt. Direkt efteråt ska jag t.ex. åka till Lidl och köpa naturgodis (passa på när det är extra billigt, blir ju ruinerad av normalpriset på Ica/Coop). Hoppas inte tandläkaren smetar flour i käften på mig så jag inte får äta på en timme. Eller ber mig att se över mitt sockerintag. Nej, positivt tänk var det. På fredag ska jag försöka få med mig pappa och spela bowling, och på lördag blir det skräckfilmskväll med tjejerna. Fin helg.
Nog blev det pizza alltid. Men istället för att använda köttfärs som fyllning passade jag på att rensa kylskåpet lite. Det blev en tomatsås bestående av tomatpuré och chilisås (smaksatt med oregano), rökt kalkon, färska champinjoner, körsbärstomater, soltorkade tomater och riven ost. Är lite såsskadad när det kommer till pizza, så jag gjorde även en slags kebabsås av crème fraiche, chilisås, vitlökspulver, svartpeppar och oregano. Degen blev lagom tunn och sådär härligt krispig. Sådär så att man kan hålla en pizzaslice i handen utan att den hänger ner och fyllningen ramlar av.
Pizzadeg med jäst, 4 portioner ½ pkt jäst (25 g) 2½ dl vatten 2 msk olja ½ tsk salt ca 5-6½ dl mjöl
Smula jästen i en bunke. Värm vattnet till 37°C och häll i bunken. Rör tills jästen löst sig helt. Tillsätt olja och salt och blanda. Tillsätt vetemjölet lite i taget och arbeta till en smidig deg. Låt jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Stjälp upp på mjölat bakbord och arbeta degen smidig. Dela i två delar och kavla ut till två pizzor. Lägg på bakplåtspappersklädd plåt (en pizza i taget) och ha på valfri fyllning. Grädda i mitten av ugnen på 225°C i 10-15 minuter.
I'm talking to my shoes, converse with my Converse
Datum: 2009-10-13 Tid: 10:32:37
Sitter i sängen med katten tätt intill och letar recept. Har ett paket jäst jag måste använda innan det blir förstört. Är mest inne på bullar med nån krämig fyllning. Antingen krämbullar eller solbullar. Tror det får bli de sistnämnda. Kanske göra halv sats och använda resten åt att göra pizzadeg. Är sugen på hemmagjord pizza. Riktig, inte sån fuskbotten med tortillabröd. Köttfärspizza vore gott. Vi får se vad det blir, återkommer sen.
Har länge gått och tänkt baka banankaka eftersom det legat en banan i fruktskålen ett tag som börjat bli övermogen. Igår upptäckte jag att bananen hade fått sällskap av en annan gulbrun banan och bestämde mig för att göra banankaka nästa dag (alltså idag). Senare på kvällen när hela familjen sitter samlad i TV-soffan och det är reklam försvinner pappa ner till köket en snabbis. När han kommer tillbaka äter han på en banan. "Men.. Har vi köpt nya bananer?" frågar jag förvånat. Pappa vill nämligen ha sina bananer gröna och omogna. "Nej, jag tog en gammal," svarar han och jag kan inte låta bli att muttra: "Om du slutar äta nu kan vi plasta in det som är kvar," men det är bara mamma som hör mig och hon ger mig en mörk blick. Hur som helst hade jag bara en futtig banan att baka med idag, men det fick gå ändå. Receptet kommer från allas vår favorit Leila Lindholm. Jag gjorde halv sats (behöver bara gräddas i ca 20-25 minuter) och istället för att få en tjock och luftig kaka blev den här tunn och krispig, men himla god ändå. Och valnötterna är verkligen pricken över i:et. Hade en öppnad förpackning grädde och vaniljvisp hemma som jag vispade ihop och åt till. Smarr!
Banankaka 1 dl strösocker 2 dl florsocker 150150 g mjukt smör 33 mogna bananer 22 ägg 33 dl vetemjöl 11 tsk bakpulver 0.5 ½ tsk malen kanel 0.5 ½ tsk malen ingefära 5050 g valnötskärnor
smör och ströbröd till formen florsocker
Sätt ugnen på 200°C. Vispa strösocker, florsocker och smör poröst och krämigt. Mixa eller mosa bananerna och blanda ner dem i smeten. Tillsätt äggen. Blanda de torra ingredienserna och vänd försiktigt ner dem i smeten. Smöra och bröa en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter, och häll i smeten. Grädda kakan mitt i ugnen i 30-35 minuter.
Låt svalna och pudra över florsocker vid servering. Ät som den är eller med förslagsvis vaniljvisp/vispad grädde.
För några veckor sen köpte jag och pappa på oss 1 kg färsk torsk eftersom det var extrapris på torsk på jobbet den veckan. Jag frös in den i portioner och har inte kommit mig för att använda den förrän nu. Mamma hade hittat ett recept på matklubben.se som jag modifierade lite med och gjorde om till en egen variant. Vanligtvis brukar jag tycka att torsk är ganska smaklöst och att t.ex. panera (som så många gillar) är jag inte alls förtjust i, men den här gratängen däremot blev jättegod.
Torskgratäng, 4-5 portioner ca 500 g torskfilé (eller annan vit fisk) 1 liten purjolök 1 pkt crabsticks 5-8 färska champinjoner (eller annan svamp) 1-2 morötter salt, peppar vitlökspulver
Sås ca 100 g smör 1 dl mjöl 5-6 dl mjölk ½ dl chilisås salt, vitpeppar
riven ost ca 100 g skalade räkor
Strimla purjolöken och dela crabsticksen i mindre bitar. Stek snabbt i lite smör så att purjolöken blir mjuk, ta sen ur pannan och lägg åt sidan. Skala och slanta moroten och koka den lite mjukare. Skiva svampen och stek i smör tills den vattnat ur sig. Lägg ner purjolök och crabsticks och krydda med salt, peppar och vitlökspulver. Lägg torskfiléerna i en smord ugnssäker form, salta försiktigt. Fördela svampröran och morötterna ovanpå.
Smält smöret till gratängsåsen i en kastrull. Tillsätt mjölet och fräs ihop med smöret. Vispa ner mjölken och koka upp försiktigt under omrörning. Rör ner chilisåsen och smaka av med salt och vitpeppar. Häll över gratängsåsen i ugnsformen och sätt in i ugnen på 175-200°C i ca 25 minuter. Strö över räkor och riven ost och gratinera i ytterligare 5 minuter.
Servera som den är med ett gott bröd eller tillsammans med potatis eller ris.
Ikväll bryter jag min vita trend (hur många veckor blev det... nio?) för en kväll med fotboll, bål och fest. Hoppas ni får en lika tokfin lördag som jag planerar att ha!
Ikväll ska jag till finaste Elin och kolla på Idol (eller en film) och äta massa gott. Blev så himla glad när hon skickade sms igår och frågade om jag ville spendera fredagskvällen hos henne. Jag fick ansvar för godisdelen ("Det är din avdelning") och Elin skulle fixa chips/dipp/ostbågar. Can't wait to go bananas! ♥
Två rostade smörgåsar: den ena med ost, brie och marmelad, och den andra med spickekotlett (det enda skinkpålägget jag hittade i kylen) och Västerviks-senap. Kan inte låta bli att längta lite efter julskinka och nyss nämnda senap. Jag vet, det är bara oktober och jag har själv klagat över att de redan börjat spela jullåtar på radion, släppa nya pepparkaksvarianter och sälja julsaker på IKEA. Men jag menar, julskinka? Inte litte gött som vi säger här i Värmland.
Efter ett pass på jobbet känns det fint att kunna ta fram en påse bullar ur frysen när man kommer hem, slänga in dem på tining i micron (och sen värma 10 sekunder för att få den där känslan av nybakat), sätta sig vid köksbordet med ett glas kall mjölk och slöläsa en tidning. Det kallar jag avkoppling.
Nu ska jag och Andreas gå en promenad innan mörkret faller (och jag somnar...).
Bloggandet blir minst sagt lidande när man jobbar mycket. Inte direkt så att jag fiskar fram kameran på lunchen och fotar en trist matlåda. Tror gänget på jobbet skulle tycka att jag vore knäpp(are än de antagligen redan tycker att jag är) då. Det finns visserligen en himla massa gott att ta kort på. Ni anar inte. Idag testade jag Ahlgrens bilar med chokladöverdrag. Mmmmh, goda! Har ni testat?
En rolig grej på jobbet. Det var en kund idag som frågade om en viss skinka hade legat framme länge. "Nej, nej, här har vi inga gamla varor," sa jag, och så här i efterhand kan man tycka att det nog hade varit bäst om jag slutat prata där, men istället fortsatte jag med att säga: "Allt är snorfärskt!" Kunden blev helt tyst, jag blev om möjligt ännu tystare och tyckte helt plötsligt att färskosten med romrussin var så otroligt intressant att jag var tvungen att stirra (hårt och intensivt) på den. Ärligt talat, snorfärskt?! Hur aptitligt låter det på en skala? Jag vet inte vart jag fick det ifrån. Har nog aldrig någonsin använt mig av det ordet förut, och har inga planer på att göra det igen heller. Herregud...
Fortfarande huvudvärk. Har ätit min vanliga frukost och fixat en matlåda bestående av Andreas köttfärssås och avokado. Dragit på mig långkalsonger och fixat i ordning mig lite. Nu väntar en lång dag på jobbet. Solen skiner såklart, den gör visst alltid det när jag ska jobba.
Om jag kände mig hängig i helgen är det ingenting emot hur jag mår nu. Huvudet dunkar och jag känner mig nästan lite febrig. Det ösregnar, smattrar sådär härligt mot rutan, och helst av allt skulle jag vilja krypa ihop i fosterställning, näranära, och hålla din hand under täcket. Säga godnatt på riktigt och inte i smyg.
Får hoppas att jag orkar göra ett långpass på jobbet i morgon. I värsta fall får jag väl stanna hemma i sängen och kurera mig med bullar och mjölk. I värsta fall...
Efter att ha letat tips från alla möjliga håll och kanter fick jag till slut ihop en variant av kanelbullar. Ersatte knappt hälften av mjölken med mellangrädde och istället för att smälta smöret lät jag det bli mjukt och rörde sen ner det i smeten. Resultatet? Precis lika bra som jag hade hoppats på (trots att jag mer eller mindre totalt glömde bort att låta degen jäsa en andra gång, så de blev inte riktigt sådär stora och härliga men smakade som vanligt). Allra finast tycker jag förresten att bullarna blir när man gör dem till knutar eller snurrbullar. Jag kan inte förklara varför, men av nån anledning tycker jag att de smakar godast då. Använde en fjärdedel av degen åt att göra vaniljbullar också (fyllning: smör, strösocker, vaniljsocker) och de blev också jättegoda, även om kanelbullar faktiskt spelar i en helt egen division..
Kanelbullar, ca 25 st Deg 1 pkt jäst för söta degar à 50 g 3 dl mjölk 2 dl grädde 150 g mjukt smör ½ tsk salt 1 dl strösocker 1 tsk kardemumma 1 ägg ca 13 dl vetemjöl
Fyllning (på ett ungefär, snåla inte!) 150-200 g mjukt smör 1-2 dl strösocker 2-4 msk kanel
1 ägg, uppvispat pärlsocker
Ta fram alla ingredienser ur kylen och låt dem bli rumstempererade. Värm mjölk och grädde i en kastrull till fingervärme, ca 37°C. Smula jästen i en bunke, häll över gräddmjölken och rör runt tills jästen löst sig. Rör ner smöret (lugn, det kommer bli klumpar men de försvinner sen) och tillsätt salt, socker, kardemumma och ägg. Häll i det mesta av mjölet lite i taget och arbeta degen kraftigt tills den blivit smidig och släpper bunkens kanter. Låt jäsa under bakduk till sin dubbla storlek i 30-40 minuter.
Stjälp upp degen på mjölat bakbord och dela i två delar. Knåda igenom och kavla ut den ena delen till en rektangel. Blanda ihop fyllningen och bred på. Vik degen på mitten och kavla lite försiktigt på den dubbelvikta degen. Skär ca 2,5 centimeter breda remsor och "byxa dem": dela dem på mitten nästan hela vägen upp, men låt benen sitta ihop allra högst upp vid vikningen, som en byxa. Vira varje ben till tvinnade snoddar, linda dem runt två fingrar och vik in änden under bullen. Gör sen likadant med den andra degen. Lägg i bullformar eller direkt på bakplåtspappersklädd plåt och låt jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Värm ugnen till 250°C. Pensla bullarna med uppvispat ägg, strö på pärlsocker och grädda mitt i ugnen i ca 7-10 minuter.
Steg för steg hur man gör knutar/snurrbullar:
Vik degen dubbel och kavla försiktigt ovanpå.
Skär ca 2,5 centimeter breda remsor och dela dem mitt itu, nästa hela vägen upp. Låt dem sitta ihop högst upp vid den vikta kanten så att de ser ut som byxor.
Lägg ena benet över det andra och vira till en tvinnad snodd.
Linda runt två fingrar och göm änden under bullen.
Lägg upp på bakplåtspappersklädd plåt (eller i bullformar),
pensla med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
Mobilen ringer alldeles för tidigt. Behöver inte ens titta på displayen för att veta vem det är. Kan inte förmå mig att svara. Virar täcket hårdare runt mig och trycker in huvudet i kudden. Tystnad. Kan inte somna om. Går upp, äter frukost, tar en dusch. Ett nytt missat samtal. Ringer upp. Det har redan löst sig, bra. Men i morgon ska jag jobba igen, 10-19.18. Känner verkligen att jag behöver en dags vila. Särskilt för att orka med det långa passet i morgon. Hatar att börja sent, älskar att jobba 7-14. Men egentligen ska jag inte klaga, det är fint när lönen kommer och pengarna rullar in. Och bättre kollegor kan man inte önska sig. Har skrivit upp mig på julbordet den 24:e november också. Jag verkar bli den enda som ska dit av oss som inte är ordinarie. Lär dra ner medelåldern rätt ordentligt. Blir nog trevligt.
När Andreas kommit upp ur sängen ska vi gå en promenad, sen blir det äntligen nybakade kanelbullar och kall mjölk.
Nu ska jag cykla iväg till jobbet. Stänger idag också, och är själv de två sista timmarna. Hoppas dagen går fort. Vill ha i morgon. Baka kanelbullar. Äntligen.
Är det söndag så är det. Jag vet, egentligen borde jag fylla magen med kanelbullar och mjölk men jag har helt enkelt inte orkat baka idag (och de andra dagarna den här veckan har jag ju som bekant inte hunnit).
Det blev en tidig kväll igår. Drack ett glas vin, hade hemsk huvudvärk och kände mig allmänt hängig. Samma känsla sitter i idag. I morgon ska jag jobba 12-20, men på tisdag blir det bullbak om inget oväntat händer. Bättre sent än aldrig.
Här kommer receptet som utlovat. Kakan blev väldigt mäktig men otroligt god. "Den smakar verkligen som att den är bakad med kärlek," sa mamma efter första tuggan. Och det var den ju också. Made with love. Enda skillnaden på den här kakan och originalreceptet är att jag använde mörkt muscovadosocker istället för ljust. Hade bara skrivit muscovadosocker på handlingslistan och när jag stod i valet och kvalet mellan mörkt och ljust blev det mörkt av den enkla anledning att alla förpackningar ljust muscovadosocker var kletiga eftersom det hade läckt honung från hyllan ovanför. Det är ju faktiskt ganska markant skillnad i smak och jag tror att det hade blivit snäppet godare med ljust socker som det stod i originalreceptet, eftersom det är lite mer kolaaktigt i smaken, medan det mörka drar mer mot lakritshållet. Det blev en annorlunda twist hur som helst, och smakade så gott att det enda som återstår av kakan är en yttepytteliten bit som garanterat är uppäten innan dagens slut.
Äppelcheesecake med kolasås Botten 200 g digestivekex 2 msk ljust muscovadosocker 4 msk smält smör
Börja med att placera en ugnsfast form innehållande ca 2 cm vatten längst ner i ugnen (för ångans skull) och placera ett ugnsgaller över, i mitten av ugnen. Sätt ugnen på 175°C. Kör digestivekexen till fina smulor i en matberedare. Rör i socker och smör och blanda väl. Tryck ut blandningen i botten av en springform med löstagbar kant, ca 25 cm i diameter. Grädda i 10 minuter. Låt svalna.
Fortsätt med fyllningen. Vispa osten mjuk och luftig med en elvisp. Blanda i socker, maizena och vaniljsocker. Vispa i äggen ett i taget och vispa i ca 1 minut efter varje ägg. Rör till sist i crème fraiche och häll blandningen i formen. Lägg äppelskivorna i en påse tillsammans med socker och kanel. Skaka runt. Fördela äppelskivorna ovanpå kakan och strö över valnötterna. Grädda kakan i 60 minuter eller tills den precis har stelnat i mitten. Skaka lite på formen för att kontrollera fastheten. Ta ut och låt svalna. Ställ i kylskåpet över natten.
Ta bort kanten på formen och lossa bottenplåten med en kniv. Låt kakan glida över på ett serveringsfat. Gör kolasåsen genom att blanda socker och maizena. Tillsätt de övriga ingredienserna och koka alltsammans i 5 minuter eller tills såsen tjocknar. Ringla den över kakan och ställ kallt.
Koka en kanna kaffe och servera kakan. Ät och njut.
När jag kom tillbaka från stan (och regnet) gjorde jag kolasåsen till cheesecaken och ringlade över den. Efter att ha fått stå i kylen nån timme och gottat till sig lite ser den ut så här. Kolasåsen var jättegod iallafall. Nu återstår bara att se (eller ja, smaka) om det färdiga resultatet blev lyckat. Hinner inte lägga upp receptet nu, måste börja göra mig i ordning inför kvällens äventyr. Men i morgon, jag lovar.
Okay, so maybe I went a little bananas men det är faktiskt bara Mârten en gång om året. Det blev vanlig nougat, apelsinnougat, mintnougat, nån annan slags blandnougat och två varianter av brända mandlar. Och ja, jag erkänner, jag köpte bara godis. Nej, jag tänker inte säga hur många hekton jag köpte eller vad kalaset kostade. Ni skulle tro att jag är knäpp.
Kom hem, öppnade kylskåpet (det luktade äppelcheesecake!) och åt lite rester av mammas Flygande Jakob som de andra åt till middag. Nu ska vi spela TP och alla vill tydligen va i samma lag som mig. Fråga mig inte varför. Kanske för att jag är den enda som inte har magen full av vin och Irish coffee?
Sådär, nu har jag gjort klart cheesecaken som ska stå i kylen över natten, och i morgon ska jag göra en kolasås att ringla över. Har ingen aning om hur den blev eftersom jag aldrig gjort den förut, men fyllningen var iallafall god när jag smakade på den innan jag hällde över den i formen. Recept och utlåtande kommer i morgon.
Nu ska jag fortsätta bläddra i Elle och bara ta det lugnt i en timme. Som jag berättat tidigare får vi gäster idag och jag hoppas att de kommer innan 13.45 så att jag åtminstone hinner hälsa och krama lite på dem före jobbet.
Idag fanns det tre olika små "stationer" på jobbet där man kunde smaka på soppa, pizza och en himlans massa olika ostar. Jag passade på att ta ett varv när det var dags för rast och åt massa ost förstås. Sen prövade jag även några pizzaslices och HEAVEN vad gott det var! Det var Dr. Oetkers Pizza Ristorante och jag smakade den med mozzarella. Kan tänka mig att det blev extra gott tack vare att de gräddades i den ugnen vi har på jobbet, det blir faktiskt lite skillnad jämfört med ugnen man har hemma.
Mamma var mitt uppe i tillagningen av kålsoppa när hon insåg att vi inte hade nån kryddpeppar hemma. Hon bad mig skjutsa henne till OK eftersom det är enda affären som är öppen så här dags. "Vill du ha nåt, vännen?" sa hon när hon klev ur bilen. När hon kom tillbaka hade hon med sig senaste numret av Elle till mig, men däremot hade hon inte fått tag på nån kryddpeppar. Körde fort hem, burrburr ute men varmt i bilen med värme i stolen. Nu har jag krupit upp i sängen med katten och tidningen. Bättre slut på den här dagen kunde jag inte fått.
Missförstå mig rätt: jag trivs på jobbet och alla timmar jag får är egentligen bara en bonus. Men när man har planerat andra saker och de planerna totalförstörs gång på gång känns det faktiskt rätt trist. Dessutom är det verkligen hektiskt på jobbet en vecka som denna. På lördag är det nämligen Mârten (marknad) här i stan, en årlig tokmysig tillställning och en riktig hemvändarhelg. Jag missade förra året eftersom jag jobbade i Norge då så jag har verkligen längtat. Allra mest ser jag fram emot mârtensgodiset, särskilt nougaten. Vill ha lördag nu, få strosa runt på stan, titta på bowling, umgås med fina människor och tuggtugga nougat. Men först ska jag jobba 14-21 i morgon.
Det här har varit den tråkigaste bloggveckan på länge. Kommer väldigt olägligt, jag lovar att bättra mig. Nu har jag duschat varmt och evighetslänge, fått i mig lite mat och fastnat framför TV:n. I morgon ska jag försöka hinna med att baka. Kanske är lika bra att jag ställer in mig på att det inte blir av, att ladda inför det har ju inte direkt funkat tidigare...
Nej. Nu ringde de från jobbet. Igen. Jag ligger fortfarande i sängen (jag som alltid går upp innan 8 annars), så trött är jag sen igår. Istället för en lugn dag fylld av kanelbullar och cheesecake blir det ännu en stressig dag på jobbet. De ville ha dit mig ASAP och hur länge jag ska jobba kunde han inte säga. "Åtminstone till 18 eller kan du jobba hur länge som helst?" Min spontana reaktion så här i efterhand är: Varför svarade jag?
Snabb update: har precis ätit min vanliga frukost. Guess what? Allergisk reaktion! Skulle inte förvåna mig om det är stressrelaterat. Nu måste jag rusa.